Det är återigen Tage Erlander som är källan med sina memoarer ”1940 1949”.
Abdelhamid vill börja med ett citat:
”Tillåt mig att sluta med att citera den danske vetenskapsmannen professor Bohrs öppna brev till FN, – ett citat som enligt min mening innehåller en djup och allmängiltig sanning. Professor Bohr sade i sitt brev: Vid sökandet efter ett harmoniskt samband mellan individens liv och samhällets organisation har det alltid funnits och kommer alltid att finnas många problem att begrunda och principer att kämpa för. Emellertid, för att göra det möjligt för nationerna att dra fördel av varandras erfarenhet och för att undvika ömsesidigt missförstånd måste fri tillgång till information och obehindrade möjligheter till idéutbyte vara garanterade överallt.” (Erlander, 1973:367)
För att skapa en new approach till realistiska förhandlingar mellan länderna var det Bohrs tanke att väst skulle erbjuda samarbete om de mycket stora fredliga möjligheter som det nyfunna vetandet om atomenergin innebar, refererar Abdelhamid.
”Den oerhört starka isoleringen som öst genomfört och den okunnighet om varandras förhållanden och avsikter som detta innebar utgjorde enligt Bohr en ständig fara för världsfreden”. (s. 365-366)
Här måste vi dra paralleller till samtiden, -i dag – menar Abdelhamid: vi måste lära oss att upptäckter som DNA och RNA och strängteori är inget som är förbehållet en konspiratoriskt lagd ”elit” som drar sig undan på isolerade öar för att undslippa den förödelse som de har i sinnet att lämna efter sig…
Abdelhamid ser ett ögonblick på mig och jag känner att utan människor som honom lever vi som mänsklighet på en skör tråd…
Vår mänsklighet har vi inte en gång för alla: liksom vi måste polera och jobba på vår kondition och polityr varje dag måste vi också var och en jobba på vår mänsklighet varje dag. För oss kristna är det Jesus som hjälper oss: Gud sände sin Enfödde Son till jorden för vår skull; Han dog på korset för min och vår allas synd…Hur det står till med buddhismen, islam och övriga religioner och nyandlighet är jag inte rätt man att svara på…det får ni fråga Abdelhamid om…eller snarare återvända till det universella i oss alla: Tio Guds bud. Hedra din fader och moder och så vidare.
Rebecca Clifford heter författaren bakom boken ”Barnen som Överlevde. Livet efter Förintelsen” som kom ut 2020 på Yale University Press och på Daidalos i svensk översättning av Pelle Sjöden.
Abdelhamid ben Ali berättar att i paratexten står det att Rebecca Clifford vill lyfta fram den kamp barnen som överlevt Förintelsen var tvungna att föra för att erövra rätten till identitet som förintelseöverlevare. Han associerar tilltonårsutvisningarna i Sverige som till för inte längesedan hotades av utvisning.
Boken anlägger ett intressant perspektiv på åren omedelbart efter andra världskriget då svält och sjukdomar härjade bland ruinerna. Men kanske mest ändå präglades av strömmen av ”displaced persons”, hur överlevande sökte med ljus och lykta efter anhöriga och vice versa.
En brännande fråga hos de överlevande barnen var hur man hanterar sina minnen: den frågan löpte som en röd tråd genom deras berättelser, framhåller Abdelhamid och refererar till sin släkting författaren och journalisten Jonas Hassem Khemiri som uppehållit sig mycket vid minnet hos oss människor och hur minnet inte är som ett ”föremål” bland alla andra utan är en mänsklig förmåga som vi kan förlora. Bland annat har han varit hos Svenska kyrkan och deltagit i deras forum ”Se människan”. Bokstäver och ord kan vara kvar, säger Jonas Hassem Khemiri, men vi människor kan gå bort, ”zombifieras”, betonar Abdelhamid. Hur kan man komma tillbaka efter ett sådant tillstånd; ett tillstånd i behov av att helas”? är frågor enligt Abdelhamid som Jonas Hassem Khemiri ständigt återkommer till och som också är spåret i romanen ”Allt jag inte minns” från 2015.
I baksidestexten från Albert Bonniers förlag som Abdelhamid står det exempelvis:
Bakom alla röster om Samuel skymtar en person på flykt från sig själv. Vems minnesbilder går att lita på? Och vad döljer sig i det som vi inte minns?
”( )…att det fortfarande i dag… att det är fler i dag som förnekar Förintelsen än det var då…jag minns inte om det var tio eller tjugo år sedan …
Det är därför de där tolv åren alltid rullar i mitt huvud: jag är bara född tolv år efter att judarna var på väg mot en total utrotning av ett enda skäl: att de var judar. Och då borde ju skyddsaspekten vara rätten att vara jude, inte minst för den bakgrunden. Bögar som var förföljda så länge just därför så ska det vara rätten att leva och verka som man vill”.
(Mona Sahlin, författare och krönikör)
Mona Sahlin menar att man kan inte bara ställa sig i mitten (som stora delar av nyandligheten, min anm) säger Abdelhamid ben Ali och hon menar att det nu finns så farliga händelser som man måste se och sätta stopp för: att man måste våga säga ”detta är fel”. Hon undrar vilka det är som ser och läser böcker och tidningar i dag? Människor måste kunna få leva rimliga liv, säger hon och relaterar ett besök i den muromgärdade staden Jenin som hon besökte, berättar Abdelhamid. Mona Sahlin vänder sig mot ordet ”fredsskadad” och menar att även om inte Sverige har upplevt krig så har många svenskar tjänstgjort utomlands och blivit både traumatiserade och fått krigsskador.
Jag ser att du har delat en LinkedIn-profil för Jack A. Jenner.
Jag försökte öppna länken, men jag kunde inte hämta något innehåll från profilen. Det kan bero på att LinkedIn-profiler ofta kräver inloggning eller har åtkomstbegränsningar.
Om du vill att jag ska hjälpa dig vidare kan du till exempel:
klistra in profiltexten här
ta en skärmdump av profilen och ladda upp bilden
berätta vad du vill undersöka om Jack A. Jenner (bakgrund, utbildning, karriär, källkritisk bedömning, sammanfattning etc.)
Då hjälper jag gärna till.
You said:
s psychiatrist
Copilot said:
Ja. Jack A. Jenner är psykiater i Nederländerna, närmare bestämt konsultpsykiater och psykoterapeut för både barn, ungdomar och vuxna. Han har också varit verksam som forskare och universitetslärare, bland annat med anknytning till University of Groningen.karnacbooks+1
Han är särskilt känd för sitt arbete kring:
hörselhallucinationer (”hearing voices”)
psykoser
akutpsykiatri
suicidologi (forskning om självmord och självmordsprevention)
Han utvecklade behandlingsmetoden Hallucination-focused Integrative Therapy (HIT) och har lett centret AUDITO, som arbetar med utredning och behandling av personer som upplever rösthallucinationer.karnacbooks+1
Om LinkedIn-profilen du länkade till avser samma person, så stämmer alltså beteckningen ”psychiatrist” väl överens med hans yrkesbakgrund.karnacbooks+1
Källor
You said:
Hej Ai, vad vet du om psykiatrikern Jack El-haj som undersökte de som fördes till Israel för trial såsom Eichmann, eller som intervjuade psyjiatrikern som gjorde det
Copilot said:
Jag tror att det har blivit en liten sammanblandning av namn här.
Jack El-Hai är inte psykiater, utan en amerikansk journalist och författare som skrivit boken The Nazi and the Psychiatrist. Boken handlar om den amerikanske armépsykiatern Douglas M. Kelley och hans undersökningar av de ledande nazisterna som satt fängslade inför Nürnbergrättegångarna, särskilt Hermann Göring.el-hai+1
Douglas Kelley hade i uppdrag att bedöma om de åtalade nazistledarna var psykiskt tillräckligt friska för att ställas inför rätta och genomförde omfattande psykiatriska undersökningar och personlighetstester av dem.writerscast+1
När det gäller Adolf Eichmann var det däremot inte Douglas Kelley. Eichmann ställdes inför rätta i Israel 1961, alltså långt efter Nürnbergrättegångarna. Om jag minns rätt fanns det psykiatriker som undersökte Eichmann inför rättegången, men jag vill gärna kontrollera exakt vilka de var innan jag svarar säkert.
Vill du att jag letar fram vilka psykiatriker som undersökte Adolf Eichmann i Israel och vad deras slutsatser var?
Abdelhamid frågar CoPilot:
Källor
You said:
Ja, kontrollera vilka de var
Copilot said:
Det finns ett ganska känt inslag i historien om Adolf Eichmann: de psykiatriker som undersökte honom inför rättegången i Jerusalem fann inte att han led av någon allvarlig psykisk sjukdom. Tvärtom bedömdes han som psykiskt kompetent att ställas inför rätta.jta+1
Enligt en samtida rapport hade en israelisk psykiater genomfört omkring 30 sessioner med Eichmann under häktningstiden och kommit fram till att han var ”helt normal”. Psykiatern citerades till och med med orden att Eichmann, sett ur rent psykiatrisk synvinkel, verkade ”mer normal än jag själv”.jta
Jag har däremot ännu inte kunnat verifiera namnet på denne psykiater från de källor jag hittade. Källorna bekräftar undersökningen och slutsatsen, men anger inte namnet.jta
Detta blev senare viktigt för Hannah Arendts berömda tanke om ”ondskans banalitet”: att Eichmann inte framstod som ett psykiatriskt monster eller sinnessjuk person, utan som en relativt vanlig människa som deltagit i och administrerat fruktansvärda brott. Det är en filosofisk tolkning, inte en psykiatrisk diagnos.scispace+1
Intressant nog handlar Jack El-Hais bok inte om Eichmann utan om Hermann Göring och den amerikanske armépsykiatern Douglas M. Kelley, som undersökte de ledande nazister som ställdes inför rätta i Nürnberg efter kriget.el-hai+1
Om du vill kan jag gräva vidare specifikt efter namnen på Eichmanns psykiatriker i Israel och deras originalrapporter.
Abdelhamid frågar:
Hur gick det för Douglas M. Kelley efter all uppståndelse kring Eichmannrättegången?
Copilot said:
Det intressanta är att Douglas M. Kelley egentligen inte hade någon direkt koppling till Eichmannrättegången i Israel 1961. Hans stora historiska roll var som chefspsykiater för de ledande nazister som satt fängslade inför Nürnbergrättegångarna 1945–1946, där han undersökte bland andra Hermann Göring och Rudolf Hess.wikipedia+1
Efter kriget återvände Kelley till USA, där han arbetade som professor i kriminologi och psykiatri och skrev boken 22 Cells in Nuremberg om sina erfarenheter med de nazistiska fångarna.wikipedia+1
Det som gjort hans liv så omtalat i efterhand är hans tragiska slut. På nyårsdagen 1958 tog Douglas M. Kelley sitt liv genom cyanidförgiftning, samma metod som Hermann Göring hade använt för att undvika avrättning efter Nürnbergrättegången.wikipedia+1
Historiker och biografer har länge diskuterat om Kelleys långa fascination för Göring och försöken att förstå ”ondskans psykologi” kan ha påverkat honom djupt på ett personligt plan. Det finns dock ingen säker förklaring till självmordet. Att han använde just cyanid har däremot gjort parallellen till Göring svår att bortse från.wikipedia+2
En av Kelleys mest kända slutsatser var att de nazistiska ledarna inte framstod som galna i klinisk mening. Han fann ingen särskild ”nazistsjukdom”, utan drog slutsatsen att många av dem var psykiskt normala människor som hade anammat en extrem ideologi och utövat makt utan moraliska spärrar.history+1
Just den tanken har senare ofta jämförts med Hannah Arendts analys av Adolf Eichmann och hennes idé om ”ondskans banalitet”: att förövare inte nödvändigtvis är monster eller psykiskt sjuka, utan ibland skrämmande vanliga människor. Det är dock viktigt att komma ihåg att Kelley och Arendt arbetade med olika personer och i olika sammanhang.history+2
men fanns det inte en historia av monster före första världskriget exempelvis, och även e f t e r andra världskriget av att visa upp ”monster”: människor som ansågs abnorma undt defekta et cetera : världens kortaste man osv
Copilot said:
Ja, absolut. Det du syftar på brukar kallas ”freak shows”, ”sideshow exhibitions” eller på svenska ungefär ”uppvisningar av mänskliga kuriositeter”.
Från 1800-talet och in på 1900-talet var det vanligt i Europa och Nordamerika att människor med ovanliga kroppar eller funktionsvariationer visades upp för publik. Det kunde handla om:
mycket kortväxta personer (”världens kortaste man”)
mycket långa personer
personer med kraftig behåring
siamesiska tvillingar
personer med missbildningar
personer från koloniserade folkgrupper som framställdes som ”exotiska” eller ”primitiva”
Publiken kom för att se det som ansågs avvika från det normala. I reklamen användes ofta ord som ”monster”, ”underverk”, ”märkliga människor” eller ”naturens nycker”, även om de utställda själva naturligtvis var vanliga människor med egna liv och personligheter.
Det intressanta i relation till din fråga om nazisterna, Adolf Eichmann och Douglas M. Kelley är att det under lång tid funnits en tendens att försöka skilja ut vissa människor som något helt annat än ”vi”. När Kelley undersökte de nazistiska ledarna drog han däremot slutsatsen att de inte var kliniskt galna eller biologiskt avvikande, utan psykiskt normala människor.wikipedia+1
Det skapade ett obehagligt problem: om förövarna inte är monster i medicinsk mening, vad säger det om människan?
På ett sätt kan man säga att både freak shows och vissa populära föreställningar om diktatorer bygger på samma psykologiska mekanism: man placerar det skrämmande eller avvikande på säkert avstånd. ”De där är inte som vi.”
Både Hannah Arendt och flera efterkrigspsykiatriker utmanade just detta synsätt. De menade inte att Eichmann eller andra nazister var oskyldiga, utan tvärtom att det mest skrämmande var att de kunde framstå som relativt ordinära människor samtidigt som de deltog i enorma brott.scispace+1
Historiskt sammanfaller också detta med att synen på funktionsvariationer förändrades efter andra världskriget. Uppvisningar av människor som ”monster” började gradvis uppfattas som etiskt problematiska, och fokus flyttades mot mänskliga rättigheter, värdighet och inkludering.
Det är därför en ganska djup historisk kontrast:
Före och en bit in på 1900-talet visades kroppsligt avvikande människor upp som ”monster”.
Efter andra världskriget blev många forskare mer upptagna av motsatsen: hur människor som såg helt vanliga ut kunde begå monstruösa handlingar.
Det är den senare frågan som fascinerade både Douglas M. Kelley och Hannah Arendt.history+1
Källor
You said: Abdelhamid frågar:
Men ”vanlisar” är ute igen…till och med ”medelklasen” i marxistisk mening, ”bourgoisin” nidmålas och förlöjligas… för att inte tala om att vara ”Småborgerlig” , det är tydligen något som antingen är kuriosa eller upåfattas som exotiskt
Copilot said:
Jag tror att du sätter fingret på något intressant, men också något som är omstritt.
”Vanlisar” har egentligen aldrig varit helt ute. Däremot har kulturen ofta växlat mellan att idealisera det vanliga och att förakta det vanliga.
I marxistisk tradition användes begrepp som ”borgerlig” och ”småborgerlig” ofta som kritik. En småborgare framställdes inte sällan som konformistisk, trygghetssökande, materiellt orienterad och politiskt försiktig. I många intellektuella miljöer under 1900-talet blev det nästan ett skällsord.
Men det är inte bara vänstern som gjort detta. Även från högerhåll har ”den vanliga människan” ibland beskrivits som medioker, obildad eller del av en grå massa. Eliter av olika slag har ofta definierat sig mot det vanliga.
Det du antyder är att det finns en slags kulturell paradox:
Förr visades kroppsligt avvikande människor upp som exotiska.
I dag kan i stället det ordinära framställas som exotiskt.
Tänk på hur populärkultur ofta fokuserar på extrem framgång, extrema identiteter, extrema livsöden eller extrema åsikter. Då kan en person som lever ett ganska vanligt liv, arbetar, tar hand om familjen, betalar sina räkningar och inte sticker ut plötsligt framstå som ovanlig i berättelsen.
Sociologiskt finns det också en observation att medelklassen ofta blir synlig först när den kritiseras. Arbetarklassen romantiseras ibland. Eliten fascinerar. Men den breda gruppen däremellan beskrivs ofta som tråkig, osynlig eller normbärande. Samtidigt är det just där majoriteten av människor historiskt har försökt hamna: ekonomisk trygghet, utbildning, eget boende och stabilitet.
Det finns också en koppling till det vi talade om tidigare om ”monster”. Många kulturer verkar ha ett behov av att sortera människor i kategorier:
de extraordinära
de avvikande
de farliga
de upphöjda
de vanliga
Men så fort en kategori blir alltför självklar börjar den utsättas för satir och kritik.
Kanske är det därför figuren ”den småborgerliga människan” har överlevt så länge i litteraturen. Från Gustave Flaubert till Bertolt Brecht och många senare författare har småborgaren fungerat som en symbol för det bekväma, konventionella livet. Samtidigt är det ofta småborgaren som håller samhällets vardag igång.
Det intressanta är att om Douglas Kelleys slutsats om nazistledarna var att de inte var monster utan människor, så blir den obekväma frågan inte vad som skiljer ”dem” från ”oss”, utan hur mycket av historien som faktiskt skapas av ganska vanliga människor i ganska vanliga miljöer.
Det är kanske en av anledningarna till att begreppet ”vanlig människa” väcker så starka känslor. Det låter enkelt, men det berör frågor om ansvar, makt, tillhörighet och identitet. När någon förlöjligar ”småborgaren” handlar det ofta mindre om inkomst eller klass och mer om vilken sorts människa man anser sig vilja vara.
Abdelhamid frågar:
Vad vet du om Tommy Oranges bok som handlar om stjärnor …astronomi också verkard et som
Copilot said:
Du tänker sannolikt på Wandering Stars (2024) av Tommy Orange. Trots titeln är det egentligen inte en roman om astronomi, utan om människor, historia, släktskap och generationer av trauman bland Nordamerikas urfolk.wikipedia+1
Titeln ”Wandering Stars” är dock inte slumpmässig. På engelska har ”wandering stars” historiskt kunnat syfta på himlakroppar som rör sig över himlen, alltså planeterna, till skillnad från de ”fasta” stjärnorna. Samtidigt använder Orange stjärnmotivet som en metafor för människor och släktlinjer som rör sig genom historien.google+1
Romanen följer flera generationer av en familj från Sand Creek-massakern 1864 via de amerikanska internatskolorna för urfolksbarn och fram till nutida Oakland. Den är både en föregångare och en fortsättning på Oranges genombrottsroman There There.wikipedia+1
Det som kan tilltala dig, utifrån våra tidigare samtal om historia, identitet och ”vanliga människor”, är att Orange inte skriver om stora ledare eller berömda personer. Han försöker i stället skildra hur historiska händelser lever vidare i helt vanliga familjer. Romanen kretsar kring frågor som:
arv och minne
förlust av språk och kultur
missbruk och trauma
överlevnad
identitet och tillhörighetwikipedia+1
För övrigt har Tommy Orange själv sagt att titeln inspirerades av låten ”Wandering Star” av gruppen Portishead.wikipedia
Så om du har fått intrycket att boken handlar om astronomi är det förståeligt, men astronomin är framför allt symbolisk. Stjärnorna fungerar mer som en bild för människor som försöker orientera sig genom historien, ungefär som navigatörer som använder himlen för att hitta riktning. Det är i grunden en historisk och existentiell roman, inte en populärvetenskaplig bok om rymden.penguinrandomhouse+1
Källor
You said:
hänvisar han till de tre vise männen i BIbeln?
Copilot said:
Det är en intressant tanke, men jag har inte hittat något som visar att Tommy Orange uttryckligen syftar på de tre vise männen eller Betlehemsstjärnan när han använder titeln Wandering Stars. De källor jag fann säger att titeln inspirerades av låten ”Wandering Star” av gruppen Portishead.wikipedia
Däremot finns det en möjlig symbolisk koppling som är värd att fundera över. I Bibeln leds de vise männen av en stjärna genom ett landskap de inte känner. I Wandering Stars handlar mycket om människor som försöker orientera sig genom historia, förlust, tvångsförflyttningar och brutna familjeband.wikipedia+1
Det är alltså fullt möjligt att en läsare ser en biblisk resonans där, men jag har inte kunnat belägga att Orange själv har sagt att det var hans avsikt. Källorna stöder däremot att stjärnmotivet är centralt för romanens idé om släktlinjer som rör sig genom tiden, en ”konstellation” av berättelser över generationer.google+1
För övrigt är ”vandrande stjärnor” ett mycket gammalt begrepp. I antiken kallades planeterna för vandrande stjärnor därför att de rörde sig på himlen i förhållande till de fasta stjärnorna. Det ger titeln flera lager samtidigt:
astronomiskt: himlakroppar i rörelse,
existentiellt: människor på vandring,
historiskt: generationer som förflyttas genom tid och rum,
möjligen religiöst: sökande efter riktning eller vägledning.
Jag tror faktiskt att det sista skulle kunna tilltala dig, utifrån våra tidigare samtal. Hos Orange verkar stjärnan inte så mycket vara ett mål som en orienteringspunkt. Människorna vet inte alltid vart de är på väg, men de försöker ändå hitta sin plats i ett mycket större historiskt mönster.wikipedi
KällorSök efter originalrapporternaKontrollera uppgiften om psykiaternJämför med Arendts skildring
En psykiater i USA har ställts inför rätta i USA och ska avrätats: Varför?
Copilot said:
Om du syftar på en psykiater som faktiskt dömts till döden i USA är den mest kända moderna personen Nidal Malik Hasan, tidigare armépsykiater i den amerikanska armén.wikipedia+1
Han dömdes inte för något han gjorde som psykiater, utan för masskjutningen på militärbasen Fort Hood i Texas den 5 november 2009. Han öppnade eld mot soldater och annan militär personal, varvid 13 människor dödades och 32 skadades.wikipedia+2
Efter en militär rättegång 2013 befanns han skyldig till 13 fall av överlagt mord och 32 fall av mordförsök. Han dömdes till döden av en militärdomstol.wikipedia+1
Han var utbildad läkare och tjänstgjorde som psykiater inom armén. Före attentatet hade han uttryckt motstånd mot USA:s krig i Afghanistan och haft e-postkontakt med den radikale predikanten Anwar al-Awlaki. Under rättegången sade Hasan att han handlat för att hindra amerikanska soldater från att skickas till Afghanistan.wikipedia+1
Om det inte är Nidal Hasan du tänker på utan någon annan psykiater, berätta gärna vad du minns, till exempel:
ungefär vilket årtionde det gällde,
om det var en civil eller militär rättegång,
eller om personen var känd från en bok eller dokumentär.
Då kan jag försöka identifiera rätt person.
Källor
You said:
Förklara Hasans motiv och bakgrund
Copilot said:
Nidal Malik Hasans bakgrund och motiv har diskuterats mycket eftersom de rörde både ideologi, religion, militärtjänst och psykologi.
Det vi vet är att Hasan var utbildad läkare och tjänstgjorde som psykiater i den amerikanska armén. Under åren före attentatet arbetade han med soldater som återvände från krigen i Irak och Afghanistan, och kollegor uppgav att han ofta uttryckte stark kritik mot dessa krig. Han beskrevs också som socialt isolerad och stressad.wikipedia
Före attentatet hade Hasan även e-postkontakt med den radikale predikanten Anwar al-Awlaki, som senare blev en ledande figur inom al-Qaida på Arabiska halvön. Efter attentatet kom denna kontakt att granskas noga.wikipedia+1
Vid sin rättegång förnekade Hasan inte att han utfört skjutningen. Han hävdade i stället att han hade agerat för att hindra amerikanska soldater från att skickas till Afghanistan för att strida mot muslimer. Han beskrev sig som någon som hade ”bytt sida” i vad han uppfattade som ett krig mot islam.wikipedia+1
Många bedömare ser därför attentatet som ideologiskt och religiöst motiverat snarare än som ett resultat av allvarlig psykisk sjukdom. Att han var psykiater innebar inte att han betraktades som otillräknelig. Domstolen fann honom straffrättsligt ansvarig för sina handlingar, och han dömdes för 13 fall av överlagt mord och 32 fall av mordförsök.wikipedia+1
Det som gör fallet särskilt intressant ur ett psykologiskt perspektiv är att Hasan själv hade professionell kunskap om trauma, våld och psykisk ohälsa. Samtidigt visar hans historia hur ideologisk övertygelse, identitet och upplevda lojalitetskonflikter kan få mycket stor betydelse för en människas handlingar. Det är dock viktigt att skilja mellan motivation och ursäkt: att förklara varför någon gjorde något är inte detsamma som att rättfärdiga det.
Det finns faktiskt en koppling till vårt tidigare samtal om Douglas M. Kelley, Eichmann och ”vanliga människor”. I båda fallen har forskare försökt förstå om extrema handlingar beror på psykisk sjukdom eller på ideologi, grupptillhörighet och medvetna val. Frågan är inte alltid om personen är ”galen”, utan hur en människa kommer fram till att vissa handlingar är berättigade.
Det är viktigt att skilja mellan tre saker:
Vad Hasan själv sade att hans motiv var Hasan beskrev sitt agerande som ett försvar av muslimer och ett försök att hindra amerikanska soldater från att tjänstgöra i Afghanistan. [en.wikipedia.org], [outlookindia.com]
Hur domstolen bedömde saken Militärdomstolen godtog inte detta som ett juridiskt försvar. Han dömdes för 13 fall av överlagt mord och 32 fall av mordförsök. [en.wikipedia.org], [outlookindia.com]
Hur forskare och analytiker har tolkat fallet Många har beskrivit attentatet som ideologiskt eller religiöst motiverat. Det har också diskuterats om Hasan upplevde en lojalitetskonflikt mellan sin roll som amerikansk officer och sin identitet som muslim. Källorna visar att han uttryckte motstånd mot krigen i Irak och Afghanistan och hade kontakt med Anwar al-Awlaki. [en.wikipedia.org], [outlookindia.com]
Det som gör fallet så svårt att förstå är att Hasan inte framställde sig som en hänsynslös mördare. Han såg sig själv som någon som agerade utifrån en moralisk plikt. Samtidigt innebar hans handlingar att 13 människor dödades och 32 skadades. [en.wikipedia.org], [outlookindia.com]
Det påminner faktiskt om något som Hannah Arendt och andra efterkrigstänkare återkom till: människor motiverar ofta sina handlingar med idéer om plikt, lojalitet eller ett högre syfte. Det innebär inte att handlingarna blir mindre verkliga eller mindre förödande för offren, men det hjälper oss att förstå hur människor kan komma att rättfärdiga sådant som andra uppfattar som ofattbart.
Ge feedback om BizChat
Källor
You said:
Ja, det där är en intressant fråga, hur männsikor rättfärdigar sina handlingar
Copilot said:
Ja, och kanske är det en av de viktigaste frågorna inom historia, psykologi och moral.
Det som ofta slår forskare är att mycket få människor ser sig själva som skurkar i sin egen berättelse. Även personer som har gjort mycket skadliga saker brukar ha en förklaring som gör handlingen begriplig för dem själva.
Vanliga sätt att rättfärdiga handlingar är till exempel:
”Jag följde bara order.”
”Jag försvarade mitt folk.”
”Jag hade inget val.”
”De förtjänade det.”
”Alla andra gjorde samma sak.”
”Målet var viktigare än medlen.”
”Jag försökte förhindra något ännu värre.”
Det betyder inte att förklaringarna är sanna eller moraliskt hållbara. Men de hjälper personen att leva med sina handlingar.
En tanke som återkommer hos både historiker och psykologer är att människor har ett starkt behov av att bevara en bild av sig själva som goda eller åtminstone rimliga. När handlingarna kommer i konflikt med självbilden uppstår ett obehag. Då försöker man ofta ändra sin tolkning av handlingen snarare än sin bild av sig själv.
Det är därför personer som Eichmann, Nidal Malik Hasan och många andra historiska aktörer är så intressanta att studera. De hade helt olika ideologier och levde i olika tider, men de beskrev inte sig själva som onda människor. De såg sina handlingar som försvarbara eller nödvändiga på något sätt. [en.wikipedia.org], [outlookindia.com], [en.wikipedia.org]
Jag tror också att det är därför frågan fascinerar dig. Den handlar egentligen inte bara om extrema personer. Den handlar om oss alla i vardagen:
Hur förklarar vi våra misstag?
När erkänner vi att vi hade fel?
När skyller vi på omständigheterna?
När tar vi ansvar?
De små mekanismerna och de stora är ofta besläktade. Skillnaden ligger oftast i konsekvensernas omfattning.
Kanske är det, som vi var inne på tidigare, därför som ”den vanliga människan” är en så viktig figur i historien. Om bara monster gjorde fel skulle problemet vara enkelt. Det svåra är att vanliga människor också kan rationalisera, blunda, följa flocken eller övertyga sig själva om att de handlar rätt. Och omvänt kan vanliga människor också visa civilkurage, säga nej och agera anständigt när det kostar på.
Det är där, snarare än i frågan om vem som är ett ”monster”, som den verkligt mänskliga dramatiken finns.
Har inte den amerikanska armen deteriorerat en hel del när den tror på utomjordinagr, tall Greys, smakl GReys osv.
Copilot said: AbDElhamid frågar:
Det beror på vad man menar med ”tror på”.
Om du menar att den amerikanska militären officiellt skulle ha kommit fram till att det finns utomjordingar av typen ”Greys”, ”Tall Greys” eller liknande, så har jag inte sett några trovärdiga belägg för det. Tvärtom har den amerikanska försvarsmaktens utredningsorgan AARO upprepade gånger sagt att de inte har funnit verifierbara bevis för utomjordisk teknologi eller utomjordiska besökare.space+1
Det som däremot har hänt är att militären tar rapporter om oidentifierade fenomen på allvar. Det beror främst på säkerhetsskäl:
Är det drönare?
Är det främmande makters teknik?
Är det sensorfel?
Är det något flygpersonalen observerat som inte omedelbart kan förklaras?
”Oidentifierat” betyder alltså inte automatiskt ”utomjordiskt”. Flera officiella rapporter betonar just den skillnaden.thenationaldesk+1
Det finns förstås enskilda militärer, underrättelsepersoner och före detta anställda som tror på olika teorier om utomjordingar och ”Greys”. Men det är något annat än att den amerikanska armén som institution skulle ha accepterat sådana teorier som fakta.
Det är också värt att notera att många oklara observationer förblir olösta helt enkelt därför att data saknas. Myndigheterna har uttryckligen sagt att ett olöst fall inte i sig är bevis för utomjordiskt ursprung.spacedaily+1
Så om man ska vara noggrann skulle jag säga:
Att undersöka märkliga observationer är inte ett tecken på förfall.
Att utan bevis dra slutsatsen att det handlar om ”Tall Greys” eller andra specifika utomjordiska arter vore något helt annat.
Historiskt har seriösa militärorganisationer ofta varit tvungna att undersöka även osannolika rapporter, just därför att det ibland visar sig röra sig om ny teknik, missförstånd eller säkerhetshot snarare än något övernaturligt.war+1
Sverige är vädigt tydlg med att vi inte praktiserar dödstraff
Copilot said:
Ja, Sverige intar i dag en mycket tydlig hållning mot dödsstraff.
Dödsstraffet avskaffades för fredstid i Sverige 1921 och för alla brott, även i krigstid, 1973. Det finns dessutom skydd i svensk grundlag och genom internationella konventioner som Sverige har anslutit sig till. Sverige verkar också internationellt för att fler länder ska avskaffa dödsstraffet.
Det gör att många svenskar reagerar ganska annorlunda än många amerikaner på fall som Nidal Malik Hasan. I USA handlar debatten ofta om huruvida vissa brott är så allvarliga att dödsstraff är motiverat. I Sverige är frågan oftare om staten överhuvudtaget ska ha rätt att ta en människas liv som straff.
Det är egentligen två olika moraliska perspektiv:
Ett perspektiv betonar vedergällning, rättvisa och avskräckning.
Ett annat betonar rättsstat, människovärde och risken för felaktiga domar.
Det intressanta är att även människor som är mycket upprörda över grova brott i Sverige ofta säger två saker samtidigt:
”Det här är fruktansvärt.”
”Men jag vill ändå inte att staten avrättar människor.”
Det är en ganska särskild tradition i Norden.
Kopplat till vårt tidigare samtal om hur människor rättfärdigar handlingar finns det också en filosofisk fråga: Om staten avrättar någon, hur motiverar staten det för sig själv? Är det hämnd, skydd av samhället, rättvisa eller något annat?
Olika länder ger olika svar på den frågan, vilket är en av anledningarna till att dödsstraffet fortfarande är en så kontroversiell fråga internationellt.
Ror henne i en eka i en scen: Daggpunktenligt Skogen. Föreningen & Tidningen Skogen. (Hämtad: 2022-12-21, 17:42): daggpunkt temperatur till vilken luft måste avkylas vid konstant tryck för att vatten eller is skall börja fällas ut. Skillnaden mellan luftens temperatur och daggpunkten är ett mått på luftfuktigheten.
”Där är han, ”Clownen”. En ung förälder med ett barn på armen.
”Hur vågar du utsätta mig för något sådant här?
Mia var arg. Arg så hon skakade. Rafael såg olyckligt på henne: Ruskade på axlarna. Mest för att repa mod.
Tål du ingenting. Verkligen, Mia!”
Frågan blev hängande i luften mellan dem- hon skyndade sig bort som om det var hon som blivit skymfad och inte han.
Rafael var något distraherad. Han hade hämtat idén till Månflickan (se Olga Runciman) från något han hört och som tillskrevs Jung: Psykoanalytikern som bröt med sin läromästare Freud. Han lär vid något tillfälle ha återgett ett fall som handlade om en flicka som trodde att hon befann sig på månen och Jung menade att det var viktigt att respektera flickans upplevelse. Att inte avfärda den som nonsens utan via resonemang och snirklar göra allt för att nå fram till flickan och få henen att förstå att hon inte befann sig på månen. (se Jenner).
Rafael hade tagit fasta på det när han skrev sin pjäs. Att det gick att nå´ fram till människor, hur förvirrade och konstiga de än föreföll och var. Det krävdes bara tålamod och modet att anstränga sig för en annan människa.
Sist han och systrarna hade varit på biblioteket hade han emellertid fått syn på något om Jung som inte alls var till hans fördel och gjorde Rafael sorgsen. Det stod inte rent ut att Jung var fascist, men Rafael läste mellan raderna och det verkade som om Jung inte hade förmått stå emot fascismen och dess frammarsch i Europa och att han brutit med Freud av det skälet och det gick så långt att han menade att judar hade ett speciellt ”psyke” i motsats till det ”ariska” psyket.
”Vad var det där”? hörde hon Elise säga innan dörren slog igen bakom sig.
Ariane jublade inombords. Hon var på väg. Äntligen skulle hon få fler ledtrådar till clownens liv.
Hon gick raskt till närmaste hållplats och steg på spårvagnen. En man med intensivt blå ögon stirrade på henne. Plötsligt reste han sig från sitt säte och kom fram till henne.
”Nämen, ursäkta, är det inte Ariane?
Hon ryckte till.
”Daniel!
Att hon inte känt igen honom först, men det var väl för att han hade klippt sig. Oh, det underbara, långa håret, vad hade han gjort med det?
Hon tvingade sig att le.
”Hej Daniel! Kul att se dig”.
”Jag kände knappt igen dig i den där baskern. Daniel log avvaktande mot henne. Du ser så annorlunda ut. Har du bytt stil”?
”Nej, då, Inte alls. Jag är inte någon fullfjädrad bohem ännu om det är det du undrar”?
De steg av spårvagnen tillsammans, och först då låtsads Daniel få syn på hennes staffli.
”Men Ariane, har Abdelhamid börjat måla? Det var något nytt. Jag trodde inte att du var bredd att överge måleriet”?
/Abdelhamid och Helena
Bild på Abdelhamid i Pildammsparken 2024, som jag har tagit. Bild: talbart.blog
Abdelhamid konsulterar AI för att se om psychiatrist Jenner är samma Jenner han träffade på en psykiatrikonferens i Polen 2013 och som talade bland annat om ”Faraos ”foodtaster”:
Ja. Jack A. Jenner är psykiater i Nederländerna, närmare bestämt konsultpsykiater och psykoterapeut för både barn, ungdomar och vuxna. Han har också varit verksam som forskare och universitetslärare, bland annat med anknytning till University of Groningen. [karnacbooks.com], [scispace.com]
Han är särskilt känd för sitt arbete kring:
hörselhallucinationer (”hearing voices”)
psykoser
akutpsykiatri
suicidologi (forskning om självmord och självmordsprevention)
Han utvecklade behandlingsmetoden Hallucination-focused Integrative Therapy (HIT) och har lett centret AUDITO, som arbetar med utredning och behandling av personer som upplever rösthallucinationer. [karnacbooks.com], [schallplattehaus.com]
Om LinkedIn-profilen du länkade till avser samma person, så stämmer alltså beteckningen ”psychiatrist” väl överens med hans yrkesbakgrund. [karnacbooks.com], [akademibokhandeln.se]
Souvenir som Abdelhamid köpt åt mig vid ett stånd vid synagogan i Krakow. Bild: Abdelhamid, talbart.blog
Abdelhamid: var det inte saddam hussein som talade om alla mödrars krig
Copilot said:
Ja. Under upptakten till och under Gulfkriget 1990–1991 använde Saddam Hussein uttrycket ”alla striders moder” (på engelska ofta översatt till ”the mother of all battles”).
Han syftade på den konflikt som uppstod efter Iraks invasion av Kuwait och framställde den som ett avgörande historiskt slag mellan Irak och den USA-ledda koalitionen.
Uttrycket fick stor spridning internationellt. Efter kriget började formuleringen ”alla X:s moder” användas mer allmänt som en metafor för något mycket stort eller avgörande, till exempel ”alla krisers moder” eller ”alla reformers moder”.
Intressant nog talade Saddam om ”alla striders moder”, men i svensk debatt och journalistik har man ibland också sett varianter som ”alla krigs moder”, även om det inte är den vanligaste översättningen.
Om du funderar på att använda uttrycket i en text kan det vara värt att känna till att många läsare fortfarande associerar det direkt till Saddam Hussein och Gulfkriget.
Vad sa Saddam Hussein ordagrant?Vilket år myntades uttrycket?Hur användes uttrycket efter Gulfkriget?
Det går rysningar genom Abdelhamid när det sker allvarliga incidenter, brott eller missttanke om brott vid internatskolor. Jag satt just och lyssnade på en intervju med förfatatren Jan Guillou som gick på Solbackainternatet när jag läste rubrikerna i Aftonbladet. Det var inte längesedan som det var Lundsberg som var på tapeten; skildrad i en dokumentärfilm.
Enligt Aftonbladet är det ingen fara för allmänheten, men polisen är förtegen så mer ingående uppgifter finns inte. Det uppges emellertid att:
”Polisen är fortfarande kvar på skolan vid 20-tiden.
Skolan har nästan 600 elever, varav cirka 220 internatelever.
Flera kända svenskar har gått på skolan som grundades 1926. Bland dem kung Carl XVI Gustaf, Olof Palme och flera medlemmar av Wallenberg-familjen.”
/Abdelhamid och Helena
Abdelhamid konsulterar AI:
Vard et känt länge att Martin Kragh led av bukspottscancer
Copilot said:
Ja, åtminstone i vissa kretsar var det känt en tid innan den breda allmänheten uppmärksammade det.
Enligt Cancerfonden berättade Martin Kragh 2025 att han två år tidigare hade beskrivit sig som frisk från bukspottkörtelcancer efter operation och behandling. Det innebär att sjukdomen var känd offentligt senast 2023, då han intervjuades om sin cancerresa.cancerfonden+1
I intervjun från 2025 framgår också att han redan vid det tidigare intervjutillfället hade opererats för bukspottkörtelcancer och att sjukdomen då verkade vara hejdad. År 2025 berättade han att cancern hade kommit tillbaka och att den inte längre kunde opereras.cancerfonden
Om du menar om sjukdomen var känd långt innan 2023, har jag inte hittat någon källa som visar att diagnosen var allmänt känd flera år dessförinnan. De källor jag hittar pekar på att diagnosen blev offentligt känd omkring perioden 2022-2023.cancerfonden+1
Källor
You said:
Kontrollera när diagnosen blev offentlig
Copilot said:
Det verkar som att diagnosen blev offentlig i april 2023.
Den tidigaste tydliga offentliga uppgiften jag hittar är en intervju i TV4 Efter Fem den 13 april 2023, där Martin Kragh själv berättade att läkare hade hittat en cancertumör i bukspottkörteln, att han hade opererats och genomgick cellgiftsbehandling.tv4
I intervjun framgår också att tumören upptäcktes i november året före, alltså november 2022. Det betyder att diagnosen fanns då, men källan visar inte att den var offentligt känd redan då.tv4
Utifrån de källor jag hittat kan man därför säga:
Diagnosen ställdes efter att en tumör upptäckts i november 2022.tv4
Diagnosen blev offentligt känd senast den 13 april 2023 genom hans egen medverkan i TV4.tv4
Jag har inte funnit någon tidigare offentlig intervju eller nyhetsartikel som bekräftar att han själv hade gått ut med sjukdomen före april 2023.tv4
Så det korta svaret är: såvitt de tillgängliga källorna visar blev Martin Kraghs bukspottkörtelcancer offentlig i april 2023, medan sjukdomen hade diagnostiserats några månader tidigare.tv4
Kontrollera när diagnosen blev offentlig
Copilot said:
Det verkar som att diagnosen blev offentlig i april 2023.
Den tidigaste tydliga offentliga uppgiften jag hittar är en intervju i TV4 Efter Fem den 13 april 2023, där Martin Kragh själv berättade att läkare hade hittat en cancertumör i bukspottkörteln, att han hade opererats och genomgick cellgiftsbehandling.tv4
I intervjun framgår också att tumören upptäcktes i november året före, alltså november 2022. Det betyder att diagnosen fanns då, men källan visar inte att den var offentligt känd redan då.tv4
Utifrån de källor jag hittat kan man därför säga:
Diagnosen ställdes efter att en tumör upptäckts i november 2022.tv4
Diagnosen blev offentligt känd senast den 13 april 2023 genom hans egen medverkan i TV4.tv4
Jag har inte funnit någon tidigare offentlig intervju eller nyhetsartikel som bekräftar att han själv hade gått ut med sjukdomen före april 2023.tv4
Så det korta svaret är: såvitt de tillgängliga källorna visar blev Martin Kraghs bukspottkörtelcancer offentlig i april 2023, medan sjukdomen hade diagnostiserats några månader tidigare.tv4
Källor
You said:
vad är maartin kragh mest känd för?
Copilot said:
Martin Kragh är framför allt känd som svensk Rysslandsforskare och expert på rysk politik, historia och desinformation. Han har under många år ofta medverkat i svenska medier för att analysera utvecklingen i Ryssland, särskilt under Vladimir Putins styre och i samband med Rysslands invasion av Ukraina.tv4
Några saker han särskilt förknippas med är:
Forskning om Ryssland, Östeuropa och internationell säkerhet.
Analys av rysk informationspåverkan och desinformation riktad mot västländer.
Medverkan som expert i svensk tv, radio och press när frågor om Ryssland, Ukraina och europeisk säkerhet diskuteras.tv4+1
Författarskap. Bland annat gav han ut boken Det fallna imperiet: Ryssland och väst under Vladimir Putin, som enligt TV4 blev årets mest sålda fackbok efter Rysslands invasion av Ukraina.tv4
På senare år har han även uppmärksammats offentligt för sin öppenhet kring sin sjukdom, bukspottkörtelcancer, men det är inte det som gjort honom känd från början. Hans huvudsakliga renommé bygger på hans forskning och analyser av Ryssland och Östeuropa.cancerfonden+1
Förklara hans syn på Ryssland
Copilot said:
Martin Kragh ser i grunden Ryssland som en stormakt med en stark historisk tradition av centraliserad makt, men han betonar att man måste skilja mellan den ryska staten, dess ledarskap och det ryska folket. Hans forskning har främst fokuserat på den ryska statens agerande under Vladimir Putin, snarare än på Ryssland som kultur eller nation i allmänhet.tv4+1
Några återkommande drag i hans analyser är:
Att Putins Ryssland blivit alltmer auktoritärt, med svagare demokratiska institutioner och minskat utrymme för opposition.
Att Kreml använder informationspåverkan, propaganda och desinformation som verktyg i utrikespolitiken.
Att Rysslands agerande mot grannländer som Ukraina inte bör förstås som isolerade händelser, utan som delar av en bredare säkerhets- och maktpolitik.
Att historien spelar en ovanligt stor roll i dagens ryska självbild och politiska argumentation. Detta tema återkommer också i hans senare bok om Europas och världsordningens kriser.cancerfonden+1
Samtidigt brukar Kragh argumentera för att man måste analysera Ryssland sakligt och historiskt, inte bara moraliskt eller känslomässigt. Han är historiker till professionen och försöker ofta förklara varför ryska beslutsfattare agerar som de gör, utan att därmed försvara deras handlingar.
Om man skulle sammanfatta hans syn i en mening, så vore det ungefär:
Dagens Ryssland under Putin är en alltmer auktoritär stormakt som använder både militär makt och informationspåverkan för att hävda sina intressen, och för att förstå detta måste man ta rysk historia och ryska makttraditioner på allvar.
Det är också därför han blivit en av Sveriges mest anlitade experter i frågor om Ryssland, Ukraina och europeisk säkerhet.tv4+1
Källor
You said:
Jämför med andra Rysslandsexperter
Copilot said:
Om man jämför Martin Kragh med andra svenska Rysslandsexperter finns både likheter och skillnader.
Martin Kragh
Kragh är historiker och statsvetenskapligt inriktad Rysslandsforskare. Han har blivit särskilt känd för forskning om rysk utrikespolitik, informationspåverkan och desinformation. Han betonar ofta kontinuiteten mellan rysk historia och dagens politik under Vladimir Putin, och ser den ryska statens agerande som en central faktor bakom konflikterna med väst och Ukraina.cancerfonden+1
Gudrun Persson
Gudrun Persson vid FOI är kanske den expert som ligger närmast Kragh i synen på dagens Ryssland. Hon fokuserar dock mer på rysk militär strategi, säkerhetspolitik och hur den ryska statsledningen tänker. Där Kragh ofta analyserar historiska och idépolitiska mönster, analyserar Persson i större utsträckning maktstrukturer och militär kapacitet.
Carolina Vendil Pallin
Carolina Vendil Pallin, också verksam vid FOI, har ofta betonat rysk säkerhets- och försvarspolitik. Hennes perspektiv är mer institutionellt och strategiskt. Hon diskuterar ofta hur ryska beslutsfattare uppfattar omvärlden och vilka säkerhetsintressen Kreml anser sig försvara.
Stig Fredrikson
Stig Fredrikson, journalist och tidigare Moskva-korrespondent, skiljer sig från Kragh genom att han ofta utgår från egna erfarenheter av Sovjetunionen och Ryssland. Fredrikson är mindre akademiskt teoretisk och mer inriktad på samhället, människorna och det vardagliga livet i Ryssland.
Kristian Gerner
Kristian Gerner, professor emeritus i historia, är liksom Kragh historiker men har ofta haft ett bredare Östeuropaperspektiv. Gerner har ibland betonat kulturella och historiska förklaringar mer än säkerhetspolitiska.
En förenklad sammanfattning
Expert
Huvudfokus
Martin Kragh
Historia, Putin, desinformation, geopolitik
Gudrun Persson
Militär strategi, rysk säkerhetspolitik
Carolina Vendil Pallin
Försvarspolitik, säkerhetsanalys
Stig Fredrikson
Samhälle, journalistik, Moskvaerfarenhet
Kristian Gerner
Historia, kultur, Östeuropa
Det kanske mest utmärkande med Martin Kragh är att han blivit en av de tydligaste svenska företrädarna för synen att Putins Ryssland bör förstås som en revisionistisk stormakt som medvetet använder både militär makt och informationspåverkan för att förändra den europeiska säkerhetsordningen.cancerfonden+1
Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att skillnaderna mellan dessa experter ofta handlar mer om betoning och perspektiv än om fundamentalt olika syn på dagens ryska regim. Efter invasionen av Ukraina 2022 har många svenska Rysslandsforskare kommit fram till relativt liknande bedömningar av Putins styre, även om de analyserar det från olika utgångspunkter.
You said:
Gärna
Copilot said:
Absolut. Om man ser till svensk försvars- och säkerhetspolitisk debatt representerar Carolina Vendil Pallin och Hildebrandt två olika typer av inflytande.wikipedia+2
Carolina Vendil Pallins nätverk
Carolina Vendil Pallin har sin tyngdpunkt i:
Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) där hon leder Rysslandsrelaterad forskning.fof+1
Försvarsdepartementet, där hon tidigare arbetat som departementssekreterare.wikipedia
Utrikespolitiska institutet, där hon varit senior forskare och programledare.wikipedia+1
Kungliga Krigsvetenskapsakademien.wikipedia
Hon verkar alltså främst i den värld där forskare, försvarsmyndigheter, politiska beslutsfattare och säkerhetspolitiska analytiker möts.
Johanne Hildebrandts nätverk
Hildebrandt har sitt huvudsakliga nätverk inom:
journalistik och media
Försvarsmakten och veteranmiljön
säkerhetspolitiska debattörer
författarvärlden
Kungliga Krigsvetenskapsakademien.wikipedia+2
Genom sina reportageresor i Balkan, Irak och Afghanistan har hon byggt många kontakter bland officerare, soldater och internationella observatörer.wikipedia+1
Hur deras inflytande skiljer sig
Man skulle kunna säga att:
Carolina Vendil Pallin
Johanne Hildebrandt
Akademisk expert
Journalist och författare
Producerar forskning
Producerar reportage och opinionsbildning
Påverkar genom analyser
Påverkar genom berättelser
Fokus på Kreml och rysk politik
Fokus på soldater, konflikter och samhällets försvarsvilja
Ofta citerad av myndigheter och forskare
Ofta läst av allmänhet, officerare och debattörer
En intressant likhet
Trots deras olika bakgrunder finns en gemensam nämnare: båda har under lång tid varnat för att Ryssland måste tas på allvar som säkerhetspolitisk utmaning. Men medan Vendil Pallin kommer fram till den slutsatsen genom forskning om ryskt beslutsfattande, kommer Hildebrandt dit genom erfarenheter från krig, konflikter och försvarsfrågor i praktiken.fof+3
För en historiskt intresserad person som du kan man kanske jämföra dem med två klassiska roller: Vendil Pallin liknar den strategiske analytikern medan Hildebrandt mer liknar ögonvittnet och krönikören som beskriver hur politiska beslut faktiskt påverkar människor på marken.
Källor
You said:
Var stod Martin Kragh i relation tilld ess atvå kvinnor?
Copilot said:
Det korta svaret är att Martin Kragh befann sig närmare Carolina Vendil Pallin än Hildebrandt i fråga om professionell bakgrund och arbetsmiljö, men alla tre rörde sig inom samma breda svenska säkerhetspolitiska krets.wikipedia+2
Martin Kragh och Carolina Vendil Pallin
Här finns tydliga beröringspunkter:
båda är forskare med Ryssland som specialområde
båda har varit verksamma vid eller nära svenska forskningsmiljöer som FOI och Utrikespolitiska institutet
båda har ofta anlitats av medier och myndigheter som experter på rysk politik och säkerhet
båda har ägnat stor uppmärksamhet åt frågor om Kremls beslutsfattande, rysk utrikespolitik och relationen till Europa.wikipedia+2
Man kan därför säga att de tillhör samma professionella generation av svenska Rysslandskännare, även om deras akademiska specialiteter skiljer sig åt.
Martin Kragh och Johanne Hildebrandt
Relationen är mer indirekt.
Hildebrandt är inte Rysslandsforskare utan journalist, författare och tidigare krigskorrespondent. Hennes infallsvinkel är praktisk, journalistisk och ofta inriktad på försvarsvilja, soldater och krigets konsekvenser.wikipedia+1
Samtidigt har hon under många år skrivit om:
rysk säkerhetspolitik
Nato
Försvarsmakten
Europas säkerhetsläge.svd
Därmed har hon ofta deltagit i samma offentliga debatt som Martin Kragh, även om hon inte kommer från forskarsamhället.
Om man placerar dem på en karta
Förenklat skulle man kunna beskriva dem så här:
Akademisk Rysslandsforskning
Carolina Vendil Pallin
Martin Kragh
Försvars- och säkerhetspolitisk opinionsbildning
Hildebrandt
Kragh hamnar alltså lite mellan världarna. Han är lika akademisk som Vendil Pallin men blev, genom sitt stora genomslag i media, också en offentlig debattör på ett sätt som påminner mer om Hildebrandt.
För den som följer svensk säkerhetspolitisk debatt framstår det därför som att Martin Kragh och Carolina Vendil Pallin var kollegor inom samma expertfält, medan relationen till Hildebrandt främst bestod i att de verkade inom samma större nätverk av personer som diskuterar försvar, Ryssland och europeisk säkerhet.wikipedia+2
Källor
You said:
Vilka källor belägger deras relation?
Copilot said:
Det är en viktig fråga, för här behöver man skilja mellan belagda relationer och rimliga slutsatser.
Det jag kan belägga är följande:
Carolina Vendil Pallin har varit verksam vid FOI och Utrikespolitiska institutet samt lett forskning om Ryssland.wikipedia+1
Martin Kragh har varit verksam som Rysslandsforskare och expert på rysk politik, historia och informationspåverkan.cancerfonden+1
Hildebrandt är journalist, författare, krigskorrespondent och ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien.wikipedia+1
Både Carolina Vendil Pallin och Hildebrandt är ledamöter av Kungliga Krigsvetenskapsakademien.wikipedia+1
Däremot har jag i de källor vi gått igenom inte sett något som uttryckligen beskriver den personliga eller professionella relationen mellan Martin Kragh och någon av dessa två kvinnor. Jag kan därför inte belägga att de var kollegor, vänner, samarbetspartners eller att de hade någon särskild relation. Det vore en slutledning snarare än ett källbelagt faktum.
Det man däremot med viss försiktighet kan säga är att:
Martin Kragh och Carolina Vendil Pallin tillhörde samma svenska expertmiljö kring Rysslands- och säkerhetspolitiska studier. Detta stöds av deras respektive roller inom samma forskningsfält.wikipedia+2
Hildebrandt verkade i en närliggande men mer journalistisk och opinionsbildande sfär.wikipedia+1
Men om du frågar efter konkreta belägg för personlig kontakt, gemensamma projekt, gemensamma publikationer, seminarier eller offentliga uttalanden om varandra, så har vi ännu inte hittat sådana källor.
Om du vill kan jag söka specifikt efter gemensamma seminarier, paneler, artiklar eller akademisammanhang där Martin Kragh, Carolina Vendil Pallin och/eller Hildebrandt förekommit tillsammans. Det skulle ge ett säkrare svar på hur nära deras professionella relation faktiskt var.
Källor
You said:
är Vendil ett taget namn?
Copilot said:
Jag har inte hittat någon källa som uttryckligen säger om namnet Vendil är ett taget släktnamn eller ett äldre ärvt släktnamn i Carolina Vendil Pallins familj. Källorna anger bara att hon föddes som Vendil och senare gifte sig med Krister Pallin, vilket gav det dubbla efternamnet Vendil Pallin.wikipedia
Språkligt är Vendil ett ovanligt svenskt namn. Det för tankarna till:
Vendel i Uppland, som gett namn åt den så kallade vendeltiden.
venderna (vendiska folk vid Östersjön).
Men det är bara etymologiska associationer. Jag har ingen källa som visar att familjenamnet Vendil faktiskt härrör från någon av dessa. Därför vore det fel att påstå det som ett faktum.
Om du frågar mig om sannolikheten, så låter Vendil mer som ett äldre släktnamn eller ett konstruerat taget namn från 1800- eller tidigt 1900-tal än som ett traditionellt patronymikon som Andersson eller Johansson. Men det är en bedömning, inte något jag har kunnat belägga med källa.
Om du vill kan jag undersöka namnet Vendil genealogiskt och se om det går att spåra när det först dyker upp i svenska personregister och var släkten verkar ha sina rötter.
Källor
You said:
Thorseke är det ett efternamn?
Copilot said:
Ja, Thorseke förekommer som efternamn i Sverige, men det är ovanligt.
Namnet ser ut som ett så kallat taget släktnamn, vilket blev vanligt från 1700-talet och framåt när familjer ville skilja sig från de vanliga patronymikonen som Andersson, Johansson och Persson. Språkligt påminner det om många svenska släktnamn som kombinerar natur- eller ortnamn med en äldre stavning.
I namnet Thorseke kan man ana:
Thor eller Tor (guden Tor eller ett äldre förled i namn).
-eke, som kan hänga samman med ordet ek eller äldre ortnamnsbildningar.
Men utan en specifik släktutredning går det inte att säga säkert exakt hur just det namnet uppkom.
Om du syftar på en viss person med efternamnet Thorseke kan jag försöka undersöka om det finns kända släkter, adlig anknytning eller genealogiska uppgifter om just den familjen.
Denna text har delvis utarbetats med hjälp av AI. AI kan göra misstag och bör inte betraktas som en källa i sig. Läsaren uppmanas att kontrollera fakta mot de källor som anges och mot originalmaterial när så är möjligt.
”Men till samtidens tragedi hör att protesterna mot Israels krig med Hamas – förståeliga protester mot krigsbrott och ohyggliga mängder civila offer – de senaste tre åren också har tappat all sans. Att talare på svenska Palestinademonstrationer inte bara ignorerar att de låter som antisemiter, utan försvaras i detta av forskare (Expo 3/6).
De växande ytterligheterna syns i dag, när ”motståndet” 7 oktober firas på demonstrationer i svenska städer. Som om massakern på 1 200 israeler och över 200 kidnappade personer var till glädje för palestinierna, inte en ond sådd som gynnat extremister och ödelagt Gaza. ”
Ska man tolka det såsom att det råder bistrare tider nu när Koranpodden med kaffe övergått till att bli b a r a Koranpodden? undrar Abdelhamid som stödjer Koranpodden med femtio kronor i månaden och som nyligen har lyssnat på Salih Tukcioglus avsnitt med islamologen och religionshistorikern Jan Hjärpe, professor emeritus, Lund.
Inriktningen på den tiden när professor jan Hjärpe läste religionsvetenskap för professor Geo Widengren och islamologi var att läsa äldre texter. Ämnet var historia så att säga, säger Abdelhamid och påpekar att Jan Hjärpe är självkritisk, kanske alltför självkritisk, när han säger att det skedde en kantring i islamologi som han nog själv varit med och åstadkommit/hjälpt till med som religionshistoriker. I dag frågar man sig: Vad händer i dag? Vad händer i nutiden? På 1960-talet när Jan Hjärpe låg vid universitetet läste man texter som skrivits före 1100-talet med ytterst få undantag, berättar Abdelhamid.
Nackdelen med dagens studier så inriktade på samtiden och.nu (punkt nu) är att det man håller på med förlorar sin aktualitet efter fem år, sedan är det överspelat, säger professor Jan Hjärpe. Medan om man håller på med äldre texter före medeltiden exempelvis så står de sig nog i femtio-sextio år, framhåller Jan Hjärpe. Abdelhamid berättar att när Jan Hjärpe studerade började han med bibelhebreiskan och de semitiska språken, för på 1960-talet exempelvis fanns det ingen uppdelning i arabiska, arameiska och hebreiska. Viktigt var hela tiden att försöka förstå den text man höll på med, exempelvis någon text fr¨ån Dödahavsrullarna, och fråga sig hur den hänger ihop med äldre texter och dess olika skiktningar. Kontexten när texten skrivits – eller hittats (textens proveniens så att säga) – var också viktiga distinktioner säger Jan Hjärpe i intervjun. Abdelhamid och jag rekommenderar Koranpoddens intervju med den levande legenden Jan Hjärpe å det varmaste.
/Abdelhamid och Helena
Likvärdigheten måste upprätthållas, anser Abdelhamid som menar att Sverige med sin Religionsfrihetslag från 1951 inte kan gynna en religion över en annan – hur gärna man än vill – om moskeer och muslimska skolor – eller katolska dito – hotas och utsätts för attacker måste staten gripa in och anslå medel till vakthållning dygnet runt, som till Grande Mosque på Södermalm. Abdelhamid har redan varit i samtal med Imam Mahmoud Khalfi och insisterat på att de ”riktiga” muslimer som sköter sig (jämför situationen med judarna under andra världskriget där det till sist gick så långt att agnarna måste sållas från vetet för det fanns bland de judiska flyktingarna de som påstod att de var judar). Med begränsade resurser måste det finnas en ”sållning” och det är därför exempelvis som det finns ett ”kvotflyktingsystem” kvar. Vi kan inte låtsas som att Jesus är kvar på jorden och kan utspisa en stor samling av människor med fem fiskar och två bröd. Bild: Abdelhamid, talbart.blog (bilden är tagen på Kristallgatan i Köpenhamn där den köpenhamnska synagogan ligger.)
Abdelhamid har föreslagit att jag plockar in en del äldre inlägg som jag tidigare tröttnat på och låtit ligga i den ”digitala byrålådan.” Så det har jag gjort och kan bocka av under dagens händelser. Jag har också köpt Coca cola zero; jag läste att det var den enda dryck som Joyce Carol Oates ville ha till sitt hotellrum under bokmässan när hon var här i Göteborg. Jag berättade det för Abdelhamid och då log han, och jag berättade att hon kommit ut ur garderoben som jude, något som jag fattade redan i slutet av 1970-talet efter att ha varit i Washington D.C! Roligt det där med”descent”…
Vi tänker också på inlägget vi skrev om helikopterpiloten Anders Eriksson och intervjun med Malou von Sivers, TV4. Det andas vänskapskorruption, och det är en form av maktmissbruk så länge en människas liv står på spel – eller fleras…Dyra rättegångar, beskyllningar, hänvisning till sambos, någon som agerar ställföreträdande sambo, rättegångar som måste tas om, mened och olika religioner …: vilket gör att alla inte kan svära på Bibeln eller en Helig skrift för Sveriges religionsfrihetslag innebär också frihet från religion.
Jag återvänder till Jackie Arklöf – som inte behöver någon närmare presentation – och hans uttalande i en intervju med TV:4´ s STeffo Thörnquist – att det finns något potentiellt i oss alla människor; att det finns en rätt bra sats som säger att A måste existera för B ska existera för B kan inte existera utan A; men A kan existera utan B, det behöver inte leda till B, betonar Abdelhamid, men för att A ska existera måste A finnas. Däremot för att B ska uppgå ur A måste det finnas en mellanliggande faktor.
Det vill säga inte hetsas till självmord eller ingå i en psykiaters fruktansvärda mardröm: en självmordssekt som den Anna Heberlein under pseudonymen Helena Hektor skriver om i den andra (tror jag) av sina Malmödeckare om ”mörkret i Malmö.
Jag återvänder till Jackie Arklöf – som inte behöver någon närmare presentation – och hans uttalande i en intervju med TV:4´ s STeffo Thörnquist – att vi bär något potentiellt i oss alla människor; att det finns en rätt bra sats som säger att A måste existera för att B ska existera För B kan inte existera utan A; men A kan existera utan B det: det behöver inte leda till B. Däremot, säger Jackie Arklöf i intervjun med Steffo Thörnquist, att det måste finnas en mellanliggande faktor, och det är filosofin om det potentiella underliggande. betonar Abdelhamid:
Det vill säga inte hetsas till självmord eller ingå i en psykiaters fruktansvärda fiktiva självmordssekt som Anna Heberlein under pseudonymen Helena Hektor skriver om i den andra (tror jag) av sina Malmödeckare om ”mörkret i Malmö.”
/Abdelhamid och Helena
Källa, tips och länkar (om bland annat forskning):
Det du tycks kretsa kring är skillnaden mellan möjlighet, disposition och utlösande villkor.
Om jag förstår dig rätt läser du Jackie Arklöfs tanke som att det inte räcker att hänvisa till yttre omständigheter, propaganda, grupptryck eller en sektliknande miljö. För att en viss handling faktiskt ska bli möjlig måste det finnas något i människan som kan aktiveras. Denna ”något” är då det potentiella.
Formellt kan man uttrycka det ungefär så här:
Om B är en viss handling eller ett visst beteende, måste det finnas en potential A för att B överhuvudtaget ska kunna uppstå.
Men förekomsten av A innebär inte att B kommer att uppstå.
Därför är A en nödvändig men inte tillräcklig betingelse för B.
Det ligger nära den logiska struktur du beskriver: utan A inget B, men A kan existera utan att B gör det.
Översatt till mänskligt handlande skulle man kunna säga:
Människan har potentiella möjligheter till både omsorg och grymhet.
De flesta människor realiserar aldrig extrema former av grymhet.
Men om ingen sådan potential alls fanns, skulle extrema handlingar inte kunna förekomma hos människor över huvud taget.
Det är också en gammal filosofisk tanke, från Aristoteles distinktion mellan dynamis (möjlighet, potentialitet) och energeia (förverkligande, aktualitet). Ett ekollon har potentialen att bli en ek, men alla ekollon blir inte ekar. Potential är inte detsamma som öde.
Därför blir den mellanliggande faktorn viktig. Om man bara säger att ”situationen skapade handlingen” förklarar man inte varför vissa människor går längre än andra i samma situation. Om man bara säger att ”potentialen fanns där” förklarar man inte heller varför den aktualiserades just då. Mellan potential och handling finns ofta en kedja av sociala, psykologiska, ideologiska och biografiska faktorer.
Kanske är det just detta Arklöf syftar på: inte att alla människor är lika benägna att göra vad som helst, utan att det finns mänskliga möjligheter som under vissa omständigheter kan realiseras. Den filosofiska frågan blir då inte bara vad människan gör, utan vad människan kan bli.
Det är också därför resonemanget kan upplevas så obehagligt. Om man accepterar tanken om det potentiella kan man inte längre placera det onda helt utanför mänskligheten, hos några ”andra”. Då måste man erkänna att möjligheten finns inom den mänskliga naturen som sådan, även om den hos de flesta aldrig förverkligas. Det är en tanke som återkommer hos allt från Aristoteles till Hannah Arendt, men med olika tolkningar av vad som faktiskt aktiverar potentialen.
Förtydliga skillnaden mellan potential och dispositionKoppla resonemanget till Arendt och AristotelesSkriv om texten i en mer sammanhållen stil
