Den 5 juni startar stadsbiblioteket i Göteborg en biblioterapicirkel online och på plats.
Boken som ligger som underlag för cirkeln heter Ett helt livoch är skriven av den österrikiske författaren Robert Seethaler. Det betonas att det inte är någon professionell terapeut som leder cirkeln utan en bibliotekarie.
Stadsbiblioteket i Göteborg startar en biblioterapicirkel med start den 5 juni. Bild: Helena Maria
Två gånger samlas ledare och deltagare på biblioteket. Det sker vid inledningen, och sedan vid avslutningen den 26 juni. Däremellan kommer det att diskuteras online på bokcirklar.se.
Det är ett fint programuppslag av stadsbibliotekets personal, som i inledningen av inbjudan delger sina tankar bakom initiativet:
Det sägs ibland att man lär känna andra genom att läsa och att man lär känna sig själv genom att skriva. Det är något vi vill ta fasta på i vår biblioterapicirkel.
Ett av de stora kvarvarande mysterierna, enligt professorn i kognitiv och komputationell neurovetenskap vid Sussex universitetet i England, Anil Seth, är hur medvetandet uppstår.
I hjärnan på var och en av oss pågår den förenande aktiviteten av många billioner neuroner, berättar han. Varenda neuron är i sig en pytteliten maskin som genererar en medveten erfarenhet, men inte vilken som helst, betonar han. I youtubeinslaget från ett Ted talk vänder han sig till publiken och säger:
Er medvetna erfarenhet, just här, just nu – hur inträffar den?
Frågan om medvetandet är så viktig, menar han, eftersom medvetandet är det enda som finns där, för varenda en av oss. Utan det finns ingen värld, inget jag, ingenting alls.
I inledningen av inslaget betonar han också att medvetande har väldigt lite med ren intelligens att göra, och mer att göra med vår natur som levande och andande organismer: Vi behöver inte vara smarta för att lida medvetet, oavsett om lidandet handlar om mental ohälsa eller fysisk smärta, men vi måste vara vid liv. Att skilja mellan ren intelligens och medvetande är viktigt, betonar Seth, eftersom de är två olika saker.
Var kommer medvetandet in inom ”psykvården”? Neuroleptikaförskrivningen slår hårt mot både medvetenhet och kropp, hela den levande och andande organismen. Inte minst genom viktökning och andra fysiska biverkningar. Långvarigt förbrukning av viss neuroleptika som numera är förbjuden, ger ökad risk för demens. Bild. Helena Maria
Efter programmet ”Rösterna i huvudet” som Vetenskapens värld nyligen visade, (och som tyvärr inte visas längre), är det intressant att få ytterligare perspektiv på vad vi människor är, och i förlängningen, vad innebär denna forskningen för den framtida behandlingen av människor med psykisk ohälsa? Går det att medicinera medvetandet? Är det ens önskvärt?
Men det är genom vår hjärna som vi ser världen och tolkar den, enligt Seth, inte genom ögonen som det är så lätt att förledas tro. Forskaren och professorn Anil Seth vill berätta att den medvetna historien om världen runtomkring oss och våra känslor inom oss, är ett slags kontrollerade hallucinationer vilka uppstår med/genom och på grund av våra levande kroppar.
Han poängterar att det är hjärnan vi ser och tolkar med, inte ögonen, (vilket jag behöver påminna mig om så jag inte vilseleder mig själv), och anledningen att vi har något som vi kallar ”reality”, verkligheten, är att vi är överens. Det finns en överenskommelse om att koppen är kopp och en horisont en horisont och vi kan ange egenskaper, definiera och så vidare.
Vad är ett jag? En närbesläktad fråga till ”Hur medvetandet uppstår?” och som det också forskas en hel del om, och som togs upp till behandling i P1:s Filosofiska rummet förra året. Bild: Helena Maria
Frågor som dröjer kvar efter inslaget:
Vad är en överenskommelse? Hur kommer vi fram till den? Kan vi vrida på det här perspektivet ytterligare, eller måste jag stanna här?
– Det är viktigt att inte agera som en räddare (saviour), säger Shabs i youtube-inslaget ”What it`s like hearing voices” från en BBC-serie. Shabs är bror till Sammee som är ”rösthörande”. Bild: Helena Maria
I dag är det sista chansen att se Rösterna i mitt huvud i Vetenskapens värld på Svt Play. Ett fantastiskt program av programledaren Victoria Dyring, som guidar genom den pågående forskningsvärlden, vad det gäller exempelvis det vi benämner hallucinationer.
Att dokumentären är inspelad just i Storbritannien är ingen slump. Som en av oss på det senaste Talbart-mötet sa: England ligger långt före oss i Sverige.
Detta för att det tar upp både lågaffektivt bemötande (indirekt) och vikten av nära anhöriga.
Jag är väl medveten om att behovet av anhöriga alltid bör problematiseras, särskilt om det har förekommit övergrepp inom familjen. Mot en sådan bakgrund skulle jag ha svårt att se att det finns något att bygga på över huvud taget. Men generellt sett, och utifrån min egen situation, vet jag att det är viktigt, om inte väsentligt. Och då menar jag inte utifrån ett kontrollbehov, utan ett genuint behov av att vilja ta reda på vad som ligger bakom hens ”sjuka” beteende så att säga. Många familjer tycks leva i okunskap om vad deras dotter/son har varit med om: Vad som till exempel utlöst en psykos.
Eller väljer att medvetet sopa det under mattan – med eller utan omgivningens sanktioneringar.
Den 23 april sände Vetenskapens värld ännu ett avsnitt som handlar om psykisk ohälsa, nämligen ”Ungas psykiska ohälsa”. I inledningen av programmet pekar programledaren Dyring på ett diagram och visar att något hände med ungdomars, (16-24 ), hälsa 2012 för då stiger kurvan brant uppåt. Hon ställer frågan om den ökade oron och ångesten har något med smartphones och sociala medier att göra, och intervjuar bland annat den amerikanska professorn i psykologi Jean Twenge. Twenge berättar i intervjun att man omkring 2012 såg en plötslig ökning av depression och en plötslig nedgång i livsnöjdhet. Men hon står inte oemotsagd, utan bemöts av andra forskare i programmet.
TALBART 