I sin bok säger Greta Berggrav om den tyska ockupationsmakten: ”Den gick också till attack mot vårt samvete, mot vår själ”
Jag medger att det inte är lätt att sätta sig in i en bok som Elsa Berggravs. Min erfarenhet är att jag ibland behöver läsa en bok, eller vissa kapitel i den, upprepade gånger för att verkligen förstå. Men all läsning är tolkning; det dimper inte ner en pollett i skallen på mig som helt plötsligt säger ”gott så, you got it! Eller ”du har fattat”. Vi är utelämnade till våra kognitiva förmågor, till vårt sinne när vi ska försöka dra slutsatser av det som andra berättat, delat med sig.
Jag vet inte om jag kan ge en rättvis bild av Elsa Berggrav…men å andra sidan är det inte riktigt det jag är ute efter: Jag är bara fascinerad av hennes tankar, av hennes levande och moderna språk; en slags ”rundmålning” (för att låna ett utryck av Yukiko Duke) av hela det norska samhället under den tid hon författar sin bok.
Kapitel 5 i ”Vi Jössingar” har rubriken Den andliga striden och hon inleder:
”Det skulle ha varit rent spel om Norge blott och bart hade varit ett härtaget land under tysk militär. Men ockupationsmakten nöjde sig inte med att lägga beslag på våra materiella tillgångar. Den gick också till attack mot vårt samvete, mot vår själ”. (s.45)
Hon fortsätter att berätta att vårt land (Norge) skulle bli ett försöksfält för nazistiska experiment. Att Norge skulle utplånas som kulturnation och i anonym självuppgivelse glida in i det storgermanska riket (kursiveringen mitt initiativ) (s.45). Därför att det var själva mänskligheten som stod på spel blev den andliga striden så gigantisk, betonar hon och sammanfattar den som:
En brottning mellan kultur och barbari, mellan rätt och orätt, en kamp för allt vad vi älskade och satte högt i världen, en kamp mot råheten och fördumningen (s. 45)
Grete Berggrav skriver om ett Norge som satte ner klacken, och började bromsa:
Ju längre det led (av ockupation, min anm.) desto starkare fick dessa inkräktare uppleva och erkänna att ett avväpnat folk äger vapen som tysk krigsmaskin och nazistisk terror står maktlösa inför (s. 45)
Hon berättar att allt vad Norge ägde av andliga kraftresurser och andlig ledning reste sig upp mot Quisling och tyskarna. År 1942 var det lärare och präster som stod i första linjen, betonar hon.
Just kyrkans sega och målmedvetna kamp, understryker Berggrav. Det var kyrkan som satte sin prägel på förhållandet till nazistregimen hela vintern igenom (jag har läst på annat håll att det berodde mycket på att den var lågkyrklig (folklig) och inte som i Nazityskland självt, högkyrklig. Det fanns också en organiserad lekmannarörelse i Norge, inte minst frikyrklig, som kunde utnyttjas i kampen mot ockupationsmakten)
Kulmen nåddes den första februari i och med den händelse som timade utanför Trondheims domkyrka, och vilken Grete Berggrav skildrar: Polisen stängde helt enkelt domkyrkan för att hindra menigheten att delta i den gudstjänst som skulle ha hållits av domprost Fjellbu. I stället gick ett bud till den nazistiska sockenprästen Blessing Dahle på order av kyrkodepartementet att hålla festpredikan i Trondheims domkyrka samma dag, jag citerar:
[ ] med anledning av ”statsakten” på Akershus och Quislings utnämnande till norsk ministerpresident. Kors i kyrkan pryddes med hirdens svarta fanor med solkorsmärket på och de rödgula NS-flaggorna.
På den skändningen svarade, eller rättare sagt tillkännagav Fjellbu, enligt Berggrav, att han skulle hålla sin högmässa med altartjänst. Han visste att han utmanade regimen med sin påstridighet, men ansåg på samma gång att detta var hans solklara rätt och hans kyrkliga plikt, klargör Berggrav. Och tillägger att för säkerhetsskull fann stannade inte Fjellbu i sin lägenhet den förmiddagen. Så när polisen kom för att hämta honom fanns han inte där, och ingen kunde lämna besked om vart han gått, poängterar Berggrav.
Någon hade emellertid burit ner hans prästrock till hans gömställe och strax innan klockan 2 anlände han till domkyrkan.
https://talbart344495154.wordpress.com/2022/02/03/xxx/
Källa, Länkar och tips:
Grete Berggrav. 1945.Vi Jössingar. Geber förlag.
https://www.dn.se/ledare/kolumner/peter-wolodarski-sds-skamliga-syn-pa-judar-och-de-andra/