Månad: juni 2022

”Our system is broken, and it’s time to put a stop to the death penalty. As my good friend Bryan Stevenson says, the moral arc of the universe bends toward justice – but justice needs help.”

Citatet kommer från författaren Anthony Ray Hinton som skrivit boken ”The Sun Does Shine” och det sker i en intervju med The Guardians journalist Charles Kaiser, 2018. Anthony Ray satt i fängelse, oskyldigt dödsdömd i trettio år, och boken som är handlar om den upplevelsen, erfarenheten och hans relation till mamman som genom sin uppfostran var hans räddande röst under alla dessa år, då han internaliserat den väl, jämte hans starka och oförstörbara gudstro. Jag hoppas återkomma med ett inlägg om denna boken som hittills är som en predikan så som en predika alltid borde vara: Full av tro och tillit och kärlek som övergår mänskligt förstånd. (jag lyssnar på ljudboken, men vill redan nu slå ett slag för denna angelägna bok. Jag beställde den faktiskt i vintras, men var för dålig för att läsa den så jag gav bort den till en vän!)

Och det Anthony Ray Hinton säger om rättssystemet är aktuellt inte minst med tanke på aborträtten och vad som händer med den i USA. (Se Francine Prose under ”Källor och tips”)

Men jag vill inte tappa fokuset som är inställt på Ray Hintons bok. I den berättar han bland annat om staten Alabama, där hans story utspelar sig, att alla svarta som lever där flyttar från staten till övriga USA, om de kan, därför det går inte att leva där och inte vara vit. Och han fäster blicken på det omänskliga: Att utdöma dödstraff. Inte bara för att det kan drabba oskyldigt dömda utan för ingen människa ska behöva uppleva det.

Alla människor behöver uppleva så mycket frid som möjligt i dödsögonblicken, enligt tibetansk buddhism. I den stunden. Pannans eventuella rynkor slätas ut. Och klarhet. Upplevelsen av klarhet, så mycket som möjligt. Giftinjektioner – gaskammare har också använts vid verkställighet av dödstraff – är förkastligt. Har inte världen haft nog av detta? Tänker också på napalm och annan kemisk krigföring.

Och på vikten av att få ha någon som närvarar tillsammans med en vid dödsögonblicket- om så bara en medmänniska, och ingen av ens nära och kära. En medmänniska som kanske ber för en. Det är ungefär vad den tibetanska buddhismen lär ut, kristendomen, ja, alla religioner vill jag tro. Om alla religioner skulle dela ut ett Nobelpris tillsammans i andlighet tror jag att de alla skulle kunna enas kring Anthony Ray Hinton.

/Helena Maria

Källor och tips:

Charles Kaiser. 2018. Pain and terror: America’s history of racism. Review: death row memoir spotlights judicial ‘lynching‘ ”. The Guardian 2018-04-29.

https://www.google.com/amp/s/amp.theguardian.com/us-news/2018/apr/29/the-sun-does-shine-review-anthony-ray-hinton

Fernando Arias. 2021. Anthony Ray Hinton släpptes efter trettio år som dödsdömd. Sveriges Radio, P1. 2021-02-01.

https://sverigesradio.se/artikel/han-slapptes-efter-30-ar-som-dodsdomd

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Giftinjektion

Oprah’s Super Soul: Anthony Ray Hinton, part 2, Finding Life, Hope and Redemption on death row. 2018-06-13.

Mette Nordström. 2014. Oklahomas omstridda avrättning måste stoppas. svenska.yle/fi. 2014-04-30.

https://svenska.yle.fi/a/7-786336

Francine Prose. 2022. We Americans are dancing on the Titanic. Our iceberg is not far away. Opinion. The Guardian. 22-06-27. (Hämtad: 22-06-28, kl. 8:56) https://www.theguardian.com/commentisfree/2022/jun/27/we-americans-are-dancing-on-the-titanic-our-iceberg-is-not-far-away

https://podcasts.apple.com/us/podcast/a-revelatory-tour-of-martin-luther-king-jr-s/id1548604447?i=1000594643093 [hämtad: 23-01-30, kl. 8:37]

På Fattigvårds- och barnavårdskongressen i Stockholm 1928 var ett av förslagen från medicinalrådet Stenbeck att snarast bringa steriliseringsfrågan till sin lösning (Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 1928-11-06) Ordförande för Fattigvårds- och barnavårdsförbundet var landshövding Johan Widen, som också omvaldes.

I dokumentären ”De icke önskvärda-Rashygien I Sverige”, (2002), av Agneta Bèrnardzon, och som visades på SVT, berättar historikern Maija Runci att den första rashygieniska steriliseringen i Sverige utfördes 1906 och var då ett  av de första fallen i världen. 1934 får Sverige sin första steriliseringslag och studerar man den lagen ser man att den är lite diffus, påpekar Maija Runci i dokumentären. Hon säger att den i princip är frivillig, och man talar om samtycke samtidigt som man medger påtryckningar.  I Medicinalstyrelsens tillämpningsföreskrifter uttalas det enligt Runci att läkare, socialarbetare och så vidare ska utöva påtryckningar. Och moderspenning et cetera blir ”villkorat”. Som exempel kan också nämnas att man inte blev utskriven från anstalt om man inte gick med på att steriliseras först. Det är en form av utpressning, menar Runci. Och fast steriliseringarna är svårare och mer riskfyllda är det i främsta rummet kvinnor som ska steriliseras, understryker hon. Men hon visar på att hela familjen blir indragen i  processen om exempelvis en dotter blir steriliserad. Runci berättar nämligen att unga kvinnor dels tas från sina föräldrar, dels blir steriliserade och det stannar inte där: Föräldern blir också steriliserad. Och Runci sammanfattar det med att om en familjemedlem är föremål för social prövning eller social utredning eller ett annat sätt, så dras hela familjen in i den här processen och betraktas som ett socialt problem.

Vidare ansåg Medicinalstyrelsen att åldersgränsen 15 år inte var ett skäl, enligt speakerrösten. Det vill säga att även barn under femton år kunde steriliseras.

Runci berättar hur Medicinalstyrelsen runt 1939-1940 gick ut till ungdomsvårdsskolor och bad personalen att välja ut elever för sterilisering. Hon nämner Stetered utanför Göteborg  (se här och här) som ett exempel. Fram till 1939 hade där inte förekommit steriliseringar.  Men sedan 1939 utfördes massteriliseringar där varje år vid avgångsklassernas terminsslut.

Professorn i psykiatri, Viktor Wigert som också är med på kongressen, bemöter medicinalrådet; med en varning och jag citerar från tidningsartikeln från 1928:

”(…) varnade för att föreställningen, att man genom sterilisering skulle kunna ernå någon omedelbar minskning av nybyggnadsbehovet beträffande vårdanstalter.”

Dessförinnan tar artikeln upp borgarrådet Karlssons inlägg där han framhåller det goda resultat som uppnåtts i Stockholm med utackorderingar istället för anstaltsvård. I anslutning därtill redovisas landshövding Rodhes redogörelse för de goda resultat som uppnåtts med kontrollerad familjevård av psykiskt sjuka på Gotland, och han förordade utvidgning av de fria vårdformerna.

Medicinalrådet Stenbecks åsikt refereras sedan. Han hyste stora förhoppningar till familjevården, men trodde inte att den i någon större utsträckning skulle ersätta den slutna vården, enligt tidningsreferatet.  Och han ville, som redan redogjorts för, skynda på steriliseringslösningen.

För en kompletterande bild till ”Anstaltens epok” som forskaren Mikael Eivergård beskriver åren i Sverige mellan 1850-1960 (Eivergård:2012:22) se gärna forskaren och lektorn i socialt arbete, Nika Söderlunds forskningsrapport i Socionomen, här. Forskningsrapporten visar på hur det tidiga kuratorsarbetet ledde fram mot den psykiatriska öppenvård som finns i dag

Det togs också upp något på kongressen som får mig att associera till ”social dumpning” (se här) och det handlade om en diskussion på konferensen om Hemortsrätt, (min kursivering).

Enlig kammarrättsrådet Norrman medförde kravet på ett års ”vistelse” (min kursivering) i mantalsskrivningskommunen stora svårigheter:

”Det gäller framförallt att definiera begreppet ”vistelse”, då det inte kan tänkas att vederbörande inte fick lämna mantalsskrivningskommunen under årets lopp.”

Talaren kunde för sin del inte föreslå någon bättre lösning av hemortsrättens huvudproblem än den som redan finns, framhöll Norrman, det vill säga att hemortsrätten grundas på den faktiska mantalsskrivningen. Däremot efterlyste han reformer i lagstiftningens mer perifera delar:

”Därför bör alla krafter inriktas på att erhålla skyndsamma förutsättningar av mantalsskrivningsväsendet.”

Norrman föreslår att mantalsskrivningsväsendet  görs mereffektivt så att inte personer undgår att upptas i längderna i den utsträckning som råder. Kommunerna måste också se till att obehöriga personer utesluts från mantalsskrivningen i kommunerna, framför allt att personer som senast varit mantalsskrivna i kommunen blir mantalsskrivna på annat håll.

Det refereras i artikeln att en livlig diskussion uppstod. Bland annat rekommenderade kyrkoherde Ahlberg i Göteborg att uppehållsböcker skulle införas så att man kunde hålla reda på klientelet, (se betydelsen av ordet klientel här: https://www.saob.se/artikel/?unik=K_1101-0166.RKNS). Det är inte utsagt vilka som utgör ”klientelet” men ”lösdrivare” kanske, kanske människor som har svårt att ta hand om sig själva på grund av exempelvis psykisk sjukdom, alkoholism och så vidare som lever i en slags ambulerande ”utslagen” tillvaro i samhällets periferi. Men också luffare, resande eller romer kan vara några av de människor eller minoriteter som inryms i det förminskande begreppet – men jag vill reservera mig för att jag kan ha fel i mitt antagande eftersom jag ser med samtidens glasögon. (Se gärna under källor och tips Erika Perssons uppsats om romers kulturarv i Göteborg- en landskapsdimension)

Syssloman Andersson, Halmstad, påpekade under diskussionen att det kunde finnas personer som kunde vistas i en kommun i  åtta-tio år utan att bli mantalsskriven där.  Och menade att i en hel del fall tycks det bero på att man inte ville ha dem skrivna på orten.

”Om de sedan behöver fattigvård, är man inte sen att skicka räkningen till den kommun, där de, en gång i världen var mantalsskrivna.”

/Helena Maria

Källor och tips:

Fattigvårdskongressen om hemortsproblemet. Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning.  1928-11-06.

Youtubekanalen Gravvitner. De icke önskvärda-Rashygien I Sverige”, (2002), (se här) (Obs. Bör inte ses ensam)

Mikael Eivergård, Veronica Olofsson, Maria Wallström. 2012. På anstalt. Andra minnen av det moderna. Östersund. Jamtli förlag.

Nika Söderlund. 2022. Råd och dåd: Det tidiga kuratorsarbetet i svensk sinnessjukvård. Socionomens forskningssupplement nr 52, vt 2022. Tema: Socialt arbete inom hälso- och sjukvården – ett kunskapsfält i förändring.

Brigitte Ackerhans. Från skola för andesvaga till ett av landets största vårdhem. Mölndals-Posten. 2021-07-18.

Erika Persson. 2012. Romers kulturarv i Göteborg – en landskapsdimension. Institutionen för kulturvård, Göteborgs universitet. 2012:11.

Se gärna tidigare inlägg:

http://t-alb-art.com/2021/07/19/hur-institutioner-berovar-barn-a-l-l-a-barn-kanslomassig-kontakt-och-narhet/

http://t-alb-art.com/2021/07/28/blicken-som-observerade-och-det-rationella-ordnandet-i-de-sa-kallade-bildbara-sinnessloa-barnens-liv/

http://t-alb-art.com/2021/07/12/nagra-tankar-kring-romanen-av-ditt-liv-och-mitt/

http://t-alb-art.com/2021/08/17/bowlbys-anknytningsteori-kom-som-en-chock-for-foraldrar-som-tvingades-lamna-sina-barn-pa-vardhem/

http://t-alb-art.com/2021/08/07/kansliga-benamningar/

Professorn i psykiatri, Viktor Wigert framhåller under intervjun i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning  1936 att:

”Med allt detta är det inte sagt att de psykiska sjukdomarna i vår tid visa en tilltagande frekvens”.

Och han fortsätter med att säga att det är en populär uppfattning att den ökande hetsen i livsföringen innebär en större påfrestning på nervsystemet och formerar de psykiska sjukdomarna. Därefter tillfogar han att man får tänka på att det finns mycket som kompenserar denna ökade påfrestning.

”I alla händelser är det inte bevisat, att de psykiska sjukdomarna blivit talrikare till följd av förhållanden, under vilka vi leva. Men vi har lärt oss att bättre känna igen dem. Och därmed blivit bättre i stånd att angripa dem från vår sida.”

Den kommunala vården för sinnessjuka nämns. Där adderas ytterligare 5 miljoner till totalkostnaden.  Professor Wigert nämner också de intellektuellt funktionsnedsatta.

”Det finns cirka 16,000 sådana som vårdas på anstalt”.

”Sådana”- språket – demonstrativt pronomen- speglar hur den tiden såg på de så kallade ”sinnesslöa”.

Kapitalet som är nedlagda i anstalterna nämns också.  Och vad det gäller anstalterna framhåller professor Wigert att man kan se  det från en annan sida.

”Av de i vårt land år 1931 befintliga platser – undantaget epidemisjukhusen – var 40 procent förlagda till anstalter för psykiskt sjuka. Sedan dess har anstaltvårdplatser för psykiskt sjuka procentuellt stegrats.”

Wigert förklarar att av de i egentlig mening sinnessjuka är det många som inte vårdas på sjukhus. Han menar att det är ganska allmänt känt att det råder en platsbrist på sinnessjukhusen.

Det kan illustreras  sjukhuset med att Göteborg en ny betydande resurs, den psykiatriska kliniken vid Sahlgrenska sjukhuset. Den invigdes 1937 med 80 platser och ändå kunde man  inte täcka behovet av platser för psykiskt sjuka. 1938 tvingades Lillhagens sjukhus hyra in patienter i olika privata hem i landet. (Gösta Carlson, 1982:138)

Det är en ordentlig framställning som professor Wigert gör och syftet med den är,  underförstått,  att staten ska satsa mer på forskning vad det gäller den psykiska sjukdomar och öka anslagen till  den psykiatriska vården och det förebyggande arbetet.

För som det beskrevs i föregående inlägg av professor Wigert:

”Siffran innebär alltså att det finns 100, 000 människor som nu leva bland oss som under de närmsta tjugo åren undan för undan kommer att behöva sinnessjukvård”.

Det är alarmerande siffror som professor Wigert ger uttryck för, och jag undrar vilka slags ”chockvågor” eller oro som väcktes bland människorna i dåtidens Sverige som ganska nyligen genomlevt ”Den stora Depressionen” som började 1929 och stor arbetslöshet. Det var ”sortering” på gång. ”Eliminering”: Steriliseringarna var på tal. Redan 1928 hystes förhoppningar om att steriliseringarna skulle onödiggöra vidare anstaltsutbyggnad, (se kommande inlägg)

Förhoppningar som professor Wigert dock kunde bemöta genom att förklara att anstaltsutbyggnad krävdes för att möta behoven.

 2000-talet har också visat innebära ”stor psykisk ohälsa”, det vill säga att den ökat mycket bland unga människor, men även bland äldre. Men i motsats till 1930-talet finns det väldigt mycket kunskap kring psykisk ohälsa i dag, bland annat hos forskare, egenerfarna och deras berättelser och psykiatrin. ( Psykologi och psykoanalys motarbetades till viss del av psykiatrin och var inte ”allmängods”) Det finns anledning till hopp för den psykiska ohälsan bland barn och unga – och givetvis också äldres-  att det skulle gå att vända statistiken till nedåtgående kurvor istället för att den stiger.  Framför allt genom ett idog, genomtänkt och villigt förebyggande arbete. Dessutom talar epigenetiken sitt allt tydliga språk, se här: https://www.vetenskaphalsa.se/epigenetik-sa-paverkar-genernas-dirigenter-var-halsa/

Vad är Sveriges politiker beredda att satsa? För en del av svaren eller de vettiga förslagen på hur man kan få statistiken att vända neråt finns det människor som sitter på i dag. Bland annat en av grundarna till Suicide Zero, Alfred Skogberg, som intervjuas i Drivkraftens podcast av Malin Rosèn, författare och coach, (avsnitt 69, Våga tala om självmord, se här). Deras initierade samtal pekar på viktiga lösningar, som förbättrad skolhälsovård, skolpsykologer och så vidare. Det har hörts förut, men behöver sägas igen för skolhälsovården är ett område som försummats under alltför många år – vilket också påpekas i podden. Det är mycket väsentligt som blir sagt i podcasten från 7 januari, 2019.

I avsnitt 41, Anna Johansson – Föräldrar talar Malin Rosén med henne om vikten att föräldern/föräldrarna – de anhöriga -får hjälp och stöd samtidigt som sitt barn och inte lämnas ensamma med sina frågor, oro eller med risken att bli utbrända. Rosén och Johansson samtalar speciellt kring ätstörningar, se här https://poddtoppen.se/podcast/1104950653/drivkraftens-podcast/avsnitt-41-anna-johansson-foraldrar-mot-atstorningar

/Helena Maria

(se (här) inlägget om citatet av Siri Husvedt om ”en enda historia som hänger ihop...” för lite kontext)

”Många hyser stora förhoppningar till rasbiologiska åtgärder och förvisso är det riktigt att vi har medel (steriliseringslagarna, vilket jag förmodar det handlar om, se här) vår hand att i någon mån eliminera födelsen av mindre väl utrustade i arvsavseende”.

Det här svaret gav professorn i psykiatri, Viktor Wigert, till en medarbetare på Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, stockholmsredaktionen år 1936 (publicerad 1936-11-17) Det var en stor intervju som i tidningen fick rubriken ”Den psykiska ohälsans stora samhällsproblem. Upplysning och profylax högst av nöden, tarva bättre resurser”.

Frågan från journalisten kommer efter en rejäl genomgång med mycket statistik, bland annat om kostnader av vård av psykiskt sjuka, driftskostnader et cetera. Professor Wigert uppskattar exempelvis att man utifrån kända siffror kan prognosticera att under de närmaste 20 åren kommer 100 000 människor att inskrivas in på sinnessjukhus, det vill säga 5 000 människor om året fram till 1956. Han betonar att sifferexercisen till trots så är det dock främst en fråga om andra värden än pengar. Och den gedigna genomgången visar, underförstått, på att professor Wigert efterlyser mer pengar till bland annat forskning, medicinska experiment, utbyggnad av psykiatrin och förebyggande arbete. Men språkbruket röjer människosynen för den tiden.

I samtalet ses den psykiska ohälsan fullt jämförbar med tuberkulosen och menar att den i det hänseendet är ännu mer svårartad än cancern som i många fall har till följd livslång invaliditet i olika grad. Frågan journalisten ställde som föranledde Wigerts svar i detta inläggs ingress handlade om möjligheterna till förebyggande åtgärder:

”Kan man göra något i profylaktiskt syfte och vad kan man göra? Det är både för individerna och samhället oerhört viktig fråga.”

Det tas upp att de kroppsliga inflytelser som skulle kunna framkalla psykisk hälsa handhar hälso- och sjukvården bättre. Den allmänna hälsovården och den förbättrade allmänna hygienen ger ett krafttag åt den psykiska hälsovården, enligt medarbetaren.

På det svarar professor Wigert att den psykiska hälsovården har sina speciella uppgifter när det kommer till de andliga inflytelserna. Och här hänvisar han till en artikel som han skrivit. I denna artikel påpekar Wigert exempelvis att det inte är nödvändigt att melankolin, (se här) – en sjukdom som efter några månader går till hälsa – ska driva en mamma till självmord och genom det ”spränga ett hem” och kasta ut barnen i de mest ovissa förhållanden, ur vilka själssjukdomarna växer fram. Ett annat exempel han ger är paralysie génèrale, (se här) som Wigert nämner drabbade familjeförsörjare bland annat, men som psykiatrin också lärt sig bota om den sjuke enbart kom i tid för behandling – innan sjukdomstillståndet gått för långt. För får tillståndet fortskrida leder det till att en definitiv psykiskt defekt uppstår, understryker Wigert. Han säger vidare:

”Det är inte nödvändigt att ett säreget barn ska gå oförstått i hemmet eller skolan och utvecklas kanske till en dyster misantrop, kanske till en obändig trotsare”.  Han tar också upp ungdomar och sexualitet och här tror jag att han bland annat syftar på homosexualiteten som var sjukdomsförklarad fram till 1979, (legaliserad 1944).  Det är ruskig läsning. Och ruskig läsning därför att beteckningarna psykisk sjukdom eller psykisk funktionsnedsättning drabbade så många bara genom att vara fattiga, ”lösdrivare” eller homosexuella.

Viktor Wigerts framhäver vikten av det förebyggande arbetet och upplysning om de psykiska sjukdomarnas orsaker och natur. Det viktigaste upplysningsområdet gäller barnpsykologin, betonar han. Och det är enda gången han nämner ordet psykologi, noterar jag.

Upplysningsverksamheten bedriver professor Wigert bland annat genom Föreningen för psykisk hälsovård tillsammans med andra eldsjälar. Han berättar i intervjun att den bildades fem år tillbaka i tiden.

Några av de siffror han nämner i intervjun är som sagt driftskostnaderna. Enbart driftskostnaderna vid statens sinnessjukhus uppgår till över två procent av statsverkets utgifter, informerar han. Våren 1936 anslogs till dessa driftskostnader i runt tal 25 miljoner. Medan totalbudgeten slutade bortåt 1400. Han framhåller att i de 25 miljonerna har inte medräknats tre miljoner som staten bidrar med till sinnessjukvården i Stockholm, Göteborg och Malmö. Kostnaderna för anstaltsvården i landet togs också upp.

Eventuella orsaker till den ”Stora psykiska ohälsan” som Wigert tar upp återger jag i nästa inlägg. Men innan jag avslutar kastar jag fram frågan om någon vet något om statistiken på mammor som begick självmord i slutet av 1920-talet och under 1930-talet? Professor Wigert tycks antyda att det inte var helt ovanligt eftersom han tar upp det i artikeln. Det vore intressant att veta något om de svårigheter som låg bakom, och på vilket sätt samhället inte var behjälpliga dessa mammor där de hade behövt hjälp och stöttning. Inte minst moraliskt.

/Helena Maria

Tips och länkar:

https://www.sydsvenskan.se/2022-06-08/foljderna-av-danmarks-spiralkampanj-pa-gronland-ar-svara-att-overblicka#:~:text=Spiralkampanjen%20innebar%20att%20danska%20l%C3%A4kare,h%C3%A4lften%20av%20landets%20fertila%20kvinnor.

https://www.gp.se/ledare/80-%C3%A5r-sedan-operation-reinhard-1.75346498 (hämtad: 2022-06-29, kl.19:10)

https://howtoacademy.com/podcasts/adam-rutherford-the-troubling-history-of-eugenics/ [hämtad: 22-12-25]

Vi delar alla sjukdomen i att fiktionalisera vår värld, skriver den tibetanske läraren Geshe Tashi Tsering i boken ”Relative Truth, Ultimate Truth. The Foundation of Buddhist Thought, vol. 2, 2008, Wisdom Publications. Han beskriver vårt lidande som sprunget ur ren  missuppfattning om verkligheten. Som att  tillskriva människor egenskaper som god och ond och så vidare och därmed kan vi utsträcka vår medkänsla till enbart de människor som vi anser förtjänar medkänsla. (s. 145) Ytterst handlar det om att verkligheten, tingen, jaget, allt är tomhet (emptiness). Alltså, inte ens jaget har någon inneboende verklighet – vilket också vetenskapen mer eller mindre bekräftat, se här: https://psycnet.apa.org/record/2012-12731-000

Jag har väldigt lite hum om buddhistisk filosofi, men jag finner den här traditionen intressant just på grund av ”tomhetsbegreppet” och de två nivåerna av sanningar ”relativ sanning” (konventionell) och ”absolut sanning” som man måste förstå för att nå upplysning. Och för att den buddhistiska (och hinduistiska som den stammar från) traditionen erbjuder en kunskapsväg, där meditation är en grundpelare, för att förstå detta. Alltså i högsta grad mitt sinne/sinnen.

”Clearly, differentiating between the fiction our conceptual mind creates and the reality of our life will help us understand the processes of all things and events, how they go together, how they work together.” (s. 145)

Som exempel på detta kommer ytterligare ett citat från Geshe Tashi Tsering där han också för in begreppet ”valid cognition” och dess betydelse:

”Many tourists to London go to Baker Street looking for Sherlock Holme´s house. Although these people actually believe there was a Sherlock Holmes, and he is a very well known “object of cognition”, their belief is not valid. Although Sherlock Holmes is well known to the worldly mind, he does not exist. A valid consciousness is needed to actually see this crucial difference between what does and does not exist. Sherlock Holme´s existence can be disputed by a valid consciousness.” (s. 135)

Vad är giltig kognition? (se här för buddhistisk förklaring gällande konventionell valid kognition). Kognitionen kan vara nedsatt och därmed inverka på validiteten.

Utifrån min bakgrund inom psykiatrin är det ganska oundvikligt att inte fundera kring det här. Inte minst när jag tvivlat på mina sinnen efter psykos, eller valt att tro på varje tanke som kommer under psykosen, för säkerhets skull. Behöver jag säga mer?

/Helena Maria

I en intervju med norsk-amerikanska författaren Siri Husvedt gjord av professor Julienne van Loon tar Siri Husvedt upp många angelägna ämnen, bland annat om perception.

Men hon säger också att forskning kring rasbiologi, eugenik och beteendegenetik, (se här) har under lång tid utgjort ett av hennes ämnesområden och pekar på hur de konstituerar, utgör en enda historia. Hon visar också på hur historien fortsätter:

”It is linked to statistics, big data, and the popular notion of the gene as the determinant factor in our lives. This is bad biology but potent ideologi. The new version of scientific racism and sexism looks a little different, but it is something we should be really worried about.”

(Scientific racism, se här)

Mitt i allt det här spelar naturligtvis perceptionen roll.

Hur olika vi kan uppfatta en situation, företeelse eller ett fenomen speglas i det här exemplet från boken ”Klara och Solen” av nobelprisförfattaren Kazuo Ishigoru. Exemplet gäller något man ser med sinnena, för att markera att det finns olika betydelser av termen perception, se här:

”Men när jag försökte prata med Rosa om det vi hade sett såg hon förvånad ut och sa: ´Ett slagsmål? Det såg inte jag, Klara. ´Du kan inte ha missat det, Rosa. Det hände ju precis nu, mitt framför oss. De där två chaufförerna.´ ´Åh, du menar taximännen! Jag förstod inte att det var dem du menade, Klara.  Åh, dem såg jag förstås. Men jag tror inte de slogs.`

´Men det är väl klart att de slogs, Rosa´.

´Åh, nej, de låtsades bara.´

´Rosa, de slogs.´

´Var inte fånig, Klara! Du tänker sådana konstiga tankar. De lekte bara. Och de hade riktigt roligt, och de hade de förbipasserande också.´

´Till slut sa jag bara: ´Du har kanske rätt, Rosa´, och jag tror inte att hon tänkte en sekund till på den incidenten´.

Men jag lyckades inte glömma taxichaufförerna så enkelt”.

(Ishiguro:2021:25-26)

När jag först läste passagen tänkte jag att Rosa var i  förnekelse, (denial), (för att jag själv har anledning att titta närmare på det i mitt liv). Att slagsmålet som Klara såg väckte till liv en försvarsmekanism hos Rosa som gjorde att hon inte kunde ta in vad som utspelade sig framför henne på andra sidan gatan. Dessutom såg hon igenom en glasruta som kan betraktas som ytterligare ett ”filter” mot omvärlden.  Men sedan insåg jag att att vi också kan uppfatta saker och ting väldigt olika och också tolkar det som sker i den fysiska verkligheten väldigt olika ibland. Med författaren och läkaren Gabor Mates ord: ”We don’t respond to what happens, we respond to our perception of what happens.”

Perception kommer från latinets perceptio, enligt Psykologuidens psykologilexikon,’uppfattande’, ‘begripande’; av förstavelsen per plus verbet capere, ‘fånga’, ‘inta’ (se här) Inte minst om hur ”konserverande” den är; om jag är villig att lära nytt, införliva nya erfarenheter och lärdomar eller förlita mig på enbart gammal skåpmat?

Perceptionens ”konserverande” förmåga är enligt Husvedt en idé som för närvarande är populär inom det neurovetenskapliga gemenskapen (community).

”The brain is a predictive organ. The idea is that through past experience, experiences codified in us through repetition become ”priors” that shape our present perception. Most of this is below our awareness. Only when we discover errors in those expectations because they are not borne out are we forced to change our predictions.”

För inte alltför många årtionden sedan delades människor upp i ”tärande” och ”närande” och det fästes hopp till rasbiologin och eugeniken att ”eliminera” oönskade människor som psykiskt sjuka, människor med funktionshinder et cetera.

Hur ser de ”kategorier” eller binärer eller ”predictions” ut som vi resonerar utifrån i dag angående vilka som är oönskade; vilka överför vi dem på – eller är det egentligen samma gamla kategorier, förutsägelser och/eller binärer som lever kvar?

Lyssna gärna också till Yongyur Mingyur Rinpoche som bland annat talar om neuroplasticitet, neurala vägar och meditation. Se här.

/Helena Maria

Källor och tips:

Se här:

https://www.google.com/amp/s/theconversation.com/amp/feminist-stories-and-dangerous-bodies-siri-hustvedt-in-conversation-with-julienne-van-loon-176464

Julienne van Loon. 2022. Feminist stories and dangerous bodies: Siri Hustvedt in conversation with Julienne van Loon. RMIT universitetet, 22-03-08.

Youtube channel Motivation Thrive. 2021. Discover Your True Self. Dr Gabor Maté. 2021-05-2.

se här

Yongey Mingyur Rinpoche youtube channel. Keep Calm When Your Mind Is Wild. 2021. se här

Advokaten och politikern Rasmus Paludans Koranbränning i påskas ledde till oaccetabelt våld mot polisen och mot andra människor som kom i vägen för våldet som uppstod i samband med valmötet, i vilket Koranbränningen ingick.

För ett par dagar sedan var det dags igen, bland annat i Frölunda vid dess torg. Som väl var skedde inget våld i samband med valmötet, men däremot fick det konsekvenser som inte är synliga med blotta ögat för större delen av allmänheten. En person som arbetar i socialtjänsten berättade att hen och hens kollegor fått anvisningar från chefsnivå att ringa och avboka sina klienter som bodde runt Frölunda torg som en säkerhetsåtgärd i fall det skulle uppstå våldsamheter.

– Vi fick lämna återbud till brukare som satt i sina lägenheter och var rädda.

Deras lagstadgade rätt till hjälp drogs in på grund av att Paludan fått tillstånd att hålla ännu ett valmöte.

Vikten av yttrandefrihet och dess grundförutsättning, demokrati är jätteviktig, inte minst när det på sina håll i Göteborg, finns inslag av ”otillåten påverkan och tystnadskulturer”. Men när högerextremisten Rasmus Paludan får tillstånd till sammankomst, som i Frölunda senast, inskränker andra människors lagstadgade rättigheter, önskar jag att man tänker ett varv till.

Jag kan lägga till flera skäl, argument som redan hörts i debatten och som har med religionsfrihet att göra. Men för att vidga kontexten vill jag referera lite till buddhismen och att heliga skrifter inom buddhismen, som sutras, aldrig bör läggas på golvet och alltid förvaras på en hög plats. Man ombeds, i den tradition jag är en smula förtrogen med, att betrakta all text som helig; att undvika att lägga böcker, tidningar et cetera på golvet. All text utgår från alfabetet utifrån vilket man i sanskrit exempelvis bildar sina heliga mantran. Man lyfter ofta en skriftrulle eller religiös bok till sitt huvud och låter den nudda vid huvudet för att betyga sin vördnad. Den respekten lever kvar och många nya hinduer eller buddhister får ta del av den traditionen, lära sig den och inte minst varför det är så (vilket jag inte är kunnig nog att ingående förklara). Men med detta vill jag säga att det finns en gräns för vad som borde vara tillåtet att göra med heliga skrifter: den borde definitivt gå vid bränning. Också på grund av associationen till bokbål och vad det symboliserar.

De resurser som Paludans valmöten hittils krävt skulle istället exempelvis ha kunnat gå till att arbeta bort den ”otillåtna påverkan och tystnadskulturer” som blivit känd(a) inom exempelvis Göteborgs stad under det senaste året. Den problematiken hänger också i högsta grad ihop med yttrandefrihet och demokrati. Lägg därtill personal inom socialtjänsten exempelvis som inte kan besöka sina klienter respektive klienternas uteblivna besök.

I boken ”A Brief History of Fascist Lies”, (2020) skriver Federico Finkelstein att författaren Jorge Luis Borges 1944 varnade för att fascismen så småningom skulle leda till förstörelsen (destruction) av kunskap. (s. 56). (Både Jorge Luis Borges och Sigmund Freud var tidigt ute i att kritisera fascismen) Borges jämställde fascism med ”intellektuella sluttande plan”, (tropezones intelectual), enligt Finchelstein, (s. 55) Och lite ironiskt från min sida, varför behövde nazister böcker när ledarens (Hitlers) vilja var lag på grund av allt han representerade? Det vill säga, enbart Hitlers ord var tillräckliga.

”; his ‘words had the force of law’ ”.

(sid. 47, Finchelstein har hämtat citatet från Arendt, 1965, där hon citerar Hans Frank )

Federico Finchelstein skriver också exempelvis om de tio budorden för en legionär 1935 i ”The Rumanian fascist legion”. (s. 42) Det första budordet handlar om vad legionären inte ska tro på och avslutas med orden:

”The legionnaire believes only in the orders and in the word of his leader”. (sid. 43)

Meningarna före består av uppmaningar att inte på något vis tro på information som läses i tidningar och som handlar om rörelsen – oavsett om tidningen tycks nationalistisk. Inte heller tro på information från agenter och till och med inte tro på information som kommer från hederliga människor. (sid. 43)

I förordet till boken skriver Federico Finchelstein, professor i historia vid The New school for Social Research och Eugene Lang College i New York , att han vill erbjuda ett historiskt ramverk till stöd för dem som vill fördjupa sig i lögnens historia i fascismen och hur man genom det kan förstå dagens politiska lögner.

Jag kommer att återkomma till boken i nästa inlägg, men vill tillägga att i bokens epilog ”Det populistiska kriget mot historien” frågar sig Federico Finchelstein om uppgången av ledare som Bolsonaro, Trump och Orban kommer att leda till ett tjugoförsta århundradets fascism? Han skriver att det ännu inte visat sig, att läget är oklart och skriver (boken publicerades 2020, min anmärkning):

”It is probably (and hopefully) unlikely that such a political turn will happen, but these politicians’ troubling embrace of increasingly extreme mythical lies should be a signal to those who believe in democracy that they must resist rising illiberalism and renewed fascist impulses not only with votes and demonstrations but also with the defense of history. ” (sid. 105)

En angelägen bok som inte minst kastar ljus över aspekter av Rysslands propaganda i det pågående kriget mot Ukraina.

/Helena Maria

Källa:

Federico Finchelstein. 2020. A Brief History of Fascist Lies. University of California Press.