”Underkastelse”.

(Inlämningsuppgift).

Blir man en god människa av att läsa litteratur? Det frågan ställer Lasse Horne Kjaelgaard i kapitlet om”Moral ”. (Horne Kaelgaard:2017:215) Joseph Goebbels, Hitlers propagandaminister, ges som exempel på en person som inte blev en god människa sina litteraturstudier till trots, även om Horne Kjaelgaard poängterar att exemplet är extremt. (ibid)

 Frågan är inte enbart teoretisk, betonar Horne-Kjaelgaard med tanke på att det finns statlig censur/en förbuds- och censurinstans.

Jag vill hävda att Michel Houellebecq med sin bok ”Underkastelse”[1] utmanar oss med den frågan. Men inte öppet, implicit.  Han har ett angreppssätt a` la Bourdieu där han tar avstamp i kulturen (och religionen), men lämnar maktanalysen åt läsaren. Vi presenteras för ett scenario i den nära framtiden, år 2022. Karaktärerna finns där för diskursen. De talar och agerar mot en ”mörkläggning”, i dubbel bemärkelse, som återkommer här och där, bland annat i Montfermeil. (Houellebeqc: 2015:53) 

I synnerhet kvinnorna är stereotypa, det är bara Miriam som får liv. Hon är den enda karaktären som verkar ha ett ”vanligt” vardagsliv i vilket det ingår att umgås med familjen och ta hand om varandra. (ibid:98, 99)

”Det genuina folkliga språket” införlivar de inte längre i sina verk. (ibid:25) De verkar inta en ”estetiserande hållning” utan förpliktelser. (Ladegaard: 2017:227)

Hon presenteras som judinna och det finns en utbredd antisemitism i landet, och innan oroligheterna bryter ut på allvar lämnar hennes familj Frankrike och flyttar till Israel. Miriam väljer att följa med. Men för henne och hennes familj är det en påtvingad flykt snarare än självvald exil. (ibid:91–93)

Boken handlar om Frankrike som katolskt kulturland, landet varifrån upplysningen emanerar, och dess svek mot judarna. Inte mycket har gjorts för att minska antisemitismen, (eller ”förintelseförnekelsen”). (ibid:24,139)

Intrigen handlar om att det katolska Frankrike i skepnad av socialistpartiet ingår ett ”gifte” med islam i skepnad av Brödraskapet, och kastar därmed laïcitè-principen överbord. (ibid: 45–46) ”Giftet” genomförs på bekostnad av kvinnorna, men också judarna.  Frankrike sviker både judarna och sina (kristna) värderingar (vilket också var fallet under nazistväldet och andra världskriget.)  

Det här gör boken ”europeisk”, förutom att den utspelar sig i Frankrike, för Förintelsen ägde rum på europeisk mark, och fortsätter att prägla Europa. Samtidigt har Europa sitt koloniala förflutna som det inte heller kan ”avhända sig” och måste förhålla sig till på nytt och på nytt. (ibid: 60–61) Inte minst genom att motarbeta islamofobi. Men det råder ingen tvekan om att Houellebeqc, i sin politiska fiktion, ser judarna som en åter hotad minoritet och muslimerna som en starkare minoritet med en religion som gör avtryck/intryck på olika sätt. (ibid:27,181, 232, 138–139, 263)

Kanske går det att tolka romanen som att laïcitè-principen är viktig att bevara. Annars kan upplysningens landvinningar gå om intet. Laïcitè-principen och dess långa historia i Frankrike (introduktionsföreläsning, Malin Isaksson) bidrar också till att göra romanen ”europeisk”.

 Himmelfarb skriver om, och citerar Lionel Trilling: A few years later, reviewing another book by Orwell, Trilling repeated this theme: “Social idealism, whether of the communist or democratic variety, was not the only principle that could be perverted into tyranny; so could any idea “unconditioned” by reality. “The essential point of Nineteen Eighty-Four is just this, the danger of the ultimate and absolute power which mind can develop when it frees itself from conditions, from the bondage of things and history”. (Himmelfarb: 2006:227)

[1] På webbplatsen Synonymer.se hittade jag 29 synonymer på franska till ”Soumission”.