”Ten Thousand Miles Without a Cloud”.

”Ten Thousand Miles Without a Cloud” är en bok skriven av författaren och dokumentärfilmaren Sun Shuyun. Den är utgiven år 2004 på Harper Perennial.

Första kapitlet ”Bringing Back the Truth” inleder Sun Shuyun på följande vis:

”I grew up in a small city in central China, in a time that now seems remote and strange. It was the 1960’s. Life went by like scenes in a play I could not understand”. (s.3)

Hon berättar om högtalare som öste ut revolutionära sånger från  ”dusk to dawn”, om Maos lilla Röda och virvlande patriotiska danser som lämnade människor så uttröttade att de svimmade och fick bäras från platsen.

”Some of them even pinned Mao´s portrait on their chests , and their blood dripped down. The Cultural Revolution was on the way.” (s. 5)

Under all den här revolutionära och feberaktiga ytan är det dock en karaktär som sticker ut och det är farmodern till Sun Shuyun. Förföljelsen, föraktet och våldet riktade sig också mot religionen, mot de människor som exempelvis trodde på Buddha och begrundade hans lära i sitt hjärta. Den här förföljelsen och regelrätta hjärntvätten försiggick i offentligheten. Inget lämnades orört. Alla, nära nog alla, deltog i den offentliga och våldsamma mobbningen för ingen ville bli offer, den som släpades i smutsen. Sun Shuyun drog med sin farmor till en sådan här ”offentlig avrättning” och farmorn blev askgrå i ansiktet. Hon vände sig till sitt barnbarn och bad henne mer eller mindre lova att aldrig behandla människor så.

Och medan hon stod och såg på hur människovärdet fråntogs människor tillsammans med sin farmor drabbades hon av en insikt: Hur kunde de buddistiska munkarna som tycktes så spröda, oförargliga och kraftlösa möjligen hota regimen och deras land? Män som såg ut att kollapsa under sina tunga plakat vilken minut som helst.

”My grandmother said they were the gentlest of men – they walked very carefully so they would not thread on ants; and in the old days, when they lit a lamp, they would cover it with a screen so that moths could not fly into it. But my father said I should not be fooled by appearances. ‘Even a dying cobra could bite’, he warned me.” (s. 5)

The Red Guards fortsatte sin framfart, sitt omkullkastande av det som varit, sin framfart präglad av våld och skoningslös propaganda. Det gjordes räder i hemmen, böcker, allt som kunde tänkas hota regimen eller antyda något kontrarevolutionärt beslagtogs.

Det framkommer att Sun Shuyun få ett hum om buddhismen innan Mao kom till makten (efter striderna mot Kang- Kai Chek), hon hade exempelvis följt med farmodern till det lokala templet. Och hos farmorn hittar Sun Shuyun en berättelse, ”The Monkey King” i form av en serierulle (scroll) som handlar om Zuanzang, om en buddhistisk munk (se här https://asiasociety.org/xuanzang-monk-who-brought-buddhism-east) som under svåra strapatser gav sig ut på en sjutton år lång resa för att hämta buddistiska beläringar från Indien till Kina (likt översättaren och gurun Marpa i den tibetanska traditionen som reste från Tibet till Indien under mödosamma strapatser). Berättelsen om Zuanzang, förbjuden som den var, blev vad som ledsagade Sun Shuyun genom en av Kinas blodigaste perioder. Att läsa om hennes ”återupptäckt” av buddhismen och mer och mer dras till sin farmors hemliga utövning av buddhism i smyg blir en motkraftens parallellhandling, vibrerande av liv, i motsats till allt dödande, likriktning och flockmentalitet i kommunismens namn.

Sun Shuyun berättar utförligt om Zuanzang och hur läsningen om honom och hans liv blev som en uppenbarelse för henne. Också för att berättelsen inte bara uppehåller sig hinsides, utan munken vågar också betrakta det samhälle som han lever i med öppna ögon. Vid ett tillfälle säger han exempelvis:

”The capital has becomed a nest of bandits’, as he later told Hui Li (en indisk buddhist munk och pilgrim som byggde Lingyin templet i Hangzhou och vars indiska namn förmodligen är Matiyukti enligt Wikipedia, se här )’Law and order has broken down completely. The magistrates have been killed and the priests have perished or taken flight. The streets are filled with bleached bones and the rubble of burned buildings.’ “ (s. 12-13)

Boken handlar om hur författaren själv ger sig ut på resa i munkens fotspår – men med betydligt modernare färdmedel till hands.

/ Helena Maria