Under läsningen av ”Skuggläge” pågår krigen i världen. Jag lyssnar med halvt öra på radion som står på. Så många inslag handlar om det spända läget i Mellanöstern. Jag hör någon från Libanon tala om ovisshetens tortyr; är det inte det jag läser om…det som Oskar också upplever?
Det finns många ovissheter, vissa kanske är lättare att stå ut med, andra torterar och dödar. Så många i världen upplever ovisshet, om det så gäller ett mål mat eller överhuvudtaget att överleva dagen. En del bara slungas in i den eller har levt med ovisshet så länge att den nästan blivit en förtrogen: man vågar inte planera någonting, lever hand ur mun .
I Studio Ett den femte augusti uttalar sig en man i Libanon intervjuad av Mellanöstern korrespondenten Lina Malers om det spända läget i landet. Programledaren läser upp det sagda i svensk översättning:
”På nyheterna låter det som att attacken kan komma vilken sekund som helst. Bara Gud vet om det kommer att bli väldigt kraftfullt och dra in landet i en större fara. Något stort är på väg men hur farligt och vart vi är på väg vet vi inte.”
Källa:
TALBART 