”Ett litet barns dagbok” (2011, andra utgåvan, första tryckningen) av Daniel N. Stern, en av världens främsta spädbarnsforskare, läser jag i det svenska förordet av Pia Risholm Mothander, professor och specialist i klinisk psykologi:
”I Ett litet barns dagbok beskriver Stern (för Stern se här, min anm) hur det skulle kunna vara för John (dagboken tar sin början när John är sex veckor och pågår tills han är fyra, min anm) i en rad känslomässiga situationer. Han vet inte med bestämdhet hur John upplever sin värld. Hur många forskningsrapporter vi än har om små barns beteende, finns inga data som förklarar hur det känns att vara ett litet barn. Vi har alla varit små, men våra minnen ger oss inte möjlighet att återberätta hur det kändes, och inte heller John har det verbala språket att kunna verifiera om det som Stern berättar faktiskt är korrekt. Samtidigt måste alla föräldrar tolka sina barns ordlösa beteenden som om de visste vad barnen upplevde och tänkte. De tolkningar som föräldrar gör utgör grunden för föräldraskapet och därmed ett barns hela utveckling, menar Stern.” (s. 11)
Stern skrev bland annat om intoningens betydelse. Hur viktigt samspelet mellan barn och mamma/förälder är. Det måste få ta tid att vara förälder/föräldrar. Tid för intoning och samspel. Hur viktiga de små ögonblicken av kontakt i vardagen kan vara, rentav avgörande. A l l a ögonblick av kontakt mellan barn och förälder.
(Håller vi på att tappa bort alla förgrundsgestalter- och forskarpionjärer?!)
Att införa ”förskoleplikt” för tvååringar som fallit i ”obligatorisk språktest” till förskolor där personalbristen är notorisk och barngrupperna alldeles för stora till följd av alla ”sparbeting” är förödande. Barn kräver tid, och arbete med barn tar tid och måste få få tid – oavsett om det sker i hemmet eller någon annanstans. Läs gärna författaren och chefredaktören Irena Pozars krönika i Expressen (om bland annat att barn måste få ha tillgång till sina språk via hemspråksundervisningen och utveckla dem även i fortsättningen, och inte heller tvingas in i rollen och i ansvaret av att vara sin familjs tolk), se länk nedan. Sverige har haft tillräckligt med tvång rörande rätten till föräldraskap, exempelvis som i samband med tvångssteriliseringar och när barn med intellektuella funktionsnedsättningar sattes på institution efter att delats upp i ”bildbara” och ”obildbara”. Allt i rasbiologins och rashygienens namn. Ofta godtyckligt, ofta långt hemifrån och utan möjlighet för föräldrarna att kommunicera med sina barn.
/Helena
Källa, tips och länkar:
Daniel N. Stern. 2011. Ett litet barns dagbok. Stockholm. Natur och Kultur. (originalutgåvan 1990)
https://www.expressen.se/kronikorer/irena-pozar/l-forslaget-om-barn-har-tydlig-rasistisk-underton/
https://www.dn.se/debatt/obligatoriskt-spraktest-saknar-vetenskapligt-stod/
Se tidigare inlägg talbart.blog:
Stern och det nuvarande ögonblicket.
Fattigvårds- och barnavårdskongress, Stockholm 1928.
