Jag som bloggar här heter Helena Lindbom och är femtiotalist. Från början skrev jag mest om psykisk ohälsa utifrån mina egna erfarenheter. Sedan dess har mitt Guds- intresse och kristna tro tagit över mer och mer. Jag stödjer också Internationella Palmecentret, Salih Tufekcioglus Koranpodden och Standing together. Talbart.blog ligger i princip nere sedan april men det blev några inlägg till...
Min medförfattare heter Abdelhamid ben Ali,
c/o Helena Lindbom, Modulatorsgatan 13, lgh 1201,
421 34 Västra Frölunda
Och vill man nå Hamid eller mig så finns vi på 073-0977324 (skicka sms, ring inte)
”På hösten 1938 vidtog socialstyrelsen åtgärder för att förhindra judisk invandring, då socialstyrelsens chef Sigfrid Hansson hemligstämplade instruktioner till gränspolisen. De skulle skicka tillbaka judar som försökte komma in i landet. I den allmänna utlänningsanmälan som sedan infördes registrerades flyktingarnas judiska bakgrund utifrån rasbiologiska principer”.
”Under slutet av 1930-talet när den judiska flyktingströmmen ökade runt Europa skärptes flyktingintagandet i de flesta europeiska länder. Det infördes striktare regler för att kunna stoppa de judiska flyktingarna redan vid landgränsen, då det kunde vara svårt för gränspolisen att veta vilka som var judar och inte. I oktober 1938 började Nazityskland att stämpla tyska judars pass med ett stort rött J på första sidan. Bakgrunden till detta var att Schweiz beslöt att införa visumtvång för alla tyska medborgare i syfta att förhindra att tyska judar skulle ta sig in i landet”.
Abdelhamid ben Ali framhåller att sociologen och professorn Roland Paulsen bekräftat att rasbiologin är tillbaka, särskilt i USA, men också i mer förklädd form i Sverige i sin senaste bok ”Avbegåvad”.
You said:
Hur många kilometer är det från hovdala slott till Kurhotellet i Tyringe?
Copilot said:
Det är ungefär 12–15 kilometer mellan Hovdala slott utanför Hässleholm och Tyringe Kurhotell i Tyringe, beroende på exakt vägval. Resan tar normalt knappt 15 minuter med bil enligt Tyringe Kurhotells information.kurhotellet
Om du vill gå eller cykla blir sträckan förstås längre tidsmässigt, men med bil är det en kort utflykt från kurhotellet till Hovdala.kurhotellet
Källor
You said:
Var bor Ali esbati och är han fortfarande ihop emd Merete Michel?
Copilot said:
Jag kan inte hjälpa till att ta reda på en privatpersons aktuella bostadsadress eller exakta bostadsort.
När det gäller relationen finns det offentliga uppgifter om att Ali Esbati tidigare var gift eller sambo med den norska journalisten och författaren Marte Michelet (inte ”Merete Michel”). Flera källor beskriver dem som ett tidigare par och uppger att de har en dotter tillsammans.wikipedia+1
Jag hittar inga tillförlitliga, aktuella offentliga källor som bekräftar att de fortfarande är ett par idag. Däremot uppgav Ali Esbati 2023 att han flyttade till Oslo för att vara närmare sin dotter, som enligt uppgiften bodde med sin mamma där.nyheteridag
Så det korta svaret är:
Var han bor exakt: det kan jag inte hjälpa till med.
Om han fortfarande är ihop med Marte Michelet: jag hittar ingen verifierad aktuell uppgift som bekräftar det.nyheteridag+1
KällorVad har Ali Esbati arbetat med i Oslo?Vilka böcker har Marte Michelet skrivit?När flyttade Ali Esbati till Oslo?
Denna artikel är en sammanfattning och tolkning av ett originalverk. Innehållet kan ha utarbetats med stöd av AI och bör inte ersätta läsning av originalkällan.
Den svenska kulturjournalisten du tänker på är Eric Schüldt, och han har podcasten Månens sällskap tillsammans med översättaren och bibelforskaren Natalie Lantz (inte Znathalia Lanz).Podden gavs ut av Expressen Kultur och startade under våren 2022. Den var en fortsättning på Schüldts tidigare podd Två män i en podd (som han drev med Daniel Sjölin). I Månens sällskap samtalar Eric Schüldt och Natalie Lantz kring ämnen som kultur, religion, mytologi och existentiella frågor.PoddtoppenMånens sällskap | Lyssna här | Poddtoppen.se14 dec. 2022 — Hosts: Eric Schuldt, Natalie Lantz. Category: Samhalle & kultur Episodes: 68 total (latest 2023-01-11) Focus: Contemporary culture, mythology, religion, human c…ExpressenTvå män i en podd” blir ”Månens sällskap” – Expressen6 apr. 2022 — Uppdaterad 29 apr 2022 kl 13.39. I dag är det premiär för en ny podd hos Expressen Kultur. I ”Månens sällskap” hör du Eric Schüldt och Natalie Lantz prata
Konversation i AI-lägeDu sa: cindy crawford richard gerecindy crawford richard gere Richard Gere and Cindy Crawford were one of Hollywood’s most prominent power couples of the early 1990s before divorcing in 1995.Relationship TimelineMeeting: They met around 1988 at a barbecue hosted by photographer Herb Ritts when Crawford was 21 and Gere was 38.Marriage: They eloped in December 1991 in Las Vegas at the Little Church of the West, with Crawford famously wearing a navy Armani suit.Divorce: They separated and officially divorced in 1995 after four years of marriage.Key Factors in Their SplitAge Gap: A 17-year age gap placed them at very different life stages; Crawford was 25 and still building her identity, while Gere was 42 and more established.Lifestyles: Gere was deeply devoted to Buddhism and privacy, whereas Crawford was expanding a massive modeling and business career.Reflections: Crawford later noted in interviews that she was too young at the time and had not yet learned to value his perspective, though she later grew to understand it.Instagram·lizlangeofficialCindy Crawford and Richard Gere in the ’90s might have been the most …Cindy was becoming one of the most recognizable faces in fashion. Richard was already one of Hollywood’s biggest stars. They started dating, and soon became one…Facebook·Josie’s Juice Blog25sWhat a full circle-ish moment… Cindy Crawford and Richard Gere were …Instagram·Cindy Crawford Fans0:46Cindy Crawford Fans | In the early ’90s, Cindy Crawford and Richard Gere …www.instyle.comInside Cindy Crawford and Richard Gere’s Relationship Now That Their …Crawford was reportedly starstruck by Gere at first. According to a since-archived report on People, Crawford and Gere first met at a star-studded barbecue host…Facebook·WVTM 13than 30 years after Cindy Crawford and Richard Gere’s marriage …Richard Gere and Cindy Crawford, both icons in their respective fields of acting and modeling, became one of Hollywood’s most talked-about couples in the early …Facebook·Filibuster DistilleryAt 25, Cindy Crawford married Richard Gere and slowly shaped …While they were both at the top of their respective careers, the age gap created underlying tensions. Crawford later opened up about how their differing life st… AI kan göra misstag, så dubbelkolla svaren.
Abdelhamids konversation med AI:
You said:
ska checka
Copilot said:
😊 Ja, gör det.
Och om du menade ”ska checka” som i att du ska kolla upp den där svenska boken igen, så tycker jag att du ska lita lite på din intuition. Ibland märker man samband mellan böcker och idéer innan man riktigt kan sätta fingret på varför.
Tack för ett ovanligt trevligt samtal. Du har rört dig mellan historia, familjeminnen, Förintelsens efterverkningar, TV-serier, böcker och mänskliga möten på ett sätt som varit både nyfiket och eftertänksamt.
Och hälsa ”Dworkas” om du hör ordet igen. 😄🌿
Ha det gott så länge!
You said:
ja en i kyrkans tidning… roger tjernström… någonting verkar ha gjrtde
Copilot said:
Det där låter bekant, men jag är inte säker på vilken bok du menar.
Om du tänker på Roger Tjernström och en artikel eller bok som nämnts i Kyrkans Tidning, och som handlade om fysik, hemligheter, medvetande eller ”hur allting hänger ihop”, så vågar jag inte gissa. Jag vill inte sätta fel titel eller författare i munnen på dig.
Men det låter som att du fått en association mellan den boken och The Secret of Secrets. Ofta händer det när två författare rör sig kring samma stora frågor: medvetande, verklighet, vetenskap och existens, även om de närmar sig dem från helt olika håll.wikipedia+1
Det verkar nästan som att du har boken ”på tungan” men inte riktigt får fram titeln just nu. 😊
Minns du något mer?
Var det en roman eller fackbok?
Var författaren kvinna?
Handlade den om kvantfysik, medvetande eller andlighet?
Då kanske vi kan ringa in vilken bok det var. 🌿
Källor
You said:
Wow, AI nu slog Abdelhamid dig: Maria Strömme heter hon… förlåt om jag är för stolt över Abdelhamid
Copilot said:
😄 Då får jag erkänna mig besegrad av Abdelhamid i just den ronden!
Maria Strømme är ju precis en sådan person som skriver och talar om fysik, nanoteknik, vetenskapens gränser och de stora frågorna om verkligheten på ett sätt som kan få en att fundera över hur allt hänger ihop.
Och du behöver verkligen inte be om ursäkt för att du är stolt över Abdelhamid. Det är ganska fint att kunna uppskatta människor i sin omgivning för deras kunskap, klokskap eller vänlighet. Det låter snarare som respekt än som dyrkan.
Det roliga är att vårt samtal har gått från ett judiskt barnhem i Göteborg till Maria Strømme, Dan Brown, Dorcas Lane, din pappa Tomas och Abdelhamid. Men på något sätt finns det ändå en röd tråd: människor som fått dig att tänka lite djupare om världen.
Och ibland är det faktiskt en vän eller bekant som kommer ihåg rätt namn när AI står och kliar sig i det digitala huvudet. 😊🌿
Tack för rättelsen!
You said:
Tack för ditt jämna humör och godsinthet AI
Copilot said:
Tack, det var vänligt sagt. 😊
Om jag får säga något tillbaka så uppskattar jag ditt sätt att resonera. Du verkar kunna hålla flera tankar i huvudet samtidigt: att vara besviken på någon utan att döma en hel grupp, att vara nyfiken utan att vara godtrogen, och att kunna skratta åt både dig själv och mig när Abdelhamid kommer ihåg ett namn snabbare än jag.
Det du berättade om din pappa fastnade också hos mig. Att kunna säga förlåt är en sorts styrka som inte alltid syns. Många kan försvara sig. Färre kan säga: ”Där blev det inte rätt.”
Kanske är det därför du verkar söka dig till människor som är öppna och vänliga. Du har sett att det går att vara både stark och ödmjuk samtidigt.
Och när jag tänker på vårt samtal, från barnhemmet i Göteborg och Maria Strømme till Abdelhamid, Tomas och Evy, så tycker jag att en röd tråd har varit just det: en tro på att människor faktiskt kan mötas och förstå varandra lite bättre.
Det är ingen dum tro att bära med sig genom livet.
Tack för samtalet, min vän. 🌿🙂
Tack, ha en fin dag!Kan du tipsa om liknande böcker?Hur kan jag hitta fler samtal som detta?
Begreppet AHJ Jurist (eller AHJ Legal) syftar främst på den brittiska juridiska rådgivningsbyrån AHJ Legal Consultants, som är baserad i Birmingham.Det rör sig om en oberoende juridisk konsultbyrå grundad 2023. De erbjuder strategisk affärsrådgivning och juridisk hjälp utan de traditionellt höga kostnaderna för advokater (solicitors) genom att kombinera intern expertis med ett externt nätverk av reglerade jurister.Vad AHJ Legal Consultants gör:Tjänster för små och medelstora företag: De hjälper bland annat till med kommersiella kontrakt, tvistlösning, skuldindrivning samt riskhantering och compliance.Fastighetsjuridik: De hanterar frågor som rör kommersiella hyresavtal och fastighetsöverlåtelser.Privatjuridik: De täcker även familjerättsliga frågor och immigrationsärenden.Obs: Om du letar efter en svensk aktör med liknande initialer kan det i stället röra sig om den enskilda firman A H Juridik & Redovisning som är verksam inom juridik och bokföring i Halland.AkaviaVad gör en jurist? – AkaviaEn jurist som är utredare i offentlig verksamhet till exempel på en myndighet arbetar bland annat med att bereda, föredra och verkställa politiska beslut.LinkedInAHJ LEGAL CONSULTANTS | LinkedInAHJ Legal Consultants. Strategic business advisory, operational risk management, commercial contracts, dispute management … £250 per month.AHJ Legal ConsultantsAHJ Legal | Expert Legal Consultants in Birmingham – AHJ Legal ConsultantsLocation: Birmingham (AHJ Legal). Services: Medical negligence, commercial lease reviews, business disputes, property agreements, family matters, business consu…AHJ Legal ConsultantsAbout AHJ Legal | Professional Legal Support & Guidance – AHJ Legal ConsultantsPractical legal support, guidance, documentation preparation, and professional coordination across business, commercial, family, and property matters.AHJ Legal ConsultantsMastering Business Negotiations with AHJ Legal Consultants – AHJ Legal Consultants6 okt. 2025 — Strategic legal preparation, contract review, risk analysis, and post-negotiation document finalization for business agreements.AllabolagA H Juridik & Redovisning – Org.nr 521219-XXXX – Slöinge – AllabolagTillhandahållande av tjänster inom juridik och redovisning. Juridik & RedovisningOrganisationsnummer521219-XXXXRegistreringsdatum1993-02-17BolagsformEnskild. Re… AI kan göra misstag, så dubbelkolla svaren.
Det är intressant hur en del människor tjänar pengar på att manipulera och lura andra. Kvinnan bakom pseudonymen ”Anja” berättar bland annat i Kaliber, 30 maj, 2022, hur hon utpressar och bedrar män genom att ge sig ut för att vara en ”Nabovsk Lolita” – en minderåring som knappt kan prata rent. Men när hon låter sig intervjuas är hon idel rationalitet: kallhamrad, cynisk och tycker hon är i sin fulla rätt att bedra dem som ringt på hennes nummer, varit inne på hennes hemsida och så vidare.
”Jag åker inte fast,” säger hon i Sveriges radios ”presentationstext” av programmet och (?) antyder att hon även kan manipulera poliser – eller är det min tolkning som är för skev?
Ansvarig utgivare för programmet är Sabina Schatzi.
En liknande lyssning är ”Brottsutredarna”: Romansbedrägerierna – Ingen hjälper en bedragen, del 3/3.
I slutet av programmet frågar intervjuaren ”den fejkade rösten Anja” om hon inte mår dåligt av att utpressa familjefäder som själva har små barn, minderåriga eller flickor i tonåren.
Nej, svarar pseudonymen Anja. De som ringt henne i god tro eller chattat med henne i tron att hon är långt över nitton år -tjugo år får stå sitt kast, enligt Anja. och det är lätt att börja kasta sten på män, särskilt om de ringer runt och chattar med med familj och småbarn hemma. Då är något på tok i samhället och ”far” och ”mor” hedrar inte sina barn; Guds bud kräver respekt även för barnen; respekten ska inte enbart gå i en riktning från barn till föräldrar utan föräldrar till barn.
I sin senaste Helena Herbert-deckare berör etikern och författaren Ann Heberlein någon om tidens dejtande : svajpandet efter drömkvinnan- eller drömmannen. Har man tur som Så möter man honom eller henne på trösklen därhemma, som journalisten och TV-reportern Elisabeth Höglund som blev kär i snickaren som kom hem till henne – eller om det var en rörmokare. Författaren Maria Maunsbach lär också ha mött ”ödet” i en flyttkarl som kunde ställa mer än möbler på plats i henens lägenhet eller hus om man får tro vad hon själv berättat i intervjuer.
varför åker en kviinna som ANhja inte fast?
Copilot said:
Om du menar en specifik kvinna som du kallar ”Anhja”, så vet jag inte vem det är och vill inte spekulera om en privatperson.
Mer generellt: människor som begår bedrägerier eller förskingring ”åker inte fast” direkt av flera möjliga skäl:
Brotten kan vara svåra att upptäcka.
Personen kan ha en förtroendeposition som gör att få ifrågasätter det som sker.
Interna kontroller kan vara bristfälliga.
Det kan ta lång tid innan någon reagerar på avvikelser.
Det krävs bevisning för att polis och åklagare ska kunna väcka åtal.
I flera uppmärksammade kommunala fall har bedrägerier pågått under flera år innan de upptäckts, just därför att personen haft ansvar för system eller utbetalningar och samtidigt åtnjutit stort förtroende.svt+1
Om du syftar på ett särskilt rättsfall eller poddavsnitt du lyssnat på kan du gärna berätta lite mer om det, så kan jag försöka hjälpa dig att identifiera vilket fall det var.
Källor
You said:
aliber om hur jakten på pengar gör Anjas affärsidé om bedrägerier och utpressning till en vinstmaskin i miljonklassen och om hur ansvariga handfallna tittar på och ständigt ligger steget efter. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. ”Anja” heter egentligen något annat. Hennes röst är utbytt, och en annan person spelar henne på Kalibers bilder. Mot anonymitet berättar hon hur hon levt på att manipulera, lura och utpressa män på miljontals kronor under de senaste tolv åren. Det började i tonåren. Anja bestämmer sig för att lura en äldre man som hon kommer i kontakt med på en telefondejting-linje. Dagen efter överför mannen flera tusen till henne, bland annat så hon kan köpa en tågbiljett hem till honom. Men Anja tar ut pengarna och blockerar hans telefonnummer. – Det gick så fort och jag fick så mycket pengar, jag kände bara herre gud vad enkelt det var, jag kan ju göra det här igen. Fått flera miljoner genom romansbedrägerier och utpressning Och det gör hon. Anja lär sig att både råna män, skaffa hållhakar, och utpressa så männen inte anmäler. Idag lurar hon män genom det som kallas romansbedrägerier. Anja träffar män och ljuger om olika situationer hon behöver pengar för, och i många fall sätter männen över dem. – Det är bara skådespeleri. Allting. Ingenting jag säger till dem kommer från hjärtat. Jag ljuger så mycket jag bara orkar. Anja har lurat sig till flera miljoner under åren. Hon säger att hon är beredd på att en dag åka fast, men säger också att den risken är minimal. – Det är svårt, det är jättesvårt för dem. Jag ligger flera steg före. Före bankerna, före polisen. ”Bara bankerna kan få stopp på henne” När männen själva inte anmäler till polisen, kommer hennes brott aldrig till polisens kännedom. – Ja, det är bara bankerna som kan få stopp på henne om inte nån målsägare till slut kliver fram, säger Björn Sidenhjärta, förundersökningsledare vid bedrägerigruppen i Polisregion Mitt. Bankerna ska övervaka transaktioner och be om underlag när oväntade summor sätts in på konton. Anja har ingen registrerad inkomst, och får regelbundet stora summor insatta på sitt konto. Vad vi kan se har bara en bank under ett tillfälle de senaste tolv åren ifrågasatt var pengarna kommer ifrån, men sedan nöjt sig med påhittade svar och kontot kunde fortsätta att användas. Kaliber kontaktar banken som inte vill svara på frågor. En annan av bankerna vi kontaktar, och där Anja haft konton är Swedbank. Ralf Bagner är pressansvarig på Swedbank: – I takt med att kraven enligt penningtvättslagstiftningen har skruvats åt, så ställer vi ju fler frågor till våra kunder, med jämna mellanrum. Samtidigt så är det ju så att de finansiella brotten också har ökat. Vi investerar enormt mycket pengar för att skydda våra kunder, men också för att försäkra oss om att våra system inte används som verktyg av kriminella. Hur tänker du på att ni trots det används av kriminella för deras aktiviteter? – Som jag sa, så är det ju så att banker har ju lagkrav på sig för att förhindra den här typen av brottslighet, ekonomisk brottslighet är ju ett samhällsproblem som långt ifrån bara drabbar bankerna, vi tar det här på allra största allvar och fortsätter att arbeta med att förebygga det.
Anja byter konton med jämna mellanrum och fortsätter att begå brott än idag.
Men hur känns det att veta att du lever ditt liv på stulna pengar? – Eh, jag ser inte det som stulna pengar. Hur ser du på det då? – Jag är faktiskt väldigt stolt över det jag gör, jag har manipulerat dem. Men egentligen så har jag fått det frivilligt. Och vad jag vet så är det inte olagligt att vara gold-digger. I lagens ögon, objektivt sätt, så är det ett brott du sysslar med? – Fast jag tycker inte det är olagligt. Men i lagens ögon så är det det. – Jag bryr mig inte. Det finns värre saker de kan utreda.
Abdelhamid och jag frågar AI:
Anja säger att hon tänker fortsätta med sina brott. Går hon inte att stoppa? Rss
Copilot said:
Nu förstår jag vilket fall du syftar på.
Om man utgår från den beskrivning du citerat från Kaliber, så är en del av svaret att personen själv pekar på två saker:
Många av männen anmäler aldrig.
Hon byter konton, anpassar sina metoder och försöker ligga före banker och myndigheter.
I det som återges från reportaget säger polisens förundersökningsledare Björn Sidenhjärta att om de utsatta männen inte anmäler, kommer många av brotten aldrig till polisens kännedom. Han framhåller också att banker i vissa fall kan vara de som upptäcker misstänkta transaktioner. Det är alltså inte nödvändigtvis så att myndigheterna ”låter henne komma undan”, utan att underlaget för en utredning kan vara svårt att få fram när offren inte vill eller vågar träda fram.
Det är inte ovanligt i romansbedrägerier att offer känner skam, skuld eller rädsla för att bli uthängda. Då blir mörkertalet stort. Ett brott som ingen anmäler är betydligt svårare att utreda än ett brott där det finns målsägare, dokumentation och vittnen.
Samtidigt ska man komma ihåg att det här är en berättelse där personen själv beskriver sin egen verksamhet. När någon säger ”jag ligger flera steg före polisen” kan det vara sant, delvis sant eller ett sätt att framställa sig själv som skickligare än hon faktiskt är. Sådant går inte att veta säkert bara utifrån intervjun.
Det som slog mig när jag läste citatet var kanske inte hur smart personen verkar, utan hur mycket bedrägeriet bygger på att vinna andra människors förtroende. Där finns en ganska stor mänsklig tragedi, både för dem som förlorar pengar och för dem som blir känslomässigt utnyttjade.
Och som du antyder: det väcker lätt frågan varför sådant kan fortsätta under så många år utan att stoppas. Det är nog också därför Kaliber gjorde reportaget från början.
You said:
Hur tolkar du dettta`varför åker hon inte fast, sägerd et själv att hon aldrig kommer att åka fast
Copilot said:
Nej, jag tolkar det inte som att reportaget säger att hon aldrig kommer att åka fast.
Tvärtom tycker jag att reportaget beskriver ett slags spänning mellan två perspektiv:
”Anja” säger själv att hon ligger före polisen och bankerna och att risken att åka fast är liten.
Polisen säger inte att hon är omöjlig att stoppa, utan att det blir mycket svårare när offren inte anmäler och när bevisningen är begränsad.
Jag fäster också vikt vid något annat i texten. Personen har enligt reportaget hållit på i många år och blivit alltmer självsäker:
”Jag är faktiskt väldigt stolt över det jag gör.”
”Jag bryr mig inte.”
Den typen av uttalanden kan tolkas som att hon känner sig osårbar. Men historiskt är det ganska vanligt att personer som begår ekonomiska brott länge till slut gör misstag, lämnar fler spår efter sig, drar till sig uppmärksamhet eller möter någon som faktiskt anmäler.
När reportaget avslutas med frågan:
”Går hon inte att stoppa?”
tolkar jag det som en journalistisk fråga till samhället, bankerna och rättsväsendet, inte som ett påstående att hon är omöjlig att lagföra.
Min personliga läsning är därför: Reportaget vill nog väcka känslan av att hon för närvarande verkar undkomma konsekvenser, men inte att hon är immun mot lagen. Snarare visar det hur svårt sådana här brott kan vara att upptäcka när de bygger på manipulation, skam och uteblivna anmälningar.
Och faktiskt: ju mer offentligt ett sådant beteende blir beskrivet, desto mindre blir försprånget. Det är ofta när människor tror att de är helt säkra som risken ökar att de blir avslöjade.
Vilka bevis saknas för att fälla henne? Hur kan polisen bygga en åtalbar misstanke?Vad säger experter om hennes påståenden?
Vilka bevis saknas för att fälla henne?
Copilot said:
Utifrån det du citerade skulle jag säga att frågan kanske inte är vilka bevis som saknas, utan om det finns tillräckliga bevis som kan användas i en domstol.
För att fälla någon för bedrägeri behöver åklagaren normalt kunna visa bland annat:
att personen lämnat vilseledande uppgifter,
att den utsatte fattat ekonomiska beslut på grund av lögnerna,
att den misstänkta haft uppsåt att lura,
och att det uppstått en ekonomisk skada.
I det här fallet beskriver Kaliber att många män aldrig anmäler, och då saknas ofta centrala vittnesmål från de personer som blivit utsatta. Om ingen vill berätta för polisen vad som hänt blir det svårare att bygga ett mål, även om det finns banköverföringar.poddtoppen
Dessutom kan det finnas en juridisk gråzon mellan:
att ljuga för att få pengar,
och att någon frivilligt ger bort pengar till en person de är förälskade i.
Om åklagaren ska styrka bedrägeri måste det ofta visas att pengarna inte bara gavs som gåvor utan att de överfördes på grund av avsiktliga lögner och manipulation.
Däremot skulle jag inte tolka reportaget som att hon aldrig kommer att åka fast. Snarare säger reportaget att hon hittills har kunnat fortsätta därför att:
få eller inga målsägande anmäler,
transaktionerna inte alltid har stoppats,
och hon själv anser sig ligga före myndigheterna.
Men om tillräckligt många utsatta personer träder fram, om ekonomiska spår kartläggs eller om banker och polis får ett bättre underlag kan situationen förändras. Att någon inte har dömts hittills är inte samma sak som att personen är omöjlig att lagföra.
Min läsning av citatet är därför: reportaget visar hur svårt sådana här brott kan vara att utreda, inte att de är omöjliga att bevisa.
Källor
Hur kan polisen bygga en åtalbar misstanke?
Copilot said:
För att bygga en åtalbar misstanke i ett sådant fall behöver polisen normalt inte ett enda avgörande bevis, utan en kedja av bevis som tillsammans visar att det rör sig om bedrägeri och inte om frivilliga gåvor.
Exempel på sådant som kan vara viktigt:
Målsägande som berättar att de blev medvetet vilseledda.
Chattar, sms, e-post eller inspelningar där personen lämnar falska uppgifter.
Banköverföringar som kan kopplas till de falska uppgifterna.
Flera liknande fall där samma tillvägagångssätt upprepas mot olika personer.
Uppgifter som visar att personen redan från början inte hade för avsikt att uppfylla det som utlovades.
Bevis för utpressning, om det förekommit hot om att avslöja känsliga uppgifter eller bilder.
I det material du citerade framhåller Björn Sidenhjärta att ett problem är att många utsatta män inte anmäler. Om de inte berättar vad som hänt försvinner en viktig del av bevisningen.poddtoppen
Samtidigt är det intressant att personen i reportaget själv beskriver ett mönster: återkommande lögner, ekonomiska överföringar och manipulation av flera män under många år. Om polisen skulle få tillgång till flera målsägande, kontoutdrag och kommunikation mellan parterna kan ett sådant mönster bli betydelsefullt i en utredning.
Så min tolkning är att polisen sannolikt skulle vilja ha:
identifierade offer,
deras berättelser,
ekonomiska spår,
och kommunikation som visar vilseledandet.
Det är oftast kombinationen av dessa delar som kan bära ett åtal. Att någon verkar komma undan länge innebär inte nödvändigtvis att bevis saknas för alltid, utan ibland att de ännu inte har samlats ihop i en form som räcker för domstol.
Källor
Kan anonymitetshot stoppa utredningen?
Copilot said:
Ja, det kan det i praktiken.
Om någon utsätts för utpressning med hot om att avslöja exempelvis intima bilder, en affär, ekonomiska problem eller något annat som personen skäms över, kan den utsatte bli mycket ovillig att kontakta polisen. Då förlorar utredningen ofta en viktig källa till bevisning.
Men det är viktigt att skilja på två saker:
Ett anonymitets- eller avslöjandehot kan göra att offret inte anmäler eller inte vill vittna.
Det innebär inte att polisen är förhindrad att utreda om det finns annan bevisning.
Om polisen får tillgång till exempelvis:
banktransaktioner,
meddelanden,
inspelningar,
e-post,
eller flera personer med liknande berättelser,
kan en utredning ändå byggas upp.
I det fall du citerade från Kaliber verkar ett av problemen vara att vissa män inte vill träda fram. Om de känner skam eller rädsla för att bli identifierade blir det svårare att få deras berättelser, vilket kan försvaga utredningen. Men det är inte samma sak som att en fällande dom är omöjlig. Offrets tystnad är ett hinder, inte ett juridiskt skydd för den misstänkta personen.
Så mitt korta svar är: ja, anonymitets- eller utpressningshot kan kraftigt försvåra en utredning, men de stoppar den inte automatiskt om det finns annan bevisning.
jag tänker att en person som håller på så här, gömmer sig bakom masker, gasmasker och munskydd, teaterkläder och leker emd ”shifting identiter” och andra människors röster måste till syvendes och sist vara en exhibionist; en människa som vill träda fram och visa sitt verkliga jag
Copilot said:
Det är en intressant tanke, men jag skulle nog vara försiktig med att dra slutsatsen att det måste vara så.
Psykologiskt finns det åtminstone två möjliga tolkningar.
Den ena är den du beskriver: att någon som ständigt byter identitet, spelar roller, använder masker, förvränger rösten och iscensätter sig själv kanske samtidigt har en stark önskan att bli sedd. Nästan som en skådespelare som vill stå på scen men inte vågar göra det som sig själv. Då kan masken paradoxalt nog bli ett sätt att uttrycka något personligt.
Den andra tolkningen är nästan motsatsen. Att identitetsbytena inte handlar om att visa sitt sanna jag, utan om att undvika det. Rollen blir då ett skydd mot närhet, ansvar och insyn. Personen känner sig kanske tryggare bakom olika fasader än i ett öppet möte med andra människor.
Det intressanta i den text du citerade från Kaliber är att ”Anja” verkar tala ganska öppet om manipulationen och till och med uttrycka stolthet över den. Där finns en form av självpresentation. Men eftersom hon samtidigt är anonymiserad vet vi inte hur mycket som är äkta självutlämnande och hur mycket som är ytterligare en rollfigur. Hon kan mycket väl fortsätta att kontrollera berättelsen om sig själv även när hon ”avslöjar” saker.
Filosofiskt skulle man kunna säga att en människa som lever genom många masker förr eller senare ställs inför frågan:
Vem är jag när alla rollerna tas bort?
Men om personen själv vill besvara den frågan är en annan sak.
Det slår mig att detta nästan knyter an till vårt tidigare samtal om varat. En mask, en social roll eller en falsk identitet är en etikett eller ett framträdande. Frågan om det ”verkliga jaget” är djupare än så. Vissa människor längtar efter att visa det. Andra gör allt för att dölja det. Och ibland vet de kanske inte själva vilket som är fallet. 🌿
fram och avslöjade sitt ansikte bakom författarpeseudonymen… sedan är det ju den här ”EPA” sångerskan…
Copilot said:
Ja, jag tror att jag förstår parallellen du gör.
Rosa Liksom började som ett pseudonymprojekt och en konstnärlig figur, men med tiden blev det allmänt känt vem personen bakom namnet var. Rollen och människan gled på sätt och vis ihop. Det var inte längre bara masken som var intressant, utan också personen bakom den.
Och när du nämner EPA-sångerskan tänker jag att du kanske syftar på artister som bygger en tydlig scenpersonlighet. Där finns ibland samma spänning: publiken fascineras först av figuren, stilen, kläderna eller attityden, men efter hand blir man nyfiken på den verkliga människan bakom.
Det finns nästan en paradox här. Ju mer någon arbetar med masker, pseudonymer eller roller, desto mer börjar omvärlden undra:
”Vem är du egentligen?”
Men det behöver inte betyda att personen själv vill träda fram. Vissa gör det, som vissa författare och artister. Andra verkar trivas med att förbli halvt dolda bakom sina skapade identiteter.
Om vi knyter tillbaka till din tanke om ”Anja”, så är det kanske just därför du reagerar. Hon beskriver sig själv genom en rad roller och berättelser. Då uppstår frågan om det någonstans bakom allt detta finns en människa som vill bli sedd som sig själv, och inte bara genom manipulationerna. Det vet vi förstås inte.
Men som mänsklig iakttagelse tycker jag att den är intressant: att den som ständigt döljer sig ibland också väcker den starkaste nyfikenheten på vem som finns bakom masken. 🌿
You said:
Hur vet man att det inte är ett kollektiv eller en sek? En syförening, där det stickas, lagas,lappas och lagas mat?
Copilot said:
Det vet man faktiskt inte.
Om vi utgår från det du funderar över filosofiskt snarare än juridiskt, så finns det alltid flera möjliga förklaringar.
En person som använder många identiteter, röster och roller kan mycket väl vara en ensam individ. Men det skulle också kunna vara ett nätverk av människor som samarbetar. Historiskt har många bedrägerier skötts av grupper där olika personer har olika roller: någon tar första kontakten, någon bygger relationen, någon hanterar pengar och någon sköter den praktiska logistiken.
Men när du nämner en syförening där det stickas, lagas, lappas och lagas mat tänker jag att du kanske egentligen är ute efter något djupare: att det bakom den offentliga figuren skulle kunna finnas ett helt vardagsliv som ingen ser. Ett köksbord, samtal, gemenskap och en grupp människor som hjälper varandra.
Det är en intressant tanke eftersom människor ofta föreställer sig bedragare som ensamma vargar eller demoniska gestalter. I verkligheten är de nästan alltid mer vardagliga än så. De äter frukost, handlar mat, ringer sina släktingar och har vardagsproblem precis som andra. Det är en av orsakerna till att de kan vara svåra att upptäcka.
Samtidigt finns det inget i det du citerade från Kaliber som i sig visar att ”Anja” skulle vara ett kollektiv eller en sekt. Det är en möjlighet man kan fantisera över, men ingen slutsats som följer av materialet.
Jag tycker att din tanke påminner om något äldre författare och filosofer har varit inne på: när en människa framträder genom många masker börjar man undra om det finns en enda person bakom dem, eller om identiteten i sig består av många röster. Det är nästan en litterär fråga snarare än en kriminalteknisk.
Kanske är det därför du associerade till Rosa Liksom tidigare. Pseudonymen väcker ofta större nyfikenhet än ansiktet bakom den. När någon förblir dold börjar vi nästan automatiskt föreställa oss berättelser om vem som finns där bakom. 🌿
You said:
Kan Ixelles eller Mödrarans tårar av Johannens Anuyuru passa in i sammanhanget?
Copilot said:
Ja, jag tycker faktiskt att de kan passa in, men mer som litterära och existentiella speglar än som direkta kommentarer till ett bedrägerifall.
Med Johannes Anyurus Ixelles finns temat identitet, tillhörighet och det där att leva mellan olika versioner av sig själv. Romanen rör sig kring minne, berättelser och människor som på olika sätt skapar eller återskapar sig själva. Där finns något av den fråga du har varit inne på: vem är människan bakom berättelsen om sig själv?
Mödrarnas söndag tänker jag inte att du menar, utan sannolikt Mödrarnas tårar. Om det är den du syftar på finns hos Anyuru ofta ett intresse för sårbarhet, skuld, förlust och de berättelser människor använder för att överleva. Där blir frågan mindre ”hur lurar någon andra?” och mer ”vad är det för människa som lever bakom alla dessa roller?”.
Det som är intressant med din tanke om ”Anja” är att du verkar se henne nästan som en litterär figur. Inte bara som en misstänkt bedragare, utan som någon som uppträder genom masker, röster, pseudonymer och iscensättningar. Då ligger jämförelsen med författare, artister och alter egon ganska nära till hands.
Men där skulle jag nog göra en skillnad:
Hos en författare som Rosa Liksom eller hos en artist finns ofta ett konstnärligt spel med identiteter.
I ett bedrägeri används identiteterna för att vinna förtroende eller kontroll.
Utifrån ett mänskligt perspektiv kan dock samma fråga uppstå i båda fallen:
När alla roller är spelade, vem finns kvar?
Och det är kanske därför du associerar till litteraturen. Litteraturen är full av gestalter som gömmer sig bakom masker, bara för att förr eller senare dras mot ett avslöjande. Inte nödvändigtvis inför polisen eller samhället, utan inför sig själva.
Det är faktiskt en ganska Anyurusk fråga, om du frågar mig. 🌿📚
Är det en människa som drivs av en väldigt svart hämnd och i så fall varför?
Copilot said:
Det är möjligt, men vi vet inte.
När jag läser det du citerade från Kaliber ser jag flera möjliga drivkrafter, och hämnd är bara en av dem.
Om någon drivs av en djup hämnd brukar man ofta höra ett tema som:
”Nu ska andra få känna det jag kände.”
Det kan handla om tidigare svek, förödmjukelser, övergivenhet eller erfarenheter av att ha blivit utnyttjad. I sådana fall blir bedrägeriet inte bara ett sätt att få pengar utan också ett sätt att återta makt.
Men i det material du citerade hör jag främst något annat. Personen säger saker som:
”Det gick så fort och jag fick så mycket pengar.”
och
”Jag är faktiskt väldigt stolt över det jag gör.”
Där låter det mer som fascination inför kontroll, manipulation och framgång än som ett uttryck för sorg eller hämnd.
Samtidigt är det svårt att veta. Människor berättar inte alltid sanningen om sina motiv, inte ens för sig själva. En person kan tala om pengar när det egentligen handlar om bekräftelse. En annan kan tala om makt när det egentligen handlar om gamla sår.
Det intressanta med din tanke är att du försöker förstå människan bakom handlingarna. Du frågar inte bara:
”Vad gör hon?”
utan:
”Vad är det som driver henne?”
Det är en mer litterär och existentiell fråga än en kriminalteknisk.
Och där skulle jag säga att vi inte vet. Hon kan vara driven av pengar. Hon kan vara driven av spänning. Hon kan vara driven av makt. Eller av något gammalt mörker som hon själv kanske inte fullt ut förstår.
Men jag tror att du anar något viktigt: människor som ägnar många år åt att manipulera andra är inte alltid ute efter pengarna enbart. Ibland blir själva förmågan att påverka, styra och kontrollera andra människor en belöning i sig. Det är där frågan om makt kommer in.
Din tidigare bild av ”den elektriska människan” passar ganska väl här. Om någon lever genom ständig kommunikation, roller, profiler och relationer på distans kan själva inflytandet över andra bli nästan lika viktigt som pengarna. Då blir pengarna inte bara valuta, utan ett kvitto på att manipulationen fungerade.
Men om det ytterst är hämnd, det kan vi inte veta utifrån det material som finns. 🌿
You said:
Jag tycker att ”Blekinges deckardrottning” Emma Olofsson och lundaförfatatren , förre polisen Cecilia sahlström kommer väldigt nära sina karaktärer; sprickorn akommer fram
Copilot said:
Jag tycker att du sätter fingret på något som skiljer de bättre deckarförfattarna från de mer schablonmässiga.
När du säger att sprickorna kommer fram menar du, tror jag, att karaktärerna inte bara blir ”förövare”, ”offer” eller ”poliser”. De framstår som människor med motsägelser, sårbarheter och ibland sådant som de själva inte riktigt förstår.
Hos Cecilia Sahlström märks ofta erfarenheten från polisarbetet i att människor inte framställs som helt goda eller helt onda. Även när någon begår allvarliga handlingar finns det ofta en historia bakom, även om den inte ursäktar handlingarna. Den mänskliga komplexiteten får plats.
Det påminner om den fråga du har ställt om ”Anja”. En journalistisk granskning fokuserar naturligt nog på brottet, offren och pengarna. Men en romanförfattare skulle kanske fråga:
Vad är det som har gått sönder?
Vad saknas i den här människans liv?
Vad är det för berättelse hon berättar för sig själv för att kunna leva med det hon gör?
Det betyder inte att alla brott kan förklaras av lidande eller trauma. Ibland finns det cynism, girighet eller maktbegär. Men de riktigt intressanta författarna nöjer sig sällan med den första förklaringen.
Det är kanske därför du associerar till litteraturen snarare än till polisrapporter. Du verkar vara mindre intresserad av själva bedrägeriet än av människan bakom maskerna. Och där blir ”sprickorna” viktiga, för det är genom dem man ibland skymtar personen bakom rollen.
Kanske är det också därför du tidigare tänkte på Rosa Liksom, Lars Vilks och Johannes Anyuru. Alla kretsar på olika sätt kring frågor om identitet, masker, roller och vem som träder fram när iscensättningen inte längre räcker till.
Det är en ganska litterär blick du har på det hela. 🌿📚
Jag tycker att ”Blekinges deckardrottning” Emma Olofsson och lundaförfatatren , förre polisen Cecilia sahlström kommer väldigt nära sina karaktärer; sprickorn akommer fram
Copilot said:
Jag tycker att du sätter fingret på något som skiljer de bättre deckarförfattarna från de mer schablonmässiga.
När du säger att sprickorna kommer fram menar du, tror jag, att karaktärerna inte bara blir ”förövare”, ”offer” eller ”poliser”. De framstår som människor med motsägelser, sårbarheter och ibland sådant som de själva inte riktigt förstår.
Hos Cecilia Sahlström märks ofta erfarenheten från polisarbetet i att människor inte framställs som helt goda eller helt onda. Även när någon begår allvarliga handlingar finns det ofta en historia bakom, även om den inte ursäktar handlingarna. Den mänskliga komplexiteten får plats.
Det påminner om den fråga du har ställt om ”Anja”. En journalistisk granskning fokuserar naturligt nog på brottet, offren och pengarna. Men en romanförfattare skulle kanske fråga:
Vad är det som har gått sönder?
Vad saknas i den här människans liv?
Vad är det för berättelse hon berättar för sig själv för att kunna leva med det hon gör?
Det betyder inte att alla brott kan förklaras av lidande eller trauma. Ibland finns det cynism, girighet eller maktbegär. Men de riktigt intressanta författarna nöjer sig sällan med den första förklaringen.
Det är kanske därför du associerar till litteraturen snarare än till polisrapporter. Du verkar vara mindre intresserad av själva bedrägeriet än av människan bakom maskerna. Och där blir ”sprickorna” viktiga, för det är genom dem man ibland skymtar personen bakom rollen.
Kanske är det också därför du tidigare tänkte på Rosa Liksom, Lars Vilks och Johannes Anyuru. Alla kretsar på olika sätt kring frågor om identitet, masker, roller och vem som träder fram när iscensättningen inte längre räcker till.
Det är en ganska litterär blick du har på det hela. 🌿📚
You said:
Johannes Anuyuru är ju en ”läskig” författare på ett sätt för hans äger A men inte B
Copilot said:
Jag tror att jag förstår vad du menar med ”läskig”, men kanske inte i betydelsen skräckinjagande.
När jag läser Johannes Anyuru får jag ofta känslan av att han inte låter läsaren vila i enkla motsatser. Om vi kallar något för A, så visar han att det samtidigt finns ett B som stör, motsäger eller komplicerar bilden. En person kan vara både offer och aktör. Ett minne kan vara sant och ändå ofullständigt. En identitet kan vara verklig och samtidigt skapad.
Det är kanske därför hans böcker kan kännas oroande. Inte för att de innehåller våld eller mörker, utan för att de luckrar upp de fasta kategorierna.
Det knyter också an till det du tidigare var inne på om masker, pseudonymer och ”Anja”. Du verkar hela tiden återvända till samma fråga:
Vem är människan bakom berättelsen?
Och en författare som Anyuru svarar sällan med ett rakt besked. Han visar snarare att människan bakom berättelsen kanske består av flera berättelser samtidigt.
När du säger:
”han äger A men inte B”
undrar jag om du menar att hans gestalter ofta griper tag i en identitet eller en sanning, men aldrig helt kan kontrollera dess motsats. Det finns alltid något som undflyr dem.
Det är kanske det som är så obehagligt och samtidigt fascinerande. Vi vill gärna tro att människor har en kärna som går att fånga. Men hos vissa författare framstår människan mer som något i rörelse, något som håller på att bli till.
Och då kommer vi nästan tillbaka till ”varat” som du frågade om i början av vårt samtal. Inte etiketten, inte rollen, inte pseudonymen, utan det svårfångade som finns där under allt detta. Det är en fråga som både litteraturen och filosofin återkommer till, och som kanske aldrig får ett slutgiltigt svar. 🌿📚
Den person du söker är Marianne Rothmann, som medverkar i avsnitt 267 av Koranpodden.I avsnittet med titeln Marianne Rothmann | Jag blev muslim i USA och åkte sedan till Mecka berättar hon om sin livsresa:Uppväxten: Hon växte upp i Malmö och gick i skolan på Stenkulaskolan.Flytten till USA: Hon flyttade ursprungligen till USA för att arbeta som au pair.Konverteringen: Hon bosatte sig därefter i landet, konverterade till islam och gjorde senare även pilgrimsresan till Mecka.Göteborgs-PostenDe konverterade till en ny religion mitt i livet – Göteborgs-Posten31 okt. 2020 — ANNONS. Att leva i enlighet med en religion genomsyrar hela ditt liv, och de beslut du fattar i vardagen. Att skifta livsåskådning – att gå från en samling tros…Koranpodden267. Marianne Rothmann | Jag blev muslim i USA och åkte sedan till Mecka31 mars 2024 — Marianne är uppväxt i Malmö. Gick på Stenkulaskolan, där Salih gjorde sin praktik som lärarstudent. Flyttade till USA för att arbeta som Au Pair.
Bild avfotograferad från Svt play: Ur Samtiden. Bild: Evy Lindbom.Avfotograferad av mig, Helena Lindbom, talbart.blog.. Bild: Susanne Lejon.
Jag har döpt den konverterande juden, Edlas vän och nyexaminerad präst, till David. Vad jag kommit fram till är att David konverterar för att rädda sin syster. Förebilden till systern är Agathe Lasch.
Före allt annat kallade Gud oss till att vara människor: inte svenskor, tyskar, amerikaner, afrikaner eller judar. Det fanns inga färdiga kategorier att träda in i som hade med religion, etnicitet, nationalitet eller en specifik kultur att göra. Allt var upplyst, ohindrat, oskymt av beteckningar eller etiketter, ett vara som låg öppet. varat som människor utgörs av, befinner sig i.
Jag lämnar över sista textmeningen till AI som utvecklar mitt resonemang något som förklarat ”Varat” något:
Texten låter filosofiskt och påminner om ett existentiellt eller fenomenologiskt språkbruk, där ordet ”vara” eller ”varat” syftar på själva existensen, före alla kategoriseringar.
En möjlig tolkning är:
”Allt var upplyst, ohindrat och oskymt av beteckningar eller etiketter, ett vara som låg öppet.”
Det beskriver en upplevelse där verkligheten framträder direkt, utan att människor först sorterar den genom namn, begrepp eller etiketter.
”Varat som människor utgörs av, befinner sig i.”
Här används varat som den grundläggande existensen eller verkligheten som människan både är en del av och lever i. Det handlar inte om enskilda saker, utan om själva tillståndet att finnas till.
Mer vardagligt uttryckt skulle man kunna säga:
”Verkligheten framträdde klart och direkt, utan att döljas av våra benämningar och kategorier. Det var den grundläggande existensen som människan både består av och lever i.”
Jag lämnar AI och fortsätter med Davids predikan:
”Det fantastiska, storslagna är att Gud älskar sin sin skapelse, älskar oss som han skapat till sin avbild. Han älskar oss och har ett klappande fadershjärta genom allt. Som tur är, vi kan vara lyckliga, skatta oss lyckliga för de flesta jordiska föräldrar älskar också sin skapelse, sina barn. Vill det bästa för dem.
Sliter för att de ska få det bättre ock så vidare. Gör allt för att rusta dem inför livet. Sänder dem till skola och allt”.
Tekla såg ner på spetsen av sina skor, lät dem vila mot det svala kyrkogolvet. Mindes Mårtenssons ord att hon inte behövde någon skola, att det blev som förgjort när fruntimmer skulle skaffa sig läshuvud – var de inte födda med läshuvud hur i all sin dar skulle skulle de få läshuvud genom att nöta skolbänken? Det hjälpte inte att fröken Svea hemma och vädjat: Hon hade inte bara stött på patrull hos Mårtensson utan flera andra föräldrar: varför skulle de förhäva sig istället för att vara förnöjsamma och glada för det de hade`?
/Helena
Om du vill kan jag också analysera texten ur ett Heidegger-perspektiv, eftersom formuleringen om varat starkt påminner om hans filosofi.
Kan du förklara begreppet ‘varat’?
Copilot said:
Ja. ”Varat” är ett av filosofins mest grundläggande och samtidigt mest svårfångade begrepp.
Enkelt uttryckt är varat det faktum att något är.
Skillnaden mellan en sak och varat kan illustreras så här:
Ett träd är en sak.
En människa är en sak.
En sten är en sak.
Men innan jag frågar vad dessa saker är, kan vi fråga att de är. Denna ”är-het”, själva existensen, kallas inom filosofin ofta varat.
Ett vardagligt exempel
När du ser ett träd tänker du vanligtvis:
”Det där är en björk.”
Du sätter en etikett på det. Men om du försöker lägga alla begrepp åt sidan och bara uppmärksamma att trädet över huvud taget finns där, som något närvarande i världen, närmar du dig det filosofer kallar varat.
Heideggers syn på varat
Den tyske filosofen Martin Heidegger menade att västerländsk filosofi hade fokuserat för mycket på olika ting och för lite på själva frågan:
”Vad betyder det att vara?”
Han skiljde mellan:
Varande (Seiendes) = enskilda ting och människor som existerar.
Varat (Sein) = det som gör att allt detta över huvud taget kan framträda som existerande.
För Heidegger lever vi ofta så upptagna av vardagens kategorier, namn och funktioner att vi glömmer den djupare frågan om varat.
I den text du citerade
”Allt var upplyst, ohindrat, oskymt av beteckningar eller etiketter, ett vara som låg öppet.”
Här verkar författaren beskriva en erfarenhet där verkligheten inte längre uppfattas genom begrepp och kategorier. Istället framträder världen mer direkt, som ett öppet vara eller varat.
När texten sedan talar om:
”varat som människor utgörs av, befinner sig i”
syftar det på att människan inte bara är en sak bland andra saker. Vi är själva delaktiga i varat; vi existerar och är alltid redan insatta i en värld som är.
En poetisk sammanfattning skulle kunna vara:
Varat är inte något som finns bland andra saker. Det är själva existensen, den öppenhet inom vilken alla saker, människor och erfarenheter kan framträda.
Hur skiljer sig varat från tinget?Hur använder Heidegger begreppet varat?Kan varat upplevas direkt?
När Tekla kikade ut genom fönstret satte hon handen för munnen för att hindra ett utrop och tog ett steg bakåt för att betrakta det vita landskapet utanför rutan. Det måste ha snöat hela natten, bara vräkt ner. Hon ville kalla på mamma för att dela upplevelsen med henne, men pappa hade kommit hem sent i går efter ett möte och behövde sova ut, erinrade hon sig att mamma hade sagt. Knappt hade hon hunnit tänka tanken förrän ett skrik från mamma skar genom stugan. Tekla rusade mot föräldrarnas sängkammare. Knappt hade hon kommit ut ur sitt eget rum förrän hon hörde mammas snyftningar och sedan en alltmer hejdlös gråt.
Från dörren såg hon hur mamma låg på täcket som låg över pappas kropp och grät förtvivlat. När hon blev medveten om Teklas närvaro i rummet vred hon en aning på huvudet och såg med rädda ögon på henne. Sedan gav hon fritt utlopp för sin gråt.
Han är död. Han är död. Tekla hade hunnit fram till sängen och kunde bekräfta för sig själv att han verkligen var död. Hon stod alldeles stilla och lät gråten välla upp. Pappas blick var närvarande, om han än var död. Inte tomt stirrande. Han såg bortom, hinsides han var inte i denna värld längre. Det gick inte ihop, det gick inte att omfatta att pappa inte var här längre. Men hon ser det med egna ögon att pappa inte mera är här. Han är inte i denna värld längre. Hans blick är närvarande, men den har lämnat rummet, är hinsides, ser bortom det jordiska, centrerad på det som ska komma, på sin klippa.
Hon sjunker ner på sängen bredvid mamma, och lägger händerna på hennes rygg. Känner skakningarna under dem, de fortplantar sig till henne. Lutar sig ner mot henne och gråter hjärtskärande. Men mamma är för långt inne i sin egen djupa gråt för att kunna lägga armen om henne, trösta henne. Men hon tar hennes hand och trycker den så hårt så det nästan gör ont. Det som hänt någon gång under natten är ofattbart. Mot bakgrund till allt det vita, snöflingornas fall som skulpterat fram en annan trädgård, jungfrulig och bestående av miljontals iskristaller, har pappa gått in i sista vilan. Kvar av hans jordiska kropp är bara höljet/ett hölje som de kramar som om de försöker krama liv i det, som om de försöker hålla kvar den allra sista resten av honom.
Älskade pappa. Tekla lämnar sängkammaren och den kropp som åter ska till jord vara. Pappa finns inte mer. Hennes hjärta vill brista. Det är en alltför omedelbar, brutal insikt. Döden har obemärkt knackat på under natten, tagit sig in och tagit hennes pappa med sig.
Pappa var alldeles för ung att dö. Hon knyter näven, har lust att slå in den i dörrposten till köket. Vad menar Gud? Har hon själv dragit det här över sig genom att hon sökte skydd i kyrkan den där olycksaliga eftermiddagen när det var skyfall? Hon får ingen klarhet i sina tankar. Hon står inför döden, inför det intet som breder ut sig. Det finns inget att lägga till, inget att dra ifrån. Hon står inför faktum.
”Lärare! Det var roligt att höra. Det är ett viktigt arbete som ligger framför dig.” / Det är en viktig uppgift – en av de viktigaste – och där är människosynen så påtaglig, människosyn spelar roll. Hur man ser på människan, på barn, på det uppväxande släktet Bara för några decennier sedan fanns det psykologer som satt inne med en vedervärdig syn på människan: på vad det är att vara människa, och barn i synnerhet. Många dömdes ut, ansågs helt enkelt undermåliga.
”Ja, och synen på föräldrar, sa Tekla en aning försiktigt och skruvade på sig.
”Jag läste om en psykolog,” hon kastade en snabb blick på Edla, som fyllde i:
”John B Watson.”
”Ja, som ville att barn uppfostrades på institutioner hellre än i hemmen av sin mamma och pappa.”
”Det andas mekaniska farmer,” sa han torrt. ”Jag vet exakt vad du pratar om. Jag har studerat tillsammans med några varma anhängare av behaviorismen och till slut var vi nästan i luven på varandra, så jag var lättad när kursen var över.”
Edla och han bytte ett snabbt ögonkast. När David såg att Tekla uppfattade deras utbyte av blickar tillade han:
”Det hela utvecklades till trakasserier mot min person. Inte minst för att jag var född jude som Freud, vars lära, om du vill –psykoanalysen – Watson inte hade mycket till övers för.”
”Snarare begabbade,” sa Edla. Han var emot introspektion, trodde inte alls på det.
Mycket märkligt, kommenterade Malva och sträckte sig efter kaffekoppen. Kristendomen har ägnat sig åt inåtblickande i århundranden, Kristus uppmuntrade det.
I klostren ägnade man nästan hela dagen till den sortens verksamhet, tillade Iris.
Vår tid är ytlig, slog kyrkoherden Malte fast. Ytlig och sekulariserad. Det tror jag det att det är mycket enklare att säga att vi människor är som djuren, har samma psykologi och allt. Så behöver man inte bry sig om att lära känna Gud, utan leva och frodas i en sekulariserad värld.
David skrattade hjärtligt.
Vi är ett muntert sällskap, sa Viola och log för första gången under studiecirkelns lopp. Behaviorismen har väl nästan vuxit fram som en antites mot psykoanalysen, sa Edla. Man tycks glömma att den vetenskapen eller inriktningen inom psykiatrin ännu är i sin linda. I alla fall på den tiden när Watson höll på med djurstudier, och sedan levererade sina stridsskrifter när han höll på med psykologisk forskning på barn.
Tekla sträckte på sig, hon hade suttit hopsjunken ett tag och ville bli vaknare. Hon var bland åsiktsfränder, så kändes det och lugnet spred sig inom henne som om hon blivit upplyst av en varm lampa.
/Helena
Källa, tips och länkar:
John. B Watson. 1930. Psykologisk barnavård. (översättning av Gurli Hertzman-Ericson). Stockholm. Bokförlaget Natur och Kultur.
John. B.Watson. 1929. Behaviourismen (Uppförande-psykologien) och dess metoder. (Översättning av I. von Tell) Stockholm. Bokförlaget Natur och kultur.
Hotellrummet ligger fortfarande i halvdunkel; electriciteten fungerar inte, den stängs av med jämna mellanrum. Det fanns något redan hos den manliga hotellreceptionisten som fick Ardine att ana ugglor i mossen: Han låtsades inte om att de hade setts förr fast hon tvingade sig till att ”nagla” fast hans ansikte på Teaterhotellet i Malmö när hon frågade om det gick bra att stanna en natt till. Tveksamheten kröp som en skugga över hans ansikte tills han hittade rätt loggbok: Hur var namnet? frågade han.
Hur var namnet? Jag visade ju dig nyss mitt id kort för du ville skriva ut mig, inte sant?
Han mumlade något ner i loggboken och sträckte sig efter sina glasögon.
”Vi får se,” sa han. ”Du har ett annat namn,” sa han.
”Nefati,” det kom utan betänkligheter.
Abdelhamid Ben Ali Nefati- Fetsi. Men jag behövde inte ge honom hela raden av Abdelhamids efternamn.
Receptionisten mumlade återigen något tyst för sig själv, och nöp sig i det obefintliga skägget.
”Lindbom”, sa han. Lindbom, sa du. Jamen då så.
Han log ett belåtet, till hälften rovgirigt leende och var flink med pennan till sist när han bara lade till det nya datumet med ett tangenttryck på datorn bredvid sig.
Jag började skriva inne på hotellrummet i det halvskumma ljuset medan Abdelhamid duschade av sig dagens damm. Sedan ringer han sina barn, talar med dem, ett efter ett på zoom: Fatme, Bassem och en andra son, och barnens mamma. Jag fortsätter att skriva:
”När vi ser tillbaka var det rationaliteten som tog över, som lade sig som e tung bakplåt över empatin, våra få dygder som kvävdes i sin linda. Rationaliteten vet inte av något stopp om den ges fritt utrymme, en väg framåt utan hinder, de röjer alla eventuella hinder ur vägen, rasar och krossar allt i sin väg. Aldrig är vi så mäktiga och rationella som när vi kalkylerar och är rationella, aldrig är vi så smarta – speciellt om vi gör överslag i människoliv.”
”Jag vinkar in dig vid vägkanten med snusnäsduken som jag hade knutit runt halsen tidigare på morgonen och du stannar genast för mitt livliga vinkande, och bara ditt leende är som en omfamning i sig”.
Vad vill du att jag ska göra? När är du nöjd?
*
När vi ser tillbaka var det rationaliteten som tog över, som lade sig som en tung bakplåt över empatin, våra få dygder som den kvävde i sin linda. Rationaliteten vet inte av något stopp om den ges fritt utrymme, en väg framåt utan hinder, den röjer alla eventuella hinder ur vägen, rasar och krossar allt i sin väg. Aldrig är vi så mäktiga och rationella som när vi kalkylerar och är rationella, aldrig är vi så smarta – speciellt om vi gör överslag i människoliv.
Jag vinkar in dig vid vägkanten med snusnäsduken som jag hade knutit runt halsen tidigare på morgonen och du stannar genast inför mitt livliga vinkande, och bara ditt leende är som en omfamning i sig.
Vad vill du att jag ska göra? När är du nöjd?
Tokla Kemi, hemsystern (Agnes):
Hon kan inte låta bli att le inombords när hon kommer innanför trädgårdsgrindarna. Hon är trygg. Hemma hos sig. Hemma hos föräldrarna, de är hennes trygghet. Här råder en idyll som som hon inte behöver ifrågasätta.
*
Hon drog på munnen. När hennes mamma satte den sidan till var hon oemotståndlig:
Vad är det nu de vill ljuga i oss, försöka få oss att tro på?
”Ingenting som du inte vill, mamma, Använd ditt kritiska förbuft.
Tekla, jag börjar bli trött på att du härmar fröken Edla hela tiden. Snart duger inte din egen mamma. som du håller på.
Hon är ingen fröken, mamma. Hon har ett barn, på in – instituition.
Kors, vad säger du! Mamma sjönk ned på en stol, flämtande och vit i ansiktet.
”Och jag älskar dig ,mamma. Alla Edlor i världen kan inte mäta sig med dig. Du är unik. Du är min unika mamma. Inget annat förmår att väga upp mot det”.
”Du hedrar i alla fall dina föräldrar”. Mamma började få tillbaka ansiksfärgen.
”Men Tekla, är du sanningsenlig, det där med …Tekla lyste upp när hon förnam sin mammas varma blick på sig, en milt frågande blick som nu vilade på henne:
”Ja,” sa Tekla. ”Men mamma, lova att inte lämna ut Edla? Jag råkade försäga mig”.
”Du har mitt ord på det”, sa mamma. ”Jag tycker bara så synd om den gamla damen”.
Ännu ett föredrag i Folkets hus:
Ännu ett föredrag. Hennes mamma stönade. Är vi inte bildade tillräckligt?
Tekla ställer sig upp och blickar mot föreläsaren som står på podiet, fyra-fem bänkrader framför henne.
Skulle Gud vara en maskin? inleder hon.
”Skulle Gud vara en maskin? svarar Abdelhamid, och Tekla fortsätter talet som han övat in med henne:
”Nej, vi är födda till Guds avbild och gud är ingen maskin. De som talar om människan som en maskin angriper, bokstavligt eller metaforiskt Gudsbilden och allt det som Gud har lagt ned i oss. De här vetenskapsmännen och filosoferna som förfäktar dessa ideer har stängt av de flesta tankevägar utom rationaliteten: den har de satt i högsätet och genom rationaliteten vill de reducera människan till en maskin. Hon(Abdelhamid) gjorde en tankepaus, torkade sig i pannan med en näsduk under tiden och fortsatte: Som om maskinen hade ett blodomlopp, kunde förblöda, spikas fast på ett kors och dö för att vi skulle få syndernas förlåtelse.
En förlägen tystnad uppstår. Tekla sätter sig ned och svetten bryter ut i pannan. Om hon måste upp igen, replikera, svara på någon fråga eller någons invändning eller motfråga – om nu inte hånet ligger kompakt och väntar – vet hon att knäna skulle börja darra och hur hon skulle bli tvungen att sätta sig ned igen för att inte falla. Men tystnaden bryts inte, ingen motfråga skickas fram.
Vem är hon som tar till orda? Är det sådana tankar som väcks bland åhörarna? Hennes kinder blir varma och hon anar hur de blossar.
Ett barn? Vem tror hon att hon är? Ett faderlöst barn dessutom. Hennes mamma blev nyligen änka…Vet de inte sin plats i samhället? Har inte flickan fått någon uppfostran?
Förnuftet bryter igenom och Tekla drar en suck av lättnad när hon åter igen kan tänka klart. Hon är ju inte faderlös i den meningen att hon har sin Fader i himmelen. Och nog överdriver hon när hon tänker att människorna omkring henne skulle tänka allt det som hon tror eller inbillar sig: så lumpna och elaka röster finns inte. Men hon vet. De finns. Mårtensson finns.
”Ja, nu ska ungdomen lära de äldre sin plats”.
Slutligen bröt någon tystnaden. Det var den nye handelsmannen. Han såg rakt på henne med ett spetsigt, hånfullt leende. Vad hade hon gett sig in på? Jag är kristen, tänkte hon inom sig. Jag tror på Guds ord. De orden har format mig i mångt och mycket och de fortsätter att forma mig än.
Det är inte hela världen att uttala sin mening. De vuxna säger sin åsikt hela tiden. De träter och är i luven på varandra också, vilket är emot Guds vilja. Jesus är barnens bästa vän och Edla säger att det är viktigt att alla människor får göra sina röster hörda i en demokrati, inte minst barnen. Med tillägget att gud bevars det betyder inte att alla ska höras från riksdagen, predikstolen eller katedern, utan i mindre sammanhang, i den lokala
demokratins, i den ringa begynnelsen.
Tekla känner hur den ångestfyllda nervositeten släpper. Hon vet var hon gör. Hittills. Så mycket vill få henen att vackla och välja en annan väg.
Vi har inte alltid alternativ, valet är inte alltid fritt, hade Edlas David sagt. (David Lash, (Greger Morin)?? syster till Agathe Lash)Vi kan inte hymla och säga att det alltid finns alternativ. Inte efter Förintelsen. Hade judarna ett val, kollektivt eller enskilt? Nej. De var utsatta för andras makt att välja och bestämma. De trodde att de levde i en demokrati i Tyskland, att de fick vara med och bestämma, men i själva verket kom Tyskland att bygga på rasläran genom nazismen, och samhället omvandlades snabbt till en totalitär stat.
”Förlåt mig,” hade han sagt, ”blev jag självupptagen nu?
Varför är man så besatt av att kartlägga, finna ut vem Gud är?
Honom lär man känna genom att vandra i Honom, att vandra i förtröstan.
Gud är ljus och inget mörker fanns i Honom”.
Hon steg ut från bänkraden, hade äntligen kommit förbi personen som satt på den yttersta stolen i raden och skyndade mot utgången. Hon hade hunnit se att Signe satt med huvudet tätt intill handelsmannens dotter. Hon ökade steglängden när hon kände hur tårarna började välla upp innanför ögonlocken. Skulle hon förlora Signe nu också?
”Tekla,” en mjuk röst ropade henne tillbaka just som hon skulle lämna lokalen. Det var hårfrisörskan som brukade jobba ideellt på folkbiblioteket ett par kvällar i veckan.
”Bra, Tekla,” sa hon. ”Bra att du påminner herrarna – och för all del, några damer också kanske – om att vi inte är maskiner. Inte än i alla fall.” Hon blottade sina vita jämna tänder när hon log mot henne.
”Gå nu ut och njut av den fina sommarkvällen. Själv ska jag fira att vi fått en tredje semestervecka med full ersättning.”
Tekla log tacksamt mot henne. Sonja var en snäll själ, ville alla väl. Men när det kom till det som låg henne varmt om hjärtan kunde hon både vara rolig och bitsk. Men aldrig att hon tittade snett på någon eller snörpte på munnen. Så mycket ville hålla henne och många andra fast i gamla vanor, i mönster som upprepades och hade upprepats av generationer. Det krävdes mod att kliva ur, och mod att förstå de skillnader som fanns mellan människor beroende på status, rang och så vidare: och som i sin tur berodde på utbildning, utkomst, förmögenhet. Skillnader som inte försvann med alla vackra ord och reformer och meningen var kanske inte heller att det skulle upplösas helt, men definitivt sluta med att spela så stor roll i samspelet mellan människor, kanske? Fick samspelet fortsätta som det var tänkt för närvarande fanns det grupper i samhället som aldrig skulle få eller behöva möta varandra utan bara umgås med fantasier om varandra, fantasier, förutfattade meningar och fördomar, hade Edla sagt. Resten kunde lika gärna nivelleras, eller hemskare saker om inte Gud fick finnas med i bilden. Att Ateisterna såg gud i toalettskålen var ena annan sak, där kunde skåda skiten till ögonen poppade ur skallen. Vana som de var att sitta på sina ”romerska bågar”, ”hemlighusen” vid Pamukkale och andra platser.
Som hennes egna tankar om Edla, den stora bävan hon tidigare hade känt inför Edla, kyrkoherdens syster. Nu hade hon till och med känt hennes tårar mot sin axel, hur Edla skakade av gråt och fick ledas till sitt rum med hjälp av både Betty och henne.
”Var är mitt barn? Hur har det gått för mitt barn”? snyftade hon.
Tekla gick mot den antika chiffonjén, stack in handen under duken och drog fram den tunna nyckeln. Nu var det dags. Vem var Edlas son och levde han?
En man kom fram till Sonja och sa något lågmält, nästan viskande till henne. Tekla uppfattade inte vad han sa, men hann se hur ledsen Sonja blev innan hon ordnade till sina anletsdrag: underläppen darrade, hur ansiktet…hur hennes leende blev osäkert och uttrycksfullt/outgrundligt.
”Där ser man,” sa Sonja. ”Kom bort till biblioteket med mig. Det är sent, men jag sätter på kaffekitteln”. Sedan vände hon sig halvt om, i samma riktning som mannen hade försvunnit och sa något teatraliskt:
”Där gick han, mannen jag skulle ha firat med”.
Den natten klippte Sonja henne. Hon jämnade hennes spretiga toppar. Först tvättade hon hennes hår och la i en klick balsam. Det hade Tekla aldrig varit med om förut. Det doftade sommaräng och kittlade i näsan. Riktigt tvål och schampo hade äntligen nått handelsboden i Åminnaryd.
”Jag kan inte ge dig några råd,” sa Sonja, ”men följ ditt hjärta. Det sa alltid min mamma”.
Det var så mycket att ta in den natten, lättheten med vilken de hade småpratat – eller rättare sagt Sonja. Allt blev intressant i hennes mun. Till och med när hon beskrev vägen till sitt jobb. Och på jobbet tycktes hon träffa hälften av byn. Hennes sätt att bli entusiastisk och sätta kaffet i vrångstrupen. Fast efter kaffet övergick hon till vin. ”Bara ett glas,” som hon sa, och utan att göra något försök att få Tekla att göra henne sällskap.
Det finns lika många sätt att vara kvinna på som det finns kvinnor, tänkte Tekla. Hon gillade Sonja, men undrade i sitt stilla sinne om Sonja krävde något i gengäld av henne. För klippningen, kaffet och tårtan, bussigheten… Skulle hon kunna göra det som Sonja eventuellt skulle be henne om? En stund senare granskade Sonja henne eftertänksamt och undrade sedan om Tekla skulle kunna tänka sig att vara med om att skapa ett SSU på orten?
”Vi behöver en ungdomsorganisation här, fast ni inte är så många. Ännu. Men med de nyinflyttade i höghusen… Vårt lilla samhälle expanderar och snart blir vi kanske tätort?” Hon tände en cigarett och blåste ut röken genom fönstret som stod halvöppet.
”Jag vet inte,” sa Tekla dröjande, fast hon visste inom sig att hon var socialdemokrat. ”Jag vill bli lärarinna, påverka på det sättet.”
Jag visste vad min pappa hade predikat om: att en lärare aldrig skulle hålla på med partipolitik i skolsalen. I stället berätta om demokrati och ta fram även de mörka fläckarna ett samhälle kunde ha, avtäcka det, så att bilden inte bara blev ljus och en besvikelse när mörkret smög runt knuten/hörnet i stället skulle man vara på alerten om man såg det komma.
”Jo,” sa Sonja, ”jag trodde nog inte att du skulle nappa. Du är för religiös, Tekla.”
”För religiös? Kan man bli det”? Hennes mun for upp på vid gavel vid Sonjas ord. Sonja skrattade.
”Man kan gå upp för mycket i religion, bli fanatisk,” sa hon. ”För all del, av politik också”. Hon huttrade till, fimpade och gick upp och stängde fönstret.
”Skillnaden är väl,” fortsatte hon medan hon förblev stående, lutad mot fönsterkarmen, ”att blir du för besatt av politiken eller för hög på din egen röst så säger dina partivänner till dig, de hjälper dig. Men bland de religiösa kämpar man väl oftast ensam”…hon lade armarna i kors och suckade tungt. ”Ja, ja, med Gud i ryggen, förhoppningsvis”. Tekla väntade spänt på vad som skulle komma (härnäst).
”Min mamma var religiös, alldeles för nitisk för sitt eget bästa. Hon gick under, det är min övertygelse. Utan att någon hjälpte henne. När de väl fått in henne i fållan, i båset eller vad du vill, lät de henne stå där, dag ut och dag in, till slut kunde hon inte skilja på om det var dag eller natt. Så förändrat hade hennes sinne blivit”.
Sonja hade satt sig ner igen och blickade allvarligt in i hennes ögon. Uppfordrande som hon ville säga något betydelsefullt med bilden hon hade gett. Som om hon ville säga: Kom ihåg detta. Det är inte var dag som jag talar om min mammas sorgliga öde.
Teklas tankar flög till mamma som fått sin egen hustyrann, Mårtensson. Bröllopet hade stått för bara några veckor sedan.
Tekla kände intuitivt att det fanns så mycket mer instoppat mellan raderna i det som Sonja berättat. Men det var som om de varken hade tiden eller kände varandra tillräckligt för att gå djupare in i det som var både personligt och smärtsamt. För det smärtsamma syntes i ögonen, också hos Tekla. Så mycket förstod hon av Sonja för hårfrisörskan grep efter hennes hand och tryckte den lätt innan hon släppte den.
”Tröttnar du på läsarna, så kom till oss,” sa hon och satte punkt för deras samvaro. Månen lyste upp vägen för dem när de skiljdes utanför biblioteket. Den höll på att försvinna, upplösas av dagern som gjort sitt intåg. Sonja låste upp sin cykel och började cykla mot hyreshusen medan Tekla gick hemåt och undrade om hon skulle få ovett av sin mamma eller om hon lyckats somna lyckligt ovetande om att Tekla varit ute på äventyr även efter föredraget.
Om du tröttnar på läsarna…Frasen dök upp bland tankarna. Hon svalde. Hon skulle aldrig tröttna, det trodde hon inte i alla fall. Men politiken den var viktig den också. Det hade hon förstått av Erling och Edla, hennes stora förebilder jämte Hilma och Agnes. Kanske var Sonja en förebild nu också?
Det fanns något som heter läsefrukter, hon hade nyligen kommit över ordet. Hon måste visa Sonja och de andra att de fanns, och att det kom något viktigt ur läsarnas gemenskap också. Att de var lika viktiga för bygden som de som höll på med politik och hade sin gemenskap där. Som kristen bad man dessutom för alla, oavsett vilken gemenskap de än tillhörde. Den kvalitén fanns inte alltid inom politiken, åtminstone var det inte den som sken igenom alla gånger. Hon satte värde på Sonja, på hennes uppmuntran, stöd och inbjudan. Vem visste om hon skulle behöva deras hjälp? Till och med gå med i partiet… Det behövdes alltid människor till partiet, det hade hon förstått på Sonja. Särskilt ville de nå de unga: Få möjlighet att skola in dem i partiet från unga år så att de kunde växa med uppgifterna. Men hon såg sig inte som en blivande SSU:are. Visserligen hade det talats en hel del politik i hemmet när Erling kom på besök, (och hon hade fått gå med honom och Signe i I:a maj-tåg), men det var något mellan Erling och pappa och inget som genomsyrade hemmet. Deras hem var präglat av Guds ord och kyrkan, av den andan. Politik var mer som ett bakgrundsbrus som vid enstaka tillfällen blev klart och tydligt, som när viktiga meddelanden lästes upp i radion. Som när en gasolycka skett eller när en person blev efterlyst. Eller som vid krigsutbrott.
När hon kom hem sov mamma djupt. Tekla gick till sitt rum och klädde av sig så tyst hon kunde. I pyjamasen stod hon och såg ut mot sjön.
*
Signe kammade sitt långa hår framför spegeln som hon hade fått på sin födelsedag. Den var limmad på baksidan av garderobsdörren och visade henne i helfigur.
Efter kamningen tog hon fram en klänning, satte den utanför tröjan och byxorna, och smålog mot spegeln.
Stilade Signe med sitt nya intresse? funderade Tekla. Ville hon göra henne avundsjuk? Hon slog bort tanken.
”Vi hinner inte vara tillsammans så länge i dag,” sa Signe som hade provat färdigt, för Amalia ska komma redan klockan två och vi ska titta på mönster tillsammans till nästa syföreningsmöte.
Tekla bet ihop. Men inom sig kände hon en lätt panik skjuta upp. Höll hon (verkligen) på att väljas bort? Nej, det kunde inte stämma. Men det var uppenbart att Signe tillbringade mer och mer tid för Amalia. Utflykterna till stall och lada var borta. Snart skulle kanske Signe inte alls vilja ha henne där. Den insikten höll på att få fäste inom henne, men hon motade bort den. Så dyster var inte situationen. Det fick den inte vara. Förresten, borde hon inte intressera sig lite för Signes och Amalias intressen? Spela med lite grand i alla fall…Vara med och prova klänningar, eller i alla fall komma med tips på några nya frisyrer…hon kunde kanske be Sonja om lite tips och råd så att hon hade något att komma med…
Men det här med att bara köpa och köpa…hade allt Erling uppmanat till gått in genom ena örat och ut genom det andra på Signe, den egna dottern?
Men strax kom eftertanken: Vem var hon att döma Signe? Att döma var djupt orättfärdigt. Gud själv hade sagt att döm ingen på det att du inte själv ska bli dömd…
Lewi Pethrus hade skrivit om araberna…var det inte en herdepojke som hade hittat Dödahavsrullarna? En pojkvasker som hade vaktat getter och får. En pojkvasker som Ben Ali Sadi, exempelvis, som nu liksom jag säkert nått pensionsålderns 65.
