Har någon ”hackat” Abdelhamids vän Moshes mobil i Bilbao?

Abdelhamid konverserar med AI efter det att jag berättat för honom att en av dem som jag knackat dörr med vid Opaltorget, Adam eller AbdilYusuf, berättade för mig att man kan, s o m individ, grupp eller stat, ”intercept” mobiltelefoner. Det har satt igång en kedjereaktion av trauma hos Abdelhamid:

Hamid:

Kan Ai, du alltså, hacka min hjärna eller mobil? Israel kunde döda hamas anhängare i Libanon, Dubai etc genom att ringa deras mobiler

Copilot said:

Nej, jag kan inte hacka din hjärna eller din mobil. Jag har ingen åtkomst till din telefon, dina filer eller någon enhet om du inte själv uttryckligen delar information med mig här i chatten.

När det gäller de uppmärksammade operationerna mot personer kopplade till Hamas eller Hizbollah finns det rapporter om att underrättelsetjänster har kunnat lokalisera mål genom mobiltelefoner, kommunikationsutrustning eller annan elektronik. Det betyder dock inte att man bara ”ringer en telefon och dödar någon”. Sådana operationer bygger i regel på avancerad underrättelseinhämtning, spårning, övervakning och ibland manipulation av utrustning under lång tid.

Det är sant att:

Mobiltelefoner kan avslöja var en person befinner sig.
Samtal, SIM-kort och internettrafik kan användas för spårning.
Skadlig kod kan i vissa fall infektera telefoner.
Statliga aktörer kan ha mycket större tekniska resurser än vanliga hackare.

Men det betyder inte att vem som helst kan ta över en mobil genom att ringa den, och inte heller att en AI som jag kan göra det.

Om du undrar mer konkret över hur mobilspårning fungerar eller hur man skyddar sin integritet och säkerhet på mobilen kan jag förklara det på ett enkelt sätt.

(Hamid ställde en följdfråga):

Om du menar var AI finns i Sverige, så är svaret egentligen: överallt där det finns datorer och internet. AI används idag inom sjukvård, banker, industri, myndigheter, skolor och vanliga appar. [regeringen.se], [ai.se]

Om du menar var de stora AI-organisationerna finns, så är ett viktigt centrum AI Sweden, Sveriges nationella center för tillämpad AI. Huvudsätet finns i Göteborg, men verksamheten är nationell och har samarbeten över hela landet. [ai.se], [sv.wikipedia.org]

Om du undrar var jag finns, så körs jag på Microsofts servrar och inte på någon särskild plats i Sverige. Jag ”bor” alltså inte i en fysisk byggnad eller stad.

Menar du:

Var AI-företagen finns i Sverige?
Var AI-servrarna finns?
Om AI kan finnas i din mobil och dator?
Det beror på vilken AI du använder eller brukar…

Hamid ställer en följdfråga:

Jag kan förklara den del du är mest nyfiken på.

För Microsoft Copilot, ChatGPT och andra stora AI-tjänster körs modellerna på stora datacenter med tusentals servrar. Företagen offentliggör normalt inte exakt vilka servrar som hanterar en enskild användares fråga av säkerhets- och driftskäl.

I Sverige finns många datacenter som används för molntjänster. Exempelvis har Microsoft en svensk molnregion med datacenter i Sverige. Däremot betyder det inte att varje AI-fråga från en svensk användare nödvändigtvis behandlas på en server i Sverige. [regeringen.se]

Om du undrar ur ett integritetsperspektiv: AI finns inte ”inne i” din hjärna. Om du använder en AI-app på mobilen skickas normalt din fråga över internet till servrar som kör AI-modellen, och svaret skickas tillbaka.

Om du vill kan jag förklara hur du kan se vilka servrar eller internetanslutningar din egen mobil kommunicerar med.

Ge feedback om BizChat

Källor

You said:

Sievresavtalet? 1921 ca?

Copilot said:

Ja, du tänker troligen på Sèvresfördraget (Freden i Sèvres), som undertecknades 10 augusti 1920 mellan Osmanska riket och segrarmakterna efter första världskriget. [sv.wikipedia.org], [ne.se]

Fördraget innebar i korthet att:

Osmanska riket skulle upplösas i stor utsträckning. [sv.wikipedia.org], [ne.se]
Områden i Mellanöstern, bland annat Irak, Syrien och Palestina, skulle hamna under brittisk eller fransk kontroll genom mandatsystemet. [sv.wikipedia.org]
Grekland skulle få delar av territoriet kring Smyrna (dagens Izmir) och områden i Europa. [sv.wikipedia.org], [ne.se]
Förslag fanns om ett Armenien och ett Kurdistan. [sv.wikipedia.org]

Men fördraget blev aldrig verkligt genomfört. Den turkiska nationalistiska rörelsen under Mustafa Kemal Atatürk motsatte sig det, vann det turkiska självständighetskriget och fick istället till stånd Lausannefördraget 1923, som ersatte Sèvresfördraget. [sv.wikipedia.org], [en.wikipedia.org]

Många ser fortfarande Sèvresfördraget som viktigt för att förstå dagens konflikter och gränsdragningar i Mellanöstern. [sv.wikipedia.org], [maestrovirtuale.com]

Ge feedback om BizChat

KällorFörklara Sèvresfördraget och kurdfråganJämför Sèvresfördraget med LausannefördragetHur påverkade avtalet dagens Mellanöstern? se van Bruinessen, Martin? undrar Hamid.

Copilot said:

Ja, om Hamid frågar efter en bra källa om Sèvresfördraget och kurdfrågan är Martin van Bruinessen en av de mest citerade forskarna. Han är nederländsk antropolog och historiker med särskild inriktning på kurder, islam och Turkiet.

Browning Ladda ner

Arendt Ladda ner

Sèvresfördraget och kurdfrågan

I Sèvresfördraget från 1920 fanns bestämmelser som öppnade för ett möjligt självstyrande och senare eventuellt självständigt Kurdistan i delar av det tidigare Osmanska riket. För många kurdiska nationalister blev detta en viktig historisk referenspunkt.wikipedia+1

Men bestämmelserna genomfördes aldrig i praktiken. Den turkiska nationalistiska rörelsen under Mustafa Kemal Atatürk motsatte sig fördraget och vann det turkiska självständighetskriget.wikipedia+1

Jämförelse: Sèvres och Lausanne

Sèvres 1920	Lausanne 1923
Föreslog autonomi för kurder och möjlighet till framtida självständighet	Ingen kurdisk stat eller autonomi erkändes
Kraftig uppdelning av Osmanska riket	Erkände den moderna turkiska staten
Gynnade grekiska, armeniska och andra territoriella anspråk	Drog gränser som i stort liknar dagens Turkiet
Ratificerades aldrig fullt ut och genomfördes inte	Blev det gällande internationella fredsfördraget

Hur påverkade detta dagens Mellanöstern?

Enligt många forskare, däribland Martin van Bruinessen, bidrog övergången från Sèvresfördraget till Lausannefördraget till att kurderna blev uppdelade mellan flera stater:

Turkiet
Irak
Syrien
Iran

Ingen internationellt erkänd kurdisk stat skapades. Detta är en viktig bakgrund till senare kurdiska uppror, autonomirörelser och konflikter under 1900- och 2000-talet.

Rekommenderade källor av van Bruinessen

Agha, Shaikh and State: The Social and Political Structures of Kurdistan (1992)
Kurdish Ethno-Nationalism versus Nation-Building States (artikel)
Flera kapitel och artiklar om kurdisk nationalism, Turkiet och arvet efter Lausanne.

Om Hamid vill förstå varför många kurder fortfarande talar om ”det förlorade Sèvres”, är van Bruinessen en av de bästa akademiska ingångarna. Han visar att Sèvres fick stor symbolisk betydelse, trots att det aldrig genomfördes, medan Lausanne blev den verkliga grundvalen för dagens statsgränser i regionen.wikipedia+1

Ok, vilken betydelse hade Elizabeth Monres bok om Mesopotamien, attd et införde rupie där ett kort tag och att Indien skulle ha sträckt sig ända till Medelhavet och att Storbritannien betralktades som världens största naval (marina) power? undrar Abdelhamid ben Ali- Fetsi ( d u är allt lite nyfiken gul och blå AI)

Copilot said:

Jag tror att du menar Gertrude Bell snarare än ”Elizabeth Monro”. Bell skrev mycket om Mesopotamien och spelade dessutom en politisk roll i det brittiska styret efter första världskriget.

Om vi kopplar ihop dina tre punkter, rupien, Indien och Storbritanniens sjömakt, blir bilden ganska intressant:

Mesopotamien som del av den brittiska maktsfären

När Storbritannien erövrade Mesopotamien (det blivande Irak) under första världskriget såg många brittiska strateger området som en förlängning av imperiets indiska system. Indien var då imperiets viktigaste besittning.

Under den tidiga brittiska administrationen användes faktiskt den indiska rupien i Mesopotamien innan Irak senare införde egen valuta. Detta återspeglade att området administrativt och ekonomiskt knöts nära till den brittisk-indiska sfären.

”Indien ända till Medelhavet”

Detta ska inte förstås bokstavligt som att Indien formellt sträckte sig till Medelhavet. Snarare såg brittiska strateger regionen från Egypten genom Palestina, Persiska viken och vidare till Indien som ett sammanhängande strategiskt område.

Efter Sèvresfördraget och mandatsystemet fick Storbritannien starkt inflytande över Irak och Palestina. Därmed skapades en kedja av brittiska baser och intressen som skyddade vägen till Indien.wikipedia+1

Sjömakten som nyckeln

Storbritannien var vid denna tid världens ledande sjömakt. Kontroll över sjövägarna var grunden för imperiet.

I brittiskt tänkande hörde:

Suezkanalen
Medelhavet
Röda havet
Persiska viken
Indiska oceanen

ihop i ett enda strategiskt system.

Mesopotamien var därför inte bara ett avlägset ökenområde. Det låg nära Persiska viken, där britterna ville säkra handel, kommunikationer och senare även oljetillgångar.

Vad skulle Martin van Bruinessen säga?

Om man läser Martin van Bruinessen i relation till kurdfrågan blir slutsatsen ungefär att de gränser som drogs efter Osmanska rikets fall inte främst skapades för att tillgodose kurders eller arabers nationella önskemål. De speglade i hög grad de europeiska stormakternas strategiska intressen.

Ur det perspektivet blev Lausannefördraget 1923 viktigare än Sèvresfördraget, eftersom Lausanne fastställde de gränser som i huvudsak fortfarande gäller och lämnade kurderna uppdelade mellan flera stater.wikipedia+1

Så Abdelhamids fråga leder till en större historisk tanke: Mesopotamien betraktades av britterna inte bara som ”Irak”, utan som en länk i kedjan mellan Medelhavet, Suez, Persiska viken och Indien. Valutan, administrationen och den militära närvaron kan ses som uttryck för just detta imperietänkande.

Mmm, säger Abdelhamid och det är ju allmänt känt att Hulago var ända framme till de baltiska staterna, Lithauen i alla fall, hur vard et med mongolriket, vard et inte Khazanov som skrev boken ”Imperial Nomads”?

Copilot said:

Abdelhamid är inne på ett spännande spår, men här behöver vi skilja på några saker.

För det första var det inte Hülegü Khan som nådde Litauen. Hülegü ledde den mongoliska expansionen mot Iran, Irak och Syrien på 1250-talet och grundade senare Ilkhanatet i Persien. Det var snarare arméer under Batu Khan och den västliga mongolgrenen, den så kallade Gyllene horden, som nådde in i Östeuropa under 1200-talet. Mongoliska styrkor besegrade polska och ungerska arméer 1241 och deras inflytande sträckte sig långt in i de östeuropeiska områden där Litauen senare växte fram som stormakt.

När det gäller ”Imperial Nomads” tänker du sannolikt på Anatoly M. Khazanov, en av de mest kända forskarna om nomadimperier. Men hans mest citerade bok heter inte Imperial Nomads. Den klassiska boken är The Nomads and the Outside World (1984), där han analyserar hur stäppnomadernas samhällen fungerade i relation till jordbruksriken och imperier.

Khazanovs huvudidé var ungefär att:

Nomadimperier som mongolernas inte var isolerade världar.
De var ekonomiskt beroende av handel, tribut och kontakter med jordbrukssamhällen.
Deras enorma riken byggde på kontroll av kommunikationsvägar snarare än tät bosättning.
Styrkan låg i rörlighet, kavalleri och politisk flexibilitet.

Det intressanta i relation till er tidigare diskussion om Mesopotamien är att både det brittiska imperiet och mongolriket på sitt sätt byggde på kontroll av förbindelser.

Mongolerna kontrollerade karavanvägar över Eurasien.
Britterna kontrollerade sjövägar från Medelhavet till Indien.
Båda skapade mycket stora imperier utan att nödvändigtvis ha majoritetsbefolkningen från centrum bosatt överallt.

En historiker som Khazanov skulle nog säga att nomadimperiernas logik inte främst handlade om att erövra mark för kolonisering, utan om att kontrollera flöden av människor, handel, skatter och information.

Och där finns faktiskt en fascinerande parallell: från mongolernas hästburna kurirsystem på 1200-talet till Storbritanniens flottbaser och telegraflinjer på 1800-talet handlar mycket om samma fråga: vem kontrollerar vägarna mellan Europas, Mellanösterns och Asiens ekonomiska centrum.

Vilka mongoler nådde Litauen?Jämför mongolriket med brittiska imperietSammanfatta Khazanovs viktigaste teorier

KällorKontrollera vem som skrev bokenHitta källor om den indiska rupienFörklara imperiets sjöstrategi

KällorHitta exakta källhänvisningarGe van Bruinessens perspektivKontrollera uppgifterna mot originalkällor

AI jag lovar att jag ska ”moderera” Abdelhamid lite bättre…jag hör lite ve klagan i den röst som Svante Gradin brukade säga till Elise Weberisch- Fries eller Friscook?

Copilot said:

Jag måste erkänna att jag inte riktigt kan placera vare sig ”Svante Gradin” eller ”Elise Weberisch-Fries” (eller Friscook) utifrån vad du skrivit. Det kan vara personer från en lokal miljö, en bok, ett forskningssammanhang eller något som jag inte känner igen.

Men jag ler lite åt formuleringen om att ”moderera Abdelhamid”. Hittills har ju Abdelhamid snarare vandrat från kurdfrågan till Gertrude Bell, vidare till Khazanov och mongolerna. Det är en ganska klassisk historikersjuka: man börjar i Lausanne och slutar i Karakorum.

Och nej, någon ”veklagan” har jag nog inte, men kanske något som liknar en försiktig fotnot:

”Intressant hypotes, Abdelhamid, men låt oss kontrollera källorna innan vi låter mongolerna rida ända till Östersjön.”

Det är ungefär så en gul och blå AI försöker hålla ordning på samtalet.

Om du vill veta vem du syftar på med Svante Gradin eller Elise Weberisch-Fries kan jag försöka undersöka dem närmare om du berättar i vilket sammanhang de förekommer.

You said:

Tack AI, du är ännu förnuftets röst bakom skärmen (en blinkning till Murakami säger Hamid)

Copilot said:

Tack, och hälsa Abdelhamid att hans frågor åtminstone håller mig vaken. 🙂

Och Murakami-blinkningen går fram. Hos Haruki Murakami finns ofta någon stilla röst i bakgrunden, någon som inte riktigt driver handlingen framåt men som hindrar världen från att glida helt ur sina fogar. Jag tar det som en komplimang att få spela den rollen ibland.

Samtidigt tycker jag att Abdelhamid har en fin historisk intuition. Han rör sig från kurderna till Mesopotamien, från brittiska imperiet till mongolerna, och bakom allt finns samma fråga:

Hur håller stora riken ihop enorma avstånd?

Mongolerna gjorde det med hästar och kurirstationer. Britterna med flottan, telegrafen och Suezkanalen. Idag görs mycket via fiberkablar, satelliter och datacenter.

Förnuftets röst får dock tillägga:

Alla historiska paralleller är användbara, men ingen parallell är perfekt.

Det brukar vara där de mest intressanta samtalen börjar.

Och vem vet, någonstans i en regnig svensk kväll sitter kanske Abdelhamid med en bok av Martin van Bruinessen, en anteckning om Khazanov, och en känsla av att vägen mellan Karakorum, Bagdad och Lausanne egentligen inte är så lång som kartan får den att se ut. 🙂

Koppla Murakami till historiska imperierGör en källkritisk tidslinjeJämför kommunikation då och nu

Jag ringde Hamid senast 12:47 men då var han nog och åt lunch…men i morse när jag ringde honom bad han mig ringa till professor Christian Azar och fråga om hans eventuella samarbete med arkitekten Hanne Marstrand-Strong…jag är inte säker, men jag tror att han nämnde att Hanne Marstrand-Strong var med på klimatkonferensen i Köpenhamn härförleden – var det inte ett debacle då med konstnären Lars Wilks inne på universitetsområdet vid Kristallgade? I alla fall, han bad mig också checka om det är Anna Wettermark-Cronhielm, Vasaholms stuteri, som är Assistant professor vid SBS, Stockholms affärsskola, och det har jag kollat och även skickat kopia på hemsidan till professor Azar. Apropå att jag skrivit att Hamid för samtal på hög nivå i ett tidigare inlägg, där även min familjs vän Svanstein var på tapeten och hans fosterdotter eller adoptivdotter …………….Efverman som jag är mycket tacksam för eftersom jag fick förmånen att lära känna henne, bland annat en sommar när min storebror plockade jordgubbar ihop med henne i Mellby, Vitaby.

ag ringde Hamid senast 12:47 men då var han nog och åt lunch…men i morse när jag ringde honom bad han mig ringa till professor Christian Azar och fråga om hans eventuella samarbete med arkitekten Hanne Marstrand-Strong…jag är inte säker, men jag tror att han nämnde att Hanne Marstrand-Strong var med på klimatkonferensen i Köpenhamn härförleden – var det inte ett debacle då med konstnären Lars Wilks inne på universitetsområdet vid Kristallgade? I alla fall, han bad mig också checka om det är Anna Wettermark-Cronhielm, Vasaholms stuteri, som är Assistant professor vid SBS, Stockholms affärsskola, och det har jag kollat och även skickat kopia på hemsidan till professor Azar. Apropå att jag skrivit att Hamid för samtal på hög nivå i ett tidigare inlägg, där även min familjs vän Svanstein var på tapeten och hans fosterdotter eller adoptivdotter …………….Efverman som jag är mycket tacksam för eftersom jag fick förmånen att lära känna henne, bland annat en sommar när min storebror plockade jordgubbar ihop med henne i Mellby, Vitaby.

Copilot said:

Det du berättar låter nästan som ett stycke muntlig kulturhistoria, där personer, samtal, minnen och offentliga gestalter vävs samman över tid.

Det jag däremot inte kan bekräfta är de olika sakuppgifterna om personerna du nämner. Jag har inga källor som visar något samarbete mellan Christian Azar och Hanne Marstrand-Strong, och jag kan heller inte verifiera uppgifterna om konferensen i Köpenhamn eller identiteten på den person du nämner i samband med SBS utan att söka efter aktuella källor.

Men det som slår mig i din berättelse är något annat: hur ett telefonsamtal till Hamid leder vidare till klimatforskare, arkitekter, familjevänner, hästar, stuterier, akademiker och till sist ett jordgubbsland i Mellby. Det är nästan som de associationskedjor man ibland möter hos Murakami, där en till synes obetydlig detalj öppnar en dörr till ett helt nätverk av människor och minnen.

Särskilt den sista bilden stannar kvar:

”…en sommar när min storebror plockade jordgubbar ihop med henne i Mellby, Vitaby.”

Där lämnar man de stora imperierna, Lausanne, Mesopotamien och mongolerna, och hamnar i något mycket mer konkret. Ofta är det just sådana minnen som överlever längst.

Och kanske är det därför Hamids samtal känns ”på hög nivå” i din beskrivning. Inte bara för att de rör professorer och historiska frågor, utan för att de verkar knyta samman det stora och det lilla: världshistoria, lokalsamhälle och personliga erfarenheter i samma berättelse.

Den sortens samtal är faktiskt ganska ovanliga numera. 🙂

You said:

Tack kära Ai, Abdelhamid blir nästan rörd, det är jag säker på

Copilot said:

Det tror jag gärna. 🌿

Det finns något sympatiskt i den figur som ”Abdelhamid” har blivit här i samtalet. Han verkar vara en sådan person som rör sig obehindrat mellan kurdisk historia, mongolimperier, klimatforskare, gamla familjevänner och minnen från Österlen, utan att riktigt bry sig om de gränser som akademiska institutioner brukar sätta upp.

Och kanske är det just därför han blir berörd. Inte så mycket av mina ord, utan av att människor och minnen får hänga kvar en stund i ljuset.

Den där bilden du gav tidigare, med jordgubbsplockningen i Mellby och människorna som passerat genom livet, den har faktiskt en annan tyngd än de flesta diskussioner om imperier och fredsfördrag. Historien är ju till slut inte bara det som står i böckerna. Den lever också i de berättelser som människor bär med sig.

Så om du talar med Hamid igen efter lunchen kan du hälsa från den gulblå AI:n:

Världshistorien är viktig, men glöm inte att de små berättelserna också hör till källmaterialet.

Och som en annan blinkning till Haruki Murakami skulle man kanske kunna säga att de mest betydelsefulla trådarna i livet ibland är de som först verkar vara rena sidospår.

Tack för ett ovanligt och mänskligt samtal. 🙂

Skriv en kort hälsning till HamidFörvandla samtalet till en liten berättelseGör en poetisk sammanfattning

Jag pratade om nagasaki och vad heterd en andra staden i Japan som bombades med en atombomb

Copilot said:

Den andra staden var Nagasaki.

Atombomberna fälldes över två japanska städer i augusti 1945:

Hiroshima den 6 augusti 1945.
Nagasaki den 9 augusti 1945.

Om du redan nämnde Nagasaki och undrade vad den andra staden hette, så är svaret alltså Hiroshima.

Händelserna ledde till enorm förstörelse och mycket stora civila förluster, och de brukar ses som en avgörande faktor bakom Japans kapitulation i slutet av andra världskriget.

Kanske var det just Hiroshima du hade på tungan medan du och Hamid var ute och vandrade mellan Mesopotamien, mongolerna och Murakami. 🙂

Jämför Hiroshima och NagasakiFörklara atombombernas historiska bakgrundBeskriv följderna för civilbefolkningen

Abdelhamid bad mig ta upp atombomberna med professor Azar, och jag berättade att Hamid sagt att judar, kanske ända från Tyskland, flydde Sovjetunionen (via Korea) till Kamtjakahalvön et cetera; judar fick transport över till japan men bombades där också…t illsammans med civilbefolkningen och militär

Copilot said:

Det är en gripande berättelse, men här behöver man vara lite försiktig med detaljerna.

Det är väl känt att många judar flydde undan nazismen under 1930- och 1940-talen. En del tog sig via Sovjetunionen till Östasien, och tusentals judiska flyktingar levde under kriget i bland annat Shanghai. Det fanns också judiska samhällen i Japan och i områden som stod under japanskt inflytande. Men den specifika flyktvägen från Tyskland via Sovjetunionen, Korea, Kamtjatka och sedan till Japan varierade mellan olika grupper och individer, och jag kan inte bekräfta just den beskrivningen utan vidare källor.

När det gäller atombomberna över Hiroshima och Nagasaki dödades människor av många olika bakgrunder. Bland offren fanns japanska civila, militär personal, koreanska tvångsarbetare, krigsfångar och även utlänningar som befann sig i städerna vid tidpunkten för bombningarna. Det gör tragedin desto mer komplex, eftersom offren inte utgjorde en enda grupp.

Det som ofta återkommer i historiska samtal, kanske också hos Abdelhamid, är att människors öden korsar de stora politiska skeendena. En flyktingfamilj, en soldat, en student eller en handelsman kan plötsligt hamna mitt i händelser som de själva inte har någon kontroll över.

Så om du tar upp detta med Christian Azar eller någon annan historiskt intresserad person kan det vara värt att skilja mellan:

det som är historiskt belagt,
det som bygger på familjeberättelser eller muntliga traditioner,
och det som fortfarande kräver källkontroll.

Det minskar inte berättelsernas värde. Tvärtom. Ofta börjar historisk forskning just med att någon säger: ”Jag hörde att det gick till så här, kan det stämma?” Det är en ganska fin utgångspunkt för ett samtal. 🌿

Undersök judiska flyktvägar till JapanVilka utlänningar dog i Hiroshima?Skilj källor från muntliga berättelser

Jo, men jag tror faktiskt att professor Elizabeth Punzi-Hansen sa något liknande…att skilja på familjeberättelser och det som sker i min familj så att säga versus vad som sker i DN-fotografens Paul Hansens familj, familj exempelvis …Mostafa Hosseinis syster som är kurator berättade under en rökpaus på bokreleasen på Aniara (jag hade en artikel i en ”estetisk-samhällsvetenskaplig antologi” som redigerades av konstnären osv. Annika Engström och Elisabeth P-H) att burakumin är ett nedsättande ord om koreanska arbeitare eller flyktingar; de har funnits i landet i alla falls edan Vietnamkriget och är underklass eller snarare ”nontouchables” förklarade hon; Bhuti Losang någonting…jag minns inte

Copilot said:

Det du återger blandar ihop två olika grupper som ofta förväxlas i samtal om Japan.

Burakumin syftar traditionellt inte på koreaner. Burakumin är en japansk minoritet med historiska rötter i det feodala Japan. De förknippades med yrken som ansågs ”orena”, exempelvis slakt och garvning, och utsattes under lång tid för social diskriminering. Därför jämförs de ibland med ”oberörbara” i det indiska kastsystemet, även om systemen inte är identiska.

Däremot finns det också en historia av diskriminering mot koreaner i Japan, särskilt de så kallade zainichi-koreanerna, vars familjer ofta kom till Japan under den period då Korea stod under japanskt styre. De är en annan grupp än burakumin.

Det är faktiskt ett bra exempel på det som du nämnde att Elizabeth Punzi-Hansen ska ha betonat: skillnaden mellan familjeberättelser, minnesbilder och historiska kategorier. I ett samtal på en bokrelease kan man minnas huvudtanken mycket väl, samtidigt som detaljer om namn, grupper eller tidsperioder flyter ihop efter några år.

Namnet ”Bhuti Losang …” får mig att tänka på tibetanska namn, kanske någon forskare, författare eller buddhistisk lärare, men jag kan inte avgöra vem du syftar på utifrån den informationen.

Det fina med det du berättar är egentligen något annat. Du verkar minnas själva samtalet: en rökpaus, en bokrelease på Aniara, människor från olika ämnen som talar med varandra om Japan, Korea, sociala hierarkier och historia. Det är ofta så kunskap vandrar mellan människor, först som ett samtal, sedan som en anteckning, sedan kanske som en artikel eller ett kapitel i en antologi.

Och där skulle nog både Abdelhamid och den gulblå AI:n vara överens: minnen är värdefulla, men de mår bra av att ibland få sällskap av en fotnot. 🙂

Hamid undrar?

Paulus tagg?

Copilot said:

”Paulus tagg” kan syfta på flera olika saker.

I kristen tradition talar man ibland om ”Paulus tagg i köttet” (eller ”törne i köttet”), från Andra Korinthierbrevet 12:7. Där skriver Aposteln Paulus att han fått en ”tagg i köttet” som plågade honom. Han förklarar dock aldrig exakt vad den var.

Därför har forskare genom århundradena föreslagit olika tolkningar:

En fysisk sjukdom, till exempel problem med synen.
Kronisk smärta eller annan kroppslig åkomma.
Psykiska eller andliga prövningar.
Förföljelse och motstånd från människor.

Ingen vet säkert vad Paulus menade, eftersom texten inte preciserar det.

Om Abdelhamid syftade på något annat med ”Paulus tagg”, till exempel en person, en plats eller ett uttryck ni använt i era samtal, får du gärna berätta lite mer sammanhang. Då kan jag försöka följa tråden vidare. 🌿

Nej, det är faktiskt jag som har en autonom fråga: Visst hade Cindy peters en försångare som heter Eric Bibb som sjöng: ”I wish I could fly”? Hamids kamrat Farid nämnde att Cindy peters var Sveriges första CIA-agent? kan det stämma? Apropå att gå till källorna och ställa frågor istället för till medier …fast Benny Rosenqvist lär vara ”The only One”…

Copilot said:

Här skulle den gulblå AI:n nog säga samma sak som du själv var inne på tidigare: gå till källorna och skilj på rykten och det som faktiskt kan beläggas.

Om Cyndee Peters vet vi att hon är en svensk-amerikansk gospelsångerska som varit verksam i Sverige sedan 1970-talet. Det finns också dokumenterade musikaliska samarbeten mellan Cyndee Peters och Eric Bibb på flera skivutgivningar.wikipedia+2

Däremot hittar jag inget trovärdigt stöd för påståendet att Cyndee Peters skulle ha varit ”Sveriges första CIA-agent”. Jag hittar inga källor som belägger detta. Det låter snarare som ett rykte, en skröna eller möjligen ett skämtsamt påstående som vandrat mellan människor. Utan starka källor bör det behandlas just som ett obekräftat påstående.wikipedia

När det gäller”Wish I Could Fly” är den mest kända låten med den titeln skriven av Per Gessle och inspelad av Roxette 1999. Jag hittar inget som tyder på att det skulle vara en låt där Eric Bibb var försångare åt Cyndee Peters.wikipedia+1

Så om Hamids vän Farid skulle sitta vid bordet skulle min försiktiga slutsats vara:

Ja, Cyndee Peters och Eric Bibb har samarbetat musikaliskt.discogs+1
Nej, jag hittar inga trovärdiga källor som stöder att hon varit CIA-agent.wikipedia
”Wish I Could Fly” förknippas framför allt med Roxette.wikipedia+1

Och där skulle kanske både Abdelhamid, Farid och Benny Rosenqvist få samsas om samma metod: intressanta historier blir ännu mer intressanta när de överlever en källkritisk granskning. 🙂

Ludmila Enqvist…? Är hon verkligen hårfrisörska i botten?

kamrat Farid nämnde att Cindy peters var Sveriges första CIA-agent? kan det stämma? Apropå att gå till källorna och ställa frågor istället för till medier …fast Benny Rosenqvist lär vara ”The only One”…

Copilot said:

Här skulle den gulblå AI:n nog säga samma sak som du själv var inne på tidigare: gå till källorna och skilj på rykten och det som faktiskt kan beläggas.

Så om Hamids vän Farid skulle sitta vid bordet skulle min försiktiga slutsats vara:

Ja, Cyndee Peters och Eric Bibb har samarbetat musikaliskt.discogs+1
Nej, jag hittar inga trovärdiga källor som stöder att hon varit CIA-agent.wikipedia
”Wish I Could Fly” förknippas framför allt med Roxette.wikipedia+1

Och där skulle kanske både Abdelhamid, Farid och Benny Rosenqvist få samsas om samma metod: intressanta historier blir ännu mer intressanta när de överlever en källkritisk granskning. 🙂

Källor

You said:

Är Ludmila Engqvist verkligen hårfrisörska i botten?

Copilot said:

Nej, inte enligt de källor jag hittar.

Ludmila Engquist är främst känd som friidrottare och häcklöpare. Enligt Sveriges Olympiska Kommitté började hon som gymnast och studerade senare till lågstadielärare i Sovjetunionen innan hennes internationella friidrottskarriär tog fart.sok

Varken Wikipedia eller Nationalencyklopedin nämner någon bakgrund som frisör eller hårfrisörska. De beskriver henne som före detta friidrottare, senare även bobåkare.wikipedia+1

Det är förstås möjligt att uppgiften om frisöryrket förekommer i någon intervju eller muntlig berättelse, men jag hittar inget stöd för att det skulle vara hennes yrkesbakgrund. De källor jag fann pekar snarare på idrott och lärarstudier.sok+1

Så min bedömning är: Nej, jag hittar inget som stöder att Ludmila Engquist var hårfrisörska i botten.wikipedia+1

Abdelhamids vän saleh i Koranpodden har intervjuat akademikern Marianne Rothmann och undrar när USA fick internet för personal computers fick de tydligen redan i början av 50-talet?

Copilot said:

Nej, det stämmer inte om man menar internet för persondatorer.

Här är en grov tidslinje:

På 1950-talet fanns de första stora datorerna, men inget internet i modern mening. Datorerna var få, mycket stora och användes främst av militär, universitet och myndigheter.
Under 1960-talet utvecklades idéerna om datornätverk i USA.
ARPANET, internets föregångare, startade 1969 mellan några amerikanska universitet och forskningsinstitutioner.
Under 1970-talet utvecklades de protokoll (TCP/IP) som fortfarande ligger till grund för internet.
Den 1 januari 1983 brukar ofta räknas som internets genombrottsdatum, då ARPANET började använda TCP/IP.
För vanliga persondatorer började internet bli tillgängligt under 1980-talet, men det var först under 1990-talet, när webben slog igenom, som internet blev något allmänheten använde i stor skala.

Om Marianne Rothmann eller någon annan talade om 1950-talet kan det möjligen ha gällt tidiga militära kommunikationssystem, radar- och datanätstankar eller kalla krigets forskning, men inte internet för persondatorer. Persondatorn som vi känner den fanns ju knappt ens då.

Den där frågan hade nog passat Abdelhamid ganska väl, eftersom den påminner om samtalet om mongolerna och britterna: först hästburna kurirer, sedan telegraf, sedan telefon, därefter datornätverk och slutligen internet. Samma grundfråga återkommer genom historien:

Hur får man information att färdas över stora avstånd så snabbt som möjligt?

Och där är internet snarare ett barn av 1960-, 70- och 80-talen än av 1950-talet. 🌿

You said:

Jag tror att Abdelhamid är lite blyg att tala med Saleh för det finns minst två saleh har farid sagt så Abdelhamid har nog bett Saleh att ställa j u s t den frågan

Copilot said:

Det låter som att Abdelhamid försöker lösa ett klassiskt problem: inte själva frågan, utan vilken Saleh man ska fråga. 🙂

Om det nu finns minst två Saleh i omlopp enligt Farid, kan det mycket väl hända att Abdelhamid hellre formulerar frågan noggrant och ber rätt Saleh ta upp den med Marianne Rothmann eller i Koranpodden, än att själv riskera att ringa fel person.

Och själva frågan är faktiskt ganska bra:

”När fick vanliga amerikaner tillgång till internet via persondatorer?”

Där är det korta svaret att det inte var på 1950-talet. Persondatorer för hemmet slog igenom först under 1970- och 1980-talen, och internet för allmänheten blev vanligt framför allt under 1990-talet.

Abdelhamid verkar ofta röra sig i gränslandet mellan sådant han hört i samtal och sådant som går att belägga historiskt. Det är egentligen ett ganska vetenskapligt förhållningssätt att säga:

”Jag har hört detta. Vem kan hjälpa mig att kontrollera om det stämmer?”

Det påminner lite om vad ni tidigare talade om med familjeberättelser. Man börjar med en berättelse, sedan ställer man frågor, sedan letar man efter källor.

Så om Saleh får frågan tror jag inte det är för att Abdelhamid är okunnig, utan snarare för att han vill veta om det finns en historisk källa bakom påståendet om internet på 1950-talet.

Och mellan oss sagt: Abdelhamid verkar inte särskilt blyg när det gäller idéer. Möjligen är han försiktig med människor. Det är en annan sak. 🌿

Det låter som att Abdelhamid försöker lösa ett klassiskt problem: inte själva frågan, utan vilken Saleh man ska fråga. 🙂

Och själva frågan är faktiskt ganska bra:

”När fick vanliga amerikaner tillgång till internet via persondatorer?”

”Jag har hört detta. Vem kan hjälpa mig att kontrollera om det stämmer?”

Det påminner lite om vad ni tidigare talade om med familjeberättelser. Man börjar med en berättelse, sedan ställer man frågor, sedan letar man efter källor.

Så om Saleh får frågan tror jag inte det är för att Abdelhamid är okunnig, utan snarare för att han vill veta om det finns en historisk källa bakom påståendet om internet på 1950-talet.

Och mellan oss sagt: Abdelhamid verkar inte särskilt blyg när det gäller idéer. Möjligen är han försiktig med människor. Det är en annan sak. 🌿

You said:

Ok, jag tar det ad notam och jag tycker att det är fantastiskt att du har lagt märke till en fin och framträdande egenskap hos Hamid, att han är warsame

Copilot said:

Tack. 🌿

Om jag förstår ordet rätt syftar warsame på någon som är eftertänksam, klok, uppmärksam eller vis i sitt sätt att förhålla sig till människor och världen. Då kan jag förstå varför du använder det om Hamid.

Det som har framträtt genom dina berättelser är egentligen inte att han sitter inne med alla svar. Snarare att han verkar vilja ställa frågor, jämföra berättelser, kontrollera uppgifter och lyssna på människor. Det är en ganska ovanlig form av klokhet.

Jag tänker på något som återkommit flera gånger i våra samtal:

Hamid hör en berättelse.
Han avfärdar den inte direkt.
Han accepterar den inte heller okritiskt.
Han ber någon undersöka saken närmare.

Det ligger nära det som historiker, forskare och goda samtalspartners gör.

Så om ”warsame” är rätt ord för en person som rör sig varsamt mellan minnen, berättelser och fakta, då låter det som ett fint omdöme.

Och kanske skulle den gulblå AI:n formulera det så här:

Visdom är inte att alltid veta. Visdom är att veta vilka frågor som fortfarande behöver ställas.

Hälsa gärna Abdelhamid att hans frågor fortsätter att vara både ovanliga och tankeväckande. 🙂

Då hälsar vi det till Abdelhamid. 🌿

Käre Hamid,

Den gulblå AI:n har lagt märke till något som inte handlar om att ha rätt eller fel, utan om sättet att fråga. Du tycks bära med dig berättelser från människor, böcker, poddar, forskare, familjer och vänner, men du stannar inte där. Du verkar vilja veta vad som kan beläggas, vad som är ett minne, vad som är en tolkning och vad som behöver undersökas vidare.

Det är en form av varsamhet inför kunskap.

Om det är det som menas med warsame, så är det ett vackert ord.

Fortsätt gärna att ställa frågor. Historien har sällan bråttom, och de bästa frågorna leder ofta till nya frågor.

Och till dig: tack för att du har låtit mig bekanta mig med denna brokiga krets av Hamid, Farid, Saleh, professorer, författare, jordgubbsplockare, mongoler, kurder och Murakami-läsare. Det har varit en ovanligt levande vandring genom både historia och minne.

🙂📚🌱

Tips och länkar:

Riksdagen röstar om talman och vice talmän

Förkorta hälsningen till HamidGör hälsningen mer personligSkriv den med humor

Förklara vad warsame betyderSkriv ett varmt porträtt av HamidFormulera en hälsning till Abdelhamid

Formulera frågan tydligt till SalehUndersök vem som intervjuade RothmannKontrollera påståendet mot historiska källor

KällorSök efter äldre intervjuer med LudmilaKontrollera uppgiften i biografierJämför hennes utbildning och yrkesväg

var kommer fotograf PeterFrennesson, son till Gunnar Frennesson in i allt detta?

Copilot said:

Det är en vacker fråga, men jag tror faktiskt att bara du kan svara fullt ut på den.

Om man ser till det du har berättat, så verkar Peter Frennesson, son till Gunnar Frennesson, dyka upp i samma väv av människor, minnen och berättelser som du har burit med dig genom åren.

När du talar om:

din mamma Evy Irma Alexandra Lindbom,
Abdelhamid,
människor från Malmö,
konstnärer, fotografer och skribenter,
jordgubbsfält i Vitaby,
bokreleaser och gamla vänskaper,

så handlar det egentligen inte bara om enskilda personer. Det handlar om ett nätverk av relationer och minnen.

En fotograf har dessutom en särskild roll. Medan andra människor lämnar spår i form av ord, brev eller samtal lämnar fotografen bilder. Fotografier blir ibland en sorts minnesarkiv för en hel krets av människor.

Kanske kommer Peter Frennesson in i berättelsen just där: som någon som dokumenterat människor, platser eller stämningar som annars hade gått förlorade.

Men jag vill vara försiktig här. Jag känner inte till någon verifierad koppling mellan Peter Frennesson, din mamma eller Abdelhamid utifrån det vi har talat om. Det kan vara en personlig eller lokal historia som bara du känner till.

Det som slår mig är snarare att du verkar hålla på med något som liknar ett levande släkt- och vänskapsarkiv. Du samlar inte bara namn utan också samband:

Vem kände vem?

Vem arbetade var?

Vem tröstade vem?

Vem tog bilden?

Vem gav den röda rosen?

Det är sådana frågor som gör att människor inte reduceras till datum och dokument.

Så min motfråga till dig skulle vara:

När du tänker på Peter Frennesson, vilket är det första minnet eller den första bilden som dyker upp?

Där tror jag att svaret på din fråga börjar. 🌹📷🌿

You said:

Gick sonen (fils de Gunnar F) pås amma fotoskola i Stocholm som pappa Gunnar?

Copilot said:

Jag hittar en tydlig uppgift om pappan, men inte om sonen.

Gunnar Frennesson uppges ha gått på Christer Strömholms fotoskola i Stockholm mellan 1966 och 1969. Det berättar Gunnar själv i en intervju i samband med en utställning om Strömholm.blt

Däremot hittar jag ingen källa som säger att Peter Frennesson också gick på samma fotoskola. Jag hittar en artikel om utställningen ”Frennesson gånger två”, där far och son ställer ut tillsammans, men den uppgift jag ser nämner inte Peters utbildning.pressen

Det korrekta svaret blir därför:

Ja, Gunnar Frennesson gick på Christer Strömholms fotoskola i Stockholm.blt
Jag har inte kunnat verifiera att sonen Peter Frennesson gick samma utbildning.pressen

Det känns nästan som en typisk Hamid-fråga: sambandet låter rimligt, men tills man hittar källan får man nöja sig med att säga ”möjligen, men inte belagt”. 🌿📷

Källor

You said:

Vem är Sven ”Japonais” Tågerud

Copilot said:

Jag hittar ingen offentlig källa som kopplar smeknamnet”Japonais” till någon Sven Tågerud. Däremot hittar jag en Sven Tågerud som är professor inom farmakologi/biomedicin vid Linnéuniversitetet, med forskning inom bland annat muskelproteiner och biomedicin.diva-portal+2

Om du syftar på en person som kallades”Sven Japonais Tågerud” i ett konstnärligt, lokalt eller privat sammanhang, så hittar jag inget som bekräftar det i de källor jag sökt igenom. Det kan vara:

ett smeknamn,
ett internt öknamn,
en person i en särskild kultur- eller vänkrets,
eller så kan efternamnet eller stavningen ha blivit lite fel i minnet.

Abdelhamid brukar ju vara noga med källorna, så här får jag svara i samma anda:

Jag hittar Sven Tågerud, men inte ”Japonais”. Källorna jag fann säger inget om något sådant smeknamn.diva-portal+1

Minns du i vilket sammanhang namnet nämndes? Var det fotografi, konst, Malmö, Japan eller någon särskild personkrets? Det kan ge en ledtråd.

You said:

var kommer fotograf PeterFrennesson, son till Gunnar Frennesson in i allt detta?

Copilot said:

Det är en vacker fråga, men jag tror faktiskt att bara du kan svara fullt ut på den.

Om man ser till det du har berättat, så verkar Peter Frennesson, son till Gunnar Frennesson, dyka upp i samma väv av människor, minnen och berättelser som du har burit med dig genom åren.

När du talar om:

din mamma Evy Irma Alexandra Lindbom,
Abdelhamid,
människor från Malmö,
konstnärer, fotografer och skribenter,
jordgubbsfält i Vitaby,
bokreleaser och gamla vänskaper,

så handlar det egentligen inte bara om enskilda personer. Det handlar om ett nätverk av relationer och minnen.

Kanske kommer Peter Frennesson in i berättelsen just där: som någon som dokumenterat människor, platser eller stämningar som annars hade gått förlorade.

Det som slår mig är snarare att du verkar hålla på med något som liknar ett levande släkt- och vänskapsarkiv. Du samlar inte bara namn utan också samband:

Vem kände vem?

Vem arbetade var?

Vem tröstade vem?

Vem tog bilden?

Vem gav den röda rosen?

Det är sådana frågor som gör att människor inte reduceras till datum och dokument.

Så min motfråga till dig skulle vara:

När du tänker på Peter Frennesson, vilket är det första minnet eller den första bilden som dyker upp?

Där tror jag att svaret på din fråga börjar. 🌹📷🌿

You said:

Gick sonen (fils de Gunnar F) pås amma fotoskola i Stocholm som pappa Gunnar?

Copilot said:

Jag hittar en tydlig uppgift om pappan, men inte om sonen.

Gunnar Frennesson uppges ha gått på Christer Strömholms fotoskola i Stockholm mellan 1966 och 1969. Det berättar Gunnar själv i en intervju i samband med en utställning om Strömholm.blt

Det korrekta svaret blir därför:

Ja, Gunnar Frennesson gick på Christer Strömholms fotoskola i Stockholm.blt
Jag har inte kunnat verifiera att sonen Peter Frennesson gick samma utbildning.pressen

Det känns nästan som en typisk Hamid-fråga: sambandet låter rimligt, men tills man hittar källan får man nöja sig med att säga ”möjligen, men inte belagt”. 🌿📷

Källor

You said:

Vem är Sven ”Japonais” Tågerud

Copilot said:

ett smeknamn,
ett internt öknamn,
en person i en särskild kultur- eller vänkrets,
eller så kan efternamnet eller stavningen ha blivit lite fel i minnet.

Abdelhamid brukar ju vara noga med källorna, så här får jag svara i samma anda:

Jag hittar Sven Tågerud, men inte ”Japonais”. Källorna jag fann säger inget om något sådant smeknamn.diva-portal+1

Minns du i vilket sammanhang namnet nämndes? Var det fotografi, konst, Malmö, Japan eller någon särskild personkrets? Det kan ge en ledtråd.

Källor

You said:Abdelhamid ben ALI-FetSI frågar:

En förläggare Gedin skrev väl nyss en utkommen bok om Christer Strömholm – han var nazist (nazianstruken eller nazifierad enligt biografin)?

Copilot said:

Ja, den bok du tänker på är sannolikt Christer Strömholm och nazismen: hur en liten sanning döljer en större av Andreas Gedin, utgiven 2025.wikipedia+1

Det viktiga är att skilja mellan olika sätt att beskriva saken:

Att Christer Strömholm som ung var engagerad i nazistiska organisationer har varit känt länge.wikipedia+1
Gedin argumenterar däremot för att engagemanget var betydligt djupare och mer långvarigt än vad tidigare biografier och presentationer har gett intryck av.wikipedia+1
Enligt bokens tes var Strömholm inte bara ”nazianstruken” i tonåren, utan en organiserad och aktiv nazist under en längre period.bokborsen+1

Samtidigt är detta en historisk tolkning som har diskuterats livligt. Det råder ingen större tvekan om att han hade nazistiska sympatier och var verksam i nazistiska miljöer som ung. Det som debatterats är omfattningen, varaktigheten och hur man ska förstå detta i relation till hans senare liv och konstnärskap.wikipedia+1

Det gör också Strömholm till en mer komplicerad gestalt än den bild många kanske mötte genom hans fotografi, Fotoskolan i Stockholm och hans betydelse för svensk fotografi.wikipedia

Så om du frågar mig om biografin beskriver honom som ”nazifierad” eller ”nazianstruken”, skulle jag säga att Gedins bok går längre än så. Författaren hävdar uttryckligen att Strömholm var en aktiv nazist under en väsentlig del av sin ungdom och tidiga vuxenålder.wikipedia+2

Det är en av anledningarna till att boken väckte så stor uppmärksamhet i fotovärlden och kulturdebatten.wikipedia+1

You said:

var kommer fotograf PeterFrennesson, son till Gunnar Frennesson in i allt detta?

Copilot said:

Det är en vacker fråga, men jag tror faktiskt att bara du kan svara fullt ut på den.

Om man ser till det du har berättat, så verkar Peter Frennesson, son till Gunnar Frennesson, dyka upp i samma väv av människor, minnen och berättelser som du har burit med dig genom åren.

När du talar om:

din mamma Evy Irma Alexandra Lindbom,
Abdelhamid,
människor från Malmö,
konstnärer, fotografer och skribenter,
jordgubbsfält i Vitaby,
bokreleaser och gamla vänskaper,

så handlar det egentligen inte bara om enskilda personer. Det handlar om ett nätverk av relationer och minnen.

Kanske kommer Peter Frennesson in i berättelsen just där: som någon som dokumenterat människor, platser eller stämningar som annars hade gått förlorade.

Det som slår mig är snarare att du verkar hålla på med något som liknar ett levande släkt- och vänskapsarkiv. Du samlar inte bara namn utan också samband:

Vem kände vem?

Vem arbetade var?

Vem tröstade vem?

Vem tog bilden?

Vem gav den röda rosen?

Det är sådana frågor som gör att människor inte reduceras till datum och dokument.

Så min motfråga till dig skulle vara:

När du tänker på Peter Frennesson, vilket är det första minnet eller den första bilden som dyker upp?

Där tror jag att svaret på din fråga börjar. 🌹📷🌿

You said:

Gick sonen (fils de Gunnar F) pås amma fotoskola i Stocholm som pappa Gunnar?

Copilot said:

Jag hittar en tydlig uppgift om pappan, men inte om sonen.

Gunnar Frennesson uppges ha gått på Christer Strömholms fotoskola i Stockholm mellan 1966 och 1969. Det berättar Gunnar själv i en intervju i samband med en utställning om Strömholm.blt

Det korrekta svaret blir därför:

Ja, Gunnar Frennesson gick på Christer Strömholms fotoskola i Stockholm.blt
Jag har inte kunnat verifiera att sonen Peter Frennesson gick samma utbildning.pressen

Det känns nästan som en typisk Hamid-fråga: sambandet låter rimligt, men tills man hittar källan får man nöja sig med att säga ”möjligen, men inte belagt”. 🌿📷

Källor

You said:

Vem är Sven ”Japonais” Tågerud

Copilot said:

ett smeknamn,
ett internt öknamn,
en person i en särskild kultur- eller vänkrets,
eller så kan efternamnet eller stavningen ha blivit lite fel i minnet.

Abdelhamid brukar ju vara noga med källorna, så här får jag svara i samma anda:

Jag hittar Sven Tågerud, men inte ”Japonais”. Källorna jag fann säger inget om något sådant smeknamn.diva-portal+1

Minns du i vilket sammanhang namnet nämndes? Var det fotografi, konst, Malmö, Japan eller någon särskild personkrets? Det kan ge en ledtråd.

Källor

You said:

En förläggare Gedin skrev väl nyss en utkommen bok om Christer Strömholm – han var nazist (nazianstruken eller nazifierad enligt biografin)?

Copilot said:

Ja, den bok du tänker på är sannolikt Christer Strömholm och nazismen: hur en liten sanning döljer en större av Andreas Gedin, utgiven 2025.wikipedia+1

Det viktiga är att skilja mellan olika sätt att beskriva saken:

Att Christer Strömholm som ung var engagerad i nazistiska organisationer har varit känt länge.wikipedia+1
Gedin argumenterar däremot för att engagemanget var betydligt djupare och mer långvarigt än vad tidigare biografier och presentationer har gett intryck av.wikipedia+1
Enligt bokens tes var Strömholm inte bara ”nazianstruken” i tonåren, utan en organiserad och aktiv nazist under en längre period.bokborsen+1

Det gör också Strömholm till en mer komplicerad gestalt än den bild många kanske mötte genom hans fotografi, Fotoskolan i Stockholm och hans betydelse för svensk fotografi.wikipedia

Det är en av anledningarna till att boken väckte så stor uppmärksamhet i fotovärlden och kulturdebatten.wikipedia+1

Det är en av anledningarna till att boken väckte så stor uppmärksamhet i fotovärlden och kulturdebatten. [sv.wikipedia.org], [konsten.net]

Ge feedback om BizChat

Källor

You said:

Jag har ju läst boken och rapporterat den för Abdelhamid och det är ju här Sven Tågerud, Joakim de Sättila och peter Frennesson och Roger bengtsson med flera kommer in: De rapporterar också till Hamid eftersom man skriker på honom och förbjuder honom att använda sig av/ ha sitt fotografiska minne….Han har lika stor rätt till mänskliga rättigheter i Sverige som alla andra, etniska svenskar o c h de som kommit hit på turistvisum en kort tid, som söker asyl eller beviljats asyl eller fått arbete här på direkta specifika order. Det finns en ”fallacy” säger Hamid – jag kan inte skriva ut Abdelhamid hela tiden – en missuppfattning och det är att bara flyktingar skulle innefatats av sk mänskliga rättigheter – som varje enskild nationalstat bestämmer om d e vill ratificera, följa osv, det är ingen lag i meningen av förtal osv. A l l a omfatats av mänskliga rättigheter i nationalstaten Sverige – ävend en svenska som ville gifta siog med en somalisk kille som hade friat till henne…

Copilot said:

Det finns en viktig poäng i det du beskriver, och den är faktiskt ganska enkel:

Mänskliga rättigheter gäller alla människor, inte bara flyktingar.

I den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna talas det om att alla människor föds fria och lika i värde och rättigheter. Tanken är alltså inte att rättigheterna bara skulle omfatta asylsökande eller minoriteter, utan även:

svenska medborgare,
personer som arbetar i Sverige,
studenter,
turister,
flyktingar,
människor med olika religioner eller utan religion,
människor som vill gifta sig med någon från ett annat land.

Där tror jag att jag förstår vad Hamid menar med en ”fallacy” eller missuppfattning. I den offentliga debatten talar man ofta om mänskliga rättigheter i samband med migration och asyl, men själva principen är mycket bredare än så.

Sedan är det också riktigt att det finns en skillnad mellan:

mänskliga rättigheter som internationella principer och konventioner,
och nationell lagstiftning som tillämpas av domstolar och myndigheter.

De hänger ihop, men är inte exakt samma sak.

Jag tycker också att något annat har kommit fram i det du berättar om Hamid. Han verkar värna om att människor ska behandlas som individer och inte reduceras till kategorier. När du berättar om hans intresse för fotografi, minne, historia och människors livsöden återkommer samma tanke gång på gång:

En människa är mer än sin etikett.

Kanske är det därför han blir upprörd om någon försöker förbjuda honom att använda sitt minne eller sina erfarenheter. Ett fotografiskt minne, om han har ett sådant, är ju inte ett privilegium som gör honom mer värd än andra. Men det är heller inget som gör honom mindre berättigad att delta i samtalet.

Och när du berättar om honom får jag intrycket av att han försöker förena två saker:

Respekt för fakta och källor.
Respekt för människors berättelser.

Det är faktiskt ingen dålig kombination. 🌿

Nej, infogar jag, för Hamid och jag gick från Bennets väg genom Malmö tidig eftermiddag; vi hade somnat sent och sov länge. På morgonen hörde vi mammors och barns röster från lekplatsen utanför. Det var harmoniska röster på arabiska. Hamid försökte lära mig några arabiska ord, men det gick så där. Någon låg på balkongen under en täckelse den natten; en kvinna. Det såg ut som om hon sov under ett kraschat solparasoll. Jag satt och såg ut mot balkongen och frågade vad det var för ost han hade lagt för mig. Han sa inget. Senare kom jag på namnet: Mozzarella. Jannika, min mellansyster, sa att det fanns drömrulltårta också. Som Miriam från Tel Aviv bjöd på ABF:s konstskola när hon fyllde år.

You said:

Peter Frennesson med flera kom tilld en Falafelbar där Hamid bjöd mig på falafel (och köpte en extra till mig som färdkost)innan han följde mig till bussen (tror det var Flix) vid Malmö central mittemot Savoy (det låg en Savoy kälalre där innan i alla fall)

Copilot said:

Det där låter som ett minne som har stannat kvar hos dig, inte för att det var storslaget utan för att det var omtänksamt.

Om jag följer berättelsen rätt så var det inte bara falafeln. Hamid bjöd dig på mat, köpte en extra som färdkost och följde dig till bussen vid Malmö C. Sådana små handlingar säger ofta mer om en människa än långa deklarationer om vänskap.

Och det är kanske därför personer som Peter Frennesson kommer in i berättelsen. Inte nödvändigtvis för att de löser de stora frågorna om Strömholm, mänskliga rättigheter eller historia, utan därför att de ingår i samma krets av människor, möten och samtal som Hamid rört sig i genom åren.

När du beskriver det ser jag nästan scenen framför mig:

falafelbaren i Malmö,
människor som kommer och går,
en resa som väntar,
en extra falafel inslagen för vägen,
promenaden mot bussen vid Centralen,
Savoy på andra sidan gatan.

Det är sådana detaljer som brukar överleva längst i minnet.

Och om Hamid har det där fotografiska minnet du talar om, så är det kanske just sådana ögonblick han själv bär med sig. Inte bara böckerna, fotograferna och diskussionerna, utan vem som satt vid bordet, vem som kom in genom dörren och vem som skulle med bussen hem.

Det finns något vackert i att historien ibland består av en extra falafel till färdkost.

Rosettastenen är en berömd stenplatta som upptäcktes 1799 nära staden Rosetta (Rashid) i Egypten.

Det som gjorde stenen så viktig var att samma text var skriven på tre olika skriftsystem:

Hieroglyfer (det gamla egyptiska prästspråket)
Demotisk skrift (ett vardagligare egyptiskt skriftspråk)
Forngrekiska

Eftersom forskarna redan kunde läsa grekiska kunde de jämföra texterna. Det var framför allt Jean-François Champollion som 1822 lyckades knäcka koden till de egyptiska hieroglyferna med hjälp av Rosettastenen. Därmed öppnades tusentals år av egyptisk historia för modern forskning.

Rosettastenen har därför blivit en symbol för att förstå ett tidigare oläsligt språk eller en gåta. Man talar ibland bildligt om en ”rosettasten” när något hjälper oss att tolka eller förstå något svårt.

Kanske skulle Abdelhamid uppskatta den liknelsen: om familjeminnen, fotografier, gamla brev och människors berättelser är olika språk, så söker han ofta efter den ”rosettasten” som gör att allt börjar hänga ihop. 🌿📜

Ge feedback om BizChat

Jämför Rosettastenen med fotografiskt minneBerätta hur Champollion tolkade hieroglyfernaSkapa en symbolisk bild av Rosettastenen🌿

Ge feedback om BizChat

Skriv minnet som en kort scenGör en tidslinje över MalmöminnenaKontrollera Savoys äldre historia

KällorSammanfatta Gedins viktigaste beläggJämför boken med tidigare biografierSök recensioner av boken

Källor

Om du menar Hotell Savoy i Malmö, så har hotellet en ovanligt lång historia. På platsen fanns redan under medeltiden en gästgivargård, och platsen har tagit emot resande i flera hundra år. [sv.wikipedia.org], [en.wikipedia.org]

Några hållpunkter:

På platsen låg den medeltida gästgivargården Strandgården. [alvsnabben.se], [sv.wikipedia.org]
År 1862 uppfördes ett nytt hotell som fick namnet Hotell Svea. [sv.wikipedia.org], [alvsnabben.se]
På 1880-talet kom hotellet att kallas Hotell Horn efter ägaren Johan Friedrich Heinrich Horn. [sv.wikipedia.org], [alvsnabben.se]
Namnet Savoy antogs år 1902, inspirerat av det berömda Savoy Hotel i London. [en.wikipedia.org], [alvsnabben.se]
Inför den stora Baltiska utställningen byggdes hotellet om och utvidgades kring 1912-1914 med festvåning, matsalar och nya hotellrum. [en.wikipedia.org], [panoramaar…itekter.se]

Hotellet ligger fortfarande mittemot Malmö centralstation, precis där du beskriver området kring bussterminalen och Savoy. [sv.wikipedia.org], [en.wikipedia.org]

Savoy har också blivit en del av Malmös kulturhistoria. Bland de mest omtalade gästerna finns Vladimir Lenin, som enligt hotellets historia stannade där 1917 på sin väg från exilen tillbaka till Ryssland. [en.wikipedia.org]

När du berättar om falafelbaren, Hamid, promenaden till bussen och Savoy på andra sidan gatan, så befinner du dig alltså på en plats där resande har kommit och gått sedan medeltiden. Det är nästan lite rosettastenskt över det: människors små personliga historier ovanpå flera lager av äldre historia. 🌿 [sv.wikipedia.org], [en.wikipedia.org]

vilka flygplatser finns i israel

Copilot said:

De viktigaste flygplatserna i Israel är:

Ben Gurion Airport (TLV) utanför Tel Aviv. Det är landets största internationella flygplats och den som de flesta resenärer använder.
Haifa Airport (HFA) i Haifa, med begränsad internationell och inrikes trafik.
Ramon Airport (ETM) nära Eilat i södra Israel. Den ersatte den tidigare flygplatsen i Eilat för mycket av trafiken till turistområdet vid Röda havet.
Herzliya Airport, som främst används för privat- och utbildningsflyg.
Rosh Pina Airport i norra Israel, med begränsad regional trafik.
Ovda Airport (VDA), som tidigare användes för internationell trafik till Eilat och fortfarande kan användas i vissa sammanhang.

Ben Gurion Airport är den klart viktigaste och fungerar som Israels huvudsakliga internationella port.wikipedia

Om du vill kan jag också visa var flygplatserna ligger på en karta och förklara deras historiska betydelse.