Professorn i psykiatri, Viktor Wigert framhåller under intervjun i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 1936 att:
”Med allt detta är det inte sagt att de psykiska sjukdomarna i vår tid visa en tilltagande frekvens”.
Och han fortsätter med att säga att det är en populär uppfattning att den ökande hetsen i livsföringen innebär en större påfrestning på nervsystemet och formerar de psykiska sjukdomarna. Därefter tillfogar han att man får tänka på att det finns mycket som kompenserar denna ökade påfrestning.
”I alla händelser är det inte bevisat, att de psykiska sjukdomarna blivit talrikare till följd av förhållanden, under vilka vi leva. Men vi har lärt oss att bättre känna igen dem. Och därmed blivit bättre i stånd att angripa dem från vår sida.”
Den kommunala vården för sinnessjuka nämns. Där adderas ytterligare 5 miljoner till totalkostnaden. Professor Wigert nämner också de intellektuellt funktionsnedsatta.
”Det finns cirka 16,000 sådana som vårdas på anstalt”.
”Sådana”- språket – demonstrativt pronomen- speglar hur den tiden såg på de så kallade ”sinnesslöa”.
Kapitalet som är nedlagda i anstalterna nämns också. Och vad det gäller anstalterna framhåller professor Wigert att man kan se det från en annan sida.
”Av de i vårt land år 1931 befintliga platser – undantaget epidemisjukhusen – var 40 procent förlagda till anstalter för psykiskt sjuka. Sedan dess har anstaltvårdplatser för psykiskt sjuka procentuellt stegrats.”
Wigert förklarar att av de i egentlig mening sinnessjuka är det många som inte vårdas på sjukhus. Han menar att det är ganska allmänt känt att det råder en platsbrist på sinnessjukhusen.
Det kan illustreras sjukhuset med att Göteborg en ny betydande resurs, den psykiatriska kliniken vid Sahlgrenska sjukhuset. Den invigdes 1937 med 80 platser och ändå kunde man inte täcka behovet av platser för psykiskt sjuka. 1938 tvingades Lillhagens sjukhus hyra in patienter i olika privata hem i landet. (Gösta Carlson, 1982:138)
Det är en ordentlig framställning som professor Wigert gör och syftet med den är, underförstått, att staten ska satsa mer på forskning vad det gäller den psykiska sjukdomar och öka anslagen till den psykiatriska vården och det förebyggande arbetet.
För som det beskrevs i föregående inlägg av professor Wigert:
”Siffran innebär alltså att det finns 100, 000 människor som nu leva bland oss som under de närmsta tjugo åren undan för undan kommer att behöva sinnessjukvård”.
Det är alarmerande siffror som professor Wigert ger uttryck för, och jag undrar vilka slags ”chockvågor” eller oro som väcktes bland människorna i dåtidens Sverige som ganska nyligen genomlevt ”Den stora Depressionen” som började 1929 och stor arbetslöshet. Det var ”sortering” på gång. ”Eliminering”: Steriliseringarna var på tal. Redan 1928 hystes förhoppningar om att steriliseringarna skulle onödiggöra vidare anstaltsutbyggnad, (se kommande inlägg)
Förhoppningar som professor Wigert dock kunde bemöta genom att förklara att anstaltsutbyggnad krävdes för att möta behoven.
2000-talet har också visat innebära ”stor psykisk ohälsa”, det vill säga att den ökat mycket bland unga människor, men även bland äldre. Men i motsats till 1930-talet finns det väldigt mycket kunskap kring psykisk ohälsa i dag, bland annat hos forskare, egenerfarna och deras berättelser och psykiatrin. ( Psykologi och psykoanalys motarbetades till viss del av psykiatrin och var inte ”allmängods”) Det finns anledning till hopp för den psykiska ohälsan bland barn och unga – och givetvis också äldres- att det skulle gå att vända statistiken till nedåtgående kurvor istället för att den stiger. Framför allt genom ett idog, genomtänkt och villigt förebyggande arbete. Dessutom talar epigenetiken sitt allt tydliga språk, se här: https://www.vetenskaphalsa.se/epigenetik-sa-paverkar-genernas-dirigenter-var-halsa/
Vad är Sveriges politiker beredda att satsa? För en del av svaren eller de vettiga förslagen på hur man kan få statistiken att vända neråt finns det människor som sitter på i dag. Bland annat en av grundarna till Suicide Zero, Alfred Skogberg, som intervjuas i Drivkraftens podcast av Malin Rosèn, författare och coach, (avsnitt 69, Våga tala om självmord, se här). Deras initierade samtal pekar på viktiga lösningar, som förbättrad skolhälsovård, skolpsykologer och så vidare. Det har hörts förut, men behöver sägas igen för skolhälsovården är ett område som försummats under alltför många år – vilket också påpekas i podden. Det är mycket väsentligt som blir sagt i podcasten från 7 januari, 2019.
I avsnitt 41, Anna Johansson – Föräldrar talar Malin Rosén med henne om vikten att föräldern/föräldrarna – de anhöriga -får hjälp och stöd samtidigt som sitt barn och inte lämnas ensamma med sina frågor, oro eller med risken att bli utbrända. Rosén och Johansson samtalar speciellt kring ätstörningar, se här https://poddtoppen.se/podcast/1104950653/drivkraftens-podcast/avsnitt-41-anna-johansson-foraldrar-mot-atstorningar
/Helena Maria
TALBART 