De chockeffekter som Tredje rikets terror och tyranni sände genom de västerländska samhällena hade förvandlat nazismen till till efterkrigsårens mest föraktade politisk ideologi, skriver Johan Östling i boken ”Nazismens sensmoral” (s. 14) (se tidigare inlägg, här)
I andra världskrigets efterdyningar bröt nya framtidsföreställningar fram och det blev fokus på dem i stället för att tyngdpunkten låg på innebörden av den nazistiska erfarenheten” (s. 152). Strömningarna som kom att prägla det ideologiska landskapet under tidig efterkrigstid kom att handla om rättsväsendet och skolan, betonar Johan Östling. Och i det här inlägget ska Abdelhamid och jag koncentrera oss på det senare – inte minst som research inför ett av våra pågående skrivprojekt.
I den svenska utbildningshistorien är 1940-talet de stora skolutredningarnas årtionden, enligt Östling. Den värdegrund som efterkrigstidens skolväsende kom att vila på arbetades fram under detta decennium. (s. 152) Mellankrigstidens skolreformer förblev otillräckliga skolreformer och både 1940 års skolutredning och 1946 års skolkommission hade sin upprinnelse i den utdragna diskussionen om enhetsskolesystemet, framhåller Östling. Enligt Wikipedia var Enhetsskolan en försöksverksamhet med en nioårig, sammanhållen skolform som riksdagen beslutade om 1950 för att ersätta det gamla delade parallellskolesystemet. (forts)
Källa, tips och länkar:
Johan Östling. 2008. Nazismens sensmoral. Atlantis.
Skolan och krispolitiken lider av samma problem
Frankrikes förfall är vänsterns dröm
(Hämtad 2026-10-25, kl. 08:21)
