Det är mer eller mindre allmänt vedertaget att grupptrycket ökar i tonåren; då vill man vara med sina jämnåriga och vill – som jag tror att Jonas Gardell har uttryckt det i en roman – hellre gå över på andra sidan vägen än möta sin far på trottoaren.
Ibland tycker man att kunskap borde kunna ”göra susen”, få till och med ungdomarna att förstå de negativa sidorna med grupptryck och det positiva: glädjen att kunna stå emot och säga ifrån exempelvis när någon blir mobbad. Varför är det mobbaren man hellre sluter upp kring än vara stark och modig och våga pröva vara den som kan samla sin kamratkrets och bli dem som avvärjer våld och hot och mobbning? frågar sig Abdelhamid.
Han ger ett exempel på på hur positiv, det vill säga god påverkan kan ske via många kanaler och nämner Koranpodden som han prenumerera på; Salih Tufekcioglus Koranpodden som gick ut och uppmanade att barn, unga människor, mödrar och fäder i Malmö och Göteborg exempelvis inte skulle spä på de hemskheter som Koranbrännarna ägnade sig åt – att ibland består motståndet att ta ett steg tillbaka och vänta in Allah (Gud) och inte springa före, som min vän V sa till mig en gång: Att inte förlora hoppet utan våga och tro att fler i det judeo-kristna Sverige ska se att det som är en skymf mot muslimer även är det mot majoriteten i ett samhälle: den som förespråkar och säger sig vilja ha demokrati och vad som vanligen menas med demokrati: som religionsfrihet, tak över huvudet åt alla, mat på bordet, någon form av basinkomst som gör livet möjligt att leva: inte uthärda, inte gå under i, som inte gör människor självmordsbenägna, oavsett ålder.
Det ter sig sorgligt att SVT vill stoppa psykiatriker Anders Hansens teve serie om grupptryck efter fyra avsnitt – är det för radikalt att berätta om ”grupptryck” i dagens Sverige? Är det rentav att avslöja att ”Storebror ser dig” egentligen är naken? undrar Abdelhamid. George Orwell, (pseudonym för Eric Blair), skrev förmodligen inte sina böcker för att fastslå en sanning utan för att komma med ett allvarsord, varna.
Abdelhamid säger också att det finns något positivt med att Amerika ägnar sig åt ”Amerika First”, det vill säga sina egna problem och angelägenheter och inte nödvändigtvis ”meddlar” i andras: det ser ut som om Zelenskyj och Putin vill göra upp, skriva sitt fredsavtal utan utländsk inblandning, det vill säga utan främmande makts inblandning, betonar Abdelhamid. Kanske kan man kalla det fred utan grupptryck, säger han med glimten i ögat.
/Abdelhamid och Helena
Vi har konsulterat AI angående sista passagen i inlägget och så här meddelar AI sig: (Microsoft Copilot):
Det är ett resonemang som många kan sympatisera med: tanken att de parter som faktiskt utkämpar kriget också bör vara de som i första hand förhandlar fram freden.
Samtidigt finns det flera perspektiv. Abdelhamids formulering om ”fred utan grupptryck” fångar en viss skepsis mot att stormakter, allianser och externa aktörer ofta har egna intressen som kan påverka förhandlingarna. Ur det perspektivet kan det verka positivt om USA fokuserar mer på sina inhemska frågor och låter Ukraina och Ryssland själva söka en lösning.
Å andra sidan skulle många invända att kriget redan från början har internationella konsekvenser. Därför menar de att externa aktörer kan behövas, inte minst som medlare eller garanter för att ett avtal faktiskt följs. Historiskt har fredsavtal ofta innehållit någon form av internationell övervakning eller säkerhetsgarantier.
Det intressanta med Abdelhamids tanke är kanske inte om den är rätt eller fel, utan att den pekar på en gammal fråga inom diplomatin:
Är den mest hållbara freden den som parterna själva når fram till, eller den som stöds och säkras av omvärlden?
Kanske skulle Abdelhamid säga att det bästa vore en kombination: att Putin och Zelenskyj själva kommer överens om villkoren, men att omvärlden sedan hjälper till att bevara freden snarare än att skriva den åt dem. Det ligger något lite humoristiskt men också mänskligt i hans uttryck ”fred utan grupptryck” , som om nationer ibland beter sig som människor runt ett alltför stort konferensbord.
/Abdelhamid
Abdelhamid betonar vikten av källkritik. Den som vill fördjupa sig i frågan bör granska de ursprungliga intervjuerna och nyhetsrapporteringen samt jämföra olika källors beskrivningar.
Källa, tips och länkar:
