Se mer om en ”Enkel till Indien” av Cassandra Brunstedt
”En enkel till Indien” – om en inre resa.
När jag var på bokrean i februari fick jag syn på fortsättningen på Cassandra Brunstedts berättelse om hur hon reste till Indien för att bota sin utbrändhet genom att bo på ett retreatcenter och lära sig yoga.
Uppföljaren ”Lyckliga gatan tur och retur” (2024) är utgiven på samma förlag som den första i serien Ella Frank, Louise Bäckelin förlag, och handlar om hur huvudpersonen Ella Frank har förverkligat sin dröm att överta föräldrahemmet och omskapa det till ett retreatcenter.
Romanen inleds med att huvudpersonen Ella Frank och hennes bästa vän Shirin (med iranska rötter) sitter och dricker vin i trädgården på den skärgårdsö där Ella vuxit upp bland bersåer, spröjsade fönster och äppleträd.
I den här delen av serien är rollerna ombytta när det kommer till Ella och Shirin; men rolldelningen är inte lika tydligt framhävd som i ”En enkel till Indien”. Det är inte så att Shirin är på ”dekis” eller är utbränd, eller har förlorat jobbet- hon har av egen fri vilja börjat frilansa och vill ägna tid åt att finna meningen med livet. Och det först genom att ha hjälpt Ella att hitta sin drömprins, eller ska jag kanske säga drömlärare?
När Amrit i egenskap av meditationslärare anländer till Ellas retreat är Ella väldigt upptagen och självupptagen, vilket hindrar dem från att få den här riktigt hjärtliga kontakten. Ella spelar ut den seglarfrälsta grannen Ruben mot honom och sårar således medvetet. Men Amrit låter inte sina eventuella manliga intressen överskugga sin lärarrollen och ställer också ultimatum till Ella: om hon inte upphör med sitt scrollande och upptagenhet med mobilen så kommer Amrit att lämna henne. Ella åtlyder Amrit för hon vet att han har rätt. Och hon ser hur alla deltagarna utvecklas under hans lektioner – något som blir alldeles uppenbart när han tvingas åka hem till Indien för att vara närvarande vid hans Gurus dödsbädd.
Ett poddsamtal kring romanen ”En enkel till Indien”.
TALBART 