”En enkel till Indien” är en debutroman delvis baserad på journalisten och författaren Cassandra Brunstedts egna erfarenheter. Den är uppdelad i tre akter: ”Drömmen”, ”Hemligheten” och ”Förändringen”. Romanens huvudperson är Ella Frank. Hon jobbar som moderedaktör på Dagbladet och tempot är högt. När ägarna köper rättigheterna till LaVie Scandinavia, det världsberömda modemagasinet, vill de att Ella Frank blir dess chefredaktör och lanserar tidningen i Sverige. Men på en modevisning svimmar hon av utmattning och måste uppsöka läkare. Läkaren konstaterar att hennes system går på högvarv och ställer frågor om hennes livsstil och hur mycket hon arbetar. Han säger åt henne att om hon vill hålla hela arbetslivet ut måste hon prioritera sin hälsa. Och betonar att unga ambitiösa kvinnor är en riskgrupp i sig. Han sjukskriver henne i två veckor.
På väg ut från läkarbesöket får hon ett mejl om att hon blivit nominerad till årets journalist. Hon får också priset, men på tillställningen möter hon inte bara gratulationer utan också avundsjuka och något som liknar mobbning.
Pressen med LaVie blir för stor och hälsan undermineras ytterligare både fysiskt och psykiskt, och det slutar med att Ella säger upp sig. Hennes bästa vän Shirin som också är journalist ringer och berättar att hon köpt in ett reportage om ett yoga ashram, Rishikeshi, i Indien och menar att det stället kunde vara något för Ella som börjat dricka för mycket vin och tillbringa alltmer tid i tevesoffan. Komma bort från allt och hitta sig själv. När pappan kommer in till Stockholm en dag på en snabbvisit prövar Ella idén på honom. Pappan bejakar idén och det stärker Ella i hennes övertygelse att ashramet kan vara något för henne. Hon bokar biljett utan att rådgöra med sin make Erik. De två har föga umgänge eftersom så mycket i deras liv kretsar kring deras respektive arbeten. Och jag läser mellan raderna att Ellas pappa ser Indien också som ett sätt för Ella att komma på avstånd från Erik och få upp ögonen för att deras relation kanske inte är så bra som den ger sken av att vara.
Pappan dör och det är nära ögat att Ella inte kommer i väg till Indien. Men hennes farföräldrar manar på henne och understryker att det var vad hennes pappa skulle vilja.
Första delen av boken är kanske något för summarisk för min del. Jag skulle vilja veta mer om Ella och hennes närmaste. Samtidigt tycks Shirin vara en slags motor för Ella, hon är pådrivande och ger råd, försöker stötta henne under jobbkaoset och sorgen. (Kommer att tänka på teveserien ”Moa och Dilan.) Dialogen mellan Shirin och Ella löper som en röd tråd genom boken. Shirin är nästan som Ellas alter ego. Men som läsare förstår man att situationen också kan vara det omvända: Att det är Ella som ger råd och stöttar Shirin. Och jag tänker att i en uppföljare av ”En enkel till Indien” kanske man får se mer prov på det…
Så landar Ella i Indien, närmare bestämt på ashramet. Och det som jag gillar så mycket med boken är att de visdomsbeläringar som meditationsläraren i form av karaktären Amit ”levererar” kommer så naturligt i den kontext som Cassandra Brunstedt målar upp. De gör sig mycket bättre i en naturlig miljö, i ett samtal mellan två människor eller under undervisningen i shalan, (yoga- och meditationssalen) än på sidorna i en självhjälpsbok, enligt mitt sätt att se. Här har Brunstedt verkligen lyckats. Jag tänkte medan jag läste e-boksversionen ”att den här kommer jag att köpa i pocket och sticka ner i bakfickan eller väskan och läsa avsnitt ur under ”perioder” då jag behöver mer av ”reinforcement” av visdomsord än annars”. I alla fall nöta ut den tills någon annan bok tar dess plats.
Vad sägs om det fyra lagarna enligt gammal hinduisk spirituell lära som Ravi, yogamästaren på ”Bliss Ashram”, lever efter och delar med sig av till eleverna?
- ”De som dyker upp är alltid den rätta.
- Det som händer är alltid det enda som kunde ha hänt.
- Allt börjar alltid vid precis rätt tidpunkt.
- När något tar slut, tar det slut”. (s. 290-291)
Enkelt? Kanske allt för enkelt för några? Men ibland behövs det enkla, inte en massa grubblerier eller bryderi. I alla fall inte när det psykiska måendet inte är på topp. Och för att dra till med en plattityd: Ibland har det till synes enkla ett oanat djup.
Eller scenen när Ella och Amit dricker te och talar om yoga?
Amit säger till Ella att det inte handlar om antalet pass i veckan, och Ella undrar vad det handlar om då? Och Amit förklarar bland annat att det handlar om själens och kroppens behov och att våra behov kan se väldigt olika ut i olika perioder av livet.
Att en kärlekshistoria också hinner utspela sig mellan Ella och Amrit förtar inte heller läsningen, tvärtom. Sexuella relationer är dessutom förbjudna på ashramet där det råder strikt avhållsamhet, vilket komplicerar. Utflykten de gör till ett vattenfall påminner mig om E. M Forsters bok ”En färd till Indien”, (1924) som utspelar sig under 1920-talet när Indiens självständighetsrörelse höll på att växa sig allt starkare i inflytande gentemot den brittiska kolonialmakten. Också där gjordes en utflykt men med helt andra förutsättningar, (se här).
Egentligen får jag som läsare inte reda på om relationen mellan Amit och Ella landar i en kärlekshistoria eller inte. Den kan lika gärna mynna ut i en vänskapsrelation eller dö ut. Och det är inte det som är det viktiga utan själva gestaltningen av förälskelsen i förälskelsen som Ella till en början upplever, men som hon sedan identifierar som kärlek när hon väl börjar bearbeta sorgen efter sin pappa och inser att hon vill återvända till sin barndoms Lyckliga gatan – platsen som var lyckan innan föräldrarna skiljde sig och hon och syskonen flyttade med sin mamma från äppleträden och släktens musteri till Bromma. Jag undrar lite över övertydligheten i plats- och gatunamn, men det är ju trots allt en feel-good roman så det är väl i sin ordning, resonerar jag.
I en ”tid av lovescams, (kärleksbedrägerier på nätet) känns det uppfriskande att läsa en historia som utspelar sig mot en tydlig fond, och där var och en får tänka över sina känslor och ta ansvar för dem. Både Amit och Ella tvingas släppa sina känslor på grund av omständigheterna, och att de helt enkelt inte var redo. Vad som händer sedan avslöjar jag inte!
Läs gärna föregående inlägg där Cassandra Brunstedt intervjuas i Holy Crap-podden av Mathilda Ritzén, se här: https://talbart.blog/2022/07/24/ett-samtal-kring-romanen-en-enkel-till-indien/?preview_id=11977&preview_nonce=16147ed459&preview=true. I samma podd förs också ett lågmält och fint samtal om spiritualitet enligt Holy crap- grundarna Mathilda Ritzéns och Amanda Miklins uppfattning, (vilket de betonar), och hur man kan leva nära sin själ, vara medveten och sätta kärleksfulla gränser så man kan hitta tillbaka till sig själv, se här:
/Helena Maria
Källa:
Cassandra Brunstedt. 2022. En Enkel till Indien. Louise Bäckelins förlag. E-boken.
https://www.adlibris.com/se/bok/en-enkel-till-indien-9789177994367
TALBART 