Att hålla någon levande, i sin existens, i sitt varande – being kept in existence – är ett uttryck hämtat från psykoanalytikern D. W.Winnicott. Han använder det om en av sina analysander.
”In this case, for instance, the patient became able to cope with my absence because she felt (at one level) that she was now not being annihilated, but in a positive way was being kept in existence by having a reality as the object of my concern”. (Winnicott:1965:250)
Man kan ”hållas” av ett sammanhang, av nära anhöriga, en psykoterapeut och psykolog, et cetera. Man kan lära sig att ”hålla” sig själv, och det är en av effekterna av en lyckad terapi, skulle jag vilja säga. I bakhuvudet sitter terapeutens röst, gensvaret, empatin, allt detta. Och det bildar en helhet så småningom: klienten är med i ekvationen och är den som till syvendes och sist måste få den att gå jämnt ut: Det ansvaret kan jag inte lägga över på något annan. Inte om jag vill äga mitt eget liv. I terapi går man för att man vill förstå sig själv, hitta vägen till det inre, hitta en hållbar förbindelse till sig själv. Söker man svaren hos vad man tror är ett ”orakel”, i det externa, ska man inte gå till psykolog. Däremot om man vill hitta svaren i sig själv. Psykologen arbetar med dig, inte mot dig, är hans uppfattning generellt. För det senare gör en psykolog eller terapeut (eller andliga ledare, för den delen) som bara sitter och serverar dig en massa ”svar”, eller som inte tror på att du har en egen förmåga att söka i ditt inre.
Håll ut. Du kan hitta allt det du längtar efter inombords; på den inre vägen. Men du kan behöva hjälp och stöttning, speciellt om du befinner dig i kris, går i självmordstankar. (se nedan)
Källa, tips och länkar:
Edith Eger. 2020. Att välja. Även i helvetet kan hoppet spira. Bokförlaget Nona.
https://sverigesradio.se/avsnitt/det-har-kan-hjalpa-mot-sjalvmordstankar
”Kan jag, kan du”.
”Närvaro, närvaro”
[Hämtad: 24-04-06]
TALBART 