Kvaliteten i psykiatriverksamheten på Sahlgrenska går inte att upprätthålla när politikerna skär ner. Det läser jag i ett upprop i Göteborgsposten från den i januari i år. Uppropet finns på GP debatt, (se under källa). Dessutom visar ytterligare en debattartikel i samma tidning att det inte fästs någon större vikt vid äldres psykiska lidande. Det trots att äldre män, i Sverige och internationellt, har högst suicidrisk av alla (GP, 230421, uppdaterad 240309).
Jag läste det januaridebattartikeln samma dag, eller någon dag efter det att det var publicerat. Besparingarna riskerar att leda till att fler patienter dör, befarar psykiatrikerna bland annat.
Jag vet inte i vilken ände jag ska börja…
Psykiatrin har jobbat mycket med bemötande, patienters rättigheter och mänskliga rättigheter inom vården överhuvudtaget. Patienter s k a erbjudas samtalsterapi – om de vill. Peersupport har blivit vanligare, et cetera. Det har skett mycket inom psykiatrin och inom det psykologiska forskningsfältet, inte minst kopplat till institutionen för socialt arbete – ska nu allt det arbete förödas i och med att psykiatrin får ett så oanständigt sparbeting?
Ibland behöver en patient – vilket många inom psykiatrin säkert kan vittna om – bara en ”holding” miljö (environment), för att använda mig av ett av Winnicotts begrepp. Om inte vården är ”good enough” så finns det många patienter – som blivit, och är beroende av psykiatrin på olika sätt, som när de insjuknar -kastas ut i disruptiva och upplösande tillstånd och som inte får hjälp att ”återfå balansen” eller komma ur dem på ett bra sätt. För det är ju kontinuitet och trygghet som patienten behöver och inte ytterligare kaos. Specialistläkarna i psykiatri befarar att patienter kommer att dö. Är det rimligt att deras bedömning i vårt annars så kallat ”evidensbaserade samhälle” förbises?
Allför många psykiatripatienter har dött under årens lopp på grund av inadekvat behandling och hjälp. Det går att annullera beslut och göra rätt.
För att travestera/fritt omtolka Winnicott (1965:54):
En människa i kris behöver existera, (come into existence; tillblivande) och få hjälp att återuppta livskontinuiteten, att få fatt i livstråden igen.
Originalet:
”With ‘the care that it receives from its mother’ each infant is able to have a personal existence, and so begins to build up what might be called a continuity of being. On the basis of of this continuity of being the inherited potential gradually develops into an individual infant. If maternal care is not good enough then the infant does not really come into existence, since there is no continuity of being; instead the personality becomes built on the basis of reactions to environmental impingement.”
(D.W. Winnicott:1965:54)
vid allvarliga psykologiska och psykiatriska tillstånd, behövs det en trygg plats och trygg närvaro för att återfinna den inre stabiliteten. Kan och f å r psykiatrin vara den platsen? Bild: talbart.blog
Källa:
D.W. Winnicott. 1965. The Maturational Processes and the Facilitating Environment. Studies in the Theory of Emotional Development. London. The Hogarth Press and the Institute of Psycho-Analysis.
[Hämtad: 24-04-12]
Forts.
TALBART 