Jag kommer att slutföra inlägget om rädslan för ”lydnadsmänniskan” tagit för stora proportioner? Vad inryms egentligen i den ”Nya medborgaren”? (som talbart.blog skrivit om tidigare). Är det en människa som ger avkall på sina rötter, slår följde med det som faller hen in?
Jag tror bestämt att barn behöver föräldrar som tar hand om dem uppfostrar dem: ger dem barnalbyl och snyter deras näsor när de är sjuka. Jag tror på föräldrar som läser böner med sina barn, talar om för dem hur Gud ser på dem, hur Gud vill att de ska leva: som talar om att varken Gud eller Staten är till för att sätta skräck i barn, i synnerhet ingen Stat. Då är den inte värdiga några barn; inte värdiga de människor som bor i den. En stat är till för att skydda sina medborgare och de som lever inom dess gränser.
Det ska bli intressant att läsa lite mer om de olika skolkommissionerna och dess utredningar utifrån Johan Östlings bok, och fortsätta redovisa något av kursändringen som sker i slutet av 1940-talet: där det talas om den ”fria” människan bland alla adjektiv; men vad är en ”fri” människa? Jag ska kika på det: se hur mycket det handlar om att få ”äga” mitt intellekt: att få hjälp och guidning att tänka kritiskt och bli trygg i det – inte bara en tratt som staten kan fylla med sina önskningar och ändamål hur som helst.
Länkar och tips:
Framtidens medborgare – Kristianstad University Research Portal
