Abdelhamid och jag skrev lite om kibbutzliv i ett tidigare inlägg. När jag lyssnar på bokhandeln Fri Tankes podd #350 och intervjun med statsvetaren och författaren Daniel Schatz får vi lite mer kött på benen. Han berättar för intervjuaren att kibbutzerna var exempel på en typ av demokratisk socialism där människor slöt sig samman, arbetade i jordbrukssamhällen, delade på allting och inte hade egna inkomster. Daniel Schatz som kom ut med boken ”Från Stockholm till Jerusalem. Den okända historien om Sveriges Mellanöstern Politik” i maj i år på fri tanke förlag berättar att han själv har besökt de här kibbutzerna: det finns några kvar eftersom kapitalismen tagit över även där, men det var mycket intressant som samhällsexperiment. han berättar också att väldigt många svenska volontärer åkte dit och svenskar som till och med gifte sig med kibbutzmedlemmar så åker man till kibbutzer i dag så finns det väldigt många svenskar som bor där.
I podden får Daniel Schatz frågor om Sveriges relationer med Israel och han berättar att Sveriges socialdemokrater såg Israel som ett idealsamhälle, och han utvecklar fyra faktorer som understödjer detta:
Dels såg man Israels tillkomst som en moralisk återupprättelse efter Förintelsen och århundranden av antisemitism. Daniel Schatz betonar att man måste komma i håg att Israel grundades några år efter Förintelsen oh man såg det verkligen som mirakulöst att ett folk hade rest sig ur askan, påpekar han. Han förklarar att det här var inte en bild som bara var spridd i Sverige utan det här var en bild som var väldigt spridd i västvärlden, men även i Östeuropa, och man får inte glömma att även Sovjetunionen röstade ja till Israels bildande.
Daniel Schatz framhåller att Sverige så som bar på en historia av Raul Wallenberg och de vita bussarna, bar också på en historia av ett samarbete med Nazityskland. Så den här faktorn var väldigt viktig för synen av Israel, understryker han.
Den andra faktorn är att både Israel och Sverige dominerades av ett långvarigt och kontinuerligt socialdemokratiskt maktinnehav, enligt Daniel Schatz. Han poängterar att Israel verkligen sågs som en ideologisk själsfrände till Sverige: man såg kibbutzerna, de här kollektiva jordbruken, fackföreningsrörelsen: välfärdssamhället påminde väldigt mycket om den svenska folkhemsvisionen. Socialdemokrater åkte till Israel för att volontärarbeta på kibbutzerna et cetera, et cetera, berättar Daniel Schatz och förtydligar att den här faktorn var väldigt viktig. Därför blir det så intressant att i dag är socialdemokraterna bland Israels största kritiker, men innan 1968 var det tvärtom, socialdemokraterna och fackföreningsrörelsen stod i främsta ledet för stödet till Israel, berättar David Schatz.
En tredje faktor att hålla i minnet enligt Daniel Schatz är att Sverige var långt mindre sekulariserat på1950- 0ch 60-talen än det är i dag. Och det har konsekvenser för vår syn på Israel, framhåller Schatz. I skolan hade vi ännu kvar morgonbön, kristendomsundervisning och i nästan varje klassrum fanns det bibliska kartor på det Heliga landet och Palestina och den traditionen går tusen år tillbaka till tiden för Sveriges kristnande.
Det är intressant för Abdelhamid och mig att få veta via podden att banden med det Heliga landet var så starka att flera gårdar fick bibliska namn som Jerusalem, och en by utanför Kristianstad där jag är född hette Palestina.
David Schatz framhåller att de här namnen blev geografiska speglingar av svenskarnas längtan till det heliga landet, och vem har hört, om inte läst, om Selma Lagerlöf och de böcker hon skrivit om denna längtan och dess förverkligande.
Svenskarna var mycket mer religiösa och man kände en kulturell gemenskap med det Heliga landet, betonar Daniel Schatz.
Den sista faktorn, som Daniel Schatz redovisar i podden, handlar om hur vi i Sverige såg på Israel som en demokrati i ett hav av diktaturer och stödet till Israel som den svagare parten var blocköverskridande, betonar han. Och det som är viktigt att komma i håg, säger han, är att komma i håg att man såg konflikten som en israelisk-arabisk konflikt. Palestinierna som folk existerade inte som ett koncept i svensk Mellanöstern politik. De existerade inte som ett folk, understryker Daniel Schatz, man beklagade deras situation på humanitära grunder, men man tillskrev dem inga nationella eller territoriella rättigheter.
Den här synen på konflikten, måste man komma i håg, menar Daniel Schatz, var inte unik för Sverige utan den var väldigt bred internationellt. Först med grundandet av PLO 1964 och den här vågen av terrordåd på 1970-talet, gjorde palestinierna verkligen intåg i den internationella politiken, berättar Daniel Schatz i podden.
Han summerar genom att säga att alla de här faktorerna bidrog till exceptionellt nära förbindelser med Israel och de kom till uttryck främst då under sex dagars kriget 1967 när Israel var hotat med utplåning. Han berättar också hur Tage Erlander höll ett tal vid TCO-kongressen där han sa att början av kriget tillhörde de mörkaste dagarna i hans liv för Israel var hotat med undergång. Och enligt de källor som Daniel Schatz tillfrågat var Erlanders känslor äkta, det var allt annat än tom retorik.
/Abdelhamid och Helena
Källa, tips och länkar:
Daniel Schatz: Om Sveriges relation till Israel och Palestina – Fri Tanke
