Abdelhamid och jag ställer oss lite frågande till den senaste debatten om etniska svenskar och begreppet etnicitet och omskrivningen biologiska band. Vi tror att de är farligt att exempelvis förneka att romers och ursprungsbefolkningars biologiska band: det vill säga rötter; ytterst DNA. Även om vi alla har samma ursprung enligt forskarna.
”För att säkerställa ett starkt sammanhållet och välfungerande Sverige även i framtiden måste vi våga erkänna den betydelse de biologiska banden har i vårt samhälle. Inte som den viktigaste beståndsdelen, men som en av många beståndsdelar”, skrev han och lyfte även fram värderingar, språk och traditioner som centrala delar”.
(Rikard Jomshof, citerad i SvD).
Vi vill också påpeka att etnicitetsbegreppet kan definieras på lite olika sätt, men här är ett utdrag ur NE:s långa definition:
”En nutida definition ser etnicitet som en aspekt av en social relation mellan grupper av människor vilka ser sig själva som kulturellt distinkta i relation till andra grupper. En grupps självidentifikation är central. De viktigaste ansatserna i studiet av etnicitet kan sammanfattas med primordialismen, som ser etnicitet som en essens eller kvalitet vilken definierar en folkgrupp, instrumentalismen, som definierar etnicitet utifrån primärt eliters politisk-ekonomiska motiv och intressen, och konstruktivismen, som definierar etnicitet som något som är skapat i historiska processer och sociala relationer. Tvistefrågorna har bl.a. rört huruvida etnicitet är en given kvalitet eller essens eller något som är skapat i historiska processer. Nutida definitioner ser etnicitet som ett dynamiskt begrepp, vilket innebär att gruppers självidentifikation är föremål för förändring i relation till historiska, ekonomiska, sociala och politiska processer.”
Nedan är ett utdrag av vad NE säger om etniska grupper:
”Viktigt är nationalstatens förhållningssätt till etniska grupper inom dess territorium. Nationalstaten har byggt på en föreställning om nationell homogenitet, vilket många gånger tenderat att exkludera eller underordna etniska gruppidentiteter. I de postkoloniala staterna har makten tenderat att centreras kring någon etnicitets- eller identitetsgrupp. I sådana fall har ofta etnonationalistiska rörelser uppstått i opposition mot staten. Konflikter mellan etniska grupper och nationalstaten kan röra mark- och jordfrågor (samerna i Sverige och andra urfolk), rätten till att tala sitt modersmål (kurderna i Turkiet), medborgarskapsfrågor (turkiska ”gästarbetare” i Tyskland), socioekonomisk snedfördelning (afroamerikaner i USA), samt mer långtgående krav på självbestämmande (aboriginer i Australien).
I ökande utsträckning tenderar frågor relaterade till gruppidentitet avseende nationalstatens politik och resursfördelning att bli ett urbant fenomen. Trots att samhällets liksom samhällsvetenskapens intresse för ’etnicitet’ och ’etniska grupper’ tenderar att fokusera vid konflikt, finns det inget nödvändigt samband mellan en mångfald av etniska grupper och konflikt.”
Bland urbefolkningen i Kanada och USA är man sedan länge medveten om problemet med ”pretendians” och har noggrann kontroll på vem som tillhör urbefolkningen och vem eller vilka som bara vill ”go native”, påpekar Abdelhamid som ser samma tendenser i Spanien av ”nivellering” eller utplåning av ”olikheter”, inte minst när det kommer till religion.
/Abdelhamid och Helena
Källa, tips och länkar:
SD-källor: Jomshof kan petas från inre kretsen
Sammanfattning av Min europeiska familj: De senaste 54 000 åren av Karin Bojs | Skaparportalen
Manifestationer för människovärdet | Göteborgs stift, Svenska kyrkan
Nationalencyklopedin, etnicitet. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/etnicitet (hämtad 2026-10-22), NE Nationalencyklopedin AB (Medverkande: Helena Lindholm Schultz)
Indigenous identity fraud in Canada and the United States – Wikipedia
Nationalencyklopedin, etnisk grupp. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/etnisk-grupp (hämtad 2026-10-22), NE Nationalencyklopedin AB (medverkande: helena Lindholm Schultz)
