Jag beklagar. Både Abdelhamid på sitt håll och jag är tydligen ”Avbegåvade” i den mening som forskaren Roland Paulsen lägger i det i sin senaste bok.
(Det här är en AI genererad artikel till största delen)
Protestera och demonstrera, men bränn eller förstör inte andras bilar eller egendom.
Du vill inte ha din egen bil uppbränd och förstörd ändå finns det demonstranter som i n t e bara brukar sin rätt demonstrera utan sätter andras egendom i brand.
Är man ute och demonstrerar för att man vill att man själv och andra ska få mer över i plånboken, att nedgångna skolor, smutsiga och gammaldags toaletter ska renoveras och städas, att skolan ska få mer medel till det väsentliga som saknas ska man väl inte ge sig på andars eller statens egendom? Vad tjänar ett sådant syfte? Det bara spelar extremhögern i händerna, säger Abdelhamid.
Sätt en ära i att vara rädd om din egen och andras egendom för då visar du också respekt för de bilarbetare et cetera som producerat din bil; alla tillverkare av alla detaljer som klädsel till bilen, till alla underleverantörer och till dem vid bandet. Till dem som fortfarande har lån på sin bil som nyss gick upp i rök.
Vi har skrivit det förut och gör det igen: Förstör inte egendom, speciellt inte egendom som inte är din.
Vi vill visa på hur man kan resonera; hur du kan visa respekt för dig själv och det du har oavsett vad andra har: vad andra har är deras sak: du framför d i n sanning till regeringen i Frankrike tillsammans med tusentals andra.
Abdelhamid pekar på Koranpodden i Malmö som han prenumererar på och drivs av läraren Saleh Tufekcioglu som sände under Koranbränningarna som härjade i Sverige för några år sedan och gick ut med budskap om att inte spela Koranbrännarna i händerna …vi uppdaterar oss med hjälp av AI:
Sverige har inte någon allmän hädelselag (blasfemilag) längre. Brottet hädelse eller brott mot trosfrid avskaffades på 1970-talet. Det innebär att man normalt inte kan dömas bara för att ha förolämpat eller skändat en religion eller en helig skrift. [svjt.se], [riksdagen.se]
Den juridiska frågan kring koranbränningarna har därför i stället handlat om hets mot folkgrupp. Avgörandet blir då inte främst om Koranen har skändats, utan om handlingen och de uttalanden som gjordes i samband med den uttryckte missaktning mot muslimer som grupp. [domstol.se]
Under flera år fanns det olika juridiska uppfattningar om var gränsen gick. Vissa åklagare bedömde att en koranbränning i sig kunde omfattas av yttrandefriheten och inte utgjorde hets mot folkgrupp. [riksdagen.se], [svjt.se]
Men i februari 2025 dömde Stockholms tingsrätt en demonstrant för hets mot folkgrupp. Tingsrätten ansåg att agerandet, tillsammans med de uttalanden som gjordes, hade gått längre än saklig religionskritik och uttryckte missaktning mot folkgruppen muslimer. [domstol.se]
Så kort sagt:
- Nej, det finns ingen svensk hädelseparagraf som skyddar Koranen som bok. [svjt.se]
- Ja, hets mot folkgrupp kan bli aktuell om handlingen bedöms rikta sig mot människor på grund av deras religion eller trosuppfattning. [domstol.se]
- Gränsen i rättspraxis har varit omdiskuterad och har utvecklats genom domstolsprövningar. [domstol.se], [gu.se]
Det är också viktigt att skilja mellan att kritisera islam som religion, vilket har ett starkt skydd i yttrandefriheten, och att uttrycka förakt eller missaktning mot muslimer som grupp. Just den gränsdragningen har stått i centrum för debatten och rättsfallen. [domstol.se]
Det här med rätt till lärare i grundskolan, läroböcker, skolbyggnader som inte förfaller, toaletter som fungerar och inte är för gamla ..finns det något lagrum som svenska, franska eller EU medborgare kan stödja sig på och som gör ett land skyldigt att underhålla och förse med dessa grundläggande saker sas säger Abdelhamid
Copilot said:
Ja, det finns faktiskt flera rättsliga nivåer som berör detta.
I Sverige säger skollagen att alla barn har rätt till utbildning och att utbildningen ska vara likvärdig. Huvudmannen, det vill säga kommunen eller den enskilda skolhuvudmannen, är skyldig att se till att det finns lokaler, utrustning och personal som behövs för utbildningen. Det är inte bara en politisk ambition utan en lagstadgad skyldighet.
På europeisk nivå finns också stöd:
- EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna slår fast att var och en har rätt till utbildning.
- Europakonventionen (som gäller som svensk lag) säger att ingen får förvägras rätten till utbildning.
- FN:s barnkonvention, som också är svensk lag, säger att barn har rätt till utbildning och att staten ska göra den tillgänglig och utveckla skolsystemet.
Däremot står det sällan ordagrant i dessa texter att varje elev har rätt till ”en viss sorts toalett” eller ”en viss lärobok”. I stället blir resonemanget att om skolbyggnaderna är så nedgångna, lärarbristen så stor eller läromedlen så otillräckliga att utbildningen inte fungerar på ett rimligt sätt, då kan staten eller kommunen anses brista i sitt ansvar.
Jag tror att det Abdelhamid syftar på är något som ofta kallas sociala rättigheter. Alltså att medborgare inte bara har rätt att slippa statliga övergrepp, utan också rätt till vissa grundläggande samhällsfunktioner:
- skola,
- vård,
- grundläggande trygghet,
- fungerande offentlig infrastruktur.
I svensk debatt talar man ibland om att staten har ett ansvar att upprätthålla en ”skälig” eller ”godtagbar” standard på dessa områden, även om det kan vara svårt för en enskild medborgare att gå till domstol och kräva just en ny skolbyggnad eller ett nytt tak.
Ur ett medborgarperspektiv kan man alltså säga:
Barn har inte bara rätt att formellt vara inskrivna i skolan. De har också rätt till en utbildning som faktiskt går att bedriva, vilket förutsätter lärare, läromedel, trygga lokaler, fungerande toaletter och en rimlig studiemiljö.
Det synsättet har stöd både i svensk lagstiftning, i barnkonventionen och i europeiska rättighetsdokument, även om formuleringarna ser olika ut. Det är därför skolors förfallna lokaler, lärarbrist eller brist på läromedel ofta blir en rättighetsfråga och inte bara en budgetfråga.
