(återpublicerat inlägg)
På Blå stället i Angered pågår en utställning som visar behovet av att ibland behöver man förflytta sig för att få den historielektion som verkligen öppnar ögonen på en. Bild: Abdelhamid
På väg till aktivitetshuset Gunnareds gård för att möta mina vänner passerar jag genom Blå Stället. Omkring 2004 gick jag en förberedande konstskola, Angereds ateljén, och vi hade vår vernissage på Blå stället. Sedan dess brukar jag alltid ögna igenom den närvarande konsten medan jag passerar. Ibland stannar jag upp. Det kan vara fotografier, målningar eller teckningar som påkallar min uppmärksamhet. I dag är det en utställning som handlar om en resa till Auschwitz. En resa som öppnat ögonen på dem som var med, som får dem att reflektera, minnas egna upplevelser och begrunda. De har förflyttats till Auschwitz för att närma sig en historisk händelse som en del velat förneka, det främsta exemplet är kanske rättegången mot den brittiske historikern David Irving som förnekade existensen av Auschwitz, vilken man kan läsa om i boken Förintelsen inför rätta: Sanning, lögn och historia – berättelsen om David Irving-rättegången, utgiven 2001, på Norstedts.
Här är en reflektion från en av deltagarna efter att ha besökt Auschwitz med sin skolklass. Det visar på att historielektionerna får man inte bara genom böckerna, utan det måste kanske till ”förflyttning”, att ta sig till de historiska platserna och besöka dem. Bild: Abdelhamid.
Anledningen till att rättegången blev av var att David Irving stämt den amerikanska författaren Deborah Lipstadt för förtal, enligt Svenska Dagbladet.
Det var genom etikläraren Jason Patrick Stanley som eleverna kunde åka i väg till Polen, närmare bestämt till Krakow och en av de dödsfabriker som kännetecknade det nazistiska Tyskland, nämligen Auschwitz. Under ett års tid kämpade eleverna för att få ihop pengar till resan, bland annat genom att sälja kakor.
Jag läser elevernas fina anteckningar, ser deras bilder och jag undrar vem eller vilka mäktiga krafter som finns som försöker domptera deras sinnen och säga dem att de inte får identifiera sig med alla de judar och andra misshagliga personer som mötte döden i dödsfabriker som Auschwitz, Birkenau, Chemno, Treblinka och så vidare, eller uppställda inför dödspatruller och avrättade. Om det sistnämnda skriver professorn i historia vid Yale universitetet, Timothy Snyder in his N.Y. Times bestseller: Bloodlands- Europe between Hitler and Stalin, (2011), I ett youtubeinslag berättar han för Marilyn Wilkes, Director of Public Affairs in the Mc Millan Center, Yale University, om boken. Professor Snyder berättar att ”Bloodlands” handlar om den största moraliska och demografiska katastrofen i västerländsk historia. Det startade med observationen att under en väldigt kort tidsperiod – 1943–1945 – i en ganska liten del av världen: mellan Baltikum och Svarta havet, Berlin och Moskva mördades 14 miljoner judar avsiktligt. Forskningen är ännu bara i sin linda om vad som hände under de här åren, betonar professor Snyder. Det återstår mycket att upptäcka.
När jag lämnar utställningen undrar jag vad det är för krafter som försöker intala oss ”att du inte är en av oss”, och vilken ”formation” jag själv ingår i?
/Helena & Abdelhamid
Länkar och lästips:
