Jag är helt utpumpad över att lyssna till sociologen och föreläsaren Marianne Rothmann på Koranpodden där hon intervjuas av gymnasieläraren Saleh Tufekcioglu. Utpumpad för jag lider med henne då hon skildrar en officersfru, eller en högt rankad militärs frus liv på en amerikansk ”military base”. Det tog oerhört lång tid innan man förstod vad ”shell schock”, trauma, deprivation och så vidare var symtom som många som varit ute i krig, som första världskriget, och ute i militära övningar, blev bärare av: en slags krigets barlast: ända in på 2000-talet; egentligen är det väl Besser van der Kolk som satt strålkastaren på det här fältet av vård, sjukvård, och psykiatri och psykologi. Men egentligen något som gjorts alltför abstrakt bara för att man inte velat erkänna hur våldsamt kriget är mot båda/alla stridande parter, säger Abdelhamid. Man måste hålla uppe myten att krig är något heroiskt, att kostnaderna inte är för höga, att döden i ett krig är något som vi måste ta för givet. Att utmana den bilden blev kostsam för Jean Jaures, den franska socialistledaren som fick betala med sitt liv för att han hade mage att i ”the build up” – från slutet av 1800-talet – egentligen ”the Scramble for Africa” – att utmana krigshetsarna och Guide, anarkistledare och andra genom att säga som det var (se Margaret Mcmillan) att vi kan välja freden, inte att ta till vapen för att läsa våra konflikter och ekonomiska ”hauntings”; att krig behövs för att få fart på ekonomin och höja välståndet. Att det vilar på ”piles of dead bodies” är det ingen som nämner, eller endast sparsamt: För man vill ner med fienden, skända dess flagga och deras spädbarn, säger Abdelhamid och pekar på att det finns motröster i och med Greta Thunberg och ”Gretagenerationen”.
”Militärfrun” är ett liv där du blir en ”nobody” enligt Marianne Rothmann som berättar att det enda som räknades var vem du var gift med: ”Vem är din make”? var frågan högst rankad på dagordningen. Ett annat dilemma är: Vilket pass ska jag åka på? Det amerikanska eller det svenska? Det är en uppriktig fråga som röjer en viss osäkerhet: Vilket pass är det säkraste i den här osäkra globala världsordningen? Det får oss alla att rannsaka värdet på våra medborgarskap och pass även om vi inte befinner oss i samma situation som Marianne Rothmann som befinner sig i en situation där hon är involverad i främmande makt. Men Abdelhamid inskjuter att dilemmat är betydligt mindre sedan Sverige gick med i Nato. Det är många år sedan nu, men när jag bodde på Balladgatan så stod en granne till mig i valet och kvalet: Ska jag avsäga mig mitt nigerianska pass och behålla det svenska eller göra tvärtom? Jag sa som det var att jag inte kunde råda henne, men att det måste var svårt att tvingas ta ett sådant beslut, särskilt som hon fick åka i en svart bil med svarta rutor iklädd skottsäker väst så fort hon lämnade flygplatsen för att hälsa på sin pappa.
/Abdelhamid och Helena
Abdelhamid frågar AI:
AI, hur vard et emd the ending of Bismarck och det scramble for Africa
Copilot said:
Om du frågar om sambandet mellan Otto von Bismarck och Scramble for Africa, så är det ett intressant historiskt ämne.
Bismarck var länge ganska skeptisk till kolonier. Han var mer fokuserad på Europas maktbalans än på att bygga ett stort tyskt kolonialimperium. Men på 1880-talet började Tyskland ändå skaffa kolonier i Afrika.wikipedia+1
Den viktigaste händelsen var Berlinkonferensen 1884-1885, som Bismarck organiserade i Berlin. Där samlades europeiska stormakter för att komma överens om regler för kolonisering och handel i Afrika. Konferensen formaliserade mycket av det som brukar kallas”Scramble for Africa”, alltså kapplöpningen mellan europeiska makter att erövra och dela upp Afrika.wikipedia+1
När det gäller”the ending of Bismarck”:
- Bismarcks politiska karriär tog slut 1890 när kejsar Wilhelm II tvingade honom att avgå.
- Efter Bismarcks fall förde Tyskland en mer expansiv utrikes- och kolonialpolitik än den försiktigare linje han föredrog.wikipedia
Kort sagt: Bismarck startade inte Scramble for Africa, men genom Berlinkonferensen hjälpte han till att skapa de diplomatiska regler som gjorde uppdelningen av Afrika mellan de europeiska makterna snabbare och mer organiserad.wikipedia+1
Källor
Källa, tips och länkar:
Abdelhamid frågar AI:
officerswifes at military base is it like Hollywoodfruar?
Copilot said:
Om du menar TV-serien ”Army Wives” eller skildringar av officerfruar på militärbaser, så finns det vissa likheter med ”Svenska Hollywoodfruar”, men tonen är ganska annorlunda.
- Hollywoodfruar handlar mycket om glamour, status, personliga relationer och ett lyxigt liv i offentligheten.
- Officerfruar/militärfruar i filmer och serier skildras oftare som en social gemenskap där familjerna stöttar varandra medan partnern är på tjänstgöring, ibland utomlands. Teman som flyttar, ensamhet, hierarkier inom militärkulturen och vänskap är vanliga.
Det finns dock en viss parallell i att båda grupperna ibland lever i ganska slutna sociala miljöer där makens yrke påverkar status och socialt liv. På vissa militärbaser kan det finnas sociala normer och informella hierarkier som påminner lite om det sociala spel som visas i realityserier.
Så svaret är: lite grann när det gäller social dynamik och status, men mycket mindre glamour och mycket mer fokus på militärlivets praktiska och känslomässiga utmaningar.
Så här lång tid efteråt, var Bismark genuin sas eller ville han själv lägga beslag på Africa sas
Copilot said:
Det är en fråga som historiker fortfarande diskuterar.
Den traditionella bilden är att Otto von Bismarck inte var någon övertygad kolonialentusiast. Under större delen av sin karriär tyckte han att Tysklands verkliga intressen låg i Europa och att kolonier riskerade att skapa konflikter med Storbritannien och Frankrike. Berlinkonferensen organiserades i hög grad för att reglera konkurrensen mellan stormakterna snarare än för att ge Tyskland hela Afrika.wikipedia+1
Samtidigt var han knappast någon anti-imperialist i modern mening. När det blev politiskt och ekonomiskt fördelaktigt accepterade han att Tyskland skaffade kolonier i bland annat Tyska Sydvästafrika (dagens Namibia) och Tyska Östafrika.wikipedia+1
Så om man ska uttrycka det enkelt:
- Var han genuint ointresserad av Afrika? Delvis, ja. Hans huvudprojekt var Tysklands ställning i Europa.
- Ville han ändå lägga beslag på områden i Afrika när möjligheten uppstod? Ja. Han var pragmatiker och använde kolonier när de kunde gynna Tyskland politiskt eller diplomatiskt.
Det mest ”bismarckska” svaret är kanske att han inte drevs av en romantisk kolonial dröm. Han såg kolonier som ett verktyg, inte som ett självändamål. Många historiker beskriver honom som en maktpolitiker snarare än som en ideologisk imperialist.wikipedia+1
Man skulle kunna säga att han inte var den som ivrigast ville stycka Afrika, men när kapplöpningen väl var igång såg han ingen anledning att låta Tyskland stå utanför.
Så här lång tid efteråt, var Bismark genuin sas eller ville han själv lägga beslag på Africa sas
Copilot said:
Så här lång tid efteråt, var Bismark genuin sas eller ville han själv lägga beslag på Africa sas
Copilot said:
Det är en fråga som historiker fortfarande diskuterar.
Den traditionella bilden är att Otto von Bismarck inte var någon övertygad kolonialentusiast. Under större delen av sin karriär tyckte han att Tysklands verkliga intressen låg i Europa och att kolonier riskerade att skapa konflikter med Storbritannien och Frankrike. Berlinkonferensen organiserades i hög grad för att reglera konkurrensen mellan stormakterna snarare än för att ge Tyskland hela Afrika.wikipedia+1
Samtidigt var han knappast någon anti-imperialist i modern mening. När det blev politiskt och ekonomiskt fördelaktigt accepterade han att Tyskland skaffade kolonier i bland annat Tyska Sydvästafrika (dagens Namibia) och Tyska Östafrika.wikipedia+1
Så om man ska uttrycka det enkelt:
- Var han genuint ointresserad av Afrika? Delvis, ja. Hans huvudprojekt var Tysklands ställning i Europa.
- Ville han ändå lägga beslag på områden i Afrika när möjligheten uppstod? Ja. Han var pragmatiker och använde kolonier när de kunde gynna Tyskland politiskt eller diplomatiskt.
Det mest ”bismarckska” svaret är kanske att han inte drevs av en romantisk kolonial dröm. Han såg kolonier som ett verktyg, inte som ett självändamål. Många historiker beskriver honom som en maktpolitiker snarare än som en ideologisk imperialist.wikipedia+1
Man skulle kunna säga att han inte var den som ivrigast ville stycka Afrika, men när kapplöpningen väl var igång såg han ingen anledning att låta Tyskland stå utanför.
vad hade hänt om han h a d e låtit Tyskland stå utanför?
Copilot said:
Det är en klassisk kontrafaktisk fråga, men man kan resonera ganska rimligt kring den.
Om Bismarck verkligen hade hållit Tyskland utanför kolonialkapplöpningen, hade troligen flera saker hänt:
- Storbritannien och Frankrike hade tagit ännu större delar av Afrika. Tysklands kolonier var relativt sena tillskott, så områden som dagens Namibia, Tanzania, Rwanda och Burundi hade sannolikt hamnat under andra europeiska makter.wikipedia+1
- Tyskland hade kanske haft färre konflikter med Storbritannien. Efter Bismarcks tid började Tyskland under kejsar Wilhelm II sträva efter en ”plats i solen”, med kolonier och en stor flotta. Det bidrog till rivaliteten med britterna. En mer bismarcksk, Europa-fokuserad politik kunde möjligen ha minskat spänningarna.
- Själva Scramble for Africa hade ändå fortsatt. Berlinkonferensen reglerade en process som redan pågick. Om Tyskland avstått hade de andra stormakterna knappast sagt: ”Då låter vi bli Afrika.” Snarare hade de delat upp ännu mer mellan sig.wikipedia+1
Det riktigt intressanta är att vissa historiker ser Bismarck som ganska framsynt här. Han brukade antyda att kolonier ofta kostade mer än de smakade. Ur det perspektivet skulle han kanske ha sagt att Tyskland borde koncentrera sig på sin starka industri och sin position i Europa i stället för att jaga territorier på andra kontinenter.
Men det är också möjligt att ett kolonilöst Tyskland hade känt sig förfördelat jämfört med Storbritannien och Frankrike, vilket kunde ha skapat andra typer av nationalistisk frustration.
Så mitt korta svar är: Afrika hade sannolikt ändå delats upp, men Tyskland hade kanske blivit en mer europeisk och mindre global makt. Det kunde i sin tur ha påverkat de internationella motsättningarna före första världskriget.
Abdelhamid går vidare i sin AI-konversation:
Annika Östberg föddes den 6 januari 1954 i Stockholm. [sv.wikipedia.org]
Hon är alltså född 1954. [sv.wikipedia.org]
Ge feedback om BizChat
Källor
You said:
Finns det en profesor som heter östberg i efternamn i Sverige? Eva Östberg?
Copilot said:
Ja. Eva Österberg var en mycket välkänd svensk historiker och professor. Hon var professor i historia vid både Uppsala universitet och Lunds universitet, och var den första kvinnliga professorn i historia vid Uppsala universitet. [bing.com], [nok.se]
Hon forskade bland annat om:
- Sveriges tidigmoderna historia
- Våld och kriminalitet i historien
- Kvinnors och barns villkor
- Vänskap, tystnad och sociala relationer [nok.se], [bing.com]
Om du känner igen namnet kan det också vara från hennes många böcker, till exempel om svensk historia, vänskap och kulturhistoria. [nok.se], [bing.com]
Däremot känner jag inte till någon offentlig uppgift som kopplar Eva Österberg släktmässigt till Annika Östberg. Samma efternamn behöver inte betyda att personer är nära släkt. [bing.com], [sv.wikipedia.org]
Ge feedback om BizChat
Källor
You said:
Jämför Eva och Annika Östberg
Copilot said:
Det är egentligen två människor som blivit kända för nästan motsatta livsöden.
Eva Österberg (1942-2025) var en framstående svensk historiker och professor. Hon gjorde akademisk karriär, blev professor vid både Uppsala universitet och Lunds universitet, och forskade om svensk historia, våld, sociala relationer och kulturhistoria. [bing.com], [nok.se]
Annika Östberg (född 1954) blev internationellt känd genom sitt liv i USA, sin kriminalitet och de långa fängelsestraff hon avtjänade efter morddomarna i Kalifornien. Efter frigivningen har hon föreläst och skrivit om sina erfarenheter. [sv.wikipedia.org]
Några intressanta kontraster:
- Eva Österberg: akademi, forskning, universitet.
- Annika Östberg: kriminalitet, fängelseliv, personlig omvandling.
- Eva: studerade och skrev om historiska människor och samhällen.
- Annika: blev själv föremål för stor medial och samhällelig uppmärksamhet.
De är däremot relativt nära i ålder:
- Eva Österberg föddes 1942. [bing.com]
- Annika Östberg föddes 1954. [sv.wikipedia.org]
Jag har inte hittat några källor som visar att de var släkt. Att båda heter Östberg verkar inte i sig tyda på någon känd familjekoppling. [bing.com], [sv.wikipedia.org]
Lite filosofiskt kan man säga att de representerar två väldigt olika svenska berättelser från samma generation: den ena om bildning och forskning, den andra om sammanbrott, straff och återanpassning.
Källor
Källor
