Solen lägger sig över Öresund och skapar glitterbälten dagen när jag är på väg till Niva.
Nivagaard målerisamling är ett privat konstmuseum som ligger i Niva, fem kilometer söder om Louisiana. Det ligger alldeles i utkanten av samhället. Jag promenerar dit och anländer strax innan museet öppnar. Det ligger ett gyllenvarmt sken över åkrarna. Medan jag väntar tar jag en tur i den vackra trädgården, charmigt vildvuxen på sina ställen buskage av rhododendron och azaleor som väntar på våren och försommaren. På sina ställen bänkar, till och med en kulle från vilken man kan blicka ut över ängsfält som sträcker sig ner mot havet. Jag går längs vindlande, labyrintiska stigar, stannar till vid ett vattendrag. En riktig sagopark, hör jag någon kommentera. Glaeser heter arkitekten som skapade parken.
Vi promenerare drar oss inomhus. Museet har öppnat och jag köper min entrébiljett. Jag är inne på specialutställningen ”Kunstnersbröder”. Den handlar om konstnärerna och nära vännerna L. A Ring och H. A Brendekilde. Den permanenta utställningen på museet innehåller verk från renässans barock och dansk guldålder.
Tavlorna ackompanjeras av tydliga skyltar med information om konstnärerna. Det förklaras att det inte var givet att de här två skulle bli konstnärer eftersom de båda kom från fattiga omständigheter. Deras bakgrunder gjorde att de engagerade sig politiskt för lantarbetarna och bönderna. Landsbygden och dess människor stod i fokus för deras måleri. Jag läser i informationstexten att de upphörde med sitt engagemang för lantarbetarna och bönderna när dessa fick bättre villkor.
Laurits Rings och Hans Brendekildes dopnamn var bådas Andersen, men när de båda kom in på Konstakademin i Köpenhamn där de också träffades bytte de ut sina efternamn mot Ring respektive Brendekilde. Namnen kommer från de samhällen som de växte upp i, Ring ligger i närheten av Naestved och Brendekilde på Fyn.
Hans Andersen Brendekilde föddes i april 1857 och 1877 antogs han vid den Kungliga konstakademin. Laurits Andersen Ring såg dagens ljus den i augusti 1854 och kom in på Konstakademin 1875. L. A Ring kände sig aldrig riktig hemma på akademin och tog bland annat lektioner för målaren P. S Kroyer.
Jag läser vidare om att L.A Ring var inåtvänd och hans kamrat och ”Kunstnersbroder” H. A Brendekilde Extrovert. I början var ofta Rings målningar landskap utan människor, Brendekildes motiv med människor.
1883 dör L. A Rings far och tre år senare hans bror. När detta sker förlorar L-. A Ring sin tro på Gud och på tillvarons djupare mening. Han målar då ”Den gamle kone och döde”, 1887, står det. Medan L. A Ring omtalas som melankoliker och tungsint och utan bestämt motiv i denna period sägs det om Brendekilde och att han var en ”lys-seer”. Hans landskap befolkades av människor och han beskrivs som optimist.
På ordrupgaard.dk/ läser jag att en vändpunkt kom för L: A ring 1896 när han gifte sig med Sigrid Kähler. Äktenskapet ”markerar ett nytt och lyckligare livsavsnitt förd en då 42-åriga Ring”, betonas det.
Det finns mycket mer att tillägga om de båda konstnärerna, men jag hänvisar den intresserade till att söka mer information på egen hand – inte minst att åka och se utställningen som pågår fram till den.
Mot slutet av deras liv är det L.A Ring som är den mer framgångsrika av dem, men deras respektive ”dalar och toppar” påverkar inte deras vänskap som består livet igenom. De var också trogna sina rötter, glömde inte var de kom ifrån som deras byte av efternamn redan tidigt inskärpte. Trots att oddsen var emot dem tog de sig till Konstakademin och blev några av Danmarks mest uppskattade konstnärer och är det fortfarande.
Utställningen visar också hur liv och motiv är sammanvävda för de båda konstnärerna. Även om ett verk kan stå på egna ben så att säga, och ska tolkas på sina egna villkor, så kan jag inte låta bli att tänka på årets Nobelpris i litteratur. Det är ju människan bakom verket som hämtar priset, inte boken eller böckerna i sig – var det verkligen nödvändigt att ge priset till en folkmordsförnekare?
Jag berörs av landskapen i olja som Ring och Brendekilde har målat fram, av vägarna som leder från och tillbaka, som leder bortom, försvinner bakom kröken. Jag fascineras av hur vägarna väcker min längtan och min nyfikenhet, hur jag skulle vilja vandra längs dem.
Under bussresan ner till Helsingborg landskapet förbi. Himlen är fortfarande rödstrimmig. På en äng ligger får med huvudena lyfta och öronen på skaft. På håll ser jag en hund och den förklarar fårens koncentrerade uppmärksamhet.
/Abdelhamid och Helena
Bild: Helena Maria
Abdelhamid intresserar sig för svensk-palestinska relationer.
kvinnlig norsk-svensk professor i islamologi som varit gift med en palestinier
Copilot said:
Du tänker troligen på Anne Sofie Roald, en norsk-svensk religionshistoriker och islamforskare. Hon har varit professor i religionsvetenskap vid Malmö högskola (nu Malmö universitet) och är särskilt känd för sin forskning om islam, muslimska kvinnor och muslimska minoriteter i Europa.wikipedia
Enligt en intervju från Amnesty Norge är hon konvertit till islam och har tre barn med en palestinier från Jordanien.amnesty
Om det inte är Anne Sofie Roald du menar, kan du ge någon ytterligare ledtråd, till exempel ungefärlig ålder, universitet eller forskningsområde?
Källa, tips och länkar:
