Den frasen har jag hört förut , säger Abdelhamid när jag säger det till honom. För jag bara upprepar en fras jag hört i podden ”Hemma hos Heberlein och van der Heeg#23″ och försöker återge det jag hört i podden i ett inslag som har flera år på nacken. Författaren och etikern Ann Heberlein och författaren och idehistorikern Erik van de Heeg resonerar i poddinslaget om bostadsbeståndet och hyror i Malmö och hur de själva nyss fått ett kontrakt på en hyreslägenhet på fyra rum – vågat flytten till den mer storstadsaktiga Malmö från akademiska Lund. Plötsligt säger Ann Heberlein till sin make Erik van der Heeg: ”Tror du att du ska bli skjuten, älskling”; och Abdelhamid citerar en rad ur en dikt av mig: Rev jag ner din stjärna i natt, älskling? En dikt från BLT-tiden i Karlskrona.
Frågan väcker tankar i Abdelhamid för han vet att jag läser Ann Heberleins deckare och i dem skriver hon om en våldsam relation hon har levt, och på grund av rädsla för mannen i fråga har hon skrivit sina deckare under pseudonymen Helena Herbert. Men sedan valde hon att gå ut med att det är hon som skrivit dem för att hon vill diskutera mäns våld mot kvinnor, och kvinnors våld mot män; diskutera dåliga val, dåligt omdöme och osäkerheten som ligger inbyggd i nätdejtandet, särskilt som man är en känd person som Ann Heberlein som också varit ärlig med att hon använt sig av så kallade ”lyckodroger” då man kan dansa hela natten. Jag tänker att det kan bidra till ett väldigt osäkerhetstillstånd eller transtillstånd, och är man en kvinna över femtio tror jag att man ska vara varsam med sig själv och inte utsätta sig för något som kan leda till sömnlöshet och depression efteråt, något som vår tidigare handledaren Cajsa Håkansson på Via Nova ofta diskuterade: vikten av de pelarna sömn, hälsosam mat och motion. Abdelhamid och jag pratade om det här att om någon part i ett förhållande är hotat, exempelvis av ett svartsjukt ex så är hotet egentligen riktat mot båda. Och det kan vara en anledning till att människor i dag är rädda för att gå in i ett förhållande för vilken barlast har du med dig, vilket bagage du bär på spelar roll för om förhållandet har förutsättningar för att överleva eller inte. Ann Heberlein har recenserat Abdelhamids bästa vän Jale Poljarevius senaste bok som handlar om hans barndom och uppväxt et cetera. Hon har även hyllat Jale Poljarevius för att ta kvinnors psykiska hälsa på allvar, varför de mår som de gör: beror det på ”innate” conditions eller är det något tidigare ex som härjar i relationen och vill tillbaka, och så vidare. Handlar bråket om pengar eller att ena parten känner sig förfördelad? Alla vill väl kunna sätta mat på bordet och ha råd med sjukvård åt sina barn?
Det mimetiska begäret, som även Ann Heberlein skrivit om, viskar ständigt i våra öron om att gräset är grönare på andra sidan. Det är tufft, men det gäller att resonera med sig själv om vad som är vettigt?
Vill jag verkligen klänga på en människa som inte vill ha mig? Vill jag verkligen använda min energi och tid till att mobba och slå på den personen jag sagt mig älska och investerat i för att ”leva lyckligt i resten av mina dagar”? Jag tror de flesta skulle säga nej och söka hjälp, säger Abdelhamid. Snällare människa än Abdelhamid finns inte, och jag är så glad över att jag fick träffa och uppleva alla hans fina vänner i Bilbao, (inklusive paraplyförsäljarna: en yngre och en äldre man) och i Barcelona. Abdelhamid ben Ali-Fetsi är en barnafar som älskar sina barn och talar en timme med dem på zoom varje kväll. Ett oroande tecken är när Abdelhamid Fetsi inte är nåbar, inte står i kontakt med sina vänner som Peter Frennesson, Kalle Lind och hans psykolog Carina Håkansson, vars pappa är yrkesmilitär – något som Abdelhamid och jag skrivit i ett tidiagre inlägg då vi också skrev om Peter Appelquists första deckare: ”Stalkern”, vars pappa också var yrkesmilitär. (Peter Appelquist som dog i septis förra året hann också skriva ”Hämndens sötma.”
Yolanda and her creative scream | Aspergers syndrome, bipolarity, photography, art, poetry.
