Abdelhamid i samarbete med AI:
”Dinman tjocknade mellan husen. Jag fortsatte mot Vete-katten. Långt bakom mig stod fortfarande den spensliga gestalten kvar i minnet, fast jag inte längre kunde se den. Det var märkligt. Jag visste ingenting om människan. Ändå följde siluetten mig genom staden som en tanke som ännu inte bestämt sig föratt bli ett minne.”
