”Medkänslan behövs för att vi ska överleva som art”.

Vi behöver medkänsla för att överleva som art, enligt Hans Helighet Dalai Lama i en nätartikel skriven av Tracie White den 25 oktober, 2010, se https://med.stanford.edu/news/all-news/2010/10/dalai-lama-fosters-science-of-compasssion.

Medkänsla och altruism studeras bland annat vid Stanforduniversitetet i USA sedan en hel del år. Även mindfulness studeras och lärs ut, också i Sverige. Det här är vägar, som kanske finns inom de flesta religioner, men som Hans Helighet Dalai Lama och tibetanska lamor och andra utövare valt att lära ut och dela med sig av. Inte minst meditation som en väg till självkännedom: att lära känna sitt eget sinne.

I praktikens kärna ligger att stanna upp: att kunna besinna sig. Ta ett djupt andetag. Det går kanske inte första gången, inte femtonde heller hundrade heller. Det kan ta ett helt liv. Men lyssnar man till människor som Hans Helighet Dalai Lama och författaren, översättaren och akademikern, dr. Thupten Jinpa förstår man att det är m ö j l i g t; om man är beslutsam, att man inte ger upp: utifrån den jag är, mitt sinne, mina kapaciteter och vad jag förmår. Människan behöver inte leva i ett mer eller mindre konstant ”survival mode” – något som jag föreställer mig stater och nationer i krig också går in i, särskilt de som har attackerats eller lever under attack. Desto viktigare bör det vara, i det senare fallet, att komma igång med en fredsprocess. Spår blir med tiden upptrampade – inte minst de i hjärnan.

I inslaget på youtube ”Thupten Jinpa: Emptiness and Buddha-nature, (se nedan) framhåller dr. Jinpa Buddha-Naturens universalitet: alla har den, men hur den uppfattas och benämns av andra religioners medlemmar et cetera är en annan diskussion, så att säga. Han tar också upp vikten av att buddhism och andra religioner får göra sig hörd även i mer sekulära kulturer, som den västerländska. Inte minst vikten av att unga tibetaner som lever i västs mer hedonistiska kultur med en delvis annan syn på människan (med stort självintresse och jaget i centrum), inte förlorar kontakten med sin religion, dess traditioner och beläringar (bland annat ungefär att de fortsätter att uppmärksamma, hålla sig till de stora insikterna inom sin egen tradition och hämta mod från det faktum att de har buddhanaturen inom sig och kan nå buddhaskapet själva). Det här att inte förlora sin religions största insikter gäller även de kristna och oss övriga troende, (jag tar själv tillflykt till Buddha; de Tre Juvelerna, varje dag), tror jag mig kunna påstå. Materialism, konsumism, grupptryck och ”njutning för stunden” kan få den bästa på fall, så att säga (till och med barn lockas in i konsumtionshetsen). Det gäller att verkligen veta vad man tror på för att kunna stå emot pressen, grovt förenklat, att ”köpa” sig en livsstil, (och kanske medföljande identitet), och som dessutom inte tar hänsyn till klimatet och vår natur: att inte låta sig ledas ut i ett ”ingemansland”, utan mening och mål, utan djupare övertygelse och livssyn.

I Politics of Water in the Himalayan region” från Asia Society, (se länk nedan) handlar det bland annat om hur vänskapliga förbindelser ibland måste föregå förhandlingar; och att vänskapliga förbindelser måste få tid på sig att byggas upp. Men också om hur en del narrativ kanske är stagnerade och inte hjälpsamma efter att ha ”cirkulerat’ i årtionden på konferenser och dylikt: men finns det andra narrativ och hur kan de få draghjälp att växa fram i en klimatkris som inte väntar?

Hans Helighet Dalai Lama har visat oss jordinvånare, genom sina böcker, sina tal, sin ständiga dialog kring kontemplation och dess fördelar och beläringar om medkänsla, att även den sekulära världen kan ha värdiga mål. Värdiga mål som inte ligger i konflikt med vare sig vetenskap eller religion.