Lycklig Han
som klädde mig i en munkkåpa
som blev en stenläggning av rosor.
Jag förnam aldrig
skrovligheten i det där tyget
utan det luktade friskt,
det luktade morgon,
det luktade återuppståndelse.
Mina skuldror blev svaga men starka:
jag blev trons odalman.
Ensam plöjde jag Guds ord, hans vilja.
(ur Franciskus-Den skapades sång, s. 25, (2018), i översättning från italienskan av John Swedenmark, Bokförlaget Lejd)
