Under mellanrubriken ”Demokrati i skuggan av kalla kriget” skriver historikern Henrik Arnstad i boken ”Hatade demokrati” så här:
”Efter 1940-talets slut gled världspolitiken in under kalla krigets våta filt, där kärnvapenkrig ständigt hotade. Det hade en konserverade effekt på politisk-filosofisk demokratidebatt, som kändes perifer i skuggan av den globala konflikten mellan öst.
Understundom övergick kalla krigets kyla i militärt våld; exempelvis Koreakriget 1950. Ibland blev det riktigt farligt, som vid Kubakrisen 1962. Men mänskligheten lyckades undvika kärnvapenkatastrofen. Generellt fick krigen under kalla kriget karaktären av så kallade proxy-konflikter, då supermakterna USA och Sovjetunionen drabbades samman via ombud i sin kamp för regionalt inflytande och bevakning av intressesfärer.”
(Arnstad, 2018:181-182)
Källa, tips och länkar:
Henrik Arnstad. 2018. Hatade demokrati. De inkluderande rörelsernas ideologi and historia. (Förord av historiker Ola Larsmo). Norstedts.
Karl Eidem & Jale Poljarevius. 2020. Barnsjukhuset. Lava förlag.
Elly Griffiths. 2025. De fastfrusna. Vissa mord kan inte lösas på bara en livstid. Bokförlaget Forum.
Daisy Wood. 2021. The Clockmaker’s Wife. Avon books, UK.
Daisy Wood. 2022. The forgotten bookshop in Paris. Avon books, UK.
Daisy Wood. 2025. The Banned Books of Berlin. Avon books, UK.
Från antropologi Klaus Georg Hansens PowerPoint-presentation. Bild: talbart.blog
Dokumentären Grönlands ”Hvide guld” som handlar om Danmarks brytning av kryolit i Ivitutt på Grönland mellan 1854-1987 visades på Hagabion i kväll. Den är gjord av Otto Rosing och Claus Pilehave. Dokumentären har väckt rabalder i Danmark och motsvarigheten till SVT i Danmark har blockerat streamningen på grund av att dokumentären inte berättas från den politiska maktens och det förhärskande narrativets perspektiv. Vill man se dokumentären kan man streama den från Sapmifilm.com mot betalning.
Antropologen och filmproducenten Klas Georg Hansen som bott på Grönland i trettio år och verkat inom administrationen i 27, och som har specialiserat sig på de koloniala relationerna mellan Danmark och Grönland, presenterade Grönlands historia och inlemmandet i Danmark 1953 i korta drag.
Inuk Jorgensen, folkhögskolelärare och filmare berättade att ”Vitt Guld” är unik på det sättet att den bryter det förhärskande narrativet: Grönlands historia har alltid berättats av danskar, blivit sedd från den vinkeln. I och med att inuiterna på Grönland fått se filmen, (gjord 2025), sker ett skifte: från att ha varit uppvuxna med att få höra att de är en utgift, att de inte är lika mycket värda (fått mindre lön än etniska danskar vilket också varit lagstadgat) så vänder filmen upp och ned på detta, betonar Inuk Jorgensen. Nu får de det grönländska perspektivet som visar att det är Danmark som behöver Grönland, inte tvärtom. Grönländarna kan sträcka på sig istället för att låta sig hunsas av den bild de fått sig serverad: om deras hjälplöshet et cetera, framhåller Inuk Jorgensen.
Kryoliten, som var unik för Grönland, och som utplånats, har dragit in mer än 400 miljarder danska kronor till Danmark medan en del av invånarna levt i yttersta fattigdom och beroende, utan att ha blivit upplysta om vilka rikedomar som har slussats i en strid ström till Danmark. Gruvstaden Ivitutt var också en isolerad och avgränsad yta med särskilda bestämmelser vilken många av inuiterna inte fick vare sig lämna eller resa därifrån. Allt för att förhindra relationen mellan inuiter och danskar och kunskap av vad som skedde innanför stadens ”portar”. Alla maskiner kom från Danmark, alla arbetare. Inte ett öre utifrån omsattes i, eller gick tillbaka det inuitiska samhället och dess kultur. E
Filmen är hoppfull för den visar hur förvridna perspektiv och siffror kan vridas rätt igen. Den visar också hur det nya narrativet får ta plats och blir ”embodied knowledge” hos inuiter och dansk-inuiter som visas i hållningen, i sättet att berätta och argumentera. Och som bränner till i sorgen över att tidigare generationer inte fått vara med om perspektivskiftet: om brytningen med det danska narrativet till förmån för det egna och i upprättelsen att få veta om de egna naturtillgångarna och gruvorna och hur enormt rikt landet är i sig självt. Att Trump vill åt Grönland skapar stress hos inuiterna på Grönland, påpekar Inuk Jörgensen.
En intressant aspekt av genomgången från antropologiskt håll var att Grönland under andra världskriget var helt utan kontakt med Danmark sedan Nazityskland ockuperat landet. Uppgiften att vakta kryoliten så inte tyskarna lade beslag på den gick till USA.
Klaus Georg Hansen underströk att Danmark inlemmade Grönland 1953 utan att inuiterna fick vara med i processen – den gick över huvudet på dem. ”Home region- kriteriet” 1958 att grönländarna skulle ha lägre lön än danskar förstärktes 1964.
Med sina PowerPoints visar Klaus Georg Hansen en utveckling som innebär en tightening av inuiternas fri- och rättigheter och som övergår i övergrepp som sterilisering och ”forced contraception” av kvinnor och ”legal fatherlessness”: övergrepp som föregåtts av en policy av ”deliberate population concentration” från 1950, som pågick in på 1970-talet. 1953 förekom ” forced relocation”, se bild nedan.
1964. ”The ”birthplace criterion’ introduced, tightening the home region criterion. Wage disparities.
1958. The ”homeregion criterion”, (Hjemstads kriteriet) is introduced resulting in wagedisparities.
När kolgruvan Qullissat stängdes 1972 efter att ha varit i bruk sedan 1924 skedde en tvångsförflyttning, och den tvångsförflyttningen satte igång Grönlands krav på ”hjemmestyre”.
Klaus Georg Hansen spår in i framtiden och tror att Grönlands självständighet från det som i praktiken var Danmarks annektering av Grönland efter andra världskriget, kan hotas av eventuell invasion av USA. Det är en stressfull situation för grönländarna som pågår i nuet, som sagt, enligt Inuk Jorgensen.
Powerpointspresentation av Klaus Georg Hansen Bilder: talbart.blog Gruvverksamheten på Grönland: PowerPoint presentation av Klas Georg Hansen. Visst ser vi paralleller till Grönlands koloniala historia med Sapmis et cetera…Bild: talbart.blog Fr vänster: Hagabions representant som jag tyvärr inte har namnet på, Klaus Georg Hansen, antropologi, professor i film och dokumentärfilmare Anders Berthelsen och filmare och lärare Inuk Jorgensen. Bild: talbart.blogIntroduktion av antropolog Klas Georg Hansen som.är ägare av filmproduktionsbolaget KGH. Bild: talbart.blog
Från antropolog och filmproducent Klaus Georg Hansens PowerPoint presentation. Bild: talbart.blog
Eli Dambergs röst var inte värd någonting 1970. Eli Damberg var arbetare; snickare och rörmokare och jobbade på ett danskt företag i Godthåb, nuvarande Nuuk på Grönland. Gasexplosionen i Godthåbs förödande konsekvenser där elva personer dog och många fler skadades, kunde ha undvikits om ”Blok 5” hade utrymts. Jag ser dokumentären som skildrar den 14 mars, 1970 och den kraftiga explosionen på Grönland genom dokumentären som heter kort och gott ”Blok 5”, (2020) som visades i kväll på Hagabion. Dokumentären är gjord av filmaren och professorn Anders Berthelsen, född på Grönland. En dokumentär där Eli Damberg, snickare och rörmokare från Danmark berättar att om en av hans chefer som var på bygget den dagen varit mer lyhörd och tagit till sig vad han och hans jobbarkompis sa: att det luktade kraftigt av gas i ”Blok 5” – byggnaden där de höll på att lägga parkettgolv – hade Blok 5 kunnat utrymmas och inga människor kommit till skada. Till Eli Damberg sa han att han skulle ta tag i det, och Eli Damberg önskar med facit i handen att han följt upp om huruvida chefen vidtog åtgärder eller inte. Eli Damberg berättar sin historia, om hur han hamnade under en massa bråte och skräp, men blev utgrävd efter en lång ovisshet och dessutom allvarligt skadad och nedkyld. Anders Berthelsen berättar att det är först nu som de arbetare som var med och upplevde eller skadades under explosionen kunnat berätta vad de varit med om. De var mer eller mindre tystade och fick lida i tysthet, ensamma eller med nära anhöriga. Om vad som hänt fick de förtiga för en bredare omgivning i Danmark. Tystnaden gäller inte bara explosionen i Gotthåb utan även andra händelser, som tvångsförflyttningar och ”relocation”.
Från antropologen, filmproducent och grönlandskännaren som bott på Grönland i trettio år, Klaus George Hansens PowerPoint presentation under Grönländska filmaftonen på Hagabion. Bilder: talbart.blog
Anders Berthelsens blick bakom kameran på Eli Damberg är fascinerande: vaken, inkännande, och hållande. Han ger verkligen Eli Damberg stöd att berätta hela förloppet; också att han även efter olyckan fortsatte att åka till Grönland och jobba och stärkte banden ytterligare till Grönland genom att gifta sig med en inuit. Anders Berthelson är intresserad av alla dessa nedtystade historier som ligger latent i människor på Grönland eller människor som haft långa förbindelser med Grönland. Berättelser som inte varit ”välkomna” och som genererar en sådan befrielse när de äntligen kan berättas, enligt Anders Berthelsen.
Anders Berthelsen berättar att det finns många fortellingar som man inte tål att höra i Danmark.
”Vi har behov av att berätta våra egna historier.”
Under 1950 fram till inledningen av 1970-talet var det mycket aktivitet på Grönland och många katastrofer och olyckor.”
FIlmaren Anders Berthelsen, från Neriunaq, Västgrönland, berättar hur hans filmintresse växte fram och hur han köpte sin första kamera. Hans blick genom kameran på Eli Damberg är så befriande mänsklig och så lyhört känslig inför Eli Dambergs väsen och vad han upplevt under explosionen och rasmassorna.
Tystnaden ekar tom utan folkbildning. Den knivskarpa illustrationen finns i utställningshallen på Socialdemokraternas partikongress som pågår fram till söndag i Göteborg. Bild: talbart.blog
I en online-kurs på nätet (kontakta Föreningen för tibetansk buddhism i Göteborg; youtubelänkar finns) talar Lama Pema Wangdak bland annat om att vi inte ska underestimera goda handlingar – hur små de än kan vara. De är som atomerna som håller ihop vårt universum, understryker han.
Ett leende, en ögonkast av uppmuntran, pengen i bössan. Allt det där bidrar till den värld vi lever i/vill leva i. Ungefär så resonerar Khenpo Pema Wangdak med oss deltagare.
En aspekt som Khenpo Pema också tar upp är att det är lätt att bli negativ och se allt ur den linsen och det är det då det negativa lätt ”compounds”, ansamlas och ackumuleras istället för det goda, välvilliga och tacksamma.
Jag hörde ett barn på P1 igår säga: ”Världen går inte att förändra. Det är som det är”.
Barn behöver s e att världen går att förändra.
Barn behöver se en människa som bryr sig, två, fem, tjugoen. Behöver se en hel riksdag: själva regeringen som bryr sig. Ett helt samhälle, en hel värld.
Vi har kris i människosyn och hur vi ser på människans värde. Bilder: talbart.blog
Det finns många limbo; ett är att befinna sig i ett land och inte tala dess språk: att inte kunna förlita sig på sina gängse utförsgåvor. Det kan vara att ”sitta av” dagar och nätter i kemisk lobotomisering, år efter år: Reducerad till en ”icke-människa”, en oförmögen, en ”förlorare”.
Något slår an i mig när Kristina Lindquist skriver i Dagens DN att Sverige och vi dess medborgare låter hela människoliv rinna bort i ett migrationspolitiskt limbo. Människor kommer hit och älskar Sverige men mals ner i ett limbo: sitter och beskådar sina förspillda liv och kanske familjen är med i detta helveteslimbo. Människor som trots flykt och strapatser var fulla av arbetskraft, styrka och framtidshopp töms i väntan, ovisshet, i tvivel. I förvar.
Inte kan vi förspilla människoliv i förvar, låta deras liv rinna bort i meningslöshet eller som Kristina Lindquist så träffande skriver: i ett migrationspolitiskt limbo.
Hur kan vi låta det ske samtidigt som vi protesterar mot krig och dess lemlästning och dödande? Vi måste bekämpa krig och hjälpa dem som flytt från krig till en människovärdig tillvaro. Inte låta tiden åderlåta dem.
Enligt NE:s svenska ordbok betyder limbo tillstånd i dödsriket mellan himmel och helvete och detta enligt katolsk teologi, betonas det. Limbo säger man också om helvetets översta krets i Dantes gudomliga komedi, enligt NE som fortsätter:
”Även bildligt om tillstånd i ingenmansland, befinna sig i limbo”.
Engelska ordboken (till svenska) tar upp ”övergångsstadium”, sväva i ovisshet men också, ”be in limbo=falla i glömska” och ”sweep into limbo= låta falla i glömska”, tomrum.
Hur många människor låter vårt samhälle tidsandan ”svepa in i limbo”;” hur många människor låter vi falla i glömska?
”Vi har kris i människosyn och hur vi värderar ett människoliv.”
”Du är en Birkaunge. Tea mindes orden så väl. De uttalades grannens dotter Mia, ett par år äldre än henne själv. Det måste ha varit för tio-tolv år sedan.
Orden återkom när hon satt och läste i sin avlidna släkting Magdas efterlämnade anteckningsböcker. Det hade varit meningen att hon skulle ha adopteras bort.”
Jag var där och lyssnade på Margot Wallström som talade bland annat om ekocide. Margot Wallström är handplockad av Ukrainas president Zelenskyj och jobbar i en internationellt sammansatt grupp som noggrant dokumenterar krigets förödelse på olika nivåer, som den som rör miljön och dess alla delar.
Margot Wallström talade också om hur hon skulle vilja komma åt pornografin på nätet och dess lättillgänglighet för barn. Redan åttaåringar exponeras för pornografi enligt Margot Wallström. Det är avskyvärt att barn ska utsättas för något sådant. Ett samhälle och dess invånare måste kunna skydda barnen; barn måste få vara barn så länge de kan.
Margot Wallström jobbar redan sedan flera år tillbaka med kvinnors och barns utsatthet och värnlöshet i krig.
Orden i rubriken är Hans Helighet Mirza Masroor Ahmads. Han höll ett tal på Yorks universitet i Kanada, i slutet av oktober 2016 och hans tal var inställt på fred.
”Om vi verkligen vill ha fred i vår tid, då måste vi agera med rättvisa. Vi måste sätta värde på jämlikhet och rättvisa. Som den Helige Profeten Allahs välsignelser och frid vare med honom, sagt så vackert: ‘Vi måste älska att ge andra, det som vi älskar att att själva få.’ Vi måste värna om andras rättigheter med samma iver och beslutsamhet som vi värnar om våra egna rättigheter. Vi bör vidga våra vyer och ta fasta på vad som är rätt för världen, snarare än att enbart tänka på vad som är rätt för oss själva. Dessa är de enda medel som finns för att uppnå fred i vår tid.”
