Hur mycket är en arbetares röst – eller kunskaper och erfarenheter – värd?

Från antropolog och filmproducent Klaus Georg Hansens PowerPoint presentation. Bild: talbart.blog

Eli Dambergs röst var inte värd någonting 1970. Eli Damberg var arbetare; snickare och rörmokare och jobbade på ett danskt företag i Godthåb, nuvarande Nuuk på Grönland. Gasexplosionen i Godthåbs förödande konsekvenser där elva personer dog och många fler skadades, kunde ha undvikits om ”Blok 5” hade utrymts. Jag ser dokumentären som skildrar den 14 mars, 1970 och den kraftiga explosionen på Grönland genom dokumentären som heter kort och gott ”Blok 5”, (2020) som visades i kväll på Hagabion. Dokumentären är gjord av filmaren och professorn Anders Berthelsen, född på Grönland. En dokumentär där Eli Damberg, snickare och rörmokare från Danmark berättar att om en av hans chefer som var på bygget den dagen varit mer lyhörd och tagit till sig vad han och hans jobbarkompis sa: att det luktade kraftigt av gas i ”Blok 5” – byggnaden där de höll på att lägga parkettgolv – hade Blok 5 kunnat utrymmas och inga människor kommit till skada. Till Eli Damberg sa han att han skulle ta tag i det, och Eli Damberg önskar med facit i handen att han följt upp om huruvida chefen vidtog åtgärder eller inte. Eli Damberg berättar sin historia, om hur han hamnade under en massa bråte och skräp, men blev utgrävd efter en lång ovisshet och dessutom allvarligt skadad och nedkyld. Anders Berthelsen berättar att det är först nu som de arbetare som var med och upplevde eller skadades under explosionen kunnat berätta vad de varit med om. De var mer eller mindre tystade och fick lida i tysthet, ensamma eller med nära anhöriga. Om vad som hänt fick de förtiga för en bredare omgivning i Danmark. Tystnaden gäller inte bara explosionen i Gotthåb utan även andra händelser, som tvångsförflyttningar och ”relocation”.

Från antropologen, filmproducent och grönlandskännaren som bott på Grönland i trettio år, Klaus George Hansens PowerPoint presentation under Grönländska filmaftonen på Hagabion. Bilder: talbart.blog

Anders Berthelsens blick bakom kameran på Eli Damberg är fascinerande: vaken, inkännande, och hållande. Han ger verkligen Eli Damberg stöd att berätta hela förloppet; också att han även efter olyckan fortsatte att åka till Grönland och jobba och stärkte banden ytterligare till Grönland genom att gifta sig med en inuit. Anders Berthelson är intresserad av alla dessa nedtystade historier som ligger latent i människor på Grönland eller människor som haft långa förbindelser med Grönland. Berättelser som inte varit ”välkomna” och som genererar en sådan befrielse när de äntligen kan berättas, enligt Anders Berthelsen.

Anders Berthelsen berättar att det finns många fortellingar som man inte tål att höra i Danmark.

Vi har behov av att berätta våra egna historier.”

Under 1950 fram till inledningen av 1970-talet var det mycket aktivitet på Grönland och många katastrofer och olyckor.”

FIlmaren Anders Berthelsen, från Neriunaq, Västgrönland, berättar hur hans filmintresse växte fram och hur han köpte sin första kamera. Hans blick genom kameran på Eli Damberg är så befriande mänsklig och så lyhört känslig inför Eli Dambergs väsen och vad han upplevt under explosionen och rasmassorna.

Källa, tips och länkar:

https://poddtoppen.se/podcast/1596655937/made-in-nuuk

https://www.sapmifilm.com/film/30

https://hagabion.se/filmer/gronlandsk-filmkvall/

https://www.aftonbladet.se/ledare/a/4BkE0q/morgan-johansson-oppna-inte-for-en-flod-av-minor

[Hämtad: 25-05-31]

Bild: talbart.blog

Publicerad av

Profilbild för Okänd

Talbart.blog, helena_vianova@live.se

Jag som bloggar här heter Helena Lindbom och är femtiotalist. Från början skrev jag mest om psykisk ohälsa utifrån mina egna erfarenheter. Sedan dess har mitt Guds- intresse och kristna tro tagit över mer och mer. Jag bloggar med stöd av min goda vän Abdelhamid Fetsi. Talbart.blog ligger i princip nere, men ett och annat inlägg till hoppas vi hinna med.

Lämna en kommentar