(Läs gärna hela debattartikeln så sammanhanget inte går förlorat, se här)
”Den starka franska staten är svår att känna igen, förutom på det militära planet. Den gamla regionalpolitiken har fallerat. På landsbygden saknas inte bara arbetstillfällen och läkare utan infrastruktur som järnväg, bussar och tillgång till internet. Det jordbruk som var den franska politikens stolthet är i kris, bönderna vill inte längre odla mat eftersom de inte har råd med bensin och gödsel. I städer som Paris, Rouen, Lyon eller Limoges, vars hundrafemtioåriga stadshus sattes i brand, har skillnaderna mellan arbetar- och medelklass skapat ett nytt klasshat. Den gamla klassolidaritet som länge fanns i Frankrike bryts sönder när exempelvis avståndet till den som äger sin bostad eller har en trygg inkomst ökar. Den rasism med kraftig prägel från kolonialtiden som alltid funnits, inte minst i Paris, fick gödning av terrorattentaten på 2010-talet, så även antisemitismen. Efter pandemin pekade alla sociala kurvor rakt ned”.
(Jenny Andersson, professor vid institutionen för idÉ- och lärdomshistoria i Uppsala, Aftonbladet Debatt, 2026-10-29)
Källa, tips och länkar:
Idéhistorikern Jenny Andersson om demonstrationerna i Frankrike
