Utdrag ur Barack Obamas bok: ”Om vi hade bott i New York eller LA kanske jag snabbare hade lärt mig reglerna i det spel med höga insatser vi spelade. Som det nu var lärde jag mig att växla fram och tillbaka mellan mina svartvita världar. Jag förstod att de hade sina egna språk och sedvänjor och betydelsestrukturer och jag var övertygad om att jag kunde få dem att hänga samman om jag bara hjälpte till lite med översättandet. Likväl drogs jag med en känsla av att allt inte stod rätt till, en varningssignal som hördes så fort en vit flicka nämnde mitt under ett samtal hur mycket hon gillade Stevie Wonder; eller när en kvinna i mataffären frågade om jag gillade basket ; eller när rektorn på skolan sa att jag var cool.” (sid. 101)
Barack Obamas bok ”Min far hade en dröm – Memoarer” som utkom första gången 1984 under den amerikanska titeln ”Dreams from My Father, griper tag i mig. Den är som en Paulo Freire-bok, tung av beläringar och enpowerment. En bok för den som vill vara med och lägga grunden till något bättre!
I första kapitlet talar emellertid Barack Obama om ursprung: Han vill presentera sig ordentligt för läsaren, säga det här är jag: jag lever med två etniciteter: den kenyanska och den hawaiiamerikanska. Genom sin mormoder Toot också i den holländska.
Så här beskriver Barack Obama det själv, (och märk väl att det är långt innan han blir president):
Någon ropade mitt namn. Masken sjönk tillbaka till min sida och dagdrömmen skingrades. Jag såg mina morföräldrar stå där igen och nu vinka nästan hysteriskt. Den här gången vinkade jag tillbaka. Och så, utan att tänka, förde jag masken till ansiktet igen och vaggade mitt huvud i en underlig liten dans. Mina morföräldrar skrattade och vinkade lite mer innan tulltjänstemannen till sist knackade mig på axeln och frågade om jag var amerikan. Jag nickade och räckte honom mitt pass. ”Fortsätt framåt”, sa han och bad den kinesiska familjen flytta sig åt sidan.
(s.72-73)
Den här scenen utspelar sig i transit, på väg genom flygplatsen, och tullen i Hongkong. Masken som han berättar om och bär vid sin sida, är en gåva från en indonesisk andrerepilot, en vän till familjen. Han beskriver hur han blundar och trycker masken mot ansiktet, hur träets nötiga och kaneliga doft får honom att glida tillbaka, över oceanerna och molnen, in mot den violblå horisonten, tillbaka dit han en gång varit. Och det är så jag tänker mig att det om ursprung och härkomst handlar om (dessa tvetydiga, tveksamma ord, som bland annat Nietzsche uppehållit sig vid, men som också plockats upp av bland annat Foucault). Att även om Barack Obama har vad socialantropologer benämner ”shifting identities”, – olika sociala och kulturella aspekter som han kan använda i den kontext där han för tillfället befinner sig/eller befann sig, så är det ändå till Kenya han återvänder, även i sitt dagdrömmeri. Det visar också hur viktigt det är att till exempel under flykt, eller i ett nytt (hem)land kunna omge sig med sina ting med affektionsvärde, de som ger mana, kraft och uthållighet, i såväl inre som yttre exil. Oavsett om det handlar om en ring i näsan eller en tatuering med en kärastes namn. När en gammal kvinna rånas på sitt guldhalsband kan det vara som att tappa sina tänder – det finns egentligen inga ord för det.
Med all sin litterära kraft beskriver han hur dörrarna stängs för somliga, medan han själv togs emot av sina morföräldrar: Toot hängde en krans med godis och tuggummi om halsen på honom.
När jag läser det här slås jag av fenomenet att så många i vår tid har bytt efternamn det vill säga bytt efternamn till mer iögonenfallande namn, urskiljande namn: Namn som ropar som en hägring i öknen, eller som påminner om någon ikonisk – eller bara vårt förbryllande universum.
Som om Jante suttit på axeln och sagt att ”du inte är bra som du är, att du inte duger, att du måste skilja dig från mängden”.
Därmed lämnar jag första akten som handlar om Obamas bakgrund. Med enbart den delen av boken har Barack Obama förtjänat sitt Nobelpris för att han, på knappt 148 sidor, har varit ärlig kring några av vår tids viktigaste frågor, inte minst hur han ser på statusjakten, som bidragit till klimatkrisen och allt som följer i dess spår. Andra akten kan man säga handlar om hur han blev samhällsorganisatör och där Saul Alinsky spelar en betydelsebärande roll. Tredje akten utspelar sig i Kenya där Barack Obama träffar sin pappas släkt.
Den här boken kan man återvända många gånger till; varje gång får man ett nytt perspektiv. Det är som om bokstavelserna satts i rörelse: kanske av den indonesiska masken eller av den violblå horisonten.
Andra akten, om hur gräsrotsarbetet tar sin början i Chicago, handlar om att få de boende i Altgeld att själva engagera sig i sitt bostadsområde. Som en kurdisk granne sa till mig (ungefär): Min familjs lägenhet är inte bara de kvadratmetrar som vi bor på, utan den utsräcker sig till hela området.
Och mer än en gång har jag sett honom stå och plocka upp varje tomkartong och pappersark från någon soppåse som någon tanklös hyresgäst lämnat utanför dörren till sopstationen, och som måsarna och kråkorna sedan stått och hackat upp.
Själv har jag vid ett par tillfällen burit i väg med soppåsar som någon eller några ställt i trappgången för att de antagligen inte orkat ta sig ur sin ”bekvämlighetszon.
”urek Verrett ursprung – varifrån kommer hans familj?
Enligt Durek Verretts egen hemsida föddes han i Sacramento i Kalifornien, USA. I en intervju med Vanity Fair har Verett uppgett att hans mamma har norskt och indiskt påbrå, samtidigt som han i den egna boken ”Spirit Hacking” skrivit att hon har rötter i den amerikanska ursprungsbefolkningen.” (källa, se nedan)
(Shamanen Durek Verrett: Expojkvän, familj och Märtha Louise (Hämtad: 260923)
Källa, Länkar och Tips:
Barack Bakar Obama: (2008) , Min far hade en dröm- Memoar, Stockholm, Bonniers.
Höstlov på Köpenhamns Zoo 2026 | Höstaktiviteter
Denna artikel är en sammanfattning och tolkning av ett originalverk. Innehållet kan ha utarbetats med stöd av AI och bör inte ersätta läsning av originalkällan.
