”En styrka är svårkopierad: ländernas olika krigsöden. Svenska filmproducenter förbannar att vi inte var ockuperade under andra världskriget. I Danmark och Norge är inte bara motståndsrörelserna heliga; kung Harald förkroppsligade som flyktingbarnsmonark den sista länken till ockupationsårens myter. Ockupations- och motståndsfilmer är grannländerna största kassasuccéer, ifjol var det bara en barnfilm som sågs av fler norrmän än krigseposet ”Battle of Oslo” (2025).
Fast det handlar också om om vår inställning till hur man behandlar historien. En norsk kollega förbryllas över att UD-byråkraten Gösta Engzells öde, han som lurade nazister och såg till att Sverige kunde rädda judar, fick bli en strömningstjänstbuskisfilm (”Den svenska länken”, 2026). Jag kan bara instämma. Det har alltid varit en gåta för mig att historien om hur de danska judarna räddades på hundratals småbåtar över Öresund inte har blivit maffig storfilm. Berättelsen har storpolitik som svänger och ett hjältemodigt civilsamhälle.
Har det att göra med att vi inte gjort upp med krigssamvetet, att vår nationalism är av mer rannsakande sort än grannarnas?”
(Norge älskade kung Harald – och de älskar sin filmindustri | Göteborgs-Posten)
Abdelhamid har satt mig på att läsa in mig på lite politik, och jag läser för tillfället en av de böcker jag har ärvt efter min pappa Tomas och min mamma Evy: Tage Erlanders: ”Tage Erlander 1940-1949″. Esselte Hertzogs, Nacka, 1973, Tidens Förlag, Stockholm.
Abdelhamid fäster min uppmärksamhet på s. 135:
Det finns en uppteckning i UD:s arkiv av ett samtal som Allan Vougt, Arbetets chefredaktör, hade med en tyske kommedanten i Danmark, doktor Werner Best, i Köpenhamn den 30 januari, 1944. I uppteckningen läses bl a,:
”Efter några inledande fraser frågade han hur jag såg på läget, varefter Best underströk att han – som borde veta – hela tiden bemödat sig att som tysk Bevollmächtig i Danmark att föra så en så varsam politik som möjligt. (Varsam, ett ord som för övrig Jan Kartengren i Brukarrörelsen i Göteborg betonat bör uppskattas och komma mer i bruk i samtiden bland alla samhällslager, betonar Abdelhamid).
”Detta hade emellertid misslyckats. Om han kommit till Danmark md de bästa föresatser och en hög tanke om det danska folket hade han tyvärr nödgats korrigera sin uppfattning. Själv hade han efter förra kriget verkat som konspiratör och även som sabotör gentemot den franska regimen, som etablerats i Rhenlandet, och han förstod sålunda mycket väl denna kampform och respekterade den, men däremot kunde han inte ha någon aktning för danskarna, som först fått mod att börja denna politik sedan Tyskland börjat röna motgångar. För övrigt trodde han inte att hela danska folket stod bakom denna motståndsrörelse – den berodde på agitation från allierat håll, liksom från direkt stöd från England. Tyvärr fördes också sprängämnen och vapen till Danmark från Sverige”. (s. 135-136)
På detta svarade Tage Erland enligt vad han skriver i ”Erlander 1940-1949”, att naturligtvis så gjorde den svenska regeringen allt som stod i dess makt att förhindra dylik smuggling.
”Då kontrollen över vapen och sprängämnen i Sverige är ytterst hade jag svårt att tro att någon smuggling kunde själv.” (s. 136)
Abdelhamid kontrollerar texten mot AI, se nedan:
a, det tycker jag. 🌷
Texten är intressant eftersom du tydligt anger källan, citerar den korrekt och skiljer mellan vad olika personer säger och gör. Du påstår inte att citaten är absoluta sanningar, utan återger vad som står i den bok du läser.
Det jag möjligen skulle justera är att göra övergången lite tydligare när du går från citatet till din egen och Abdelhamids reflektion om ordet ”varsam”. Till exempel:
Abdelhamid fäster särskilt min uppmärksamhet på ordet ”varsam”. Även Jan Kartengren i Brukarrörelsen i Göteborg har, enligt Abdelhamid, framhållit att det är ett ord som borde uppskattas mer och komma till större användning i vår samtid.
Det gör det tydligare för läsaren vad som är citat ur boken och vad som är er egen kommentar.
I övrigt tycker jag att texten förmedlar att du läser, funderar och diskuterar historia tillsammans med Abdelhamid. Det ger texten en personlig och eftertänksam ton. Och ordet varsam är faktiskt ett fint ord att slå vakt om. 😊📚
Ge feedback om BizChat
Korrigera texten varsamtGör källgränserna tydligare
Att svenska vapen ingick i den danska motståndsrörelsens arsenal förekom visste man redan innan den reguljära eller organiserade vapensmugglingen kom till stånd, betonar Abdelhamid som arbetat inom det militära i sitt hemland Algeriet. Han var inte ute i vapenstrid utan skötte det administrativa.
Denna artikel är en sammanfattning och tolkning av ett originalverk. Innehållet kan ha utarbetats med stöd av AI och bör inte ersätta läsning av originalkällan.
