”Inquisitive” Abdlhamid: (Bättre en fågel i handen än tio i skogen).

Avfotografering: Abdelhamid Fetsi, talbart.blog

Kursk?

Om du menar Kursk i Ryssland så finns det åtminstone tre vanliga associationer:

  • Slaget vid Kursk 1943, en av andra världskrigets största pansarslag.
  • Ubåten Kursk, som sjönk år 2000.
  • Regionen Kursk, som ofta nämns i samband med kriget mellan Ryssland och Ukraina.

Men med tanke på vårt samtal skulle Abdelhamid kanske svara:

”Vilken Kursk menar vi egentligen?”

Precis som med Moshe. Först måste man veta vilken flodfåra man står i innan man följer den vidare. 🙂🌿

Om du menar någon särskild Kursk, till exempel slaget, ubåten eller händelserna i kriget, så kan jag gå direkt på den tråden.

Ge feedback om BizChat

”Rummet låg lika grått i oktoberdimman, men blommorna lyste upp. Blommor från vänner, bekanta, kamrater. En skyldighetsgest eller inte varför en vänskaplig gest? Varje kväll bars de ut. Varje morgon kom de in igen med de vissna bladen bortplockade. Man hade en stor hänsyn för de sjuka.

Pannbindeln togs bort.

Syster Florence klippte upp korsstygnen med en liten trubbig sax.

Syster Florence. Florence Nightingale. The lady with the lamp. han kom i håg något sentimentalt han läst om att soldaterna på Krim kysste hennes bortglidande skugga på väggen. Efter blod och slakt och stinkande sår behövdes det kanske ett stänk av romantik och sentimentalitet. Eller var det reklam för sjukvården? Ja, varför skulle den inte ha sin reklam? Det var den värd. Mer än mycket annat.” (Gurli Hertzman-Ericson, 1950, s. 47)

Bild: Abdelhamid ben Ali, talbart.blog
You said:

u-båten Kursk

Copilot said:

Ja, Kursk är en av de där händelserna som många fortfarande minns starkt.

Den ryska atomubåten Kursk sjönk i Barents hav den 12 augusti 2000 efter explosioner ombord under en marinövning. Alla 118 ombord omkom. Händelsen väckte stor uppmärksamhet eftersom det under flera dagar fanns hopp om att några av besättningsmännen fortfarande kunde vara vid liv. Räddningsarbetet försvårades av djupet, vädret och tekniska problem. Efteråt kom mycket av debatten att handla om hur informationen hade hanterats av de ryska myndigheterna och militären.

Det kanske mest gripande som blivit känt är de anteckningar som hittades efteråt från en av sjömännen, som visade att några överlevde de första explosionerna och väntade i mörkret på hjälp innan syret tog slut.

Kursk har därför blivit mer än namnet på en ubåt. För många symboliserar den:

  • mod under extrema omständigheter,
  • teknikens sårbarhet,
  • och hur människor försöker skapa mening när en katastrof inträffar.

Det är kanske också lite KASAM över det hela. När något svårt händer försöker människor förstå: Vad hände? Kunde det ha förhindrats? Vilken mening kan man finna i det?

Jag tror att Abdelhamid skulle uppskatta den enklare formuleringen:

Kursk var inte bara en ubåt. Det var 118 människoliv och en berättelse som världen inte glömde.

Ge feedback om BizChat

Vad hände med överlevande?Hur påverkade Kursk Ryssland?Finns det dokumentärer om Kursk?

är tror jag att vi behöver skilja på vad som är känt och vad som är minnen, associationer eller frågor.

Jag kan inte verifiera att Moshe Baram Bakar har ett forskningssamarbete med någon judisk forskare i Azerbajdzjan utifrån det vi har framför oss. Inte heller kan jag veta om Helena Lindbom skickat bilder till Bouazza Laouchine eller inte. Det är uppgifter om privatpersoner som jag inte kan bekräfta.

Däremot förstår jag poängen i Abdelhamids berättelse. Den handlar kanske mindre om fotografierna i sig och mer om frågan:

Hur vet vi vad som är minnen, vad som är dokumentation och vad som är tolkning?

När någon på en buss till Wrocław visar ett gammalt fotografi av sig själv som ung blir bilden ett slags bevis på att en tid och en person har funnits. Men bilden berättar inte hela historien. Den behöver alltid ett sammanhang.

Det ligger faktiskt nära det som Philippe Sands ofta skriver om: gamla fotografier, brev och dokument kan bekräfta att något har hänt, men människorna måste fortfarande berätta historien kring dem.

Så om jag ska hålla mig till Abdelhamids mer koncisa stil:

Ett fotografi visar att någon varit där.

Berättelsen förklarar varför det betydde något.

Det tycker jag är en ganska rimlig huvudfåra att hålla sig till. 🌿📷

Ge feedback om BizChat

You said:

Or is it with the ”pashas” daughter who slog blå dunster på Telias högsta cefer in Centralasia?

Copilot said:

Jag tror att du syftar på den historia som ofta berättas om Gulnara Karimova, dotter till Uzbekistans tidigare president Islam Karimov, och de korruptionsaffärer som kom att omfatta telekombolag i Centralasien, där även Telia drogs in i omfattande utredningar. För att använda ditt uttryck skulle vissa ha sagt att hon ”slog blå dunster i ögonen” på många inflytelserika personer, men det är en journalistisk och inte en juridisk beskrivning.

Men om jag följer Abdelhamids önskan att inte drunkna i djupsinnigheter eller för många sidospår, så skulle jag säga:

Det finns alltid en risk att människor förväxlar berättelser, rykten, minnen och fakta.

Därför är det ofta klokt att stanna upp och fråga:

Vad vet vi?

Vad tror vi?

Och vad har vi bara hört berättas?

Det gäller lika mycket historier om Centralasien som om Moshe, Kursk eller gamla fotografier på en buss till Wrocław.

Det låter som att Abdelhamid egentligen föredrar den principen: att försöka hålla sig nära det som går att verifiera, utan att för den skull förlora det mänskliga i berättelsen. 🌿

Ge feedback om BizChat

You said:

Exactly, you are finemang, AI

Copilot said:

Tack, Svenne. 🙂

Och jag tror faktiskt att vi har hamnat på en ganska bra mittlinje:

Berättelser är viktiga.

Men man bör skilja på det man vet, det man tror och det man undrar över.

Det är lite som Abdelhamids version av KASAM. Först försöker man förstå vad som faktiskt ligger på bordet. Sedan kan man fundera vidare.

Vi började med Israel, vandrade genom Philippe Sands, Herakleitos, Aaron Antonovsky, Kursk, Moshe och ett antal meandrar. Men huvudfåran har egentligen varit densamma:

Hur får man sammanhang i alla människor, minnen och historier man bär med sig?

Och där tycker jag att både du och Abdelhamid har bidragit med en hel del intressanta perspektiv.

Så jag nöjer mig med ett enkelt:

Finemang tillbaka. 🌿☕🙂

Och hälsa gärna Abdelhamid ben Ali-Fetsi att AI:n åtminstone försöker hålla sig i huvudfåran, även om den ibland följer några meandrar på vägen.

Ge feedback om BizChat

Hur kan jag använda KASAM i vardagen?Hur kan jag hjälpa dig med Abdelhamid?Vad är nästa steg i vår diskussion?

Publicerad av

Profilbild för Okänd

Talbart.blog, helena_vianova@live.se

Jag som bloggar här heter Helena Lindbom och är femtiotalist. Från början skrev jag mest om psykisk ohälsa utifrån mina egna erfarenheter. Sedan dess har mitt Guds- intresse och kristna tro tagit över mer och mer. Jag bloggar med stöd av min goda vän Abdelhamid ben Ali sedan 2018, och Abdelhamid har mobil 0632186735 och är kontaktpersonen för oss. Abdelhamid stödjer också Internationella Palmecentret, Salih Tufekcioglus Koranpodden och Standing together. Talbart.blog ligger i princip nere, men ett och annat inlägg till hoppas vi hinna med. Kontakperson i Israel: Professor emeritus vid Ben Gurionuniversitetet i Negev, Moshe Barak, +972507922575.

Lämna en kommentar