På Sydsvenskan Opinion i dag, 25-08-25, skriver den fristående kolumnisten och författaren Louise Bringselius, docent i organisation och ledning vid Handelshögskolan i Stockholm, om expertkunskapen i Sverige, om hur den värdesätts allt mindre och därför marginaliseras. Hon ställer till och med frågan om regering och riksdag lyssnar om experter slår larm – det kan ju gälla allt om förorenat vatten och vattenbrist och dåliga ledningar till en statlig myndighet som upphört att fungera enligt hur det var tänkt… Kolumnen i fråga tar sin utgångspunkt i det som nyligen hänt på Folkhälsomyndigheten och Louise Bringselius frågar bland annat:
”Tar vi verkligen vara på expertkunskapen på alla beslutsnivåer? Finns de representerade i ledningsgrupper och styrelser? Lyssnar beslutsfattare när de slår larm? Kan vi inte svara ja på dessa frågor så kommer välfärdsstaten på sikt att vackla.”
Louise Bringselius skriver att hon märker av en allmänt auktoritär trend även utanför politiken och som hon ser hylla handlingskraft och toppstyrning framför kunskap och förankring. Bringselius påpekar att till detta hör krav på rättning i ledet och bestraffning av oliktänkande, vilket är skrämmande att läsa: Det känns som Sverige håller på att regrediera in i något som liknar fascism eller åtminstone anstruket av något från det hållet. Enligt Louise Bringselius utmanar experterna dessa auktoriteter med sin kunskap.
Hur står det till med ”mantrat” om evidensbaserad kunskap egentligen, regering och riksdag? Har det fått stryka på foten för något mer populistiskt?
Louise Bringselius menar också att organisationer i dag kan fråga sig varför de ska ha dyra människoexperter som ställer krav när de istället kan välja AI? AI som varken visselblåser eller larmar.
En av de experter som jag läst lite extra om – hans bok ”Från idiot till medborgare” – och även gjort inlägg om på bloggen är barnpsykiatern Karl Grunewald. Han gjorde en enorm och banbrytande insats för barn och människor med funktionshinder och olika funktionsvarianter, de så kallade sinneslöa. I Grunewalds olika befattningar som överinspektör, medicinalråd, chef för byrån för handikappfrågor och professor, lärde han känna människors vardag och elände utifrån olika synvinklar. Han fäste blicken på en misär och vanvård som de flesta i vårt samhälle ”accepterade” eller inte såg. Kanske för att man lyssnat för mycket på en ”auktoritär och avhumaniserande auktoritet” som styrt och genomsyrat samhällsandan. Karl Grunewald stred på sin post: inledde förändringsarbete och vidtog åtgärder som numera naggas i kanten av indragna assistansbidrag och så vidare. Om Karl Grunewald än inte visste, så hade han en vision om vad en medborgare är, och den visionen genomförde han också (aktualiserade) för dem som redan dömts ut som undermåliga av rasbiologiska och ras- hygieniska skäl – den tidens människosyn. Historien sitter fortfarande som en bjälke i ögat.
Blicken som observerade och det ”rationella ordnandet” i de så kallade bildbara sinnesslöa barnens liv.
Källa, tips och länkar:
https://www.sydsvenskan.se/2025-08-24/hogerradikalism-ar-farligt-pa-fler-satt-an-det-uppenbara/
https://www.dn.se/varlden/nathan-shachar-netanyahus-drojsmal-skapar-ilska-i-israel/
https://www.dn.se/kultur/bjorn-wiman-hatet-mot-judarna-har-alltid-funnits-i-en-spottloska/
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Karl_Grunewald
Dissidenter och psykiatri – nedbrytning för att rätas in i ledet.
