Jag tror att det är av oerhörd vikt att vi inte slutar tro på samtalet; att vi kan samtala med varandra. För ett ögonblick dröjer jag vid om jag kanske skulle skriva det goda samtalet istället, men gör det inte. Kan man verkligen bestämma sig i förväg om hur samtalet kommer att bli? Vill jag inte samtala förutsättningslöst? Vad definierar ett gott samtal? Det viktigaste är väl att man respekterar varandra? Att man erkänner varandras människovärde. Sedan finns det också vissa underförstådda regler som turtagning et cetera med i bilden. Och ett gott samtal känns väl? Att man känner sig väl till mods, att man fått något med sig? Någon slags ”färdkost” eller känsla av gemenskap eller ”mellanmänskligt möte”?
Det viktiga är att våga samtala. Ur det kommer oftast något gott. Kanske första försöket inte gick så bra, men det är bara att försöka igen. Ingen är en ”fullfjädrad” samtalare från födseln.
Enligt Nykterhetsrörelsen, (NBV), lyder definitionen av det ”goda samtalet” som nedan:
”Inom folkbildningsrörelsen brukar vi tala om ’det goda samtalet’ – ett samtal där alla är lika inkluderade. Det goda samtalet ger alla deltagare en chans att tala till punkt, och innebär att alla aktivt lyssnar på varandra. I det goda samtalet stressar man inte framåt utan lämnar utrymme för reflektion och ger därmed deltagarna en möjlighet att ändra ståndpunkt. Det goda samtalet är med andra ord vad som sker i en studiecirkel.”
Jag läste en rubrik i en kulturkrönika härförleden. Den löd ”Jag är konservativ – därför har jag gett upp om samtalet”. Författaren, vet jag, är också kristen och jag undrar: skulle Jesus ha gett upp att samtala med människor? Var det inte i själva verket så att Jesus vågade gå på stigar som ingen annan gått? Som vågade samtala med människor som ingen annan, som inte själv tillhörde denna grupp, ville eller vågade samtala med? Som talade till den tidens ”kastlösa” – ”kastlösa” som även finns i vår samtids samhällen fast vi har andra benämningar på dem som ”skuggpersoner”, (som lever i ”skuggsamhällen”), som lever i pereferin, ”beroendesjuka” och ”tiggare.” De organisationer som försöker hjälpa dem får inga medel längre av staten eller kommunen, det stryps till, till och med i medmänsklighetens led. Se länken till artikeln om Frihamnskyrkan i Göteborg.
Vilka förebilder har vi när det kommer till ”det goda samtalet” och främjande av dialog?
Källa, tips och länkar:
https://www.nbv.se/for-cirkelledare/Inspiration/det-goda-samtalet/
TALBART 