Längtan efter horisontlinjen.

Horisontlinjen används som ett stöd vid teckning för att exempelvis avgöra formers, som träds, förhållande till varandra. Men den hjälper även på andra sätt.

Häromdagen gick jag ännu en gång till en av sommarens badplatser. Eller kanske ska jag sägas sensommarens, för jag kom igång sent med badandet. Och precis som förra sommaren var det milda upprepande påtryckningar som fick mig att ta första doppet en tidig morgon. Brittsommaren bidrog till att det blev fler.

När jag nu återser den välbekanta platsen med sina stenbryggor, stegar och sand är det inte badets själva sensationer, lättheten i vattnet, mina försök till crawl eller ett stilla plaskande jag uppsöker. Det är horisontlinjen: behovet av att vidga mitt synfält och komma från ”skärmarnas” påverkan på mitt seende, ”närsyntheten” och ögontröttheten. Lustigt nog betyder horisont, ett ord som kommer från grekiskan, begränsning, enligt Wikipedia.

Horisonten, där himmel och hav möts långt därute blir platsen där musklerna i ögonen kan vila och slappna av. Jag söker den medvetet. Men inte bara i pragmatisk mening, horisonten är en del av rymden, det vida blå över mitt huvud. Rymden som är så viktig för inre rymd: hela naturen, skog som dungar som fjäll är nödvändiga för välbefinnande och återhämtning.

Jag önskar att vi värnar extra om horisontlinjen, om att kunna se bortom och därför exempelvis inte göra avkall på strandskyddet – inte minst för djur och andra arter än oss själva – utan låta en mångfald av platser ge oss möjlighet att åtminstone skymta horisonten, om inte se den i hela dess vidd. Att kunna gå längs hav och sjöar borde tillhöra oss alla, i alla tider. Följa med oss som en mänsklig rättighet att värna. Inte som något som späds ut eller uppluckras genom en massa dispanser, undantag eller en nytt synsätt på vad allemansrätt innebär.

Kanske är det bara genom att vistas i naturen, vid vattendrag och skog, och i och på hav som vi verkligen kan förstå naturen och hur den inverkar livgivande – också hur den lider under oss, under antropocen. Därför bör vi i ut i naturen, vistas i naturen. Allt hänger ihop. Och för att förstå det behövs platserna där det finns rymd, där himmel och hav möts.

Källa, länkar och tips:

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Horisont

https://coopervision.se/practitioner/kliniska-resurser/digital-ogontrotthet

https://www.folkhalsomyndigheten.se/livsvillkor-levnadsvanor/friluftsliv/friluftsliv-for-battre-folkhalsa/