”The Transit of Venus”

”Five questions” är en filosofisk podcast med ett särskilt intresse för författaren och filosofen Iris Murdoch, men som ledde in mig på ett helt nytt spår.

Jag lyssnade med intresse på ett av avsnitten, (14 juli, 2022), där intervjuaren Kieran Setiya intervjuar filosofiprofessorn vid Comumbiauniversitetet, Akeel Bilgrami. Akeel Bilgrami får redogöra för ett konstverk som berört honom särskilt och då väljer han författaren Shirley Hazzards bok ”The Transit of Venus” , (”I Venus Tecken”) som han läste på 1990- talet. Han beskriver boken som ”absolut bedårande” och med djup, (absolute beautiful and profound). Den behandlar ett ämne som Akeel Bilgrami beskriver som ”high order moral luck” och handlar två systrar och deras liv och kärlekar. Akeel Bilgrami beskriver det som att systrarna är feminister av instinkt och genom sin uppfostran hemifrån. Det som gjorde mig nyfiken på romanen var att han framhåller hur systrarna lever på 1950-talet i en ”pre-feministisk” tid och därmed enligt Akeel Bilgrami inte hade någon diskurs eller doktrin att hänga upp sin instinktiva feminism på. Ett faktum som han framhåller intresserar honom: när diskurser inte är ”in the air”, när begrepp saknas för det man bara anar instinktivt. Det berör honom personligen också eftersom han växte upp med systrar som i likhet med Grace och Caro Bell i romanen inte hade någon feminism att luta sig mot. De är av samma generation säger han: förmodligen födda någon gång på 1930-talet eftersom romankaraktärerna Grace och Caro Bell bara var barn hemma i Australien när andra världskriget bröt ut. För enligt www. britannica.com kom andra världskriget i stor utsträckning att utplåna all feministiskt aktivism världen över. Det som hände emellertid var att kvinnorna fick träda in på de arbetsplatser som kriget gjort vakanta och som skrek efter arbetskraft eftersom männen var inkallade.

Akeel Bilgrami frågar sig ungefär vad som händer när man är född före sin tid på det här sättet som systrarna Bell var? När tankegodset inte finns eller bara är på embryostadiet och inte går att ”sidecasta”. Men helt tomt var det ändå inte; jag tänker på Mary Wollstonecraft, Virginia Wolf och kampen för kvinnlig rösträtt, men förstår samtidigt att det är den andra vågens feminism som så att säga saknas. Och i vilken författaren Marilyn French var något av en oumbärlig banbrytare, inte minst för jämställdhet.

Och något av det som karaktären Peter Exley – stationerad i Hongkong strax efter andra världskriget- överväger i sin inre dialog kan synas direkt syfta tillbaka på Frenchs ”Kvinnorummet”, som utkom 1977, men med ett mer intersektionellt perspektiv:

”To marry Rita would be to give up every illusion on her side as well as his. And she could have no conception of the loneliness to which he would take her – the life of ostracism, household labour, suburban tedium. The White Australia Policy.” (sid. 198)

När det inte finns någon ”nubb” att hänga upp sina tankar på eller det man anar instinktivt. Den situationen, det skeendet intresserar Akeel Bilgrami som också menar att avsaknaden av begrepp och en diskurs i politiskt hänseende kan omöjliggöra en fundamental kritik som när det kommer till kritik av kapitalismen. Och det är omöjligt för mig att inte associera till kapitalismens rovdrift av naturen och den pågående klimatklimatkrisen.

Sedan jag lyssnade på podcasten har jag hunnit läsa Shirley Hazzards ”The Transit of Venus” men också hennes ”The Great Fire” från 2003 och för mig är det tydligt hur de båda hakar i varandra genom tematiken och dess symbolism, och där den mer eller mindre fullföljs i ”The Great Fire”. Inte minst när det kommer till kärleken och ”fånga tillfället” utan att hasta på. För kärleken måste få ha sin gång. Att spela ”försyn” som Grace Bells ”intervention” eller försöka ”styra” den kan vara ödesdigert.

Båda berör i någon mån ”seendet”: från vilken plats eller vinkel (också ”vantage point”, utsiktspunkt) vi ser eller tolkar något och hur det spelar roll. Oavsett om det är genom ett teleskop, blotta ögat eller ens perspektiv på människor och världen. Som illustration kan jag nämna Chile som är välbekant genom Atacomaöknen på 2635 meters höjd – en av de platser på jorden som är särskilt gynnsam för astronomiska observationer. Chile är det land i världen som har mest astronomisk infrastruktur på grund av denna fördelaktighet.

I samband med att jag läste ”The Transit of Venus” kom jag också i kontakt med matematikern Eli Maors bok om Venuspassagen ”June 8, 2004. Venus in Transit” utgiven år 2000. (Efter 2004 som ”Venus in Transit”)

I förordet till sin bok berättar han att när han sökte facklitteratur om Venuspassagen, en av de mest sällsynta himmelska händelserna, så fann han väldigt lite skrivet och det som var nedtecknat hade inte sällan mer än hundra år på nacken. Så ur denna brist har han skrivit en oerhört fin bok som skildrar astronomins framväxt och dess vetenskapshistoria, i synnerhet genom upptäckten av och observerandet av Venuspassagen.

Eli Maor skriver:

”Only five times have humans witnessed the passage of Venus in front of the sun. The last Transit was in 1882, and in our lifetime only two will present themselves. The rarity of the event, combined with the incredible misfortunates that befell some of the scientists who tried to observe it, gives the story all the elements of drama.” ( sid. xii)

Eli Maor har att berätta om Venuspassagen 1639 att då, så vitt man vet, hade bara två personer möjlighet att bevittna passagen. Det var de båda studiekamraterna Jeremia Horrocks och William Crabtree. De hade studerat matematik tillsammans i Cambridge och det var Horrocks som skrev till Crabtree i Manchester att han skulle ta sitt teleskop och gå ut och observera Venuspassagen och göra beräkningar. Om de två skriver Maor att trots att de båda bodde relativt nära sågs de aldrig utan korresponderade per brev. Horrocks tog aldrig någon examen vid Cambridge och Crabtree handlade senare med linnetyg. Men enligt Horrocks var han en av Englands högst begåvade matematiker vid den tiden.

När Venus återkom 1761 var förutsättningarna helt andra:

”But when Venus appeared again on the sun’s face in 1761, the entré astronomical community was awaiting to greet her.” ( sid. 42)

Det var astronomen Edmond Halley, Royal Astronomer, som den här gången trummade ihop astronomer från hela världen, redo vid sina teleskop, och med understöd från sina regeringar.

”It was to be the first truly International scientific endeavour ever attempted.” ( s. 75)

Och med det passar det bra att återknyta till Shirley Hazzard. Hon föddes i Australien, men kom att bosätta sig utomlands. Under ett tiotal år arbetade hon för FN och skrev sedan en kritisk bok om organisationen i vilken hon bland blottlade Kurt Waldheims nazistiska förflutna, vilket var okänt för allmänheten världen över.

I början av romanen ”Venus in Transit” är Venuspassagen ett av samtalen kring middagsbordet på ett gods i södra England. Mer avslöjar jag inte här utan jag hänvisar till romanen, eller eventuellt kommande inlägg.

/Helena Maria

Källor, länkar och tips:

Shirley Hazzard. 1980. The Transit of Venus. Penguin.

https://entitledopinions.stanford.edu/novelist-shirley-hazzard (hämtad: 23-02-23)

Eli Maor. 2000. June 7, 2004. Venus in Transit. Princeton University Press.

https://www.bokus.com/bok/9780691115894/venus-in-transit/