Religionsfrihet innebär också att kunna vara trygg och frimodig i sin tro.

En förälder ringer in till programmet Ring P1 den 27 februari, (ungefär fem-sex minuter in i programmet), och säger:

”Det som skrämmer mig egentligen…” och berättar att han har två barn och att de efter en koranbränning kom till honom efteråt och frågade:

”Pappa, är det dags att Sverige kommer att slänga ut ut oss?

”Vadå?”

Pappan blev oroad över sina barns fråga och berättar hur hemskt det var att höra hur hotfullt och hemskt barnen upplevt det som skett.

När han frågade ”vadå?” och ville ha reda på vad de menade svarade ett av barnen, ungefär, att han kände att människor tittade på honom… och pappan berättar för programledaren Thomas Tengby hur skrämmande det var att höra barnens upplevelse. Och han framhåller att de är födda i Sverige och att de kommer att vara de som bygger det här landet i framtiden.

Det är inte bra att barn får med sig skrämmande upplevelser i barndomen som handlar om religion; religion som är nära förbunden med en och del av ens identitet. Alla utövare av religion, oavsett tro, behöver kunna leva och utöva sin religion i trygghet. Känns trygghet i sin moské, kyrka, tempel, synagoga också vidare. Trygg i att kunna bära sin religions symboler, som radband, slöja, kipa, bära bokstaven OM som smycke och så vidare.

Trygg i att respektive tros begravningsplatsen et cetera inte skändas.

Och det är bland annat detta som menas med religionsfrihet.

I Titos Jugoslavien fick muslimerna utöva sin religion underjordiskt och att utöva sin religion underjordiskt i tider av förföljelse har många religionsutövare under tidernas lopp fått erfara. Inte minst inom judendomen som varit särskilt utsatt genom århundraden och där kristenheten spelat en grym och skoningslös roll genom sin antisemitism.

På Forum för levande historia.se läser jag ”att bränna ”otyska böcker” var en av de åtgärder som naziregimen använde för att bestämma över människors tankar och åsikter, och begränsa yttrandefriheten.

Jag har skrivit om koranbränningarna i ett av mina blogginlägg i samband med koranbränningen i Frölunda, se nedan. Därför läste jag med intresse författaren Göran Rosenbergs essä på Expressens kultursida i igår (fjärde februari, 2023). Där han för ett genomtänkt resonemang och med en argumentering som jag hoppas ska leda till något konstruktivt, just så som Göran Rosenberg föreslår. Inte genom att börja peta i yttrandefriheten, men välja en en annan väg; att exempelvis skapa ett nytt lagrum i anslutning till lagen om hets mot folkgrupp.

Han betonar bland annat i sin essä att lagar inte bara är juridiska paragrafer, de är också symboliska markeringar, framhåller han.

Göran Rosenberg berättar att lagen om hets mot folkgrupp från 1948 tillkom som en reaktion på att Sverige efter kriget blivit ett centrum för produktion och spridning av antisemitisk hat- och hetspropaganda, men understryker att den också syftade till att inför omvärlden symboliskt visa att Sverige tog problemet med sådana yttranden på allvar.

Han menar att i den mån hets mot folkgrupp inte går att använda för att ta itu med problemet med koranbränningarna med mera så bör lagen ändras så att den gör det. Och det genom att den utvidgas till att allmänt omfatta det som på engelska kallas hate speech, ”men som vi typiskt nog inte har ett svenskt ord för.”

Det borde inte vara svårt att tillsätta en utredning som jobbar med den här frågan och där inter faith-dialog-personer ingår och arbetar tillsammans med juridisk sakkunniga och se vad de kan komma fram till: Att politikerna lyssnar här och nu, och inte gör om misstag från auktoritära tiders förflutna när medborgare eller vissa grupper i samhället/samhällen nekades röst och hånades eller straffades istället för att bli lyssna.

Göran Rosenberg skriver vidare att han tror att det vi i dag behöver är just ännu en sådan symboliska markering. Hans skäl är att Sverige behöver visa att man tar på allvar problemet med koranbränningarna och motsvarande ‘yttranden’ gjorda i den uttalade avsikten att såra, förödmjukande och hetsa mot utpekade grupper i samhället. Det som följer är även det tungt vägande argumentering, inte minst varför en symbolisk markering är bättre än ingenting.

Som medborgare behöver vi förstå mer av det som utgör ”dark cultural heritage” lokalt och globalt och bära de insikterna med oss.

Enligt igi.global är ”Dark Cultural Heritage” förknippat med…

”associated with real and commodified sites of autrocity, death, disaster, human depravity, tragedi, human suffering, and sites of barbarism and genocide.”

(se även https://www.raa.se/om-riksantikvarieambetet/projekt/kulturarvsinkubatorn/entreprenorer-i-kulturarvsinkubatorn/morkt-kulturarv/)

Och därmed vilka ekon som går igen eller ”uppväcks” med vissa handlingar eller manifestationer. Som koranbränning som väcker associationer eller ekon till antisemitism och nazisternas bokbål. Som upprinnelsen och bakgrunden till lagen om hets mot folkgrupp, som Göran Rosenberg redogör för.

I första paragrafen i Religionsfrihetslagen från 1951 (1951:680) står det:

”Envar äger rätten att fritt utöva sin religion, såvitt han icke därigenom stör samhällets lugn eller åstadkommer allmän förargelse.”

Borde inte motsvarande förhållningssätt gälla även den andra ”parten”, oavsett om det är en individ eller grupp?

I ett avsnitt av podcasten ”First Freedom podcast” diskuterar professor Richard Garett med två intervjuare, begreppet religionsfrihet utifrån ett katolskt och amerikansk perspektiv. Det handlar om de i demokratier, mer eller mindre numera självklara rättigheterna ”freedom of religion” och ” freedom from religion” – det senare att inte påtvingas religion eller tro. Men professor Richard Garett tar också upp vad han ser som ett komplement eller supplement till de nämnda rättigheterna, ”freedom to religion”. Det vill säga att det måste också ges förutsättningar och skapas goda villkor för att de olika trossamfunden ska kunna bli robusta och stabila och kunna blomstra. Han betonar i podcasten att ”frihet for religion” innebär att man har inställningen eller ser att religion är något gott, något som jag som individ, samhället och de styrande ser som något vi vill ha. Att därför villkoren för utövning är gynnsamma. Att vi vill ha trossamfunden och religionerna på samma sätt som vi vill ha ren luft och rent vatten.

Det tål att tänkas på.

Källor och tips:

Programledare Thomas Tengby, Matpriser, beredskap och yttrandefrihet.

https://sverigesradio.se/ringp1, (23-01-27)

https://www.expressen.se/kultur/goran-rosenberg/utan-ansvar-fungerar–inte-yttrandefriheten/