Jag som bloggar här heter Helena Lindbom och är femtiotalist. Från början skrev jag mest om psykisk ohälsa utifrån mina egna erfarenheter. Sedan dess har mitt Guds- intresse och kristna tro tagit över mer och mer. Jag bloggar med stöd av min goda vän Abdelhamid Fetsi. Talbart.blog ligger i princip nere, men ett och annat inlägg till hoppas vi hinna med.
Jag läser att de flesta som utsätts för skrämmande och farliga händelser återhämtar sig med stöd av familj och vänner, men de som som blivit traumatiserade får bland annat stora inlärningsproblem. Det säger forskaren Kjerstin Almqvist i tidningen Tjugofyra7, Juni 2025, till journalisten Maria Norell. Jag läser artikeln i församlingshemmet, Frölunda kyrka, medan en diskussion om barndop eller barnvälsignelse eller liknande pågår en bit ifrån.
Kjerstin Almqvist tar också upp hur barns ålder påverkar deras sätt att hantera rädsla. Barn upp till tolv års ålder har ofta lättare att ta emot trygghet från föräldrar eller andra betydelsefulla vuxna. På så sätt kan rädslan minska och ersättas av känslor av tillit och säkerhet.
För många tonåringar ser situationen annorlunda ut. De lyssnar i högre grad på kamrater och påverkas mer av sin omgivning. Den trygghet som föräldrar eller andra vuxna kan erbjuda når därför inte alltid fram på samma sätt.
Om inte skolan talar om grupptryck och hur människor kan dras med i destruktiva beteenden, vem ska då göra det?
För att hjälpa personer som upplevt traumatiska händelser bör man, enligt Kjerstin Almqvist, ställa raka och öppna frågor. Även polisen Oskar Rosen menar att man måste våga fråga människor hur de mår och om de har självmordstankar. Vill man rädda liv kan man inte ägna sig åt ”krusiduller”, utan måste vara rak.
”Barn behöver vuxna att prata med för att inte fastna i känslor av skuld och skam. Den vanligaste situationen jag mött är att föräldrarna tror att barnen har glömt eftersom de inte pratar om det. Hela föreställningskonceptet om att man inte vill väcka väcka björnar eller riva upp sår är ett falskt skydd som vuxna har hittat på för att skydda sig själva. Det enda som händer då är att barnen lämnas utan hjälp.”
jerstin Almqvist poängterar att även elever som tidigare varit högpresterande i genomsnitt förlorade mellan ett och två skolår efter händelserna på Utöya, vilka enligt henne gav upphov till den här forskningen. Orsaken var de inlärningssvårigheter som följde i traumats spår. Hon menar att denna kunskap ännu inte riktigt har nått ut till skolan och fortsätter:
”Efter stora trauman krävs en särskilt anpassad undervisning med betydligt lägre krav. Det är något man behöver tänka på i Örebro nu.”
Den forskning som Kjerstin Almqvist hänvisar till visar att barn och unga som har upplevt svåra trauman kan behöva särskilt stöd och anpassad undervisning för att kunna tillgodogöra sig utbildningen.
Källa, tips och länkar:
Maria Norell. 2025. Inlärningsproblem vanliga efter trauman. Tidningen Tjugofyra7. Juni, 2025.
”I Be’er Sheva i södra Israel har en robot träffat ett bostadshus, skriver CNN. Enligt räddningstjänsten har tre personer dött och sex personer skadats lindrigt.Enligt israeliska luftförsvaret avfyrades roboten från Iran”. (Källa: SvD, 25-06-24]
Det är inte alltid medierna ger en bild av hur platser, städer och byar ser ut i Israel eftersom hat mot Israel och vad Israel/Palestina en gång i tiden stod för gör journalister och andra informanter biased. Jag skulle gärna vilja hinna åka till Bibelns platser i Israel/Palestina med Hamid för när jag åkte i slutet av 70-talet fann jag dem inte.
Där står bland annat att Be’er Sheva ligger på gränsen till Negevöknen och räknas som administrativt och kommersiellt centrum för Negev. Jag läser vidare om staden Be’er Sheva; att det finns textil- kemisk-och keramisk industri. Ben Gurion-universitetet ligger också i Negev och är ett av de största universiteten i Israel. År 2009 uppskattades invånarantalet till c:a 190 300, enligt Wikipedia. Staden är omnämnd i Bibeln står det vidare och jag påminns om Gamla testamentets ”refuger” eller ”sanktorarium” som Ashkelon, och friskar upp minnet med hjälp av Wikipedia: Haifa, Rishon Le Zion (omnämns oftast som bara Rishon), Ashdod.
Under rubriken Tel B’eer Sheva står b. la., att Beer-sheba
[] ”is mentioned 33 times in the Hebrew Bible. It is often used when describing the borders of the land of Israel: From Dan to Beersheba.”
Ruinhögen av den förhistoriska bosättningen Beersheba upptogs 2005 på Unescos världsarvslista, läser jag vidare på Wikipedia. Den vittnar om kulturutbyten längs stora forntida transportvägar, berättas det. Dess invecklade vattensystem visar uppfinningsrikedom och samarbete mellan de forntida samhällena och utgör viktiga lämningar av stora, forntida civilisationer, betonas det i Wikipedia.
”LOs (Landsorganisationen) grundläggande uppgift är att se till att alla arbetare har lika rättigheter och skyldigheter på jobbet och att arbetare inte ställs mot varandra på arbetsplatsen.
Rättigheter och skyldigheter, liksom makt och inflytande, ska vara oberoende av klass, könstillhörighet, etnicitet eller sexuell läggning. Vi accepterar aldrig att människor spelas ut mot varandra, inte i samhället i stort, inte på arbetsmarknaden, inte på den enskilda arbetsplatser.
(Tält 12, bananpiren, Pridefestivalen, Göteborg, 2025, Socialdemokraterna och LO-förbundet)
I dag inleddes Pridefestivalen nere vid hamnplanet där Banankompaniet förr höll till. Jag var volontär några timmar i Socialdemokraternas och LO: s tält: tält nr 12.
Vi måste stå upp tillsammans för grundläggande rättigheter. Bild: talbart.blogBilder: talbart.blog
Från antropologi Klaus Georg Hansens PowerPoint-presentation. Bild: talbart.blog
Dokumentären Grönlands ”Hvide guld” som handlar om Danmarks brytning av kryolit i Ivitutt på Grönland mellan 1854-1987 visades på Hagabion i kväll. Den är gjord av Otto Rosing och Claus Pilehave. Dokumentären har väckt rabalder i Danmark och motsvarigheten till SVT i Danmark har blockerat streamningen på grund av att dokumentären inte berättas från den politiska maktens och det förhärskande narrativets perspektiv. Vill man se dokumentären kan man streama den från Sapmifilm.com mot betalning.
Antropologen och filmproducenten Klas Georg Hansen som bott på Grönland i trettio år och verkat inom administrationen i 27, och som har specialiserat sig på de koloniala relationerna mellan Danmark och Grönland, presenterade Grönlands historia och inlemmandet i Danmark 1953 i korta drag.
Inuk Jorgensen, folkhögskolelärare och filmare berättade att ”Vitt Guld” är unik på det sättet att den bryter det förhärskande narrativet: Grönlands historia har alltid berättats av danskar, blivit sedd från den vinkeln. I och med att inuiterna på Grönland fått se filmen, (gjord 2025), sker ett skifte: från att ha varit uppvuxna med att få höra att de är en utgift, att de inte är lika mycket värda (fått mindre lön än etniska danskar vilket också varit lagstadgat) så vänder filmen upp och ned på detta, betonar Inuk Jorgensen. Nu får de det grönländska perspektivet som visar att det är Danmark som behöver Grönland, inte tvärtom. Grönländarna kan sträcka på sig istället för att låta sig hunsas av den bild de fått sig serverad: om deras hjälplöshet et cetera, framhåller Inuk Jorgensen.
Kryoliten, som var unik för Grönland, och som utplånats, har dragit in mer än 400 miljarder danska kronor till Danmark medan en del av invånarna levt i yttersta fattigdom och beroende, utan att ha blivit upplysta om vilka rikedomar som har slussats i en strid ström till Danmark. Gruvstaden Ivitutt var också en isolerad och avgränsad yta med särskilda bestämmelser vilken många av inuiterna inte fick vare sig lämna eller resa därifrån. Allt för att förhindra relationen mellan inuiter och danskar och kunskap av vad som skedde innanför stadens ”portar”. Alla maskiner kom från Danmark, alla arbetare. Inte ett öre utifrån omsattes i, eller gick tillbaka det inuitiska samhället och dess kultur. E
Filmen är hoppfull för den visar hur förvridna perspektiv och siffror kan vridas rätt igen. Den visar också hur det nya narrativet får ta plats och blir ”embodied knowledge” hos inuiter och dansk-inuiter som visas i hållningen, i sättet att berätta och argumentera. Och som bränner till i sorgen över att tidigare generationer inte fått vara med om perspektivskiftet: om brytningen med det danska narrativet till förmån för det egna och i upprättelsen att få veta om de egna naturtillgångarna och gruvorna och hur enormt rikt landet är i sig självt. Att Trump vill åt Grönland skapar stress hos inuiterna på Grönland, påpekar Inuk Jörgensen.
En intressant aspekt av genomgången från antropologiskt håll var att Grönland under andra världskriget var helt utan kontakt med Danmark sedan Nazityskland ockuperat landet. Uppgiften att vakta kryoliten så inte tyskarna lade beslag på den gick till USA.
Klaus Georg Hansen underströk att Danmark inlemmade Grönland 1953 utan att inuiterna fick vara med i processen – den gick över huvudet på dem. ”Home region- kriteriet” 1958 att grönländarna skulle ha lägre lön än danskar förstärktes 1964.
Med sina PowerPoints visar Klaus Georg Hansen en utveckling som innebär en tightening av inuiternas fri- och rättigheter och som övergår i övergrepp som sterilisering och ”forced contraception” av kvinnor och ”legal fatherlessness”: övergrepp som föregåtts av en policy av ”deliberate population concentration” från 1950, som pågick in på 1970-talet. 1953 förekom ” forced relocation”, se bild nedan.
1964. ”The ”birthplace criterion’ introduced, tightening the home region criterion. Wage disparities.
1958. The ”homeregion criterion”, (Hjemstads kriteriet) is introduced resulting in wagedisparities.
När kolgruvan Qullissat stängdes 1972 efter att ha varit i bruk sedan 1924 skedde en tvångsförflyttning, och den tvångsförflyttningen satte igång Grönlands krav på ”hjemmestyre”.
Klaus Georg Hansen spår in i framtiden och tror att Grönlands självständighet från det som i praktiken var Danmarks annektering av Grönland efter andra världskriget, kan hotas av eventuell invasion av USA. Det är en stressfull situation för grönländarna som pågår i nuet, som sagt, enligt Inuk Jorgensen.
Powerpointspresentation av Klaus Georg Hansen Bilder: talbart.blog Gruvverksamheten på Grönland: PowerPoint presentation av Klas Georg Hansen. Visst ser vi paralleller till Grönlands koloniala historia med Sapmis et cetera…Bild: talbart.blog Fr vänster: Hagabions representant som jag tyvärr inte har namnet på, Klaus Georg Hansen, antropologi, professor i film och dokumentärfilmare Anders Berthelsen och filmare och lärare Inuk Jorgensen. Bild: talbart.blogIntroduktion av antropolog Klas Georg Hansen som.är ägare av filmproduktionsbolaget KGH. Bild: talbart.blog
Från antropolog och filmproducent Klaus Georg Hansens PowerPoint presentation. Bild: talbart.blog
Eli Dambergs röst var inte värd någonting 1970. Eli Damberg var arbetare; snickare och rörmokare och jobbade på ett danskt företag i Godthåb, nuvarande Nuuk på Grönland. Gasexplosionen i Godthåbs förödande konsekvenser där elva personer dog och många fler skadades, kunde ha undvikits om ”Blok 5” hade utrymts. Jag ser dokumentären som skildrar den 14 mars, 1970 och den kraftiga explosionen på Grönland genom dokumentären som heter kort och gott ”Blok 5”, (2020) som visades i kväll på Hagabion. Dokumentären är gjord av filmaren och professorn Anders Berthelsen, född på Grönland. En dokumentär där Eli Damberg, snickare och rörmokare från Danmark berättar att om en av hans chefer som var på bygget den dagen varit mer lyhörd och tagit till sig vad han och hans jobbarkompis sa: att det luktade kraftigt av gas i ”Blok 5” – byggnaden där de höll på att lägga parkettgolv – hade Blok 5 kunnat utrymmas och inga människor kommit till skada. Till Eli Damberg sa han att han skulle ta tag i det, och Eli Damberg önskar med facit i handen att han följt upp om huruvida chefen vidtog åtgärder eller inte. Eli Damberg berättar sin historia, om hur han hamnade under en massa bråte och skräp, men blev utgrävd efter en lång ovisshet och dessutom allvarligt skadad och nedkyld. Anders Berthelsen berättar att det är först nu som de arbetare som var med och upplevde eller skadades under explosionen kunnat berätta vad de varit med om. De var mer eller mindre tystade och fick lida i tysthet, ensamma eller med nära anhöriga. Om vad som hänt fick de förtiga för en bredare omgivning i Danmark. Tystnaden gäller inte bara explosionen i Gotthåb utan även andra händelser, som tvångsförflyttningar och ”relocation”.
Från antropologen, filmproducent och grönlandskännaren som bott på Grönland i trettio år, Klaus George Hansens PowerPoint presentation under Grönländska filmaftonen på Hagabion. Bilder: talbart.blog
Anders Berthelsens blick bakom kameran på Eli Damberg är fascinerande: vaken, inkännande, och hållande. Han ger verkligen Eli Damberg stöd att berätta hela förloppet; också att han även efter olyckan fortsatte att åka till Grönland och jobba och stärkte banden ytterligare till Grönland genom att gifta sig med en inuit. Anders Berthelson är intresserad av alla dessa nedtystade historier som ligger latent i människor på Grönland eller människor som haft långa förbindelser med Grönland. Berättelser som inte varit ”välkomna” och som genererar en sådan befrielse när de äntligen kan berättas, enligt Anders Berthelsen.
Anders Berthelsen berättar att det finns många fortellingar som man inte tål att höra i Danmark.
”Vi har behov av att berätta våra egna historier.”
Under 1950 fram till inledningen av 1970-talet var det mycket aktivitet på Grönland och många katastrofer och olyckor.”
FIlmaren Anders Berthelsen, från Neriunaq, Västgrönland, berättar hur hans filmintresse växte fram och hur han köpte sin första kamera. Hans blick genom kameran på Eli Damberg är så befriande mänsklig och så lyhört känslig inför Eli Dambergs väsen och vad han upplevt under explosionen och rasmassorna.
Tystnaden ekar tom utan folkbildning. Den knivskarpa illustrationen finns i utställningshallen på Socialdemokraternas partikongress som pågår fram till söndag i Göteborg. Bild: talbart.blog
I en online-kurs på nätet (kontakta Föreningen för tibetansk buddhism i Göteborg; youtubelänkar finns) talar Lama Pema Wangdak bland annat om att vi inte ska underestimera goda handlingar – hur små de än kan vara. De är som atomerna som håller ihop vårt universum, understryker han.
Ett leende, en ögonkast av uppmuntran, pengen i bössan. Allt det där bidrar till den värld vi lever i/vill leva i. Ungefär så resonerar Khenpo Pema Wangdak med oss deltagare.
En aspekt som Khenpo Pema också tar upp är att det är lätt att bli negativ och se allt ur den linsen och det är det då det negativa lätt ”compounds”, ansamlas och ackumuleras istället för det goda, välvilliga och tacksamma.
Jag hörde ett barn på P1 igår säga: ”Världen går inte att förändra. Det är som det är”.
Barn behöver s e att världen går att förändra.
Barn behöver se en människa som bryr sig, två, fem, tjugoen. Behöver se en hel riksdag: själva regeringen som bryr sig. Ett helt samhälle, en hel värld.
Vi har kris i människosyn och hur vi ser på människans värde. Bilder: talbart.blog
Det finns många limbo; ett är att befinna sig i ett land och inte tala dess språk: att inte kunna förlita sig på sina gängse utförsgåvor. Det kan vara att ”sitta av” dagar och nätter i kemisk lobotomisering, år efter år: Reducerad till en ”icke-människa”, en oförmögen, en ”förlorare”.
Något slår an i mig när Kristina Lindquist skriver i Dagens DN att Sverige och vi dess medborgare låter hela människoliv rinna bort i ett migrationspolitiskt limbo. Människor kommer hit och älskar Sverige men mals ner i ett limbo: sitter och beskådar sina förspillda liv och kanske familjen är med i detta helveteslimbo. Människor som trots flykt och strapatser var fulla av arbetskraft, styrka och framtidshopp töms i väntan, ovisshet, i tvivel. I förvar.
Inte kan vi förspilla människoliv i förvar, låta deras liv rinna bort i meningslöshet eller som Kristina Lindquist så träffande skriver: i ett migrationspolitiskt limbo.
Hur kan vi låta det ske samtidigt som vi protesterar mot krig och dess lemlästning och dödande? Vi måste bekämpa krig och hjälpa dem som flytt från krig till en människovärdig tillvaro. Inte låta tiden åderlåta dem.
Enligt NE:s svenska ordbok betyder limbo tillstånd i dödsriket mellan himmel och helvete och detta enligt katolsk teologi, betonas det. Limbo säger man också om helvetets översta krets i Dantes gudomliga komedi, enligt NE som fortsätter:
”Även bildligt om tillstånd i ingenmansland, befinna sig i limbo”.
Engelska ordboken (till svenska) tar upp ”övergångsstadium”, sväva i ovisshet men också, ”be in limbo=falla i glömska” och ”sweep into limbo= låta falla i glömska”, tomrum.
Hur många människor låter vårt samhälle tidsandan ”svepa in i limbo”;” hur många människor låter vi falla i glömska?
”Vi har kris i människosyn och hur vi värderar ett människoliv.”
”Du är en Birkaunge. Tea mindes orden så väl. De uttalades grannens dotter Mia, ett par år äldre än henne själv. Det måste ha varit för tio-tolv år sedan.
Orden återkom när hon satt och läste i sin avlidna släkting Magdas efterlämnade anteckningsböcker. Det hade varit meningen att hon skulle ha adopteras bort.”
TALBART 