Deltenta 3 i Litteraturvetenskap: tematiska studier genus vt.2013 – Helena Lindbom-Abdelhamid Fetsi.
Huvudtext: Oktober i fattigsverige av Susanna Alakoski, (2012)
Estetiskt: Moderna genombrottet [1].
Enligt litteraturprofessor Lisbet Larsson går Dagboken i litteraturens värld i perioder. En sådan period var på 1970-talet. Dagboken har olika funktioner under olika perioder. På 1800-talet, när dagboken introducerades, ville man att flickor skulle skriva dagbok för att det var disciplinerande, som ett sätt att tukta sig själv. På 1970-talet ville vi kvinnor dokumentera någonting, ville ha sanningen om ett liv, och vi tänkte den terapeutiskt.[2]
Begrepp ur samtidslitteraturen: ”Checkat ut från fiktionen”[3]. ”Autofiktion”[4].
Kulturhistoriskt: Före andra världskriget hade de unga började jobba tidigt och var därmed vuxna–tonåren och ungdomstiden existerade inte. På 1950-talet fick döttrarna för första gången i historien ett eget mode. Tidigare hade de klätt sig likadant som sina mödrar, lika tantigt. En speciell ungdomskultur växte fram, inte minst genom musiken, vilken fick sitt stora genombrott med Beatles. Inom popkulturen, 1960-talets särskilda ungdomskultur, rymdes olika rörelser som hippie och flower-power. Gemensamt för dessa rörelser var bla folkligheten och kollektivismen (Olsson & Algulin:546). Televisionen (och numera också de sociala medierna, min anm.) har blivit en dominerande kulturfaktor på gott och ont, skriver Olsson & Algulin (Olsson & Algulin:2005:55 9).
Expansion av lärosäten. Vid sekelskiftet 2000 var antalet lärosäten i Sverige 39 (Ekström & Sörlin:2012:139).
Idemässigt:
Freud och psykoanalysen.
På 1960-talet skärptes motsättningarna mellan Västerlandet och ”tredje världen”[5] . Konflikten kulminerade genom USA:s krig i Vietnam. För en tid gick litteraturen åter in i politiska och ideologiska banor, skriver Olsson & Algulin, och menar att denna politiska kampattityd på många sätt var en parallell till 1930-talets starka mobilisering bland intellektuella (Osson & Algulin:558)
Tyst vår och miljörörelse. Postmodernism[6]. Postmodernism enligt Olsson& Algulin har delvis andra förtecken: Utan att var någon litterär rörelse som 1900-talets tidiga ”modernismer” kan möjligen denna postmodernism karaktäriseras som ett hantverksmässigt manipulerande av diverse äldre kulturgods. Det är dock inget nytt i detta förfaringssätt, men kanske mer medvetet utfört än tidigare, och det står som något representativt för de allra senaste årens tendenslösa, avindividualiserade och datoriserade samhälle (Olsson& Algulin:558:559).
Lacans teorier.[7] Han menar bland annat att vi blir de vi är genom speglingar i andras blickar. Jaget har alltså ingen kärna utan skapas alltid i relation till andra. Queerteori[8] kommer i fokus, och införlivas i akademin
Kort Inledning Till Huvudtext
Oktober i Fattigsverige är en dagbok och ett slags identitetsprojekt, men bär i viss mån också på ett ”bekännelsedrag”; Alakoski säger själv i en intervju att hon ville komma ut ur ”skamgarderoben” och skriva sin ”fattighistoria”.
Den förste oktober inleder Alakoski dagboken bl.a genom att ge en slags programförklaring, och samtidigt upprättas ett slags kontrakt med läsaren.
Den kommer att handla om det jag ändå går och tänker på. Fattigdom, skam. Hemlöshet. Socialt arbete. Den kommer att handla om mig. Om minnen. Om det jag inte kommer ihåg. Om den sjukdom jag bär sedan barnsben (Alakoski:2012:9).
Ämnet fattigdom är väl förankrat i samtidsdebatten. Det visar Alakoski genom att peka på att:
Efter 1996 har ordet fattigdom blivit ett av Sveriges flitigast använda ord (ibid:ibid:61) Inte minst genom att Rädda barnen släppte en rapport om barnfattigdom 2011 (ibid:47).
Alakoski förklarar att hon ser fattigdom som Na´vi-folket ser Pandoras natur i science-fictionfilmen Avatar, vad den gör med människor och vad som händer med samhället om vi tvingar att leva på knä.[9]
Kopplingar mellan Alakoski och Martinson och Ekelöf: Likheter och skillnader i:
Innehåll: De närmaste: Alakoski: Alakoskis ursprungsfamilj finns med i dagboken. Det finns en drift hos Alakoski att ta reda på ”sanningen”, men hon bär också på en rädsla för vad som kommer att möta henne i hennes undersökning; om hon ska klara av att stå ansikte mot ansikte den verklighet som hon levde med under många år: en dysfunktionell familj. Denna familj som också benämns som Mumintroll, halvsvenskar, exotiska andra. (ibid: 219) [10]
Summering: Om jag gick omvägar kring mammas romaner, så bankade jag med pappa med båda händerna för att få ur honom en stavelse, ett enda ord. Det var som om språket aldrig kunde vara en utväg för honom, inte en ingång, inte en utgång. Språk var tigande, eller explosion. Språk var bara grovt arbete(ibid:285)
Alakoski för på ett intressant sätt en diskussion om sitt självbiografiska skrivande[11], och försöker komma åt de ”mekanismer” som hindrar henne från att ”komma ihåg”, som vill släta över allt det svåra och hemska. [12]
Ekelöf: Berättar inte om sin ursprungsfamilj eller släkt. Är mer framåtblickande, eller lever helt i nuet. Tar dag för dag. Lever med i det politiska skeendet. Är inte så uttalat reflexiv.
Martinson: Använder sig av bortträngda och tabubelagda erfarenheter i sitt skrivande, enligt Witt-Brattström. Mor gifter sig bygger mycket på Martinsons egen självbiografi.
Genre:
Alakoski: Dagbok typ arbetsbok. Förklarande och undersökande; skildrar en mental process: att närma sig det svåra. Utspelas under en oktobermånad.
Ekelöf: Ekelöf gav själv sin bok titeln ”En städerskas dagbok” när hon skickade den till en pristävling om den bästa politiska romanen. En tidstypisk genrebeteckning, enligt Melberg & Juncker i Nordisk kvinnolitteraturhistoria. [13] När den kom ut 1970 hette den Rapport.
Martinson: Fragmentarisk romanteknik som varvar realistiska skildringar av livsöden med en mer symbolisk framställning av kvinnokroppens olika stadier (Witt-Brattström:1988:154). Den sträcker sig över flera kvinnogenerationer.
Kring utgivningen/mottagandet:
Alakoski: Alakoski säger att hon tyckte att hon förskönade fattigdomen i Svinalängorna och vill nu komma med en sannare skildring av den. [14]Hon gör det i dagboksform och utgår bl a från journaler och andra akter som hon begärt ut i ur olika register och som ligger framför henne utspridda på golvet i rummet i författarbostaden.[15] Boken får kommentarer av recensenter som ungefär ”den örfil jag behövde”[16], eller ungefär ett vällovligt ämne, men jag delar inte Alakoskis lösningar på problemet[17].
Boken skrivs i en tid när orsaken till fattigdom i hög grad anses ligga hos den fattige själv, och inte i strukturen.
Ekelöf: Enligt Melberg & Junker blev Rapport från en skurhink banbrytande både genom sin pretentiösa dagboksform och genom den rytm som tar ”det personliga är politiskt” på orden och tillåter Ekelöf att skildra de depressionslika humörsvängningar som tillhör en kvinnlig lågavlönads vardag. De berättar att hon skapade genom sin dagbok ”utsikt från botten av en skurhink som gav eko i hela Norden. Därifrån sett var Sverige inte ett välfärdssamhälle. För de flesta läsare från medelklassen blev skildringen av denna sida av de nordiska välfärdssamhällena en chock.
Martinson: Man trivialiserade gärna Martinsons ämnesval, enligt Witt-Brattström. Nämligen kvinnoerfarenheter i Fattigsverige (Witt-Brattström:1988:105)Hon ifrågasattes som ”verklig diktare” pga hennes skildringar av den ”påträngande verkligheten”. Författarskapet karakteriseras med uttryck hämtade från reproduktionens associationssfär, t ex urspene, ”havande kvinnas köttfrodiga fantasi” och ”underlivssynpunkt”. Skribenter rapporterar om illamående eller försöker överträffa varandra med avståndstagande adjektiv (ibid: 111) Witt påpekar att man enbart ser enda stor moders figur, en ”moderstext”. Därmed försvinner det kritiska uppdraget nästan helt, fortsätter Witt-Brattström. Det aktiva diktarsubjektet tonas ner och verket feltolkas (ibid:112)
Alakoski:
Berättarperspektiv:
Alakoski: Berättar i jagform., berättaren är samma Det är svpårt att med självbiografisk öppenhet komma åt sådana förfärliga tonårsupplevelser, men Susanna Alakoski gläntar på dörren, skriver DN:s Lennart Bromander i sin recension.
Ekelöf: Berättar i jagform.. Ett jag som tror starkt på att hon är någon; denna tro har hon fått dels genom sina studier på aftonskolan; dels genom litteraturen. Det betonas i nordisk kvinnolitteraturhistoria att Litteraturen drar in Ekelöf i en socialt engagerad dialog tvärs över tider och kontinenter ( sid 2 av 4) Hon vänder sig bl a till Harry Martinson, (ljuset som lyser upp hennes väg (se Ekelöf:1970:12,) med ett personligt tilltal: de här raderna skriver jag till dig harry Martinson, för jag har ingen annan att tala med ( Ekelöf:1970:39 )
Martinson: Allvetande.
Tematik:
Alakoski: fattigdom. Ledmotiv: hemlöshet, fattigdom, skam.
Ekelöf: förödmjukelsetema
Martinson: Moderskapet övergripande tema 116.kvinnokraft och kvinnovänskap. Nyskapande aspekt enligt witt att moderskroppen där för första gången i sv litteratur spelar en central roll för stoffets iorganisetring. Sid. 116 Skriver i reaktion mot ”the primitivist school of phallic worshippers sid.61 livsträdstematik till vilken de individuella ödena kan sagas knytas s.127, cykliska tideräkningens127
Läsartilltal:
Alakoski:
Ekelöf:
Martinson:
Språk:
Alakoski: Jag lossnade från mig själv i slutet av nittiotalet (underbar metafor). Det var en sak för mycket, att vi fick ett sjukt barn (rytmiskt och nästan poetisk). Yrsel. Förlorar synen. Aggressiv mot barnen. För låg vikt osv. (ibid:298). SMS- skriften understryker genom sin rytm tröttheten, behovet av att kondensera, att inte orka ta sig igenom språklabyrinterna, att man är på väg att klappa ihop totalt. En slags morseskrift. Man får läsa mellan rtaderna. Alakoski dröjer inte för länge vi det svåra. Tar satsMer behövsinte, inga omständliga förklaringar. Här skrivert Susanne Alakoski in sig i en kvinnlig tradition; hur det ser ut när livspusslet inte går ihop, när yrkesjag, modersjag, älskarinnejag, hustrujag osv. inte ryms samtidigt i samma kropp. Tänker på Skribentens sammanbrott i Jösses flickor och anar att det är djupare än så. Att det har med det förspråkliga att göra, med Kristevas teorier.
Sentenser med frätande politisk innebörd. Aforistiskt sammanfattat sprängstoff. (Lennart Bromander, DN) dagboksfragmentariska passager bl a) , men starkt sammanhållna texter i små citat ur journaler från Ystads kommun eller psykakuten på Sankt lars. Knivskarpa formuleringar.
Ekelöf: Maja Ekelöfs särskilda ton chockade inte minst, enligt Melberg & Juncker. Ekelöf konstaterar, hon klagar inte och hon böjer sig inte servilt under Jante, tvärtom ser hon sig själv som någon särskild. Det är en kvinna under accelererande medvetandegöring som för pennan.
Martinson: modernistisk uppbruten prosa sid. 91
Symbolspråk:
Alakoski: dagboken skildrar dag för dag i oktober. Romberg citerande av Amiens kan appliceras på Susanna Alakoskis dagbok. Oktoberstämningen dominerar boken. Årstiden är mer än staffage; den speglar sinnesstämningen inte bara hos den dagboksskrivande utan i det Sverige som håller på att nedmonteras. Romberg påpekar också att från 1800-talets mitt har miljöns betydelse för människan kommit att allt mer dominera den sociala skildringen, med eller utan tendens (romberg:116).
Symbol är för Goethe enligt Romberg är det fullständiga sammanfallet av ett särskilt fall och en allmän ide (122) allmän ide om väder och hemlöshet sammanfaller i Alakoskis dagbok med ett konkreta fallet Annika, där Alakoski själv rådigt ingriper så att Annikas tillhörigheter inte blåser iväg och sprids över hela Stockholm (sid. ) Rent språkligt är det som Alakoski via rytmen och meningsuppbyggnaden avlägger ens slags social ”väderleksrapport” ibland. Det är allvarligt, poetiska ansatser finns, men inget utrymme för lyriska utsvävningar eller avvikelser från de grundtemata som pulserar texten igenom.
Kråkorna bildar en slags symbol för mänskligt liv; Alakoski behöver dem, behöver dem för att kunna föra dialog; de är en slags symboliska mottagare för hennes ord och tankar. Det representerar liv, det liv hon söker.
Ekelöf:
Martinson: komplex symbolik. T ex:på den symboliska nivån är det jorden som för sin dialog enn människornas okänsliga hantering. På den realistiska är det Sallys öde som förebådas, trehundra sidor innan det går i fullbordan.s150. fotnot med hänvisning till sid. 149 om jorden mor sofia pelikanen sid.133redan sofi prosaiska varianter av denna mytiska månmodert , månsymboliken framträdande i romanbygget.
Anspelningar på annan litteratur: Promenaden genom byn, likheten med Baudelaire (Moa)sid. 152
Alakoski anspelar mycket bla
xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx
Ev. annat:
Promenaderna
Påtänd bror spiknykter syster
Politisk – inte kristen, empatisk, generös, storsint, hudlös
I och med kollapsen och att hon hamnar på mentalsjukhus skriver hon in sig i en kvinnlig tradition
Tänker på Skribenten i Jösses flickor. Annelie Skram? Agnes von Kylenstierna
Väderleksrapporterna –regelbundenhet i det oregelbundna
Annika – den hemlöse Prsenningen
Av halmstad, nära hamnat inom porrindustrin Elixa och mr higgins – varför ingen referens, för banalt?
Var finns blinkningarna?
Oktoberrevolutionen?
Betydelsefulla andra
Alakoski vill tala för sina föräldrar, ge dem upprättelse, ”röst”
Bankar på fadern med knytnävarna för att han ska prata…
Socialtjänstens journaler om fam. Alakoski, del av ett mycket större sammanhang..
Socialsverige
Opira – typiskt för det postmoderna, finns inte en stor berättelse, utan flera, finns ingen ”sanning”, utan flera
Socialhistoria
”SocialSverige” jfr Lort-Sverige!
Sverigefinnarna – minoritetsstaus och vad det betyder.
Bryter ny mark för de som ingår i den sk. Kategorin ”socialfall”.
Ett nytt sätt att skriva deras historia; de ska synliggöras, fram i ljuset då kan faktiskt också ”journalskrivandet ändras, språket bli ett annat, jfr Familjevårdsstiftelsen
Vädra BLAND DE Sekretessbelagda dokumenten
Förstå
Lika stor del av släktforskningsprojektet som de gamla kyrkböckerna och pårotokollen från bystämmor? Fattighus och barn som auktionerades bort
Passar inte alla
Ann heberlein också pionjär Jenny Wrangborg
Enskilöda afallen för viktiga för att räknas upåpå döls, göms av generaliseringar
Tjänstemän och politiker: säger alltid ”kan inte uttala mig om det enskilda fallet
Samtidigt motberättelser
Något man kan identifiera sig med, känna igen, titta närmare på sin egen historia
Offentliggör skammen , förekommer den sid. Oeer ambjörn sid 129, Beverly Skeggs s.167
Vaage skrivit om psykisk sjukdom på 200-talet
Sid. 154-158
Om de teoretiska influensernaLtill queer”
Betydelsen av skillnad sid. 44
Om Lyotard och de stora berättelserna s.43
Social konstruktivism
Ekofeminism
BENGT SÖDERBERHS F. 1925
S.521 De gåtfulla barrikaderna 1983 han hör tilldeen klassiska romankonsten s försvasrae i en experimentell tid, då man ibland talat om ”romanens kris.(olsson &algulin)
Sid. 529Ingemar bergman f.1918 hans stora filmer behandlar med både mörksyn och hängivelse 1900-tals människans belägenhet i en religiöst ostrukturerad värld. Klarast lysande namnet i 1900-taletssvenska kulturliv, med en unik int berömmelse. Född i ett prästhem, en miljö som satt varaktiga spår i hans konstnärliga skapande.
I den experimentellt avantgardistiska atmosfären under 1960-talets första hälft hälft fanns många tecken på ett politiskt uppvaknande, där den konstnärliga radikalismen ocksåägde sina ideologiska motsvarigheter olsson><6 algulin sid. 537
Sid. 5391970-talet apokalyptiska stämningar ”oljekrisen”
Ledande i den politiserade författarrörlsen >Jan Myrdal f. 1927 sociALT O POLITISKT INITIERADE REPORTAGE/RESESKILDRINGAR Verkliga genombrott i genren Rapport från en kinesisk byu 1963 som också blev en övercväldigande int succe.
Göran Palm uppgörelse med ”artistokratmodernismen sid. 543
Litteraturlista:
Alakoski, Susanna, (2012) Oktober i fattigsverige, Stockholm, Albert Bonniers förlag
Ambjörnsson, Fanny,(2005), Vad är queer,Stockholm, Natur och Kultur
Ekelöf, Maja, (1970), Rapport från en skurhink, Uddevalla, Raben & Sjögren
Ekström, Anders & Sörlin, sverker, (2012), Alltings mått – humanistisk kunskap i framtidens samhälle, Stockholm, Norstedts bokförlag
Heberlein, Ann, (2011), Ett gott liv, Stockholm, Albert Bonniers förlag
Lundin, Immi, (2012) Att föra det egna till torgs – Berättande, stoff och samtid i Kerstin Strandbergs, Enel Melbergs och Eva Adolfssons debutromaner, Lund, Avd. för Litteraturvetenskap, Språk och Litteraturcentrum
Martinson, Moa, (1933) Kvinnor och äppelträd, Stockholm, Natur och Kultur
Romberg, Bertil:
Witt-Brattström, Ebba, (1988), Moa Martinson- Skrift och drift i trettiotalet, Stockholm, Nordstedts förlag
Källor på Internet:
http://nordicwomensliterature.net/sv/article/rapport-fr%C3%…2013-05-20 ca 11.00
Arbetarlitteratur…www.alex.se. temaartikel ur Alex författarlexikon 2013-05-17
Ca 13.00
Tony Samuelsson
http://www.alex.se/Alex/LexiconThemearticle.asp?ArticleId=5 2013-05-17
ca 13.00
http://www.alex.se/Alex/LexiconWriterArticle.asp?ArticleId=5 2013-05-17
ca 13.00
Sverigesradio.se/sida/avsnitt/18730? Programid=4381
P1 Lundströms bokradio Kära dagbok – om dagböcker, konst och litteratur.
Lördagen 11 maj 2013.
Bilaga:
Sveriges radio P1 Lundtsröms bokradio Kära dagbok – om dagböcker, konst och litteratur.
Lördagen 11 maj 2013.
Deltagare: Lisbet Larsson, professor i litteratur, författare Gunilla Linn-Persson som nyss publicerat sin dagbok och Kulturradions Marie Lundström.
Litteraturprofessorn Lisbeth Larsson får frågan av Marie Lundström varför vi är så fascinerade av den här autentiska dagboken?
- Jag tror det handlar om sanningen, att vi är ju så hemliga inför varandra och vi har våra sociala jag, och så tänker vi att vi ska få reda på någon slags sanning om en annan människa och jag tror Att det har en väldig stark dragningskraft. Larsson betonar att den är periodisk. Förra gången den fanns var på 1970-talet, och då kom det ut många dagböcker och nu är det som om det kommer tillbaka.
- Vad är det för slags sanning man får då egentyligen?
- Det är den dagens sanning kanske då som ser annorlunda ut en annan dag kan jag tänka. Någon form av sanning är det ju, men den är alltid selektiv. De som har forskat om dagböcker i större kvantitet än jag har menar ju att det handlar väldigt mycket om sorg, vrede, främst om sådana saker.
- Det är en konstig tid vi lever i, man kan få kontakat något som heter Skambyrån och få läsa högt och uppträda med sin dagbok medan folk sitter och lyssnar och roas lite. …
Det konstateras att en dagbok kan se ut på många olika sätt. …
- Författare kanske inte kan låta bli att göra litteratur av sina dagböcker? …
- Många menar ju att dagboken är en text utan mottagare, men det är väl egentligen ingen som tror att på det. Man har alltid någon anhörig, ett barn, efterlevande i tankarna.
- Du sa att det kommer tillbaka, går i cykler. Varför kommer det tillbaka nu?
- Intressant,kanske ha olika funktioner under olika perioder. På 18oo-talet ville man att flickor skulle skriva dagbok för att det var disciplinerande, det var ett sätt att gå tillrätta med sig själv, tukta sig själv. På 1970-talet menar vi kvinnor ville vi dokumentera någonting, ville ha sanningen om ett liv, och vi täönkte det terapeutiskt. I dag har det mer blivit att skapa sig själv, i synnerhet på facebook och sådana ställen.Och även Lars Norèns dagbok, att den är mer är skapa, att han skapar Lars Norèn mer än uttrycker honom, om du förstår vad jag menar?
ML: -Nej, inte riktigt, jag vet att han själv sagt att han vill vara en temp i tidens röv. Hur läser du egentligen Lars Norèns dagbok?
- Hur många grader är det…Jag upplever att Gunilla Linn-Perssons är en mer expressiv och terapeutiskt dagbok. Du vill uttrycka ditt inre..gick tillrätta med sig själv och hittade sig med dagbok.
När jag läser NorEn är det en dokumentår dagbok, det finns inga känslor, han registrerar och med sin aregistreringar konstruerar han liksom Lars NorEn inför oss. Han skapar sig själv med sitt skrivande skulle jag säga.
-Anne Franks dagbok har som text väldigt oviss utgång, och att hon inte har någon annan att anförtro sig åt.
LL: – Gripande dagbok. Men även den har varit starkt redigerade så på det sättet är den ju en konstruktion och så är det med nästan alla dagböcker att de är konstruerade av någon efterlevande. Om vi skulle få läsa allt så skulle den vara mycket mer komplex
ML: -Håller den traditionella dagboken på att försvinna, vilken framtid väntar dagboken i en tid d är allt som är hemligt snabbt läggs ut för många att beskåda.
LL: – Det blir en annan typ av dagbok när man lägger ut den för att alla ska sede6t. Och det är möjligt att människan håller på att förändras så att vi blir mer extroverta och då blir det en ny typ av dagbok.
ML: – Hur då?
LL: – Jo, det är en väldi skillnad om man vänder sig innåt, innåt mot sig själv eller pratar med sig själv för att leta reda på sina känslor för att arbeta med dem och så som Anne Frank gör, eller Gunilla Linn-Persson verkar göra, eller där man skriver en dagbok där man berättar alla fina roliga saker man har gjort på sin blogg, att där framställer man sig själv för andra, och det är ju en annan sak, en annan karaktär.
Många författare använder ju dagböckerna som arbetsböcker och tänker något vid sidan om som ett rimm????
ML: – Ja, vid sidan om, inga resultatinriktade texter. Är det så att man som författare kan använda dagboken som ett träningsredskap, att få ner sina texter rätt?
LL: – Ja, det gjorde ju Victoria Benedictsson. Hon gjorde utkast där, tränade och samlade material och hon skriver ju också på första sidan till sin dagbok när hon började med den att den är en arbetsbok. Sedan blev ju hennes liv mer och mer kaotiskt och då antar den liksom formen av en journal intime, den introverta dagboken mera, men jag tror att det var en arbetsbok, och jämför man det hon skrev sedan, som noveller, så är dagboken mycket mera bättre. Jag skulle vilja säga dagboken är det bästa hon harv skrivit, den är helt fantastisk.
ML: – Ja, dagboken är en fri form där uppstigande 3:48, intagandet av en banan och existentiell briljans, mening, vad är livets mening, allt ryms, allt kan få betydelse när man skriver[ ].
http://www.fhi.se/Folkhalsostamman2012/Program/Paralella-seminarier-1/1F—Folk…2012-05-04
Alakoski – hemtenta i litteratur
Estetiskt: Enligt litteraturprofessor Lisbet Larsson går Dagboken i litteraturens värld i perioder. En sådan period var på 1970-talet. Dagboken har olika funktioner under olika perioder. På 1800-talet, när dagboken introducerades, ville man att flickor skulle skriva dagbok för att det var disciplinerande, som ett sätt att tukta sig själv. På 1970-talet ville vi kvinnor dokumentera någonting, ville ha sanningen om ett liv, och vi tänkte den terapeutiskt. I dag har det blivit mer att skapa sig själv, i synnerhet på Facebook etc. Det är skillnad på en journal intime och en dokumentär dagbok t ex. Lisbeth Larson menar att Lars Norèns dagbok (dokumentär) är mer att skapa, att han skapar Lars Norèn, mer än uttrycker honom[ ](se vidare bilaga Sveriges radio P1 Marie Lundströms bokhörna).
Kulturhistoriskt:
Televisionen (och numera också de sociala medierna, min anm.) har blivit en dominerande kulturfaktorpå gott och ont. Den har ofta uppfattats som en konkurrent till litteraturen, och faktum är väl att TV-serier o.d. numera fyller människors behov av berättelser på samma sätt som tidigare litteraturen. Litteraturen harv svarat på massmedias utmaning,m mest framgångsrikt i den populära underhållningssektorn som på senare år påtagligt dominerat i den populära underhållninsssektorn som på senare år dominerat utgivningen av fiktionslitteratur(olsson & Algulin:2005:559)
Före andra världskriget hade t ex mödrar och döttrar klätt sig likadant, lika tantigt. Nu fick döttrarna sitt eget mode. Tidigare hade de unga började jobba tidigt och blev då 33vuxna – det fanns ingen ungdomstid, inga tonår. På 1950-talet började det växa fram en speciell ungdomskultur, inte minst genom musiken, vilken fick sitt stora genombrott med Beatles. Popmusiken fick karaktär av kollektiv massrörelse, enl Olsson & Algulin, som gav uttryck åt tidens och den unga generationens hopp och förvtvivlan (Olsson&Algulin: 1995)sid.546 1960-talets särskilda ungdomskultur blev just den sk popkulturen. Inom den rymdes olika rörelser som hippie, provos, flower-powere mfl. Gemensamt för dessa rörelser var folklighten, kollektivismen, tron på enkla, ideala lösningar och provokationerna mot det etablerade ,ibland milda och naiva ibland grova och stötande för smaken. (Olsson & Algulin:546).
FA: sid.42
Idemässigt:
Det kalla kriget kom att prägla hela epoken efter världskrigen till början av <berlinmurns fall och Sovjetunionens upplösning. (Olsson & Algulin 5579
På 1960-talet skärptes motsättningarna mellan det rika Västerlandet och den ”tredje världen” (se Spivaks kritiska resonemang) av fattiga, outvecklade länder utanför Europa och USA. Sin häftigaste utlösning fick denna konflikt genom USA,s krig i Vietnam, som gav upphov till en världsomfattande opinion bland författare och andra intellektyuella. För en tid gick litteraturen åter in i pol och ideologiska banor, där kritiken mot det kapitalistiska systemet och dess ”postindustyriella” samhälle blev skarp och oförsonlig. Hand i hand med denna politiska kampattityd – på många sätt en prallell till 1930-talets starka mobilisering bland intellektuella – går ett nyväckt medvetande om industrisamhällets miljöproblem (olsson & algulin:558)
EU-inträde 1995?
Utan att var någon litteräör rörelse som 1900-talets tidiga ”modernismer” kan möjligen dennapostmodernism kan möjligen denna postmodernism karaktäriseras som ett hantverksmässigt manipuleranden av diverse äldre kulturgods. Det är dock inget nytt i detta förvaringssätt, men sid.558) men kanske mer medvetet utfört än tidigare, och det står som något representativt för de allra senaste årens tendenslösa, avindividualiserade och datoriserade samhälle Olsson &Algulin:559)..
Efterkrigstiden: Början av kalla kriget. Sovjetunionens fall. Mc Cartyism.
Under 1960- och 70-talet formulerade franska filosofer en kritik mot den västerländska vetenskapens ständiga tro på framåtskridandet. Till skillnad från tidigare tänkare vände man sig mot synen på historien som ett ständigt pågående framsteg, där varje utveck-sid43 lingsfas leder till ett högre stadium av mänsklig utveckling. Istället för att betrakta historien som en enhetlig utv från sämre till bättre, såg man den som en mängd enskilda händelser som då och då rinner åt samma håll. Snarare än den stora enhetliga Historien, valde man att berätta små, motsägelsefulla och motstridiga berättelser.
Lyotard med sin The postmodern condition nmenar att problemet med de ”stora berättelserna” framför allt är deras anspråk på sanning.
Beroende av var, när och hur man befinner sig på en plats, kommer man att uppfatta världen på olika sätt. Därför är alltid sanning tillfällig och kommer att spegla en viss grupps syn på världen vid en viss historisk tidpunkt.
Lyotardanser att de sora berättelserna istäället måste betraktas som sagor som den västerländska civilisationen berättar för sig själv för att känna sig framgångsrik, sammanhängande och begriplig. Denna sorts sökande efter den Sanna Versionen av verkligheten är bara en totalitär dröm som i sig försvårara alternativa historieskrivningar. Därför är den också förtryckande. Essentialismen förkastades. Jacques Lacan t ex avisade tanken om en inneboende essentiell mänsklighet. Istället menar han att vi blir de vi är genom speglingar i andras blickar. Jaget har alltså ingen kärnA UTAN SKAPAS ALLTID I RELATION TILL ANDRA.
Det inneboende essenstänkandet omkullkastades av strukturalismens sätt att analysera, som enligt FA kortfattat går ut på att betydelse alltid skapas i relation till något annat. Enl ett strukturalistiskt synsätt betyder t ex beteckningen vuxen ingenting i sig själv. Det är först genom att peka ut vaD ETTBARN ÄR, SOM DEN FÅR DEN BETYDELSE VI VANLIGTVIS AVSER. Genom att betydelse på detta säött alltid är beroende av skillnad är den alltså relativ till sin karaktär. På så sätt ruckas också den kunskapssyn som säger att det finns en inneboende innebörd eller essens i det vi ser omkring oss.
Gemensamt för de kritiska ansatserna var således en sid. 42 anti-essentialistisk grundsyn. Det innebär att man ställer sig misstänksam till påståenden om att våra identiteter och känslor alstras av naturen och delas av alla människlor i alla kulturer och i alla tider. Många feminister påpekade t ex hur egenskaper som traditionellt betraktats som naturligt kvinnliga – som omsorgsfullhet, mjukhet och förfining – snarare är en produkt av kulturella, hi och ek omständigheter. På sås ätt ifrågasatte man också den naturliggjorda uppdelningen mellan kv o man, kvinnligt o manligt.
Den postkolonila kritioken tog upp den västerländska vetenskapliga uppdelningen mellan Vi och väst. Den här kritiken satte också fingret på hur adjektiv som modern, framåtskridande, gammeldags och barbarisk är medel som med fördel kan användas för att upprätthålla makt och ordning.
Queerteori kommer i fokus, och införlivas i akademin (sid.35) Enl Fa är queerteori inte en enhetlig teoribildning. Den bör snarare förstås som ett antal olika perspektiv på kultur, sam hoch identitet framhåller hon. Gemensamt för demm alla är att de intresserar sig för föreställningar om normalitete och avvikelse. Hur uppstår det vi kallar normalt? Hur upprätthålls normalitete? OCH VAD FÅR UPPDELNINGEN I NORMAL/AVVIKANDE FÖR KONSEKVENSER FÖR MÄNNISKORS SJÄLVFÖRSTÅELSE OCH LEVNADSVILLKOR?
Bekännelse.
Dagbok-arbetsbok
Checkat ut från fiktionen.
Autofiktion. Reality. Något om arbetarlitteratur.
Sid.45
Just på grund av dess instabilitet( fotnot:sid.44 eftersom betydelsenb av ordet (t ex lesbisk som i exemplet, blir det omöjligt att fastställa en entydig o stabil sid.45 innebörd)betrakjtas språket, inom poststrukturalistisk teoribildning, som centralt för skapandet av världen. Till skillnad från tidigare vetenskao…
Foucault kom att förklara hur språket o de namn vi ger varandra är avgörande för vår syn på oss själva o verklkigheten.
Oktober i fattigsverige är en dagbok och ett slags identitetsprojekt, men bär i viss mån också på ett ”bekännelsedrag”; Alakoski säger själv i en intervju att hon ville komma ut ur ”skamgarderoben” och skriva sin ”fattighistoria”.
Detta fega sätt att tala klarspråk på (189)
Den förste oktober inleder Alakoski dagboken bla genom att ge en slags programförklaring, och samtidigt upprättas ett självbiografiskt kontrakt, om än lösligt, med läsaren:
Den kommer att handla om det jag ändå går och tänker på. Fattigdom, skam. Hemlöshet. Socialt arbete. Den kommer att handla om mig. Om minnen. Om det jag inte kommer ihåg. Om den sjukdom jag bär sedan barnsben (Alakoski:2012:9).
Vi får en aning om vad för slags jag som kommer att skrivas fram; att det handlar om ett dubbelt perspektiv: dels ett underdogperspektiv, dels den etablerade succeförfattarens. Hur de olika jagen är villkorade av t ex kön, klass och etnicitet.
Ämnet fattigdom är väl förankrat i samtidsdebatten. Det visar Alakoski genom att peka på att:
Efter 1996 har ordet fattigdom blivit ett av Sveriges flitigast använda ord (ibid:ibid:61)sid.47 släppte rapport sid.234
Alakoski förklarar att hon ser fattigdom som Na´vi-folket ser Pandoras natur i science-fictionfilmen Avatar, vad den gör med med människor och vad som händer med samhället om vi tvingar att leva på knä.
Med att se någon annan, menar Alakoski att se ”hela dig”, och det finns de som kan se även utan att tillhöra ”stammen” betonar hon:
Medan forskarna, de som är nyfikna och verkligen vill förstå och , som lever med Na´vifolket, också ser oss (ibid:ibid:9).
Att bli sedd är viktigt, speciellt om man inte blivit sedd under de viktiga barnaåren, under sin ungdomstid. Om man varit i avsaknad av ”betydelsefulla andra”.
Efter framgången med Svinalängorna(fotnot från sid. 306) kände Alakoski ett behov av att porträttera sin uppväxt och sitt liv mer självbiografiskt (vad självbiografi är och vad självbiografiskt skrivande handlar om problematiserar Alakoski på ett intressant sätt bl a på sidorna )och försöka komma åt de ”mekanismer” som hindrar henne från att ”komma ihåg”, som vill släta över allt det svåra och hemska. Men Alakoskis drift att ta reda på ”sanningen”, hur det egentligen förhöll sig är större än behovet eller viljan att inte veta; att inte komma ”sanningen” för nära – och det kanske för att hon innerst inne räds för vad hon kommer att se, som uppenbarar sig. Att hon inte ska klara av att stå ansikte mot ansikte den verklighet som hon levde med under många år: en dysfunktionell familj. Denna familj också t exMumintroll, halvsvenskar, exotiska andra.Sid. 219
Mamma: läste romaner och strök under. La in artiklar om böckerna hon läste i böckerna. Eskapism.
Pappa: Berättade inget, han uttalade inget, han svalde orden och med dem försvann också minnena.(285)
Summering: Om jag gick omvägar kring mammas romaner, så bankade jag med pappa med båda händerna för att få ur honom en stavelse, ett enda ord. Det var som om språket aldrig kunde vara en utväg för honom, inte en ingång, inte en utgång. Språk var tigande, eller explosion. Språk var bara grovt arbete(285)
Syskon: Brodern med stort B som en förstår att Susanne hyser största tillgivenhet och kärlek för brodern som numera är nykter narkoman. Deras tidigare relation: Påtänd broder som inte lyssnar på spiknykter syster. Jag lossnade från mig själv i slutet av nittiotalet (underbar metafor). Det var en sak för mycket, att vi fick ett sjukt barn (nästan poetisk9. Den telegrammatiska skriften understryker genom sin rytm tröttheten, behovet av att kondensera, att inte orka ta sig igenom språklabyrinterna, att man är på väg att klappa ihop totalt. En slags morseskrift. Man får läsa mellan raderna. Alakoski dröjer inte för länge vi det svåra. Tar sats. Yrsel. Förlorar synen. Aggressiv mot barnen. För låg vikt osv. (ibid:298) Mer behövsinte, inga omständliga förklaringar. Här skriver Susanne Alakoski in sig i en kvinnlig tradition; hur det ser ut när livspusslet inte går ihop, när yrkesjag, modersjag, älskarinnejag, hustrujag osv. inte ryms samtidigt i samma kropp.
Alakoski undrar om kyrkan är den mest radikala institutionen vi har i dag, och verkar nästan beredd att stryka under på det (287). Jag vill instämma för de som är flitigast i debatten kring barnfattigdomen, och fattigdomen i dagens Sverige, de som intervjuas och som verkligen kan vittna om den är diakonerna. De stärker de fattigas vittnesbörd. (Susanne Alakoski om att vara ett vittne sid.131)
Läser om den 13 oktober med stigande intresse (159)
Alakoski refererar i sin bok till andra klassresenärer, och nämner sina två förebilder Moa Martinson och Ivar Lo JohaHNSSon. Tillden förra ska jag återkomma.
De här namnen till trots, och många andra namn som trängs i skallen, så är det ändå Ann Heberlein som jag associerar till, och då till hennes ”Ett gott liv” .
Sid. 284 Corinna
Poetiska ansatser
Sid. 46-47
Kopplingar mellan Alakoski och Moa och Maja Ekelöf:
Likheter och skillnader i:
Genre:
Berättarperspektiv:
Läsartilltal:
Språk:
Symbolspråk.
Anspelningar på annan litteratur: Promenaden genom byn, likheten med Baudelaire (Moa)
Alakoski anspelar mycket bla
Ev. annat:
Promenaderna
Påtänd bror spiknykter syster
Politisk – inte kristen, empatisk, generös, storsint, hudlös
I och med kollapsen och att hon hamnar på mentalsjukhus skriver hon in sig i en kvinnlig tradition
Tänker på Skribenten i Jösses flickor. Annelie Skram? Agnes von Kylenstierna
Väderleksrapporterna –regelbundenhet i det oregelbundna
Annika – den hemlöse Presenningen
Av halmstad, nära hamnat inom porrindustrin Elisa och mr higgins – varför ingen referens, för banalt?
Var finns blinkningarna?
Oktoberrevolutionen?
Betydelsefulla andra
Alakoski vill tala för sina föräldrar, ge dem upprättelse, ”röst”
Bankar på fadern med knytnävarna för att han ska prata…
Socialtjänstens journaler om fam. Alakoski, del av ett mycket större sammanhang..
Socialsverige
Opira – typiskt för det postmoderna, finns inte en stor berättelse, utan flera, finns ingen ”sanning”, utan flera
Socialhistoria
”SocialSverige” jfr Lort-Sverige!
Sverigefinnarna – minoritetsstatus och vad det betyder.
Bryter ny mark för de som ingår i den sk. Kategorin ”socialfall”.
Ett nytt sätt att skriva deras historia; de ska synliggöras, fram i ljuset då kan faktiskt också ”journalskrivandet ändras, språket bli ett annat, jfr Familjevårdsstiftelsen
Vädra BLAND DE Sekretessbelagda dokumenten
Förstå
Lika stor del av släktforskningsprojektet som de gamla kyrkböckerna och protokollen från bystämmor? Fattighus och barn som auktionerades bort
Passar inte alla
Ann Heberlein också pionjär Jenny Wrangborg
Enskilda fallen för viktiga för att räknas utanpå dels, göms av generaliseringar
Tjänstemän och politiker: säger alltid ”kan inte uttala mig om det enskilda fallet
Samtidigt motberättelser
Något man kan identifiera sig med, känna igen, titta närmare på sin egen historia
Offentliggör skammen, förekommer den sid. Deer Ambjörn sid 129, Beverly Skeggs s.167
Vaage skrivit om psykisk sjukdom på 200-talet
Sid. 154-158
Om de teoretiska influensernaLtill queer”
Betydelsen av skillnad sid. 44
Om Lyotard och de stora berättelserna s.43
Social konstruktivism
Ekofeminism
BENGT SÖDERBERHS F. 1925
S.521 De gåtfulla barrikaderna 1983 han hör till den klassiska romankonstens försvare i en experimentell tid, då man ibland talat om ”romanens kris.( Olssons &algulin)
Sid. 529Ingemar Bergman f.1918 hans stora filmer behandlar med både mörksyn och hängivelse 1900-tals människans belägenhet i en religiöst ostrukturerad värld. Klarast lysande namnet i 1900-taletssvenska kulturliv, med en unik int berömmelse. Född i ett prästhem, en miljö som satt varaktiga spår i hans konstnärliga skapande.
I den experimentellt avantgardistiska atmosfären under 1960-talets första hälft hälft fanns många tecken på ett politiskt uppvaknande, där den konstnärliga radikalismen också ägde sina ideologiska motsvarigheter Olsson><6 algulin sid. 537
Sid. 5391970-talet apokalyptiska stämningar ”oljekrisen”
Ledande i den politiserade författarrollen Jan Myrdal f. 1927 socialt O POLITISKT INITIERADE REPORTAGE/RESESKILDRINGAR Verkliga genombrott i genren Rapport från en kinesisk by 1963 som också blev en överväldigande int succe.
Göran Palm uppgörelse med ”artistokratmodernismen sid. 543
Litteraturlista:
Alakoski, Susanna, (2012) Oktober i fattigsverige, Stockholm, Albert Bonniers förlag
Ambjörnsson, Fanny, (2005), Vad är queer,Stockholm, Natur och Kultur
Ekelöf, Maja, (1970), Rapport från en skurhink, Uddevalla, Raben & Sjögren
Heberlein, Ann, (2011), Ett gott liv, Stockholm, Albert Bonniers förlag
Lundin, Immi, (2012) Att föra det egna till torgs – Berättande, stoff och samtid i Kerstin Strandbergs, Enel Melbergs och Eva Adolfssons debutromaner, Lund, Avd. för Litteraturvetenskap, Språk och Litteraturcentrum
Martinson, Moa, (1933) Kvinnor och äppelträd, Stockholm, Natur och Kultur
Witt-Brattström, Ebba, (1988), Moa Martinson- Skrift och drift i trettiotalet, Stockholm, Nordstedts förlag
Internetsidor:
http://nordicwomensliterature.net/sv/article/rapport-fr%C3%…2013-05-20 ca 11.00
Arbetarlitteratur…www.alex.se. temaartikel ur Alex författarlexikon 2013-05-17
Ca 13.00
Tony Samuelsson
http://www.alex.se/Alex/LexiconThemearticle.asp?ArticleId=5 2013-05-17
ca 13.00
http://www.alex.se/Alex/LexiconWriterArticle.asp?ArticleId=5 2013-05-17
ca 13.00
Sverigesradio.se/sida/avsnitt/18730? Programid=4381
P1 Lundströms bokradio Kära dagbok – om dagböcker, konst och litteratur.
Lördagen 11 maj 2013.
Bilaga:
Sveriges radio P1 Lundströms bokradio Kära dagbok – om dagböcker, konst och litteratur.
Lördagen 11 maj 2013.
Deltagare: Lisbet Larsson, professor i litteratur, författare Gunilla Linn-Persson som nyss publicerat sin dagbok och Kulturradions Marie Lundström.
Litteraturprofessorn Lisbeth Larsson får frågan av Marie Lundström varför vi är så fascinerade av den här autentiska dagboken?
Jag tror det handlar om sanningen, att vi är ju så hemliga inför varandra och vi har våra sociala jag, och så tänker vi att vi ska få reda på någon slags sanning om en annan människa och jag tror Att det har en väldig stark dragningskraft. Larsson betonar att den är periodisk. Förra gången den fanns var på 1970-talet, och då kom det ut många dagböcker och nu är det som om det kommer tillbaka.
- Vad är det för slags sanning man får då egentligen?
- Det är den dagens sanning kanske då som ser annorlunda ut en annan dag kan jag tänka. Någon form av sanning är det ju, men den är alltid selektiv. De som har forskat om dagböcker i större kvantitet än jag har menar ju att det handlar väldigt mycket om sorg, vrede, främst om sådana saker.
- Det är en konstig tid vi lever i, man kan få kontakat något som heter Skambyrån och få läsa högt och uppträda med sin dagbok medan folk sitter och lyssnar och roas lite. …
Det konstateras att en dagbok kan se ut på många olika sätt. …
- Författare kanske inte kan låta bli att göra litteratur av sina dagböcker? …
- Många menar ju att dagboken är en text utan mottagare, men det är väl egentligen ingen som tror att på det. Man har alltid någon anhörig, ett barn, efterlevande i tankarna.
- Du sa att det kommer tillbaka, går i cykler. Varför kommer det tillbaka nu?
- Intressant, kanske ha olika funktioner under olika perioder. På 18oo-talet ville man att flickor skulle skriva dagbok för att det var disciplinerande, det var ett sätt att gå tillrätta med sig själv, tukta sig själv. På 1970-talet menar vi kvinnor ville vi dokumentera någonting, ville ha sanningen om ett liv, och vi tänkte det terapeutiskt. I dag har det mer blivit att skapa sig själv, i synnerhet på Facebook och sådana ställen. Lisbeth Larson menar att Lars Norèns dagbok, som är dokumentär, är mer att skapa, att han skapar Lars Norèn, mer än uttrycker honom [ ] Och även Lars Norèns dagbok, att den är mer är skapa, att han skapar Lars Norèn mer än uttrycker honom, om du förstår vad jag menar?
ML: -Nej, inte riktigt, jag vet att han själv sagt att han vill vara en temp i tidens röv. Hur läser du egentligen Lars Norèns dagbok?
- Hur många grader är det…Jag upplever att Gunilla Linn-Perssons är en mer expressiv och terapeutisk dagbok. Du vill uttrycka ditt inre. Gick till rätta med sig själv och hittade sig med dagbok.
När jag läser Norén är det en dokumentår dagbok, det finns inga känslor, han registrerar och med sina avregistreringar konstruerar han liksom Lars Norén inför oss. Han skapar sig själv med sitt skrivande skulle jag säga.
-Anne Franks dagbok har som text väldigt oviss utgång, och att hon inte har någon annan att anförtro sig åt.
LL: – Gripande dagbok. Men även den har varit starkt redigerade så på det sättet är den ju en konstruktion och så är det med nästan alla dagböcker att de är konstruerade av någon efterlevande. Om vi skulle få läsa allt så skulle den vara mycket mer komplex
ML: -Håller den traditionella dagboken på att försvinna, vilken framtid väntar dagboken i en tid d är allt som är hemligt snabbt läggs ut för många att beskåda.
LL: – Det blir en annan typ av dagbok när man lägger ut den för att alla ska sede6t. Och det är möjligt att människan håller på att förändras så att vi blir mer extroverta och då blir det en ny typ av dagbok.
ML: – Hur då?
LL: – Jo, det är en väldig skillnad om man vänder sig inåt, inåt mot sig själv eller pratar med sig själv för att leta reda på sina känslor för att arbeta med dem och så som Anne Frank gör, eller Gunilla Linn-Persson verkar göra, eller där man skriver en dagbok där man berättar alla fina roliga saker man har gjort på sin blogg, att där framställer man sig själv för andra, och det är ju en annan sak, en annan karaktär.
Många författare använder ju dagböckerna som arbetsböcker och tänker något vid sidan om som ett rimm????
ML: – Ja, vid sidan om, inga resultatinriktade texter. Är det så att man som författare kan använda dagboken som ett träningsredskap, att få ner sina texter rätt?
LL: – Ja, det gjorde ju Victoria Benedictsson. Hon gjorde utkast där, tränade och samlade material och hon skriver ju också på första sidan till sin dagbok när hon började med den att den är en arbetsbok. Sedan blev ju hennes liv mer och mer kaotiskt och då antar den liksom formen av en journal intime, den introverta dagboken mera, men jag tror att det var en arbetsbok, och jämför man det hon skrev sedan, som noveller, så är dagboken mycket mera bättre. Jag skulle vilja säga dagboken är det bästa hon harv skrivit, den är helt fantastisk.
ML: – Ja, dagboken är en fri form där uppstigande 3:48, intagandet av en banan och existentiell briljans, mening, vad är livets mening, allt ryms, allt kan få betydelse när man skriver[ ].
Utklipp:
Till skillnad från tidigare tänkare vände man sig mot synen på historien som ett ständigt pågående framsteg, där varje utveck-sid43 lingsfas leder till ett högre stadium av mänsklig utveckling. I stället för att betrakta historien som en enhetlig utv från sämre till bättre, såg man den som en mängd enskilda händelser som då och då rinner åt samma håll. Snarare än den stora enhetliga Historien, valde man att berätta små, motsägelsefulla och motstridiga berättelser.
Den postkoloniala kritiken tog upp den västerländska vetenskapliga uppdelningen mellan Vi och väst. Den här kritiken satte också fingret på hur adjektiv som modern, framåtskridande, gammeldags och barbarisk är medel som med fördel kan användas för att upprätthålla makt och ordning.
Hur uppstår det vi kallar normalt? Hur upprätthålls normalitet? OCH VAD FÅR UPPDELNINGEN I NORMAL/AVVIKANDE FÖR KONSEKVENSER FÖR MÄNNISKORS SJÄLVFÖRSTÅELSE OCH LEVNADSVILLKOR?
Sid.45
Just på grund av dess instabilitet (fotnot:sid.44 eftersom betydelsen av ordet (t ex lesbisk som i exemplet, blir det omöjligt att fastställa en entydig o stabil sid.45 innebörd) betraktas språket, inom poststrukturalistisk teoribildning, som centralt för skapandet av världen. Till skillnad från tidigare vetenskap…
Det inneboende essenstänkandet omkullkastades av strukturalismens sätt att analysera, som enligt FA kortfattat går ut på att betydelse alltid skapas i relation till något annat. Enl ett strukturalistiskt synsätt betyder t ex beteckningen vuxen ingenting i sig själv. Det är först genom att peka ut vaD ETTBARN ÄR, SOM DEN FÅR DEN BETYDELSE VI VANLIGTVIS AVSER. Genom att betydelse på detta säött alltid är beroende av skillnad är den alltså relativ till sin karaktär. På så sätt ruckas också den kunskapssyn som säger att det finns en inneboende innebörd eller essens i det vi ser omkring oss.
Gemensamt för de kritiska ansatserna var således en sid. 42 anti-essentialistisk grundsyn. Det innebär att man ställer sig misstänksam till påståenden om att våra identiteter och känslor alstras av naturen och delas av alla människor i alla kulturer och i alla tider. Många feminister påpekade t ex hur egenskaper som traditionellt betraktats som naturligt kvinnliga – som omsorgsfullhet, mjukhet och förfining – snarare är en produkt av kulturella, hi och ek omständigheter. På så sätt ifrågasatte man också den naturliggjorda uppdelningen mellan kvinna o man, kvinnligt o manligt.
Alakoski:
Vi får en aning om vad för slags jag som kommer att skrivas fram; att det handlar om ett dubbelt perspektiv: dels ett underdogperspektiv, dels den etablerade succeförfattarens. Hur de olika jagen är villkorade av t ex kön, klass och etnicitet.
Efter framgången med Svinalängorna (fotnot från sid. 306) kände Alakoski ett behov av att porträttera sin uppväxt och sitt liv mer självbiografiskt (vad självbiografi är och vad självbiografiskt skrivande handlar om problematiserar
Alakoski undrar om kyrkan är den mest radikala institutionen vi har i dag, och verkar nästan beredd att stryka under på det (287). Jag vill instämma för de som är flitigast i debatten kring barnfattigdomen, och fattigdomen i dagens Sverige, de som intervjuas och som verkligen kan vittna om den är diakonerna. De stärker de fattigas vittnesbörd. (Susanne Alakoski om att vara ett vittne sid.131)
Läser om den 13 oktober med stigande intresse (159)
Alakoski refererar i sin bok till andra klassresenärer, och nämner sina två förebilder Moa Martinson och Ivar Lo Johansson. Till den förra ska jag återkomma.
De här namnen till trots, och många andra namn som trängs i skallen, så är det ändå Ann Heberlein som jag associerar till, och då till hennes ”Ett gott liv”.
Sid. 284 Corinna
Poetiska ansatser
Bekännelse.
Dagbok-arbetsbok
Checkat ut från fiktionen.
Autofiktion. Reality. Något om arbetarlitteratur.
Postmodernism
Under 1960- och 70-talet kritiserar franska filosofer den västerländska vetenskapens ständiga tro på framåtskridandet och postmodernismen gör sitt inträde. Lyotard menar att problemet med de ”stora berättelserna” framför allt är deras anspråk på sannig Utan att var någon litteräör rörelse som 1900-talets tidiga ”modernismer” kan möjligen dennapostmodernism kan möjligen denna postmodernism karaktäriseras som ett hantverksmässigt manipuleranden av diverse äldre kulturgods. Det är dock inget nytt i detta förvaringssätt, men sid.558) men kanske mer medvetet utfört än tidigare, och det står som något representativt för de allra senaste årens tendenslösa, avindividualiserade och datoriserade samhälle Olsson &Algulin:559)..
[1] Omsvängningen mot samhällskritisk realism i den nordiska litteraturen kallas så av litteraturhistorikerna, skriver Horace Endahl i förordet till Ord på liv och död (Benedictsson:2008:ix). Enligt Lenemark var kvinnofrågan i centrum (Lenemark, muntligt, föreläsning 130402) Har jag tolkat Eva Borgström rätt hänger ny estestik också ihop med nya maktordningar(Borgström, muntligt, föreläsning 130312) Slutet av 1800-talet var en omvälvande tid i många avseenden. Kvinnors kamp för rösträtt var en enorm utmaning/ett uppror mot den patriarkala maktordningen.
[2] Sverigesradio.se/sida/avsnitt/18730? Programid=4381
[3] Ett uttryck som Christian Lenemark lånar från Lisbeth Larsson.
Det handlar om hur den rena fiktionsberättelsen marginaliserats; att författarna har ”checkat ut från fiktionen” för att gå på upptäcksfärd i gränslandet mellan fakta och fiktion, privat och offentligt. ”Reality” är det som utövar lockelse, enligt Lisbeth Larsson, och verklighetshungern är utbredd både inom de populär- och finkulturella kulturkretsarna. Intresset för experimenterandet med de biografiska genrerna är märkbart både bland de äldre och de yngre författargenerationerna (http://www.alex.se/Alex/LexiconThemeArticle.asp?ArticleId=5
[4] Enligt Lenemark är det texter som svävar mellan fakta och fiktion (Lenemark, muntligt, föreläsning 130409).
[5] Tredje världen har blivit ett tecken, en symbol som skymmer dess uppkomsthistoria, vilket gör att västerländsk dominans framstår som naturlig och givet, skriver Lundahl och refererar till Spivaks tankar som handlar om att vi gör identiteter lika eviga och stabila som någonsin förr ( när vi tillskriver människor specifika identiteter som tredjevärldenkvinna. ”Genom en dubbel rörelse placerar man denna människa på en karta – där hon kanske inte ens fanns representerad tidigare. Samtidigt blir hon hänvisad till denna plats och ingen annan ( Lundahl i Lennerhed:2006:222)
[6] Beroende av var, när och hur man befinner sig på en plats, kommer man att uppfatta världen på olika sätt. Därför är alltid sanning tillfällig och kommer att spegla en viss grupps syn på världen vid en viss historisk tidpunkt. Foucault kom att förklara hur språket och de namn vi ger varandra är avgörande för vår syn på oss själva och verkligheten. Ambjörnsson hänvisar till att Lyotard, The postmodern condition, (1979), som anser att de stora berättelserna istället måste betraktas som sagor som den västerländska civilisationen berättar för sig själv för att känna sig framgångsrik, sammanhängande och begriplig. Denna sorts sökande efter den Sanna Versionen av verkligheten är bara en totalitär dröm som i sig försvårara alternativa historieskrivningar. Därför är den också förtryckande. Essentialismen förkastades.
[7] (Ambjörnsson:ibid:41)
[8] ) Enligt Ambjörnsson är queerteori inte en enhetlig teoribildning. Den bör snarare förstås som ett antal olika perspektiv på kultur, samhälle och identitet framhåller hon. Gemensamt för dem alla är att de intresserar sig för föreställningar om normalitet och avvikelse.
[9] Med att se någon annan, menar Alakoski att se ”hela dig”, och det finns de som kan se även utan att tillhöra ”stammen” betonar hon:
Medan forskarna, de som är nyfikna och verkligen vill förstå och som lever med Na´vifolket, också ser oss (ibid:ibid:9).
Att bli sedd är viktigt, speciellt om man inte blivit sedd under de viktiga barnaåren, under sin ungdomstid. Om man varit i avsaknad av ”betydelsefulla andra”.
[10] Mamma: läste romaner och strök under. La in artiklar om böckerna hon läste i böckerna. Eskapism.
Pappa: Berättade inget, han uttalade inget, han svalde orden och med dem försvann också minnena.(ibid:285)
Syskon: Brodern med stort B som en förstår att Susanne hyser största tillgivenhet och kärlek för. Brodern som numera är nykter narkoman. Deras tidigare relation: Påtänd broder som inte lyssnar på spiknykter syster (ibid:37).
[11] Bl a sidorna 14-15, 310, 311, 312
[12] T ex sid. 309.
[13] http://nordicwomensliterature.net/sv/article/rapport-fr%C3%…
[14] Ur Lundströms bokhörna
[15] Som kuriosa kan nämnas att Stig Larsson har ungefär samma tillvägagångsätt; att sprida ut t ex dagboksanteckningar över sängöverkastet och golvet. Det berättar författaren i Lenemarks avhandling(Lenemark:2008:111)
[16] www.expressen.se/kultur/hämtad: 2013 05:25 kl. 14:24
[17] www.aftonbladet.se/kultur/article1567 3182. Ab??? 2013 05 25 hämtad: 14:34