ur ”Tea och Rita”.

”Du är en Birkaunge”. Jag mindes orden så väl. De kom från grannens dotter Jeanette, ett par år äldre än jag. Det måste ha varit för tio-tolv år sedan.

Orden återkom i minnet när jag satt och läste i min avlidna gudmor Magdas anteckningsböcker. Sent omsider fick jag förklaringen, och den gjorde mig först chockad, sedan skakad. Birka var ett mödrahem. Ett hem för kvinnor som blivit med barn utanför äktenskapet eller med fel män och som var tvungna att gömmas undan för omvärldens dömande blickar och barnen undkom oftast skammen genom att adopteras bort.

Jag kikade på väckarklockan på nattygsbordet. Det var hög tid att bege mig till stallet. Egentligen ville jag inget hellre än att stanna hemma och läsa vidare, Det var första gången som en sådan hädisk tankegjort sig påmind, och det förvånade mig. Sådana försåtliga tankar gick inte för sig eftersom jag hade ansvaret för ridskolestallet den här helgen. Tänk om Rita, min bästis, hade hört hur mina tankar gick… jag drog på munnen.  Hon skulle tro att jag blivit galen.

/Abdelhamid et Helena

Källa, tips och länkar: