Oavsett vad vi kallar det; oavsett hur jag eller andra når ”bottenfrusna” eller depressiva tillstånd så finns det vägar ut. Ofta genom närvaron av en medmänniska: Som kan vara nära och kära, vänner, det kan vara en psykolog, en ”förbipasserande”, det kan vara en andlig lärare. Förmågan att mentalisera kan också ta en långt om den är fungerande. Det kan även vara en text, en bok som kommer i ens väg. Något du lyssnat på.
Inom buddhismen talas det också om ”förklädda bodhisattvor” – vi vet aldrig på förhand vilka de är. Den potentialen finns hos oss alla. Men först och främst kan vi vara medmänniskor; en medmänniska som finns där för någon annan.
Buddhismen lär ut att vi alla har buddhanaturen inom oss. Vårt mänskliga liv är dyrbart, (precious), alltid dyrbart. Det behöver vi vara rädda om; vårt eget såväl som andras. E n enda människa kan betyda så mycket. Som en guru. Och som ”jourhavande medmänniska”. Den senare, är jag övertygad om, betyder mycket – och har fått betyda mycket – för många människor. För flera årtionden sedan hade jag förmånen att känna och umgås med en äldre evangelist som gjorde regelbundna pass i månaden som volontär på ”Jourhavande medmänniska”.
”To be truly alone with experience, to be able to imagine no one who cares about it, is to be unable to make emotional sense of it”. (Donnel B. Stern, 2010)
(Att i sanning vara ensam med en erfarenhet, (om något som hänt, som man varit med om), att inte (heller) kunna föreställa sig någon som bryr sig om det, det är att vara oförmögen till att förstå det känslomässigt, eller alternativt kunna bringa känslomässig mening i det/göra känslomässig reda av det, min ungefärliga översättning)
Jag vill påminna om Lakha Rinpoches undervisning på Youtube under ”rubriken” Do we value, that we got a human life”? En fråga som vi alla lite till mans borde ställa oss nu och då så vi inte tappar bort hur dyrbart det (livet) är; tappar bort oss själva. Undervisningen gav Lakha Rinpoche gav på Föreningen för tibetansk buddhism i Göteborg för fem år sedan.
Många äldre läromästare, (och mästarinnor), som flydde från det av kineserna annekterade Tibet 1959 har ovärderlig kunskap, bevandrade i en obruten tradition som de är. Lakha Rinpoche har hjälpt ett oändligt antal människor i sitt liv. Merparten i det fördolda. Och så är det oftast med andliga lärare, oavsett varifrån de kommer eller vilken tradition de representerar.
”Må vi ta vara på de lärare och andliga lärare som kommer i vår väg.”
”Den venlige och medkännande läraren är alla goda egenskabers grundlag… (grund på svenska)” (ur Lakha Rinpoches beläring om Tsongkhapa (2) på Youtube-kanalen Phendeling- Center för Tibetansk Buddhism för fem år sedan).
Källa, Tips och länkar:
D. B. Stern. 2010. Partners in Thought. Unformulated Experience, Dissociation and Enactment. Routledge. Taylor & Francis Group.
Jourhavande medmänniska: https://www.jourhavande-medmanniska.se/
https://www.britannica.com/topic/bodhisattva
https://www.svd.se/a/5Vn6Gz/vi-maste-bli-sedda-for-att-kunna-se-oss-sjalva
https://www.svd.se/a/gEQGOq/att-vara-ar-att-kunna-forlora-sin-sjal
TALBART 