”Likheten mellan löpning och skrivande är slående. När det fungerar som bäst glömmer man bort att andas. Men det är heller inte vad det handlar om. Utan att fortsätta, oavsett vad. Även om näsan och hjärtat blöder. Att ta löpningen på allvar är att ge sig ut i snön, varenda dag. 35 grader eller hällregn. Löpningen kräver något av dig. Eller om du vill – erbjuder dig en möjlighet. Att resa dig över din egen situation”.
(Lukas Ernryd, 2020:77)