”Jag antar att det är precis det du tänker,” fortsatte han, ”att jag har en romantisk slöja för ögonen och att du gärna skulle vilja rycka bort den, men det undanber jag mig. Tids nog kommer den att ryckas bort ändå”.
”Jag försöker inte att göra narr av dig,” skyndade jag mig att säga. ”Jag log för att du är öppen med dina känslor. Jag är tacksam för det. Att du vill dela dina tankar med mig”.
Han såg irriterat på mig för ett ögonblick, sedan veknade dragen kring ögonen.
”Sedan var det ju det att det ofta, enligt litteraturen i alla fall, var så att föräldralösa barn gärna valdes ut som lärjungar till shamanerna. Det underströk det hela, gav det lite mer glans. Du vet väl att Elias är föräldralös”?
Han såg ned på mig med ett överseende (??? Fråga Kristofer Leandoer om jag har chans på honom…) leende. Som om han bad om ursäkt för sina fantasier och överdrifter, sina boklärda kunskaper.
”Elias är bortadopterad på inuitiskt vis. I någon bok står det om en mamma som gav sitt barn en enda blick och beslöt sig för att hon inte ville behålla det. Så hon tog hem det till släktingar och lade en filt på golvet och sa att den som tar upp barnet i famnen får behålla det. Så farmodern tog det i sin famn och därmed var adoptionen fullbordad”.
Jag lyssnade andäktigt.
Elias mamma dog i barnsäng och pappan, tja, han var någon som bara var på besök i Danmark. Så mammans syster adopterade honom. Hon bodde i Danmark då, men hon flyttade tillbaka till Grönland åtta-nio år senare…
Sedan när jag verkligen lärde känna honom föreföll han ganska okunnig om shamanism och den inuitiska kulturen i stort. Det är väl mer buddhismen han har fastnat för”? Niklas såg frågande på mig.
Jag nickade.
”Jag tror det. Men,” tillade jag försiktigt, ”hans pappa lever väl? Om han inte har råkat ut för någon olycka eller sjukdom vill säga”?
Niklas svarade först inte.
Jag lyssnade andlöst, sedan:
”Finns det inuitiska shamaner i Danmark”?
Det glimmade till i blicken hos Niklas.
”I boken jag läste… en doktorsavhandling från 1985 av en Merkur, så skriver han att från västerländska observerares håll, så framhålls det att den mer eller mindre är på utdöende, men vissa förhoppningar på ett återuppväckande av traditionen finns väl. ..Sedan är det väl så att shamanismen och kristendomen gift ihop sig på något sätt. Jag vet faktiskt väldigt lite om hur det ser ut, och enligt Elias så är det nog en ganska väl bevarad hemlighet inom en liten krets om det finns traditionsenliga shamanismer kvar, och då ska man ha i minnet att traditionerna skiljer sig åt beroende på vilken region man talar om, oavsett om det rör sig om Grönland eller hela det geografiska område som är det inuitiska så att säga. Språket skiljer sig ju också från region till region – jag förenklade nog lite där inne på fiket…Men jag tror att Elias vet betydligt mer… han har haft ganska mycket kontakt med inuiter som kommit hit från Grönland, tillfälligt eller för att bosätta sig permanent”.
Jag kände av mitt dåliga samvete: Om jag bara hade kunnat fråga Elias direkt. Grejen var den att när jag var tillsammans med honom upplevde jag inget behov av att fråga ut honom om honom själv. Så länge jag var tillsammans med honom var det som om själva närvaron var nog, de rörelser runt i staden som vi gjorde tillsammans.
Niklas lutade sig tillbaka i stolen och knäppte händerna bakom huvudet.
- nske en ”jewish” scholar?
opilot
Menar du kanske formuleringen i sista punkten?
Om du vill säga det på svenska skulle jag föreslå:
- ”Kanske en judisk forskare?”
- eller mer naturligt i sammanhanget: ”Kanske en forskare med judisk bakgrund?”
Om du menar engelska blir det:
- “Maybe a Jewish scholar?”
Obs: på svenska skriver man normalt judisk med liten bokstav, medan engelskan skriver Jewish med stor bokstav.
Ge feedback om BizChat
You said:
som gjort fieldwork on inuit adoption (not on sterilisering or homes for children the way Joh Watson the psychologist envisioned it
Agent mode said:
Copilot
Du är ute efter en verklig forskare/antropolog som har gjort fältarbete om inuitisk adoption, inte någon som kopplas till tvångssterilisering eller institutionsbarn à la John B. Watson.
Formuleringen i dokumentet kan bli t.ex.:
”Kanske en judisk antropolog? Någon som hade gjort fältarbete om inuitisk adoption, inte om sterilisering eller barnhem på det sätt som psykologen John B. Watson föreställde sig det.”
Men jag skulle vara försiktig med ”judisk” om det inte har en tydlig relevans i scenen. Annars riskerar det att låta som att personens judiskhet används som exotiserande markör. Om du bara vill signalera akademisk outsider/etnografisk auktoritet kan det vara bättre med:
”Kanske en amerikansk antropolog?”
eller
”Kanske en kvinnlig antropolog?”
eller
”Kanske en antropolog med östeuropeisk bakgrund?”
Och på engelska, om du antecknar för dig själv:
“Maybe a Jewish scholar who had done fieldwork on Inuit adoption — not on sterilization or children’s homes in the way John B. Watson, the psychologist, imagined it.”
I löpande svensk romanprosa skulle jag föreslå kortare:
”Kanske någon antropolog. En som faktiskt hade gjort fältarbete om inuitisk adoption, inte om steriliseringar eller barnhem och sådant som psykologen Watson hade föreställt sig.”
Ge feedback om BizChat
You said:
Stokes sh, she is a scholar and her background as jewish helped her get a feet into the inuit local community
Agent mode said:
Copilot
Ja — då blir judisk bakgrund faktiskt relevant, men jag skulle formulera det så att det låter som en konkret biografisk och social erfarenhet, inte som en essens eller stereotyp.
Om forskaren heter Stokes kan du skriva t.ex.:
”Kanske Stokes? Hon var forskare, och hennes judiska bakgrund hade på något sätt hjälpt henne att vinna förtroende i det inuitiska lokalsamhället.”
Lite mer romanprosa:
”Kanske Stokes. Hon hade själv skrivit om hur hennes judiska bakgrund oväntat gav henne en öppning in i det inuitiska lokalsamhället — inte för att erfarenheterna var desamma, men för att hon inte kom dit som helt självklar representant för majoriteten.”
Eller mer försiktigt/akademiskt:
”Stokes menade att hennes judiska bakgrund ibland gjorde henne lättare att placera för människor i det inuitiska lokalsamhället; hon kom inte enbart som vit, västerländsk forskare, utan också som någon med en egen erfarenhet av minoritetsposition.”
Jag skulle undvika “helped her get a feet into” — på engelska heter det “helped her get a foot in the door”, men i svensk text blir det bättre med:
- ”gav henne en öppning”
- ”underlättade kontakten”
- ”hjälpte henne att vinna förtroende”
- ”gjorde det lättare för henne att närma sig lokalsamhället”
Om du vill behålla Niklas lite boklärda/klumpiga röst passar kanske:
”- Kanske Stokes, mumlade han. Hon var judinna, tror jag, och skrev någonstans att det hjälpte henne in i det inuitiska lokalsamhället. Inte på grund av adoptionerna, alltså, utan för att hon själv inte riktigt hörde till majoriteten.”
TALBART 