Syftet med bloggen är inte riktigt färdigreflekterat, men talbart.blog kommer att fortsätta med att ha antisemitismens ondska, och vikten av allas lika värde, som någon slags röd tråd för det börjar med judarna, som i den berömda dikten som tillskrivs prästen Martin Niemöller, men slutar inte där. Vi alla, oavsett etnisk tillhörighet, hindu, muslim, kristen eller buddhist, om vi arbetar inom facket, är homosexuell, (hbtq), eller tillhör ett litet samfund eller en fackförening kan vi drabbas av förföljelsen, av de totalitära krafternas makt och vansinne, som nazismen utgör.
Se nedan youtubeinslaget från Rabbi Jonathan Sachs Legacy.
Det här inlägget kommer att ta upp Lewi Pethrus igen och hans eventuella nazistsympatier eller status som nazist. I boken Pingströrelsen och tidningen Dagen – från sekt till kristet samhälle 1907-1963 för författaren Carl-Erik Sahlberg en diskussion om detta på några sidor i boken. Han menar att det inte är görligt att framställa Pethrus som en nazistsympatisör under andra världskriget. (s. 113) Bland annat därför att han mitt under nazismens glansdagar i september 1940 indirekt i Evangeli Härad uttalade sig om nazismens gudlösa karaktär. (s. 113) I oktober 1941 påtalades i samma tidskrift av andra skribenter Österrikes tyska judepolitik. Sahlberg tar också upp ett exempel från sommaren 1943 då en artikel redogör för antipatier mot judarna. (s. 113) Gång på gång betonade samtidigt det judiska folket som Guds egendomsfolk, vars återvändande till Palestina utgjorde ett ytterst fundamentalt eskatologiskt tecken. (s. 113)
I Expressen-artikeln ”Detta blir fel om antisemitismen” den 18 oktober 2024 tar Göran Rosenberg upp den viktiga frågan om dagens ”eskatologism”, som riktat in sig på en etnonationalism:
”Gärna också av företrädare för teologiskt antijudiska ”kristna” partier och rörelser som i judarnas återvändande till det heliga landet (i synnerhet de heliga platserna på ockuperad mark) ser förspelet till Jesu återkomst och judarnas omvändelse till Kristus.”
Pingströrelsens renodlade independentism och voluntarism rimmade inte med totalitarianism, enligt Sahlberg. (s. 105) Och han skriver att uppfattningen om judarna som egendomsfolket och som ett eskatologiskt tecken omöjliggjorde varje form av antisemitism. Det betonas att inställningen var att Palestina tilhörde judarna och inte araberna och judarna sades vara araberna överlägsna. (s. 105) Den beskrivning som ges här handlar inte om orientalism, andrefiering, utan rasbiologi. Rasbiologin och rashygienen hade starkt fäste i Sverige under de första årtiondena av 1900-talet. (Resandefolket, exempelvis, och andra svenskar som inte passade in i mallarna, tvångssteriliserades eller spärrades in och förföljdes på olika sätt.) Sahlberg hänvisar här till Evangelisk tidskrift, men citerar även ET 4/35 där, som han skriver, användes formuleringar som låg nära den nazistiska rasläran. (s. 105) Det som användes här var dubbla måttstockar.
Sahlberg framhåller att Pethrus personliga avståndstagande från nazismen uppbars emellertid inte av någon större intensitet. Vidare att Pethrus förhöll sig ganska strikt till den svenska neutralitetspolitiken.
”Enda nyansskillnaden skulle vara, att Petrus i högre utsträckning lade tonvikten vid det nationellt-monarkistiska och kung Gustaf V:s personliga kvalifikationer att lotsa Sverige på fredliga banor genom kriget”. (s. 114)
Vintern 1941 besökte Lewi Pethrus Berlin, men det besöket föranledde ingen kritik över de förhållanden som rådde där, enligt Carl-Eric Sahlberg som fortsätter:
”När de svenska nazisterna år 1943 utgav en förteckning över svenska naziopponenter, var det i sin ordning att Pethrus inte fick plats där.” (s. 113)
Denna förteckning är Folkkalendern 1943, enligt Sahlberg. Levi Pethrus nära medarbetare förnekar nazistsympatier hos honom, Nils G. Andersson 17/9-74 och Hilding Ekman 4/5-76. Sahlberg noterar att det fanns pingstvänner som hyste vissa nazistsympatier och det hävdas av Holmberg 1966, s. 137 och SvD 24/2-49. Levi Pethrus var för övrigt i USA i Chicago en tid, som föreståndare för en församling, han tackade ja i september det 1940.
Sahlberg tar i boken upp exempel på att pingströrelsen inte var anstruken av nazism. Det märktes i innehållet i Evangelisk Tidskrift och Evangeli Härad under 1930-talet att den politiska utvecklingen, särskilt i Tyskland efter Hitlers maktövertagande i januari 1933 i första hans, bidragit till Levi Pethrus nya politiska engagemang. (s. 104) Trycket från de totalitära staterna märktes i de enskilda församlingarna, betonar Sahlberg. Han skriver att Pethrus på ett mycket tidigt stadium tog avstånd från den nazistiska politiken exempelvis. Framför allt var det religionspolitiken och förföljelsen av judar som återkom i predikningarna.
I en fotnot illustrerar han det med ett par som begär utträde ur filadelfiaförsamlingen: ”Vi är för övrigt nationalsocialister och dessa passa ju inte riktigt samman med församlingen.” (s. 105, fotnot 10)
Nils-Eric Sahlberg tipsar dessutom om en boks av Zander Åberg från 1942 som ger exempel på pingstvänner, som mycket klart tog avstånd från nazismen. (s. 114) Det framgår att hösten1939 bistod filadelfiaförsamlingen i Stockholm karitativt de polska medborgare, som flytt undan Tysklands ockupationsarmeer. (s. 112)
”Pethrus själv då?” Sahlberg ställer den frågan i boken, det vill säga om Pethrus själv var nazist.
Författaren Sven Lidman anklagade Levi Pethrus under lidmansstriden 1948 för att omkring 1940 haft pronazistiska sympatier, berättar Nils-Eric Sahlberg.
”Lidman menade även, att Pethrus efter läsningen av ”Mein Kampf” skulle uttala sympati för Hitler. Det är inte otroligt att anta, att Pethrus inspirerats av Hitler som folkbildare. Möjligt är även, att USA-resan till en del kan förklaras, inte utifrån pronazistiska sympatier utan snarare utifrån en rädsla för den sovjetiska statsmakten. USA-resan får dock även förklaras mot bakgrund av det motstånd, som Pethrus mötte inom filadelfiaförsamlingens äldstekår bland annat i dagstidningsfrågan.” (s. 113)
Levi Pethrus startade tidningen Dagen för 1930-talet hade lärt honom att som kristen och samfund kan man inte blunda för vad som sker i samhället och världen. Han ville att pingströrelsen skulle vara med och påverka.
Jag har försökt läsa på lite mer, inte bara ”kasta” mig in i frågan så att säga. Jag tror det är nyttigt för alla samfund och kyrkor, oss alla att skärskåda vårt förhållande till nazismen: det är inte bara Levi Pethrus och pingströrelsen som ska vara under lupp.
Om vi förflyttar oss framåt, från 1930-talet och 1940-talet, till nu: var står vi i dag när det kommer till allas lika värde och till antisemitismen när judar i Sverige inte kan utöva den religionsfrihet som vi övriga utövar?
Vilka i Sverige ställer sig bakom religionsfrihet för alla i praktiken? Vilka trossamfund och kyrkor?
Eller väljer man att blunda?
Källor, länkar och tips:
Nils-Eric Sahlberg. 2009. Pingströrelsen och tidningen Dagen – från sekt till kristet samhälle 1907-1963. Skrifter utgivna av Insamlingsstiftelsen för pingstforskning Nr 4.
https://www.metodbanken.se/post/f%C3%B6rst-kom-de-…
https://www.expressen.se/kultur/ide/detta-blir-fel-nar-vi–pratar-om-antisemitism/
https://www.svd.se/a/AvprL3/var-debatt-paverkar-inte-kriget-i-gaza
https://www.gp.se/73d1c4fb-34d1-4af9-a308-5c2ff2ee5605
https://www.expressen.se/kultur/hynek-pallas/antisemitismen-frodas-och-ni-fornekar-det/
https://hac.bard.edu/conference10-11
[Hämtad: 24-10-28]
[Hämtad:24-10-28]
https://www.expressen.se/kultur/bocker/sa-var-danskarnas-liv-under-nazisterna/
[Hämtad: 24-10-29]
https://www.sydsvenskan.se/2024-10-28/tyska-barngravar-i-danmark-vittnar-om-en-mork-krigshistoria/
[Hämtad: 24-10-29]
[Hämtad: 24-10-29]
https://www.jewishvirtuallibrary.org/non-jewish-victims-of-the-holocaust
[Hämtad:24-10-29]
TALBART 