För oss är människan i centrum, framhöll Hyresgästföreningens verksamhetschef Rebecca Palosaari- Fogler på seminariet på Andra Lång i Göteborg 2019 som gick under rubriken ” Varför är inte sjukvård och skola självklara välfärdsfrågor – men inte bostaden?” (se här) Hon var också en av de i raden av talare som tryckte på att bostaden är en mänsklig rättighet.
– Jag vill försvara rätten att bo, underströk hon.
Flera talare refererade till ”tunga skrifter” som FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och Regeringsformen när det gäller rätten till bostad.
Palosaari-Fogler talade också om att människor måste ha råd att bo. Hon påpekade att det finns ett behov av billiga bostäder billiga bistäder, och menade att hyresrätter kan vara allt från villa, gård till höghus. Det ska också vara roligt att bo. Som exempel på det senare poängterade hon vikten av levande mötesplatser i närheten av bostadsområdena, och ett levande centrum där människor också bor, inte bara arbetar eller vistas.
Hållbarhet var en annan aspekt som Palosaari-Fogler fokuserar på. Det är utifrån den aspekten hon vill se billigare bostäder med nyare upplåtelseformer, och skickade frågan vidare till Framtiden och CBA om de jobbar med det?
Ola Nylander, professor i bostadsplanering, CBA, Chalmers, gav också en kort historik över hur ”bostadsfrågan” sett ut i Sverige. Detta för att vi enligt honom är tillbaka i en bostadsnöd: Sverige har numera sämst bostadsstandard i Europa.
Han skissade också upp hur bostaden började bli en politisk fråga omkring 1920. Dessförinnan hängde det på individen att fixa bostad. Staten var inte inblandad, och det här med bostad sågs inte som en välfärdsfråga, underströk han.
Att den blev det berodde på att svensk industri började bli världsledande på vissa områden och människor behövdes till industrin. Man kom framtill att marknaden inte kan styra infrastruktur och bostadsbyggande, berättar Nylander. Han redogör vidare för hur det cirka från 1930 till 1990 togs ett hårt grepp om bostadsbyggandet. Under den perioden föddes också tanken på bostaden som en rättighet, men också rätten till arbete och rätten till utbildning. Under den perioden byggde Sverige mest bostäder i världen. 1900-talets största fråga var att bygga bort bostadsbristen, framhöll Nylander och berättar att det var så Miljonprogrammet kom till. Det blev till och med ett överskott. Professor Nylander lyfte fram att under 1990-talet förändrades bostadspolitiken. Bostaden blir en vara på marknaden som allra andra när regeringen Bildt kommer till makten. Byggnadskostnaderna accelererar. När Ingvar Carlsson blir statsminister fortsätter detta, framhåller Nylander, så det var inte så mycket en vänster-höger-fråga vid det laget.
Det var flera talare som under seminariets gång framhöll att det är dags med en ny bostadspolitik. Det var ganska tydligt bland åhörarna också att om bostaden ska vara en grundlagsskyddad rättighet och en mänsklig rättighet så kan inte bostaden tillåtas vara en vara på en marknad som nuläget är.
/Helena Maria
TALBART 