SOU:2023:68:
Olika typer av ströängar kallas ofta i äldre historiska dokument för utängar, enligt Eivind Torp. Definitionen är att ströängar ligger utanför själva gården eller gårdsbildningen. Efterhand har ströängen etablerats som ett begrepp för att benämna det markområde utanför gården som innehavaren hade vissa rättigheter till, påpekar Eivind Torp, s. 504-505.
Han skriver att efter genomförandet av 1921 års lag om indragning av ströängar till staten används ofta följande kategorier av ströängar:
”Oreglerade ströängar utgörs av de ströängar som inte omfattats av tilläggsavvittringen eller av 1921 års lag. De oreglerade ströängarna är, med undantag för några hektar i Västerbottens län, belägna i Norrbottens län.
Bakgrunden är att den som ville bosätta sig i Lappland och där upptaga ett nybruk var beroende av att kunna skörda hö från ängsmark utanför den mark man avsåg bruka för odling. (s. 505) Eivind Torp betonar att ha tillgång till ströängar var själva förutsättningen för en tillvaro inriktad mot jordbruk i Norrlands i landsförrädare 1700-talet och framåt. Vidare att detta sakförhållande gjorde att staten i sin önskan om att kolonisera Norrlands Inland reglerade rätten till utängar för den som etablerade ”ett nybruk” i Västerbotten och Norrbottens läns lappmark. (s. 505) Vilka som skulle få rätten till att nyttja och få tillgång till utängar reglerade i lappmarksreglementet för 1749, skriver Torp. Enligt reglementet hade nybyggarna rätt att bärja hö och foder från utspridda utängar på kronans mark. (s. 505)
Eivind Torp tecknar upp hur gränserna mellan enskild mark och kronans mark slutligen kom att bestämmas genom avvittringen som för Lappland genomfördes under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet enligt 1873 års stadga om avvittring i Västerbotten och Norrbottens läns lappmarker. (s. 505)
Frågan om en avveckling av ströängarna aktualiserades åter på 1910-talet, understryker Eivind Torp. Ströbruket betraktades inte längre som rationellt och ansågs utgöra ett hinder för skogsproduktionen på kronans marker och för renskötseln. Torp fortsätter att berätta om 1916 års kungörelse om tilläggsavvittring av vilken det följde att de ströängar ovan odlingsgränsen i Västerbottens län som inte uppodlats till åkermark och mot ersättning skulle dras in till kronan när en avvyttringsnämnd så bestämde. Genom 1921 års lag om indragande av ströängar till kronan kom även övriga delar av Västerbottens lappmark att omfattas. (s. 505)
Källa:
SOU:2023:68. ”Som om vi aldrig funnits”. Tolv tematiska forskarrapporter. Forskarrapporten till slutbetänkande av sannings- och försoningskommissionen för tornedalingar, kväner och lantalaiset.
TALBART 